Alphonse Daudet på den västra sidan om södra Rhônedalen

Många av Alphonse Daudets böcker är numera ganska bortglömda utanför Frankrikes gränser. I Sverige är det väl i stort sett bara Brev från min kvarn och möjligen Tartarin från Tarascon ...

Av: Johan Werkmäster | 26 augusti, 2010
Kulturreportage

Carl Milles skulptur

Biblicism i modern film

Människans sägner är så mycket mer än bara ursprungsberättelser och övernaturliga förklaringar på världsfenomen; de erbjuder visdom, moraliska budskap och levnadsregler för dem som söker, skriver Noak Gröning som i ...

Av: Noak Gröning | 12 juni, 2015
Essäer om film

Dikten kan alltid uppväga vad andra kallar slumpen. Om Stéphane Mallarmé och Giuseppe…

 ”… […] och Ungarettimed livets kritor på dödens tavla.Dikten som är fullkomligt möjlig.”/ T. Tranströmer Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att ...

Av: Göran af Gröning | 19 december, 2013
Litteraturens porträtt

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson

Cecilia Davidsson om Cecilia Davidsson Jag har alltså publicerat tre novellsamlingar, men när ska jag skriva min första roman? Hallå där, jag har faktiskt skrivit en! "Sjunken hjärna", som kom för ett ...

Av: Cecilia Davidsson | 07 december, 2006
Litteraturens porträtt

Sjuttio år sedan Kaj Munk mördades



Kaj MunkVem läser längre Kaj Munk, diktarprästen från det jylländska Vedersø? I Sverige är han i det närmaste bortglömd numera även om hans drama Ordet överlevt tack vare Carl Theodor Dreyers film (så sent som 2008 satte Lars Norén dock upp den på Det Kongelige i Köpenhamn, och samtidigt gavs den i Odense). Det var annorlunda för sjuttio år sedan. Då kom otaliga böcker om honom på danska och två på svenska, den ena skriven av Gunnar Ollén som senare blev expert på Strindbergs dramatik och radiochef i Malmö – han fyllde nyss hundra år. Och den andra av den flitige Sven Stolpe som dessutom översatte flera av Kaj Munks predikosamlingar.

Den dåtida uppmärksamheten var lättförklarlig eftersom hans öde var högaktuellt. Den 4 januari 1944 hämtade fem nazistiska hantlangare honom på hans prästgård i på Jyllands västkust, körde honom sju mil österut inåt landet, förbi Herning till Hørbylunde strax väster om Silkeborg. Där mördades han med ett nackskott och två i tinningen, och kroppen slängdes i diket. En förbicyklande murare fann den på morgonen därpå. Om detta skrevs mycket både i Danmark och i Sverige. I livet blev han uppmärksammad men i döden ännu mer.

Om Kaj Munks person, hans politiska åsikter, och omständigheterna kring dådet handlar mycket i Berlingske Tidende dessa dagar. På hemmaplan har han aldrig varit bortglömd även om socialdemokrater, marxister och allsköns radikaler gjort vad de kunnat för att tiga ihjäl honom under årens lopp. Han var alltför konservativ för deras smak påstod den skarpe kommentatorn Claus Kastholm i Berlingske på förra årets sista dag: ”Det hedder sig jo, at alle store forfattere er venstreorienterede. En myte skabt af de middelmådige...”

Och så påstår Kastholm att både H. C. Andersen och Søren Kierkegaard var konservativa och att Henrik Pontoppidan blev det. Det kan kanske stämma även om man ska ha i minnet att den avis där han skriver detta alltid varit pålitligt värdebevarande, både när den hette Belingske Tidende och som nu när den lagt av efterledet. Men det som legat Kaj Munk i fatet var snarare hans antidemokrati och att han lite för länge på trettiotalet ansåg att Hitler var en stor man. Men det är lätt att vara efterklok, och han kom att ändra sig fullständigt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I en ingående artikel i samma tidning samma dag utreder Bengt Blüdnikow Kaj Munks inte okomplicerade inställning till nazismen och dess ledare och visar med  många exempel att Munk var upprörd över antisemitismen men att han kunde ha gjort mer för sin tysk-judiske översättare Erwin Magnus, och att han i tryck gjorde sig skyldig till några grova förlöpningar (”den ækle, skeptiske, nydelsessyge overklassejøde i Berlins saloner”, och  ”Hitler sparker efter jøderne, der som sædvanlig dukker sig og lister ud i kulisserne og sætter sig stille på Pengesækkene.”

