Upplysning! Ädla tankar och vulgär verklighet

I Det var den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) som i den till formatet oansenliga broschyren "Vad är upplysning?" år 1784 formulerade frågan: "Lever vi för närvarande i en upplyst tidsålder? ...

Av: Crister Enander | 14 juli, 2009
Essäer om politiken

Veckan från Gregorius Magnus

Mer än hälften av riksdagsledamöterna som slutade efter valet i höstas försörjs fortfarande av riksdagen. En granskning som Svt har gjort visar att 77 av 122 tidigare riksdagsledamöter fortfarande nu ...

Av: Gregor Flakierski | 12 juni, 2011
Veckans titt i hyllan

Bild: Melker Garay

De skapande våndorna

Ett tankefragment om skapandets våndor av Melker Garay.

Av: Melker Garay | 10 april, 2016
Melker Garay : Reflektioner

På spaning efter ett dårhus som försvann…

Den sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer ...

Av: Oliver Parland | 04 Maj, 2012
Gästkrönikör

Grekland, Europa och Ekis. En intervju med Kajsa Ekis Ekman



Kajsa Ekis Ekman på generalstrejkenEfter bokreportaget Varat och varan. Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan, som fick enorm succé och inte bara i Sverige, ger bokförlaget Leopard nu ut Skulden. Eurokrisen sedd från Aten, en mycket intressant bok om det så kallat ”PIGS-landet” Grekland, en bok som jag tror kommer att bli ännu mer uppskattad av läsarna, med undantag kanske för Sveriges finansminister Anders Borg.
Jag träffade Ekis för en intervju hemma hos henne i Högdalen i fredags.

En tumult av känslor drabbar mig när jag läser din bok. Den starkaste känslan jag upplever är sorgen, sorgen för ett land jag har alltid älskat som civilisationens vagga, mytens land exalterat av poeter som Hölderlin, Foscolo, Byron med flera. Hur har du upplevt förvandlingen av denna myt? Och sedan, du använder förkortningen F. Kr i din bok, och du menar inte före Kristus, utan före Krisen, ja, jag frågar dig: vilken betydelse hade Grekland för dig före krisen?

- Till skillnad från de flesta svenskar har jag aldrig haft någon koppling till landet, inte varit där på semester. Jag kom för att skriva om krisen, men upptäckte också en kultur som överraskade mig. Grekerna har ett sätt att se på saker och ett svårmod som spanjorerna inte har. Greklands status har som du sagt förändrats, från att vara civilisationens vagga till att bli koloniserat av Turkiet, England, USA, Tyskland... Detta gör att landets självbild är dubbeltydig: både överlägsenhets- och underlägsenhetskomplex.

Det som kom mig att skriva boken var att en grekisk vän ringde mig sommaren 2011 och sade: ”har du hört om det som händer här? Sparpaket, sänkta löner, de säljer ut landet... vår generation kommer inte att överleva detta!”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Då åkte jag dit och bevittnade de första demonstrationerna, sedan har jag varit i Grekland många gånger. Det som slår mig mest är hur ett land kan förändras så fort. Då jag kom levde människor i min ålder ungefär på samma sätt som i Sverige: man gick på klubbar, bio, åkte på semester, funderade på att skaffa familj.. Allt det där är borta nu.

Torget Syntagma har betytt ett nytt sätt att göra motstånd?

-Jag måste erkänna att jag inte var så entusiastisk över torgrörelsen från början heller. Visst, det var ett fräscht initiativ och det behövdes. Men det var inte en organiserad motståndsrörelse utan snarare ett sätt att tillsammans förstå sig på vad som höll på att hända. ”Trojkan” alltså EU, ECB och IMF, kom till Grekland och tvingade landet att anta det s.k. Memorandum of Understanding. Som alltså innehöll drastiska lönesänkningar i både den privata och offentliga sektorn, privatiseringar osv. Politikerna fick bara två dagar på sig att läsa detta tjocka avtal. I utbyte skulle landet få 110 miljarder euro i lån – mot 5% ränta. Alltså knappast en gåva.

Så när jag kom dit började folket ordna torgmöten där man kunde utbyta kunskap om det som hände. Inget politiskt parti stod bakom, det var demos (folket) som hade ordet.

Det var en spontan rörelse, samma modell vi har sett i arabvärlden, i Spanien med Indignados, sedan i USA med Occupy Wall Street, i Turkiet... Jättebra, men vad hände sen? Borta! Det finns en romantisering av det som hände, kanske för att sådana spontana och oorganiserade protester sällan utgör ett långsiktigt hot.

