Krönika 6 från Maspalomas

I dag är det söndag – igen. I fredags var det en extra söndag, Spaniens nationaldag. Grannarna till höger, storfamiljen, kom över med ett stort fat grillat. Fantastiskt gott, men ...

Av: Christer B Johansson | 21 oktober, 2012
Gästkrönikör

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | 22 september, 2010
Litteraturens porträtt

Omslaget  Universal records

Doug Sahm: The Last Great Texas Roller

Från briljans till katastrof och tillbaka nästan hela vägen igen. Peter Sjöblom minns en kluven musikhjälte.

Av: Peter Sjöblom | 24 mars, 2015
Musikens porträtt

Den sköna och den obscena Rut Hillarp

Under läsande och funderande kring det intressanta ämnet hbtq inom skönlitteraturen kom jag som av en händelse över författarnamnet Rut Hillarp (1914-2003). Hon var en var våra mest kända kvinnliga ...

Av: Mats Myrstener | 16 april, 2013
Litteraturens porträtt

Ace Atkins – crime-noir författare i amerikansk sydstatsmiljö



Ace AtkinsAce Atkins är en amerikansk författare av kriminallitteratur född i Troy, Alabama 1970.

Innan han började skriva romaner på heltid arbetade han som kriminalreporter på tidningen Tampa Tribune. Han blev nominerad till ett Pulitzer Prize år 2000 för sitt journalistiska arbete. Numera bor han i Oxford, Mississippi.

Hittills har han skrivit nio böcker och deltagit i två antologier. Fyra böcker är crime noir – deckare där privatdetektiven Nick Travers, som också extraknäcker som bluesforskare på Tulane University i New Orleans, löser mysterierna . Han är annars en ganska traditionellt tecknad hårdkokt problemlösare med reminiscenser bakåt till hårdkokta deckarprofiler. Dessa fyra böcker är starkt inspirerade av blues och bluesmusiker. Atkins har sagt att han var inspirerad av bluesmusikerna Son House och Muddy Waters och författarna Dashiell Hammett och Raymond Chandler när han skrev dessa böcker. Atmosfären som han fann likartad i deras verk är en viktig inspirationskälla för honom. En deckarförfattare som han är förtjust i är John D McDonald och hans hjälte TravisMcGee idag inte speciellt kända i Sverige.

Bluesinspirationen hittar vi också i titlarna, de två första Crossroad blues och Leavin’ trunk blues, de två följande Dark end of the street och Dirty south skrivna mellan 1998 och 2005.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han ser i sina musikinspirerade Nick Travers-böcker en historia om den svarta musiken från 30-talets blues till dagens elektriska blues och soulmusik.

Han har också en stark tro på detektivromanen som verktyg att visa samhällets olika sociala sidor, vilket är utmärkande för den genre han arbetar i.

Efter de fyra mer traditionella deckarna har Atkins skrivit fyra böcker benämnda Crime Classics som baserar sig på verkliga kriminella händelser under olika delar av 1900-talet.

The rangerOch efter detta har han nu börjat på en ny serie och en ny hjälte Quinn Colson. En bok har kommit; The Ranger, 2011.

Han medverkar också i antologin New Orleans noir (2007) med novellen Angola south och i faktaboken In the wake of Katrina (2006), där han tillsammans med fotografen Larry Towell dokumenterar orkanen Katrinas framfart.

Ingen av Ace Atkins böcker är ännu översatta till svenska.

Han har nu också blivit utsedd att fortsätta och skriva om den avlidne författaren Robert B Parkers serie om Spenser som i en lång rad detektivromaner skapade en populär serie i en lite lakonisk stil. En del av Parkers böcker finns översatta till svenska.

I en intervju svarar han på frågan om vad som inspirerar honom att det huvudsakligen är musik . Hans favoritförfattare är John Steinbeck, James Lee Burke och J.D. Salinger. William Faulkner är också en favorit och han har ett speciellt förhållande till honom, då Faulkner bodde en stor del av sitt liv i Oxford, Mississippi, där Atkins numera bor. Han ser honom som mycket skicklig i att väva in och skapa mysterier i sina böcker. Raymond Chandler ser han som en länk till både Faulkner och även till hans senaste projekt Robert B Parker.

Atkins första bok Crossroad blues kom ut 1998. I en nyutgåva 2009 finns ett förord av den välkände musikskribenten Greil Marcus och efterord av Atkins. Boken är inspirerad av den legendariske bluessångaren Robert Johnsons korta liv och privatdetektiven och bluesforskaren Nick Travers gör här entré. De fyra Travers-böckerna är crime-noir skildringar lite i James Lee Burkes anda och liksom i Burkes serie om Dave Robicheaux tilldrar det sig i ångande sydstatsmiljö även om Atkins inte har lika mycket av Burkes naturlyriska iakttagelser men språkligt är de effektiva och välskrivna.