Men efter hand och allt starkare distanserade han sig från judeförföljelserna söderut även om det tog tid för honom att inse att de inte skedde utan Hitlers medverkan. En definitiv vändpunkt kom 1938 med hans idédrama Han sidder ved Smeltediglen som blev förbjudet i det ockuperade Danmark men som väckte stor uppmärksamhet när det framfördes i Oslo och Stockholm. Den som sitter vid smäldegeln är en tysk arkeolog, den opolitiske Mensch  (förstås ett symboliskt namn, det här är spelet om envar) som anpassar sig efter den politiska nyordningen och därmed också den rådande antisemitismen.


Han hamnar i knipa för att han genom sina arkeologiska undersökningar finner att Kristus inte var arier fast regimen vill ha bevis för att han var det, och en tysk-judisk kvinna tilldelas en sympatisk huvudroll – Mensch kläms mellan sanningen och patriotismen. Upplösningen blir en kompromiss, men stycket kom att förhindra att den tyska antisemitismen fick fotfäste i Danmark, skriver Blüdnikow som också påminner om att Munk just efter kristallnatten den 9 november 1938 skrev ett öppet brev till Mussolini som var en annan av hans hjältar i det nyss förflutna och bad honom att ingripa mot vansinnet i Tyskland.

Kaj Munk föreläserDock skulle det dröja fram till Nazitysklands överfall på Tjeckoslovakiet i mars 1939 innan Kaj Munk fullt förstod att Hitler inte var oskyldig. Den insikten dröjde betänkligt länge, kan man i efterhandsperspektiv tycka. ”Men der var kun få, dersom Kaj Munk talte så åbenlyst mod jødehadet och endda opfordrede til aktion imod det.”

Per Stig Møller som skrivit flera böcker om Kaj Munk diskuterar i en lika intressant artikel i samma tidningnummer Kaj Munks allt skarpare utfall mot den danska expeditionsministären Buhl som var mjuk i ryggen och följsam gentemot de tyska ockupanterna, och han visar hur Munk trots många varningar i sina predikningar under kriget blev allt tydligare i sina attacker, medveten om vad som väntade honom och möjligen driven av en kristen offertanke (det  finns likheter mellan Dag Hammarskjöld och Kaj Munk).

Längst och intressantast i Berlingske den 31 december 2013 är utdraget ur Poul Høis ingående utredning om mordet på Kaj Munk – om man vill läsa alla sidorna i denna ”single” får man betala för att ladda ner dem. Där skildras bakgrunden till aktionen, och man får sedan nästan minut för minut följa vad som hände. Ett par andra offer för en liknande terrorattack lite tidigare var påtänkta, en av dem den uppburne skådespelaren Poul Reumert. Men hemmanazisterna insåg att om detta nationalmonument hade mördats så skulle uppror i hela landet utbrutit. Man försökte dessutom skjuta Christian Damm, en orädd antizaistisk redaktör, men fumlade så att det bara blev ett pinsamt fiasko.

En av hjärnorna bakom mordet på Munk var Otto Skorzeny som i september 1943 med sin trupp befriat Mussolini (det dröjde inte länge innan partisanerna fick fatt på honom på nytt och hängde honom och hans älskarinna). Fem man var alltså inblandade i mordet i Jylland för sjuttio år sedan. Tre av dem deltog mycket motvilligt och den fjärde hade också helst sluppit. Den femte var en obehaglig figur, legoknekten Louis Nebel som var född i Schweiz. Det var han som avlossade de båda dödande skotten mot Kaj Munks tinning.

