Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | 12 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Det var Martin Luther som räddade den katolska kyrkan. Intervju med Sebastiano Vassalli

En av de mest intressanta romanförfattarna och historikerna i Italien är Sebastiano Vassalli. Han har givit ut ett femtiotal böcker sedan början av 1960-talet men ingen av dem har översatts till ...

Av: Guido Zeccola | 19 november, 2014
Litteraturens porträtt

Indira med järn-näven eller med alltför mjuka händer?

Vid valet i Indien 2014 förlorade kongresspartiet stort, efter att, med famlijen Gandhi-Nehru i spetsen, ha dominerat indisk politik alltsedan frigörelsen från britterna1947. I bokhyllan hemma ligger 23 brev från Indira ...

Av: Annakarin Svedberg | 20 september, 2014
Kulturreportage

Musée de Montmartre. maison du Bel Air. Foto: Wikipedia

”Jag har bestämt mig för att vara lycklig, ty det är bra…

Alla konstälskare och konstnärssjälar i alla åldrar har just nu en rad möjligheter att förhöja livskänslan genom att bege sig till Paris. Eva-Karin Josefson skisserar för oss en kort historik ...

Av: Eva-Karin Josefson | 05 september, 2015
Essäer om konst

Penna och knytnäven. Om Amelie Posse



Amelie Posse BrázdovaDet är en tvättäkta idyll, inte olikt ett litet hörn av Paradiset som dalat ner här på jorden. Det går inte att beskriva hennes uppväxt med bättre ord. De bor ovanför den lilla fiskebyn Ålabodarna, precis där backarna med de bördiga åkrarna uppifrån Glumslövs kyrka böljar brant ner mot havet. Rapsfälten lyser stickande gula mot det blånande Öresund och därute syns Ven i soldiset såsom svävade ön en halvmeter ovanför havsytan.

Amelie Posse, och hennes familj, bor i det vackra Maryhill, en slottsliknande trävilla – numera riven. Hon får röra sig fritt, hon springer omkring som hon vill. Ner till tant Johanna, fiskaränka, och besöker henne i det trånga lilla trähuset nere vid havet. Familjen Posse får många besök, även långväga gäster rullar in med sina vagnar på gårdsplanen eller – som kung Oscar II – lägger till med båt vid bryggan. Fint folk från trakten gör visiter; den skånska adeln är nästan som ett slutet sällskap. Och det är alltid liv och rörelse. Hennes farfar är förre statsministern Arvid Posse och hennes morfar är Gunnar Wennerberg, politiker och riksdagsman, men mest känd som skaparen av Gluntarne.

Hennes far, greve Fredrik Posse, är framgångsrik företagsledare som främst ägnar sig åt järnvägsbyggen. Den 22 augusti 1897 avlider han oväntat. Idyllen krossas i ett slag. Det visar sig att han efterlämnar stora skulder. Gunhild Posse, modern som har återkommande besvär med nerverna, tvingas fatta beslutet att de måste göra sig av med gården och flytta – in till Lund. Amelie Posse är då tretton på det fjortonde och befinner sig i en känslig ålder.

I en av sina självbiografiska böcker, Kring kunskapens träd, skildrar Amelie Posse hur hemskt det var att lämna Maryhill. Familjen får först flytta in i en lägenhet på Lilla Gråbrödersgatan. Hon upplever den som liten, mörk och trång. Hon kan knappt förstå hur människor kan leva så här. Hon störs av att oavsett vilket fönster hon tittar ut genom ser hon enbart andra hus, hus i vilka det bor andra människor. Hela staden tycker hon är grå, trist och människorna inskränkta och skvallriga – ”det är en faslig småstad”, skriver hon i dagboken. ”Stundtals kände vi oss som små ny-fattiga barn”, skriver hon senare i memoarerna, ”i någon romantisk engelsk barnbok från seklets mitt.” Tills hon inser att sanningen är att de faktiskt bor i en flott våning. ”Vi var närapå rörda över vårt hårda öde och hade inte en aning om att sex rum, kök och jungfrukammare med två innevånare, väl av mången betraktades som en ganska dräglig levnadsstandard.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ekonomiskt är det däremot värre. De lever på nåder – utelämnade till släktens givmildhet och välvilja, framför allt då farfaderns beslutsamma åsikter om vad som passar sig, vad som är nödvändigt och vad som är slöseri.