Devils Garden av  Ace AtkinsEn helt annan sorts böcker är de fyra Crime Classics som baserar sig på verkliga händelser. Devil’s garden (2009) är en spännande berättelse om stumfilmsskådespelaren Fatty Arbuckle som på höjden av sin popularitet blev inblandad i ett morddrama 1921. Den detektiv anställd av Pinkertons detektivbyrå som arbetar med fallet heter Dashiell Hammett och han kommer sedan att bli en av de mest legendariska deckarförfattarna i den hårdkokta skolan med klassiska deckare som Riddarfalken från Malta och Gäckande skuggan. Den rättegång som Arbuckle hamnar i krossar hans karriär. Boken tar upp aspekter och händelser på den fest som föranleder dödsfallet av en ung skådespelerska Virginia Rappe som haft några småroller i stumfilmer och tragiskt nog blir mer känd för sin död än för sina roller som skådespelerska.

Boken känns väl underbyggd med fakta och ger en fin tidsbild av en gången tid.

White shadow (2006) är en skildring från Tampa, Florida 1955 och utgår från mordet på en maffiaboss Charlie Wall. Verkliga personer skymtar förbi i en historia som känns realistisk, intressant även om den brutala verkligheten ibland känns skrämmande och frånstötande.

Viktiga händelser är kopplingen till Kuba med dess maffia och korruption, då styrd av diktatorn Batista, och populärt bland rika och berömda amerikaner. En ung Fidel Castro dyker också upp i handlingen och i slutet av boken då året är 1959 har Castros revolutionärer tagit över.

Wicked city (2008) är en skildring från staden Phenix City i Alabama, en stad med drygt 20000 invånare som i flera decennier var ökänt för korruption, prostitution och gambling. Atkins tar i denna bok upp ett omtalat mord och händelser från 1954.

I Infamous(2010) den fjärde Crime classics baserad på verkliga händelser har Atkins gått tillbaka till depressionen och år 1933. Gangstern George ”Machine Gun” Kelly leder en kidnappning av en oljemagnat från Oklahoma City.

InfamousBoken är enligt Atkins själv den mest dokumentära av de fyra böckerna benämnda Crime Classics. Han säger själv: ”Out of the four books I’ve written that are heavily based on research and actuel events, this is the most true story I’ve even written...There were not as many holes as I had to fill in as a novelist”

Den blandning av fiktiva gestalter och verkliga som Atkins använt har fungerat bra i hans böcker och tidsatmosfären får han fram bl.a. genom musiker och sångare som var populära vid den här tiden.

I hans senaste roman The Ranger (2011) tar han ett nytt grepp och introducerar en ny hjälte Quinn Colson, som tjänstgjort i amerikanska armén och nyligen kommit hem från Afghanistan. I den finns det starka influenser från Chandler och Faulkner.

Nu har han alltså blivit utvald av Robert B Parkers familj och fått uppdraget att fortsätta skriva om Parkers hjälte Spenser och där den första boken kommer ut 2012. Men Atkins tänker också fortsätta skriva egna böcker och hur hans utveckling kommer att bli får framtiden utvisa.

Han är ett intressant namn inom den s.k. hårdkokta genren inom kriminallitteraturen och visar en mångsidighet som blir spännande att följa.

Han har fått många lovord för sina böcker bl.a. av tunga namn inom genren som Elmore Leonard, George Pelecanos, Michael Connelly…

Två nya böcker av Atkins är aviserade att komma ut 2012. Dels Robert B. Parker’s lullaby som blir hans första i fortsättningen på Parkers böcker och dels en bok med titeln The lost ones.

Lars Jonsson

Ur arkivet

view_module reorder

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | Reportage om scenkonst | 29 november, 2010

Regnträdets land

Samanea Saman är ett ståtligt träd, med en väldig krona som en utbredd paraply och med kraftiga luftrötter. På svenska heter det regnträd men växer inte vilt på så nordliga ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2014

Grekland och den folkliga europeiska samhörigheten

Greklandskrisen sätter fokus på hur EU-folk kan involveras att stödja Greklands folk genom att köpa deras varor och att turista i Grekland. Grekerna ska känna att övriga EU-folk vill hjälpa ...

Av: Lilian O. Montmar | Gästkrönikör | 05 maj, 2012

Om verdienes opprinnelse, opprettholdelse, spredning og utvikling

Innledning I denne artikkelen tar jeg opp følgende anliggender: (a)Hvor kommer menneskene verdier og verdiforestillinger fra, det vil si hva er deres kilde, opphav eller opprinnelse? (b) Hvordan opprettholdes verdier og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 31 december, 2012

Med fansen som uppdragsgivare

  Med fansen som uppdragsgivare Einstürzende Neubauten har spelat in tio album under de senaste två åren. Musikbranschen må vara i kris, men den moderna tyska musikens främsta institution efter Kraftwerk ...

Av: Mattias Huss | Musikens porträtt | 05 november, 2007

Tintins skapare Georges Remi "Hergé" blir 100 år

Tintins skapare Georges Remi "Hergé"  blir 100 år I år skulle Tintins skapare Georges Remi, mera känd som Hergé, ha fyllt 100 år. Sjöhistoriska museet i Stockholm firar med utställningen "Tintin ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

In the Rififi of time – the birth of Swedish progg music

The sixties and seventies shaped my musical world and me. It was in the decades when politics and progressive music came together. In Sweden a number of new bands emerged ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om musik | 06 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.