Performance on-line

Performance är en konstform som utförs live. Historiskt sett har performancekonsten försökt att tänja på gränserna mellan konsten och det vardagliga livet. Många konstnärer har sett performance som en ...

Av: Mathias Jansson | 05 juli, 2008
Media, porträtt

Florens i mitt hjärta

Marknaden i San Lorenzo har sett ungefär likadan ut i femhundra år. Folk som bott i trakten genom generationer säger att den är tidlös. Dom köper frukt där. Frukten är ...

Av: Stefan Whilde | 28 oktober, 2010
Gästkrönikör

Romantisk dikt och politisk glans – två ambivalenser

Poesi är att söka glansen: något om samtida romantisk poesi Poesin är till sitt väsen antikategorisk. "Innerst i hjärtat har jag mitt förstånd" har någon poet sagt. Ändå förefaller en del ...

Av: Carsten Palmer Schale | 17 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Intervju med författaren Mikael Sundqvist



Mikael Sundqvist, foto:  Johann Bernövall- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar.

Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B. Den bok som i stort sett alla manliga gymnasister vill skriva. För många stannar det vid just en dröm; men inte i Mikaels fall. Fantasin har blivit till verkligheten och det tog drygt fyra decennier. 56 år gammal debuterar han med 700-sidors kolossen ”Skuggsamlaren”.

Restaurang Palermo är lite utav en institution i Uppsalas krogliv, ett så kallat sunkhak med en mix av stammisar i baren och 18-åringar på sina första stapplande steg ut i vuxenvärlden. Även Mikael Sundqvist är lite av en institution – på själva institutionen Palermo. Han hälsar vant på både gästerna och personalen innan han beställer en Mariestad 6.9.

Mikael har inga problem med att snacka, varken om sig själv eller boken.

  • Stöd Tidningen Kulturen

    Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

    Det där är lite synd också. Förr kunde en bok tala för sig själv men nu är det mer intressant att pippa i Big Brother eller så, säger han och ler ett snett leende.

Det leendet är något som återkommer under stora delar av samtalet. Han är en sådan som ibland beskrivs som att de har en räv bakom örat. I Mikaels fall är det snarare ett dussin rävar som byggt bo.

Boken ”Skuggsamlaren” kretsar kring den bohemiske figuren Nelson som av en ödets nyck hyrs in som kock på ett gigantiskt slott. Det är inte fantasy, men inte heller realism. En sorts annan verklighet inklämd i verkligheten där inget är som det verkar vid första anblicken. Detta berättat med ett tungt och snårigt bildspråk på, enligt Mikael, ”1500 sidor om det var en pocket”. Det är ingen snabbtuggad deckare han debuterar med.

Boken släpptes vid en releasefest på just Palermo, Mikael tycker att responsen från läsarna varit god.

  • På min privata mail så är det en 10-15 personer i veckan som skriver och undrar om boken och ”hur tänkte du där?” och så. Alla som skapar något ljuger ju om de säger att de inte bryr sig om feedback.

Men tycker du själv att du skriver bra?

  • Ja, det vet jag.

Med stolthet i blicken berättar han om de gratis klippningar och rakningar han får hos den lokala frisören på grund av boken som han skänkt till dem. När man jobbar heltid som författare finns det inte alltid tid till vardagsbestyr som att raka sig.

  • Det finns två typer av dagar. Den ena, de där jag sitter och skriver, så vaknar jag sex-halv sju, på med kaffet, på med datorn och tyvärr en cigarett. Ingen telefonkontakt, ingen Facebook utan in i bubblan i fyra-fem timmar. Sen så kan jag slå på telefonen. Sådär kan jag mala på i kanske trettio dagar. Jag kan vara ute i öknen eller i ett slott någonstans.

Den andra sortens dagar består av ett konstant resande, gärna till Prag där han nyligen var och gick en pubrunda skräddarsydd av musikern Johan Johansson. Mikael avslöjar dock att vissa ”utsvävningar förekom”. Livsstilen finansieras med förskott från förlaget och med frilansuppdrag som kock. Kockyrket, som han delar med sin romans huvudperson, var något som han halkade in på i sjuttiotalets Uppsala - och dess studentvärld.

