Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 20 juli, 2014
Reportage om scenkonst

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | 30 april, 2011
Porträtt om politik & samhälle

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

Ace Atkins – crime-noir författare i amerikansk sydstatsmiljö



Ace AtkinsAce Atkins är en amerikansk författare av kriminallitteratur född i Troy, Alabama 1970.

Innan han började skriva romaner på heltid arbetade han som kriminalreporter på tidningen Tampa Tribune. Han blev nominerad till ett Pulitzer Prize år 2000 för sitt journalistiska arbete. Numera bor han i Oxford, Mississippi.

Hittills har han skrivit nio böcker och deltagit i två antologier. Fyra böcker är crime noir – deckare där privatdetektiven Nick Travers, som också extraknäcker som bluesforskare på Tulane University i New Orleans, löser mysterierna . Han är annars en ganska traditionellt tecknad hårdkokt problemlösare med reminiscenser bakåt till hårdkokta deckarprofiler. Dessa fyra böcker är starkt inspirerade av blues och bluesmusiker. Atkins har sagt att han var inspirerad av bluesmusikerna Son House och Muddy Waters och författarna Dashiell Hammett och Raymond Chandler när han skrev dessa böcker. Atmosfären som han fann likartad i deras verk är en viktig inspirationskälla för honom. En deckarförfattare som han är förtjust i är John D McDonald och hans hjälte TravisMcGee idag inte speciellt kända i Sverige.

Bluesinspirationen hittar vi också i titlarna, de två första Crossroad blues och Leavin’ trunk blues, de två följande Dark end of the street och Dirty south skrivna mellan 1998 och 2005.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han ser i sina musikinspirerade Nick Travers-böcker en historia om den svarta musiken från 30-talets blues till dagens elektriska blues och soulmusik.

Han har också en stark tro på detektivromanen som verktyg att visa samhällets olika sociala sidor, vilket är utmärkande för den genre han arbetar i.

Efter de fyra mer traditionella deckarna har Atkins skrivit fyra böcker benämnda Crime Classics som baserar sig på verkliga kriminella händelser under olika delar av 1900-talet.

The rangerOch efter detta har han nu börjat på en ny serie och en ny hjälte Quinn Colson. En bok har kommit; The Ranger, 2011.

Han medverkar också i antologin New Orleans noir (2007) med novellen Angola south och i faktaboken In the wake of Katrina (2006), där han tillsammans med fotografen Larry Towell dokumenterar orkanen Katrinas framfart.

Ingen av Ace Atkins böcker är ännu översatta till svenska.

Han har nu också blivit utsedd att fortsätta och skriva om den avlidne författaren Robert B Parkers serie om Spenser som i en lång rad detektivromaner skapade en populär serie i en lite lakonisk stil. En del av Parkers böcker finns översatta till svenska.

I en intervju svarar han på frågan om vad som inspirerar honom att det huvudsakligen är musik . Hans favoritförfattare är John Steinbeck, James Lee Burke och J.D. Salinger. William Faulkner är också en favorit och han har ett speciellt förhållande till honom, då Faulkner bodde en stor del av sitt liv i Oxford, Mississippi, där Atkins numera bor. Han ser honom som mycket skicklig i att väva in och skapa mysterier i sina böcker. Raymond Chandler ser han som en länk till både Faulkner och även till hans senaste projekt Robert B Parker.

Atkins första bok Crossroad blues kom ut 1998. I en nyutgåva 2009 finns ett förord av den välkände musikskribenten Greil Marcus och efterord av Atkins. Boken är inspirerad av den legendariske bluessångaren Robert Johnsons korta liv och privatdetektiven och bluesforskaren Nick Travers gör här entré. De fyra Travers-böckerna är crime-noir skildringar lite i James Lee Burkes anda och liksom i Burkes serie om Dave Robicheaux tilldrar det sig i ångande sydstatsmiljö även om Atkins inte har lika mycket av Burkes naturlyriska iakttagelser men språkligt är de effektiva och välskrivna.

Devils Garden av  Ace AtkinsEn helt annan sorts böcker är de fyra Crime Classics som baserar sig på verkliga händelser. Devil’s garden (2009) är en spännande berättelse om stumfilmsskådespelaren Fatty Arbuckle som på höjden av sin popularitet blev inblandad i ett morddrama 1921. Den detektiv anställd av Pinkertons detektivbyrå som arbetar med fallet heter Dashiell Hammett och han kommer sedan att bli en av de mest legendariska deckarförfattarna i den hårdkokta skolan med klassiska deckare som Riddarfalken från Malta och Gäckande skuggan. Den rättegång som Arbuckle hamnar i krossar hans karriär. Boken tar upp aspekter och händelser på den fest som föranleder dödsfallet av en ung skådespelerska Virginia Rappe som haft några småroller i stumfilmer och tragiskt nog blir mer känd för sin död än för sina roller som skådespelerska.

Boken känns väl underbyggd med fakta och ger en fin tidsbild av en gången tid.

White shadow (2006) är en skildring från Tampa, Florida 1955 och utgår från mordet på en maffiaboss Charlie Wall. Verkliga personer skymtar förbi i en historia som känns realistisk, intressant även om den brutala verkligheten ibland känns skrämmande och frånstötande.

Viktiga händelser är kopplingen till Kuba med dess maffia och korruption, då styrd av diktatorn Batista, och populärt bland rika och berömda amerikaner. En ung Fidel Castro dyker också upp i handlingen och i slutet av boken då året är 1959 har Castros revolutionärer tagit över.

Wicked city (2008) är en skildring från staden Phenix City i Alabama, en stad med drygt 20000 invånare som i flera decennier var ökänt för korruption, prostitution och gambling. Atkins tar i denna bok upp ett omtalat mord och händelser från 1954.

I Infamous(2010) den fjärde Crime classics baserad på verkliga händelser har Atkins gått tillbaka till depressionen och år 1933. Gangstern George ”Machine Gun” Kelly leder en kidnappning av en oljemagnat från Oklahoma City.

InfamousBoken är enligt Atkins själv den mest dokumentära av de fyra böckerna benämnda Crime Classics. Han säger själv: ”Out of the four books I’ve written that are heavily based on research and actuel events, this is the most true story I’ve even written...There were not as many holes as I had to fill in as a novelist”

Den blandning av fiktiva gestalter och verkliga som Atkins använt har fungerat bra i hans böcker och tidsatmosfären får han fram bl.a. genom musiker och sångare som var populära vid den här tiden.

I hans senaste roman The Ranger (2011) tar han ett nytt grepp och introducerar en ny hjälte Quinn Colson, som tjänstgjort i amerikanska armén och nyligen kommit hem från Afghanistan. I den finns det starka influenser från Chandler och Faulkner.

Nu har han alltså blivit utvald av Robert B Parkers familj och fått uppdraget att fortsätta skriva om Parkers hjälte Spenser och där den första boken kommer ut 2012. Men Atkins tänker också fortsätta skriva egna böcker och hur hans utveckling kommer att bli får framtiden utvisa.

Han är ett intressant namn inom den s.k. hårdkokta genren inom kriminallitteraturen och visar en mångsidighet som blir spännande att följa.

Han har fått många lovord för sina böcker bl.a. av tunga namn inom genren som Elmore Leonard, George Pelecanos, Michael Connelly…

Två nya böcker av Atkins är aviserade att komma ut 2012. Dels Robert B. Parker’s lullaby som blir hans första i fortsättningen på Parkers böcker och dels en bok med titeln The lost ones.

Lars Jonsson

Ur arkivet

view_module reorder

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | Essäer om religionen | 24 augusti, 2014

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.