Det låter gammalkommunistiskt...

Kajsa Ekis Ekman Foto Eva Lindblad-Nej jag är inte kommunist, åtminstone inte på det sättet. Men det är ett faktum att dessa typer av protester ofta är kortlivade. Låt mig säga såhär: vi lever under ett postkommunistiskt trauma, och innan vi bearbetar det kommer vi inte kunna ta oss bortom spontana protester.

Ändå måste man se att dessa rörelser har lyckats samla mycket mer folk än alla partier. Så det är den protestform som tilltalat flest, och i det har man lyckats. Folket i Grekland har försökt med olika protestformer, först det som vi har pratat om på Syntagmatorget, sedan med generalstrejker, men eftersom strejkkassor saknas har man har inte råd att strejka mer än 2 dagar i rad i Grekland. Sedan försökte de med parlamentsvalet och även där lyckades man inte störta trojkan, delvis på grund av skräckpropagandan från Europa. Sedan har folket har försökt organisera sig på ett annat sätt som t ex de många restaurangerna, tidningarna och fabrikerna som har gått i konkurs och tagits över av själva personalen, ett sätt att bygga samhället underifrån.

Medan Kina, Indien, Brasilien och andra föredetta ”fattiga” länder har satsat på produktionen av varor, har vi i Västerlandet satsat på osynliga produkter, på lånade pengar...

Ja, men man måste fråga sig vem det är som har levt på lån. Det ironiska är att den grekiska privatpersonen är den som minst av alla har levt på lån. De svenska hushållen är mycket mer skuldsatta än de grekiska. De flesta grekerna äger till exempel sina egna hus sedan länge så de har inte behövt ta lån för dom. Den som tagit lån i Grekland är staten, även om det är folket som nu betalar för konsekvenserna. Vad har politikerna gjort med pengarna? Visst har en del gått till ökat välstånd. Men annat har gått till mutor, tvivelaktiga upphandlingar och skrytprojektet OS. Arenor som nu står tomma och ingen använder. Ändå bevakas de 24 timmar om dygnet av en vakt, man får inte gå in på arenorna och till exempel ha picknick. Då ropar vakten: Bort!!

En annan etisk aspekt på lånen: Tyskland har inte ersatt det grekiska folket helt och hållet för det elände det blev utsatt för under det andra världskriget och för lånet som Grekland gav till Tyskland under ockupationen. Skulle det ha betalts, skulle situationen se mycket annorlunda ut.

Här kan man se hur ”makten” kan kräva betalningar av vissa lån och strunta i de andra.

Pressen i Tyskland men också i Sverige har hårt kritiserat grekerna och sagt att de tjänar 13 eller 14 månadslöner i ett år (fast detta är inte sant ty, som i många andra länder i Europa, baseras detta på årsinkomsten som delas för 13 eller 14), och skrivit att grekerna är lata. Eller Anders Borg som skev ”Vi ska inte betala för greker som går i pension vid 40 ”. Med facit i handen kan du bevisa att grekerna är inte lata och att de jobbar minst lika mycket än alla andra?

- De jobbar mer än alla andra. Titta på Eurostat och OECD: s statistik. Det är en skandal. Västvärlden går igenom den största ekonomiska krisen sedan 80 år tillbaka och enligt europeiska politiker och media beror allt på en grekisk trädgårdsmästare som gick i pension för tidigt? Trams. OK. Grekland har haft stora problem med korruption och klientelism som kommer till ytan nu, men att blanda ihop detta med orsaker till den globala krisen! Saken är ju att inne i den globala krisen finns både övergripande orsaker och varje lands partikulära situation. Jag försöker förklara i min bok om hur bankernas massiva utlåningar beror på att det kapitalistiska systemet har problem som täcks över med lån... och sedan kommer baksmällan. Istället än att erkänna detta skyller de europeiska politikerna på pensionärer, rörmokare, trädgårdsarbetare, offentliganställda...

Det är en skam! Det sjukaste av allt är att det räcker att gå in på EU:s statistikkontors hemsida, gå in och kolla på fakta om grekerna som faktiskt jobbar mer än andra, går i pension senare och tjänar mindre, beställ hem broschyrerna innan du skriver och snackar skit!

