Slottet i Montsegur

Göran Fant och medeltidens katarer – en över trettio år lång livsrelation

Förra året - 2016 - utsågs av katolska kyrkan till ett så kallat misskundsamhetsår, då man vill förlåta alla synder som begåtts i det förflutna. En grupp människor som drabbades ...

Av: Michael Economou | 08 september, 2017
Övriga porträtt

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 september, 2007
Övriga porträtt

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | 01 juli, 2011
Kulturreportage

Bildningens tid

Kairós och Metanoia i ett relief från Cypern TEMA BILDNING Bildning. Ett enkelt ord för en sammansatt verklighet. Att  bilda sig är att ta del av ett förflutet stoff i riktning ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 10 april, 2008
Essäer om samhället

Intervju med författaren Mikael Sundqvist



Mikael Sundqvist, foto:  Johann Bernövall- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar.

Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B. Den bok som i stort sett alla manliga gymnasister vill skriva. För många stannar det vid just en dröm; men inte i Mikaels fall. Fantasin har blivit till verkligheten och det tog drygt fyra decennier. 56 år gammal debuterar han med 700-sidors kolossen ”Skuggsamlaren”.

Restaurang Palermo är lite utav en institution i Uppsalas krogliv, ett så kallat sunkhak med en mix av stammisar i baren och 18-åringar på sina första stapplande steg ut i vuxenvärlden. Även Mikael Sundqvist är lite av en institution – på själva institutionen Palermo. Han hälsar vant på både gästerna och personalen innan han beställer en Mariestad 6.9.

Mikael har inga problem med att snacka, varken om sig själv eller boken.

  • Stöd Tidningen Kulturen

    Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

    Det där är lite synd också. Förr kunde en bok tala för sig själv men nu är det mer intressant att pippa i Big Brother eller så, säger han och ler ett snett leende.

Det leendet är något som återkommer under stora delar av samtalet. Han är en sådan som ibland beskrivs som att de har en räv bakom örat. I Mikaels fall är det snarare ett dussin rävar som byggt bo.

Boken ”Skuggsamlaren” kretsar kring den bohemiske figuren Nelson som av en ödets nyck hyrs in som kock på ett gigantiskt slott. Det är inte fantasy, men inte heller realism. En sorts annan verklighet inklämd i verkligheten där inget är som det verkar vid första anblicken. Detta berättat med ett tungt och snårigt bildspråk på, enligt Mikael, ”1500 sidor om det var en pocket”. Det är ingen snabbtuggad deckare han debuterar med.

Boken släpptes vid en releasefest på just Palermo, Mikael tycker att responsen från läsarna varit god.

  • På min privata mail så är det en 10-15 personer i veckan som skriver och undrar om boken och ”hur tänkte du där?” och så. Alla som skapar något ljuger ju om de säger att de inte bryr sig om feedback.

Men tycker du själv att du skriver bra?

  • Ja, det vet jag.

Med stolthet i blicken berättar han om de gratis klippningar och rakningar han får hos den lokala frisören på grund av boken som han skänkt till dem. När man jobbar heltid som författare finns det inte alltid tid till vardagsbestyr som att raka sig.

  • Det finns två typer av dagar. Den ena, de där jag sitter och skriver, så vaknar jag sex-halv sju, på med kaffet, på med datorn och tyvärr en cigarett. Ingen telefonkontakt, ingen Facebook utan in i bubblan i fyra-fem timmar. Sen så kan jag slå på telefonen. Sådär kan jag mala på i kanske trettio dagar. Jag kan vara ute i öknen eller i ett slott någonstans.

Den andra sortens dagar består av ett konstant resande, gärna till Prag där han nyligen var och gick en pubrunda skräddarsydd av musikern Johan Johansson. Mikael avslöjar dock att vissa ”utsvävningar förekom”. Livsstilen finansieras med förskott från förlaget och med frilansuppdrag som kock. Kockyrket, som han delar med sin romans huvudperson, var något som han halkade in på i sjuttiotalets Uppsala - och dess studentvärld.

  • Västmanland Dalarna-nation hade Sveriges största öl-utbud på den tiden, men för att få serveringstillstånd var de ju tvungna att ha mat. Jag fick i stort sett fria tyglar och serverade bland annat albatross. Folk stod i kö utanför puben och undrade vem det var som lagade maten i kväll. Det var kul.

Enligt sin egen boks baksidetext så är han förutom kock också shackspelare, globetrotter och fabulatör. Schack är ett stort intresse och under sju år på åttiotalet var han skribent på tidningen ”Schacknytt”. Det sistnämnda, fabulatör, är ett eget ord som ska vara en sorts parallell till fabrikör. En industrimagnat i sagobranschen. Av den anledningen är det också lite svårt att veta när han talar sanning och när han hittar på. Han har till exempel inte varit direktör för ett indiskt cirkussällskap som det också påstås på baksidetexten.