Annars börjar Amelie snart att utforska den lilla lärdomsstaden. Hon trivs i Lundagård och fäster sig särskilt vid Domkyrkan där hon finner ro och tid att reflektera över de frågor och problem som sysselsätter hennes tankar. När hennes mor insjuknar, först i vanlig influensa och sedan i en tilltagande depression i samband med att Maryhill och lösöret säljs på en förnedrande konkursaktion, vill Amelie hjälpa sin mor och tar därför med henne på promenad till Lundagård.

Amelie Posse i sitt fina hem”Det var med glad och förväntansfull iver jag drog iväg med mamma de få stegen som skiljde vår bostad från Lundagård”, berättar hon. ”Men knappt hade hon på darrande ben nått över Kyrkogatan och in under dess mäktiga kronvalv, förrän hon möttes av en syn som kom henne att tvärstanna. Det var den fete medicinaren Sam Ask (som dock var jur stud., min anmärkning) – senare berömd som överliggare och vänsällt svirande original. När mamma fick se hans väldiga lekamen och det pussiga ansiktet under studentmössan, blev hon så förskräckt att hon alldeles förlorade det lilla mod hon hade lyckats uppbringa. ’Skall detta vara ljusets riddarvakt!’ utbrast hon besviken och vände om raka vägen hem igen.”

Vid den här tiden bor även August Strindberg i Lund, något som den nyfikna Amelie Posse självfallet är medveten om. Efter att ha skildrat hur hon en gång sett hur den radikale botanikdocenten och vasse skribenten Bengt Lidforss ”dödfull forslades hem” på en ”två hjulig bagagekärra” skriver Amelie Posse: ”Men ibland mötte vi också det riktiga Geniet: Strindberg, på hans ensliga promenader i de små gatorna. Jag brukade med beundrande respekt snegla åt hans håll… Det stack till i mitt hjärta när jag såg hans förgrämda uttryck.”

Skolkamraterna och Amelie drar sig inte för att retas med den ofta så folkskygge Strindberg. ”När vi på avstånd såg hans bredskyggiga hatt dyka upp började vi därför gå arm i arm en sex–åtta stycken och tyckte det var pin skoj när vi på det viset lyckades jaga honom att taga omvägar i vida cirklar – långt ut på de knaggliga ullerstenarna.”

Och redan nu när hon bara är ett barn börjar hennes återkommande sjukdomar. Den allvarligaste, och som senare leder till långa perioder då hon tvingas vara sängliggande eller leva en konvalescents beskurna liv, är den reumatiska feber som blossar upp. Senare konstateras att febern även lett till en skada på hjärtat. Under hela sitt liv, febrilt verksam och ofta på resande fot, förblir Amelie Posse sjuklig.

Det dröjer inte länge förrän Amelie Posse upptäcker att hon har en naturlig fallenhet för såväl konst som musik utöver det vanliga. Och snart växer hennes popularitet bland kavaljererna. Hon blir flitigt uppvaktad av bland andra Hugo Alfvén, och senare skriver den unge Vilhelm Ekelund vackra kärleksdikter till henne. Men hon förlovar sig i maj 1902 med den allvarsamme och svårmodige Andreas Bjerre, och det omaka paret gifter sig midsommaren 1904 i Lunds domkyrka.

Livet ändrar, återigen, drastiskt karaktär. Motgångarna kommer slag i slag.

Andreas Bjerre och Amelie PosseÄktenskapet är inte alls den skira dröm hon längtat efter och fantiserat om. Hennes man har stora problem med sina nerver, och måste under långa perioder leva ensam och inlagd på kurorter. Han har dessutom återkommande alkoholproblem och plågas av en destruktiv svartsynthet. När de mitt under sin bröllopsresa får brev hemifrån skakas paret om ordentligt. Andreas Bjerres bror Poul Bjerre, den kände introduktören av Freuds läror i Sverige, ska gifta sig med Amelie Posses mor. De avbryter resan, återvänder hem med avsikten att göra allt de kan för att försöka avstyra giftermålet. Det lyckas inte och Amelie Posse är under flera år övertygad om att Poul Bjerre har hennes mor under någon form av hypnotisk makt.