Sedan plötsligt dyker upp Angela Merkel och Europakommissionen med ett minimonia (avtal) som ingen i Grekland verkar ha läst innan de bestämde att skriva under det …

- Jag tycker att avtalet har röstats igenom på ett odemokratiskt sätt. Visst finns det mycket i Grekland som bör reformeras, och faktiAngela är alltid hungrigskt skulle det här kunna vara ett tillfälle. En skattereform där man beskattar flottan (den största i världen) tar itu med särkilt de rikas skatteflykt och reformerar det klientelistiska systemet. Men avtalet har inte tagit itu med det, eftersom de i så fall skulle stöta sig med den grekiska eliten som fortfarande regerar. Istället attackerar man löntagare, slaktar utbildningssektorn, avskaffar public service. Greklands politiker har accepterat rollen som skuldkoloni, där betalningen på skulden går före de mänskliga behoven.

Detta är kanske en aning ideologiskt menat...

- Ja, man kan tolka detta ideologiskt men det finns också den ekonomiska aspekten, kan detta verkligen fungera? Hur mycket kan man skära ner? Kommer de grekiska ungdomarna som är bland de mest utbildade i Europa acceptera att leva på 500 euro i månaden, eller ännu lägre som EU vill? Det gör de inte, de flyttar utomlands. Man kan inte göra om Grekland till Kina övernatt!

Är trojkan den värsta fienden?

Trojkan är inte den ursprungliga fienden, det är ju kapitalismen och för grekerna: den inhemska eliten. Men idag är trojkan den viktigaste fienden eftersom det är just dess åtgärder mot krisen som förvärrar den.

Jag har ägnat de senaste två åren åt att försöka förstå mig på vad som egentligen orsakat krisen. Jag har läst in mig på de olika teorierna, man kan säga att jag är populärmarxist, jag försöker göra dessa snåriga teorier begripliga för vem som helst. Det är inte direkt så att jag kommer med någon ny tes, utan jag försöker sammanfatta vad de främsta tänkarna säger. De har ju ett språk som sätter taggtråd runt vad de försöker säga, så att så få som möjligt ska förstå.

Vill vi förstå det som har hänt, måste vi se att kapitalismen har omvandlats sedan 1970-talet. Då profiterna gick ner tog kapitalet till vissa strategier för att se till att vinsterna skulle gå upp igen. Avreglering, attacker mot facket, sänkta löner, finansalisiering av ekonomin. Kanske minns många hur bankerna brukade fungera, när det handlade om att sätta in och ta ut pengar, och ge lån åt industrin. Idag har bankkontoren ju förvandlats till rena showrooms för att kränga finansiella produkter.

Du skriver i din bok att samtalämnen under krisen är: arbete, räkningar, utvandring, invandring, statsobligationer, Tyskland, ECB och CDS. Medan samtalsämnen som nästan försvunnit i och med krisen är: sport, litteratur, dans, klubbar, Turkiet, klimatet, diskurser, föreställningar, postmodernism.
Med undantag för försvinnandet av postmodernismen som gör mig glad, så är det kanske inte så roligt att man inte längre talar om kulturen.

- Ja, krisen har bra sidor också. ingen skryter längre! En är att ”luften” har försvunnit. Ingen säger ”vet du vem jag är?” nuförtiden. Istället för skryt hörs klagomål. Man snackar inte om diskurser eller idéer utan om det materiella: har du mat? Har du jobb? Vilka är de nästa sparåtgärderna? Det har skett en tillbakagång till de grundläggande behoven i samhället. Jag kommer från den svenska vänstern där man diskuterar klass, kön, sexualitet: allt detta är ju relationer mellan människor i samhället. Vilket är mycket bra, men det vi saknar är kunskapen om de grundläggande ekonomiska mekanismerna i samhället. Hur fungerar kapitalismen? I Grekland är det tvärtom. De flesta inom vänstern är otroligt kunniga om just hur kapitalism och geopolitik fungerar, medan det som de inte verkar vara så pålästa om är feminism, relationer mellan klasser osv. Båda borde lära sig av varandra.

Etiskt är jag mot kapitalismen men det finns olika sorters kapitalism: den giriga och vilda ”snabba pengar” kapitalismen och kanske en kapitalism som har ett mer mänskligt ansikte. Vi har gått, under loppet av få år från det så kallat Fordismen (industriarbete) till ett immateriellt arbete (globalisering, digitalisering, ersättning av vissa maskiner med datorer). Jag gillar inte kapitalismen (inte eller kommunismen), men det verkar som att du vill kasta barnet med badvattnet...