  • Det är ju inte alltid helt sant, erkänner han glatt på tal om sina essä-liknande dagliga uppdateringar på Facebook.

I en tid då det självutlämnande är på modet och en bok helst ska vara lättillgänglig och torrt skriven är Mikael Sundqvist en stark kontrast med sina fantastieggande beskrivningar och sitt långsamma tempo. Det är inte en slump att boken ges ut på Uppsalaförlaget Långsamhetens bokförlag.

  • Jag har alltid läst mycket hela mitt liv. Fridegård och Steinbeck till exempel. Vilka berättare alltså! Men nu för tiden tycker jag att ”vad fan är det för skräp som kommer ut”. Så jag bestämde mig för att skriva en bok som jag själv ville läsa.

Det går inte fort att läsa ”Skuggsamlaren”, och det gick inte heller särskilt fort att skriva den. Hur historien kom till honom minns han inte men den var från början ”inte tänkt att den skulle bli så jävla lång”. Författardrömmen har funnits med så länge han kan minnas, men vid 50 bestämde han sig för att lägga ner allt annat och skriva den.

  • Jag tycker att en bok är som en buljong, den måste stå och puttra ett tag. Men det kanske inte var så kul för förlaget att det tog fem år att skriva boken. Jag drog ju över deadline med 14 månader.

Svårigheten att hålla deadline menar han har sin förklaring i nyfikenhet.

  • När jag är inne i den där världen så dyker det upp nya personer som vill berätta sin historia, då är det bara att hänga med. En karaktär som bara skulle leda huvudpersonen till en båt ville plötsligt berätta sin story. Då kan jag inte låta bli att berätta den.

Men varför blev  boken skriven nu, relativt sent i livet?

  • Man måste nå ett visst lugn tror jag. Innan har jag varit mer intresserad av att resa och jaga brudar kanske. Och då måste man jobba för att ha råd att resa och så blir det en cirkel. Fast jag är ju inte guds bästa barn nu heller…

Tanken är att det ska bli en trilogi av ”Skuggsamlaren”. Arbetet med nästa bok har börjat så smått, men den här gången får det inte ta lika lång tid.

  • Förlagschefen har lovat att om den är klar våren 2014 så blir jag bjuden till fotbolls-VM i Brasilien på sommaren där, säger Mikael och rävarna bakom öronen gör sig återigen påminda.

 

Johann Bernövall

Ur arkivet

view_module reorder

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att tänka är allas ansvar

Vi är alla individer som kan tänka. Det är en enkel sanning, vars värde är mycket underskattat. Det verkar nämligen vara väldigt lätt att glömma eller förneka att det faktiskt ...

Av: Johan Argus | Agora - filosofiska essäer | 05 december, 2012

Den lilla människan - Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg

Den lilla människan Samtal mellan Torsten Renqvist och Anders Forsberg Skulpturen Göran och draken vid Torsten Renqvists ateljé. foto Anders Forsberg Bildkonstnären Torsten Renqvist är död. Tidningen Kulturens Anders Forsberg intervjuade sin gode ...

Av: Torsten Renqvist | Konstens porträtt | 25 Maj, 2007

Rendezvous i Wien med kompositörerna Gluck, Gassmann, Salieri och Mozart

Är det så med oss människor att vi gillar se på och höra om när andra träter och slåss? I Mozart Haus i Wien pågår just nu och fram till ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 21 april, 2014

Klaus Rifbjerg. Bild: Froztbyte/Wikipedia

Där brast ett ädelt hjärta

Ivo Holmqvist porträtterar den mångsidige, produktive och danske författaren Klaus Rifbjerg, som gick bort i år.

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 08 april, 2015

Robert Halvarsson, Fyra dikter

Robert Halvarsson arbetar till vardags som redaktör och ordförande i ett mediekooperativ. Han har ett kontinentalfilosofiskt intresse och för Tidningen Kulturen har han bland annat bidragit med litteraturkritik och essäistik ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 21 april, 2014

Kulturarbetare viktiga för företagare med visioner

Kulturarbetare viktiga för företag med visioner Lotta Haglund på Kulturkraft på Östgötagatan i Stockholm. Foto: Ragnar di Marzo. I Sverige har det under de senaste åren startats en våg av ...

Av: guido zeccola | Allmänna reportage | 15 september, 2006

En stank av urin – en essä om det manliga kissandet i konsten

En liten pojke som står och kissar dygnet runt i ett gathörn tillhör en av stadens mest kända konstverk och är ett obligatoriskt turistmål för den som besöker Bryssel. Visst ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.