När man väl identifierat mördarna, den danska kriminalpolisen var snabb och effektiv, nekade Nebel till det hela (att hans efternamn var Dimma var kanske betecknande). Det var både fegt och typiskt, och polisrapporten citerar hur hans förklarar sitt bristande minne av händelsen med att mordet på prästen ”kun var en ringe ting.” Men vad som sedan sägs om det som hände denne läskige typ just efter krigsslutet är en rejäl sensation som kanske varit okänd tills nu.

Poul Høi har grävt djupt i många arkiv och kan konstatera att Nebel genast efter kriget engagerades av amerikanerna som kontraspion och att han inte hade några besvär eller betänkligheter att gå över till andra sidan. Det finns andra exempel på hur USA tog forna tyska krigsförbrytare i sin tjänst, som Klaus Barbie (”slaktaren från Lyon”) som hade mördat många i Frankrike, och andra i kretsen kring Eichmann. Med tanke på CIAs framfart i Sydamerika och Asien både under den hårdföre chefen Allen Dulles (bror till utrikesministern John Foster Dulles) och senare är det väl inte heller ägnat att förvåna...

Nebel utlämnades dock till Danmark 1946 och hamnade i fängelse. Där satt han i sex år, ett märkligt kort straff kan man tycka.  Vilka trådar amerikanerna drog i för att lindra hans straff, om de alls gjorde det, är inte alldeles utrett, och vad som hände honom efter 1953 när han hade en ny familj och hade slagit sig ner i Tyskland är fortfarande obekant.

Men man får en märklig känsla av dèja vu när man läser detta i ett av dokumenten som Poul Høi funnit: han ”äger en stor mängd hemlig information om den amerikanska underrättelsetjänstens operationsmetoder, och det vore inte, med tanke på den nationella säkerheten, ändamålsenligt att en främmande makt förhörde honom.” Syftar det, som man lätt skulle kunna tro, på Edgar Snowden? Icke – det återfinns i en skrivelse från USAs underrättelsechef i Tyskland just efter andra världskriget och gällde alltså terroristen från Schweiz som var Kaj Munks lejde mördare.

 

Ivo Holmqvist

PS: Om en annan mördare som myndigheterna likaledes höll bakom ryggen, skrev jag det här vid hans bortgång – även det en ironisk fotnot i samtidshistorien:

http://www.dixikon.se/bloggarna/en-fraga-om-perspektiv/

Ur arkivet

view_module reorder
Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 5, 2012

Nej, det ska inte handla om sossarnas partiledarval. Det händer annat viktigt i världen. Faktiskt viktigare. I fredags var det Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades koncentrationslägret Auschwitz av sovjetiska ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 28 januari, 2012

Tabubelagda ämnen utgångspunkt för Caramel

Libanesiska Nadine Labaki kom till Sverige och Stockholm filmfestival för att visa sin debutfilm Caramel. Och hon åkte hem med FIPRESCI-juryns utmärkelse för Bästa Film. Jag fick tillfälle att prata ...

Av: Jessica Drambo | Filmens porträtt | 06 mars, 2008

Festivalsommaren 2009, del 4; Skägg, monotoni och klassiker

"I was crawling through a festival way out west" Orden är Joe Strummers och är bland de sista han sjöng. En fantastisk låt, men ingen framtidsspådom. Vill du se folk som ...

Av: Rasmus Thedin | Kulturreportage | 24 augusti, 2009

Vårens trender i barnboksutgivningen

Vackra barnböcker med retrokänsla: vardagsdramatik för de yngre, övernaturliga överraskningar för de äldre. Vackra barnböcker förgyller vår och sommarläsningen och visst var allt bättre förr? Hm, nej, inte bättre, möjligen annorlunda ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 15 Maj, 2013

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Aurélien Lugné-Poe Deus ex machina på Le Théâtre de l’Œuvre

En stark och uppmärksammad teaterupplevelse i Paris nyligen var framförandet av Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten” från 1978 på  Théâtre de l’Œuvre, grundad 1893 av den unge skådespelaren Aurélien Lugné-Poe. En ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 09 april, 2014

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.