Jag håller inte med! Nu är det du som låter nostalgisk tycker jag. Ditt resonemang är lite typiskt för de delar av vänstern som kritiserar nyliberalismen och önskar sig tillbaka till den kapitalism som rådde på 70-talet. Men även då kritiserade ju vänstern kapitalismen! Nu verkar vissa ha gett upp det där, och säger: bara vi får bort nyliberalismen kan vi väl leva med resten av kapitalismen då. Visst säger jag, vi kan försöka! Vi kan kämpa mot ”nyliberalismen” dvs vinst i välfärd, privatisering, bemanningsföretag, EMU, EU, nedskärningar och banker, och vinner vi den kampen är det ju jättebra. Men det finns många marxister som menar att det inte skulle gå att behålla vad du kallar ”kapitalism med mänskligt ansikte” dvs det system som rådde 1945-73, i längden. Det ena ledde till det andra.

Sedan är det lite modeaktigt slängigt att säga att vi har gått ifrån industriarbetet, det stämmer inte, det har bara flyttat till Kina, och Tyskland lever fortfarande till stor del på sina industrier. Vad som kvarstår är paradoxen, det går inte för kapitalismen att skapa välstånd åt alla samtidigt, några måste vara fattiga (de som producerar varor) andra måste ha pengar att köpa varorna, det är så man gör profit. Nu finns problemet att man sänker lönerna så mycket för människor till och med i USA och Europa att inte de heller har råd att köpa. Så efterfrågan minskar drastiskt, i Grekland har ingen råd att köpa mer än det nödvändiga, knappt mat ens, hur 17 ska det bli tillväxt då? De stora kapitalisterna kan vänta ett antal år, men de mindre kapitalisterna går ju i konkurs varje dag, de avskyr det här! Där finns en intressekonflikt.

Du menar att marknaden lämnar inget utrymme för verkliga reformer?

Det finns ingen ”marknad!” Det finns olika kapitalister med intressen som ibland sammanfaller och ibland inte. De flesta kapitalister skulle tjäna på att Grekland reformerade byråkratin och avskaffade korruptionen. Det skulle göra det lättare att operera där. Men för de största grekiska kapitalisterna och en del tyska passar systemet utmärkt, de kan muta sig fram, skaffa monopol, ha daglig kontakt med politiker...

Är det allt det som har hänt bara barbarernas fel (alltså de icke greker)? Har drömmen och utopin helt försvunnit i Grekland som Angelopoulos sade? Hur kan sakerna förändras utan drömmar och utopier? Har grekerna en känsla för moderlandet, eller deras kollektivkänsla dyker upp bara inför en fotbollsmatch?

Alla konstnärer i alla länder klagar att inte finns en kollektivkänsla eller att denna finns bara om det handlar om fotboll. Jag tycker att det finns mer kollektivkänsla i Grekland än här i Sverige. De misstror inte varandra, de är inte rädda för varandra (jag talar om grekerna) det finns ett vänskapsband dem emellan som inte finns mellan svenskar. När det gäller hur man behandlar flyktingar är det en helt annan sak dock, de behandlas knappast som människor i Grekland. Det finns noll integration.

Jag är emot utopier! Eller, nej det är jag inte, men då ska de vara positivt formulerade, inget ”krossa kapitalismen” det spyr jag på, kom istället med ett genomförbart förslag. Jag blir deppad när någon säger krossa kapitalismen eller stoppa den globala uppvärmingen. Det är så utopiskt att det blir pessimistiskt. Kom istället med ett genomförbart förslag. Drömma gör man på natten!

 Ekis röker och röker...Tror du att Grekland behöver ett moratorium, inte över skulderna utan över räntorna på sina skulder, för att se till att sakerna börjar fungera igen?

Att skulden måste avskrivas är en självklarhet om man tror på EU och EMU. Då måste man se till att landet kommer på fötter igen.

Vad svenskarna inte fattar är att Grekland inte fått någon hjälp från Europa. Alla dessa sparpaket, stödpaket, är lån. De har enbart gått till att betala ränta på de gamla lånen till europeiska banker. Inte en enda gång har Merkel eller någon annan av Europas ledare lagt en krona till ett sjukhus, ett soppkök eller ett natthärbärge!

Skäms Europa! Hundratals miljarder och inte en spänn till humanitära behov! Det är kyrkan, vänstern och nazisterna som ordnar soppkök. Inte EU.