Dessutom får Amelie ungefär samtidigt veta att hennes far avled i syfilis och att hennes mor blivit smittad – och att risken finns att även barnen, alltså hon själv, fått den tabubelagda sjukdomen. En stor livsillusion krossas för Amelie Posse. Hennes föräldrars äktenskap hade inte alls varit perfekt och lyckligt som det framstått, utan fullt av problem, splittringar och ett ständigt falskspel för att bevara fasaden utåt i de förnäma umgängeskretsarna och inte minst inför makens affärsbekanta.

Amelie Posse är likväl till sin natur präglad av uppväxtårens ombonade idyll. Hon bibehåller livet igenom en känsla av att vara utvald, att vara speciell.

Hur stora motgångar eller svårigheter hon än möter är det hennes fasta och orubbliga övertygelse att hon kan övervinna dem, att inget kan stoppa henne. En del naivitet, detta att se det som självklart att vara en av de privilegierade och utvalda, samsas med en lika stor del stålhårt mod, en enorm beslutsamhet och järnvilja när omständigheterna kräver det.

Hon är på inget sätt en alltigenom sympatisk människa. Alice Lyttkens gör till exempel den iakttagelsen att Amelie Posse är en ”entusiastisk russinplockare”, det är alltid de intressantaste och mest spännande människorna hon lägger beslag på vid bjudningar och andra tillställningar. Däremot har hon inget av ståndshögfärd över sig. Det är människorna sådana de är i sig själva hon är intresserad av. Hög eller låg, fattig eller adlig, kvittar lika. ”Hon var en hel ståndscirkulation i sig själv”, skriver Gabriel Jönsson – skalden som var hemfödd nere i Ålabodarna.

Förhållandevis sent börjar Amelie Posse att skriva böcker. Bakgrunden till den första boken Den oförnekliga fångenskapen som utkom 1931 var hur hennes dåvarande man, den tjeckiske konstnären Oki Brázda, internerades under första världskriget på Sardinien och hur hon tvingades kämpa hårt och med många strapatser – med risk för sitt eget liv – för att de italienska myndigheterna skulle släppa honom fri. Boken blev en succé bland såväl kritiker och allmänhet. Tre upplagor trycks snabbt och den översätts till flera språk. Därmed inleder Amelie Posse sitt självbiografiska författarskap som kom att omfatta elva volymer (den sista postumt utgiven under redaktörskap av Barbro Alving, mer känd som Bang). Hennes stil är högst personlig. Det finns något direkt i tilltalet som skapar en stark känsla av intimitet, som satt man med henne på tumanhand och samtalade. Hon bjuder på sig själv. Att hon skarvar en del, gärna förbättrar en bra historia och slätar över annat inte lika smickrande eller klädsamt, framgår tydligt av den grundliga biografin En ande som hör jorden till av Eva Strömberg Krantz. De yttre dragen är alltså välkända från Amelie Posses egna böcker, mer förvånande är att hon även hade två längre och seriösa lesbiska förhållanden, dels med Elisabeth Thiel, dels den polska konstnärinnan Het Kwiatkowska.

Amelie Posse befinner sig ständigt på resande fot, hon behärskar en mängd språk och har ytterst lätt att få nya vänner – ofta inflytelserika. Det är enbart krigen som förmår henne att stanna kvar i Sverige. Hon bor under flera år i Rom efter brytningen med och sedan skilsmässan från Andreas Bjerre, och tillsammans med sin andre man Oki Brázda köper de slottet Líčkov i närheten av Žatec i Tjeckoslovakien. Amelie Posse bor fjorton år i landet och är efter republikens födelse, som hon bevittnar på plats, tjeckoslovakisk medborgare i tjugo år. Så här skildrar en besökare från Sverige, den då unga konstnärinnan Helga Henschen, sitt besök på slottet Líčkov: ”Överdåd, överdåd, vilda fester och händelser, häftiga förälskelser, lockande äventyr och musik. I händelsernas centrum står Amelie själv som fruktbarhetsgudinna, en Gaia, en frodig moder Jord, slösande generös med utbredda armar.