  • Västmanland Dalarna-nation hade Sveriges största öl-utbud på den tiden, men för att få serveringstillstånd var de ju tvungna att ha mat. Jag fick i stort sett fria tyglar och serverade bland annat albatross. Folk stod i kö utanför puben och undrade vem det var som lagade maten i kväll. Det var kul.

Enligt sin egen boks baksidetext så är han förutom kock också shackspelare, globetrotter och fabulatör. Schack är ett stort intresse och under sju år på åttiotalet var han skribent på tidningen ”Schacknytt”. Det sistnämnda, fabulatör, är ett eget ord som ska vara en sorts parallell till fabrikör. En industrimagnat i sagobranschen. Av den anledningen är det också lite svårt att veta när han talar sanning och när han hittar på. Han har till exempel inte varit direktör för ett indiskt cirkussällskap som det också påstås på baksidetexten.

  • Det är ju inte alltid helt sant, erkänner han glatt på tal om sina essä-liknande dagliga uppdateringar på Facebook.

I en tid då det självutlämnande är på modet och en bok helst ska vara lättillgänglig och torrt skriven är Mikael Sundqvist en stark kontrast med sina fantastieggande beskrivningar och sitt långsamma tempo. Det är inte en slump att boken ges ut på Uppsalaförlaget Långsamhetens bokförlag.

  • Jag har alltid läst mycket hela mitt liv. Fridegård och Steinbeck till exempel. Vilka berättare alltså! Men nu för tiden tycker jag att ”vad fan är det för skräp som kommer ut”. Så jag bestämde mig för att skriva en bok som jag själv ville läsa.

Det går inte fort att läsa ”Skuggsamlaren”, och det gick inte heller särskilt fort att skriva den. Hur historien kom till honom minns han inte men den var från början ”inte tänkt att den skulle bli så jävla lång”. Författardrömmen har funnits med så länge han kan minnas, men vid 50 bestämde han sig för att lägga ner allt annat och skriva den.

  • Jag tycker att en bok är som en buljong, den måste stå och puttra ett tag. Men det kanske inte var så kul för förlaget att det tog fem år att skriva boken. Jag drog ju över deadline med 14 månader.

Svårigheten att hålla deadline menar han har sin förklaring i nyfikenhet.

  • När jag är inne i den där världen så dyker det upp nya personer som vill berätta sin historia, då är det bara att hänga med. En karaktär som bara skulle leda huvudpersonen till en båt ville plötsligt berätta sin story. Då kan jag inte låta bli att berätta den.

Men varför blev  boken skriven nu, relativt sent i livet?

  • Man måste nå ett visst lugn tror jag. Innan har jag varit mer intresserad av att resa och jaga brudar kanske. Och då måste man jobba för att ha råd att resa och så blir det en cirkel. Fast jag är ju inte guds bästa barn nu heller…

Tanken är att det ska bli en trilogi av ”Skuggsamlaren”. Arbetet med nästa bok har börjat så smått, men den här gången får det inte ta lika lång tid.

  • Förlagschefen har lovat att om den är klar våren 2014 så blir jag bjuden till fotbolls-VM i Brasilien på sommaren där, säger Mikael och rävarna bakom öronen gör sig återigen påminda.

 

Johann Bernövall

Ur arkivet

view_module reorder

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Carlo Bosco - med makt över modet

 Foto: Annika Malmsten Han är en av Sveriges främsta modefotografer och har jobbat världen över. Nu har han stannat upp några år och startat School of Fashion Photography Stockholm ...

Av: Annika Malmsten | Konstens porträtt | 25 november, 2008

Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 januari, 2015

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 29 maj, 2011

10. Ines

Hon hällde upp tretåren och satte sig vid pulpeten. Gudrun hoppade upp i knäet och lade sig tillrätta, spann och värmde. Det kan behövas, tänkte hon, även om kroppen är ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 17 februari, 2012

Gränser som förenar – ett grundmotiv i postjugoslavisk film

Sanjin Pejkovic diskuterar gränsmotivet i jugoslavisk film. Han  lyftar fram två filmer som haft distribution i Sverige. Det rör sig om Innan regnet faller (Pred dozhdot, 1994)och Ingenmansland (Nicija zemlja ...

Av: Sanjin Pejkovic | Essäer om film | 05 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.