Från den första januari har Grekland ordförandeskapet i Europa Unionen, tror du att detta kommer att förändra något?

Jag är osäker på om detta kommer att betyda något. Den grekiska regeringen är marionetter i trojkans händer. De kommer inte att höja rösten mot sparpaketet, även om Angela Merkel mot alla odds förlorar valet. Socialdemokraten Hollande blev vald i Frankrike, det har inte inneburit någon förändring i politiken mot Grekland.

Men hoppet finns. Se på Argentinas ”konkurs” 2001, det är inte sant som de hotar med att om du går i konkurs finns det ingen marknad i världen som som tror på dig och straffar ett land i 100 år. Argentina ställde in lånen, och fick nya lån ganska snart. Jag tror att Grekland ibland har mer gemensamt med Sydamerika än Europa. Från Grekland kan det växa en ny vänstervåg.

Sista fråga. Nu har jag kunnat läsa och uppskatta reportageförfattaren Kajsa Ekis Ekman i flera böcker. Någon läsare kan kanske tycka att hon borde satsa mer på svensk politik och sitta i parlamentet här eller i Bryssel. Men jag vet att Kajsa Ekis Ekman älskar skönlitteraturen, ska hon skriva en fictionroman nästa gång?

Jag vet att du gärna vill det Guido! Men min nästa bok ska heta ”Överlevnadsguide för heterotjejer”. Kapitlena ska heta: Bli av med mensvärk snabbt, Hålla ihop när barnet är fött, Äkta kärlek trots att han är papperslös, Vara ödmjuk mot din man trots att du är feminist, Åka med alla som stannar när man liftar? Botox och Slimex – ja eller nej? och Blir man lyckligare av att städa eller av att låta bli? Inte för att jag varit så bra på allt detta, men jag har i alla fall lärt mig något av mina misstag och det ska jag dela med mig av.

 

Intervjuare Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder
Crater ingenium Foto Hebriana Alainentalo

Samtidens genikultur som korrelat till en växande elitism

”Den vise som astronom: Den som betraktar stjärnorna som något ovan har ännu långt till kunskapens blick.”

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 07 mars, 2016

Epistemologi för ”herrar” och ”slavar”: Nietzsche som politisk filosof

 Den samtida filosofiska situationen kan tyckas en smula paradoxal. Friedrich Nietzsche – som av den danske kritikern Georg Brandes utnämndes till aristokratisk radikal och som enligt egen utsago inte var ...

Av: David Brolin | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2011

En dikt

Allt som sker mellan punkternaallt som finns orden, meningarna, tilltalen, igenkänningarna.Allt som skänker djupen,allt det som kommer till uttryck,till synlighet & närvaro.Jag befinner mig i Davidstjärnan,den samlar mig intill hjärtat,där ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 15 september, 2010

Minimalismens framväxt

TEMA KONST Frank Stella, 1964. Foto: Ugo Mulas Hur ska man egentligen förstå minimalismen? Utgör den slutet på eller början av en epok i konsthistorien? I denna essä följer Roberth Ericsson ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 03 mars, 2008

Thomas Bernhard. Foto: Wikipedia

Thomas Bernhard – (Självbiografins utveckling som grund för de kommande faktionerna)

Käre läsare, så speciellt och anmärkningsvärt, att jag – i min egen skrivarprocess – skulle stöta på dessa rader vid omläsningen av Bernhards "Undergångaren"; just för att de uttrycker så ...

Av: Göran Gröning | Litteraturens porträtt | 16 december, 2017

1 Seminariet Att skriva under hot inelddes av Alice Bah Kuhnke. Foto Lena Andersson

Yttrandefriheten diskuterades på bokmässan

Bok & Biblioteksmässan i Göteborg är slut för i år. Temat för den här gången var yttrandefrihet.

Av: Lena Andersson | Kulturreportage | 28 september, 2016

Rutten lax, rutten jul och arg på pappa, tre musikbiografier

Jultips från Belinda Det finns självbiografier och det finns julböcker. Genren julsjälvbiografi är inte en vanlig genre. Men Peter Jöback och hans medarbetare har lyckats skapa ett verk i denna genre ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 17 december, 2012

Utbrytarkungens knep

Idag är den 21 augusti. Det här året inföll den 21 augusti på en söndag, vilket betydde att den 21 augusti var en kristen helg, nämligen trettonde söndagen efter trefaldighet, och ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 21 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.