Vilhelm EkelundJag ser henne. Hon står på altanen. Den lysande röda kaftanen har glidit ner.

Det utslagna vågiga håret – ännu gyllene med stråk av silver – strömmande över fylliga vita skuldror… Det kommer gäster till Líčkov. Från när och fjärran kommer de. Många från Prag och kringliggande trakter. Och alla sjunger.”

Under andra världskriget är Amelie Posse hektiskt aktiv; hennes lilla lägenhet i Stockholm förvandlas till en sorts sambandscentral för flyktingar. Hennes insatser för att rädda tjecker och andra från en säker död är legendariska. Kriget och nazismen ger henne ingen ro. Hon vill göra en insats. När hon befinner sig på en av sina många sjukhusvistelser, denna gång på Lunds lasarett, skriver hon i brev till Emilia Fogelklou: ”Ibland när jag ligger och lyss till regnet där utanför, tycker jag det är mänskoblodet jag hör som i strömmar forsar ner och rinner ner i jorden.”

Tisdagen den 9 april 1940 – ödesdagen då Norge och Danmark ockuperades av tyska trupper – hölls det första mötet i det som skulle bli Tisdagsklubben, en hemlig antinazistisk grupp som arbetade för att öka kunskapen om nazisternas brott och framställa informationsmaterial att sprida ute i landet.

Deras insats har grundligt behandlats av Rune Bokholm i Tisdagsklubben. Omglömda antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och 40-tal. Genom Tisdagsklubbens försorg spreds i hemlighet även böcker och artiklar som den svenska censuren stoppat. De kartlade nazisympatisörerna och dessutom lät de bilda hemliga klubbar – eller ”celler” – över hela landet.

Initiativtagare till Tisdagsklubben var Amelie Posse och många av tidens aktiva antinazister – oavsett politisk tillhörighet – anslöt sig. Bland andra Marika Stiernstedt, Ivar Harrie, Vilhelm Moberg, Pär Lagerkvist, Ture Nerman.

Huvudsyftet, vid sidan av upplysningsarbetet om sanningen om nazismen, var att bilda grunden för en motståndsrörelse om Sverige skulle bli ockuperat.

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur essäsamlingen Skiftande speglar – Essäer & Porträtt
http://www.varensbocker.se/book-9789173271615

Ur arkivet

view_module reorder

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Minnesmedaljong över Jenny Lind i

Näktergalen från Norden

Vi är många – både vanliga musikälskare och yrkesutövande musiker – som innerligt skulle önska att det hade funnits bara ett par få takter inspelade med musik framförd av gångna ...

Av: Thomas Notini | Essäer om litteratur & böcker | 26 januari, 2016

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

Illustration av slaget om Kurukshetra.

Krigarens ljus

”Din omsorg gäller bara gärningen inte gärningens frukter, låt inte dessa förföra dig att handla eller kedja din höga själ i den icke-gärningens klumpighets band” (Bhagavad-Gita II, 47 )

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 oktober, 2016

Füssli, Riefenstahl och Nuba

  En bild ur Leni Riefenstahls bok om Nubafolket. Füssli, Riefenstahl och Nuba Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om konst | 29 Maj, 2007

Fritz Bauer

Fritz Bauer eller Auschwitz inför rätta

Vi känner alla till Eichmannrättegången i Jerusalem 1961, inte minst genom Hannah Arendts bok Den banala ondskan. Mindre känt är dock vem mänskligheten har att tacka för att denne folkmordsorganisatör kunde spåras upp och gripas ...

Av: Margareta Zetterström | Essäer om politiken | 05 mars, 2017

August och kvinnorna

Johan August Strindberg var sinnligt lagd med anlag för impotens. Impotensen kom sig av ett sedan barndomen inlärt dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs skrifter om ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 14 Maj, 2011

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.