Maya Deren: banbrytande artist

Maya Deren (1917-1961) var en pionjär inom den amerikanska efterkrigstidens avantgardefilm. Feministisk inspiratör, banbrytande koreograf, Voodooprästinna, etnograf, filosof, dansare och poet. Ett "flower child" före sin tid som vägrade låta ...

Av: Helena Strängberg | 19 april, 2010
Filmens porträtt

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | 06 maj, 2013
Reportage om scenkonst

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | 03 april, 2016
Essäer om film

Francesca Woodman. Självbedrageri. Rom, 1978. Med tillstånd från MM i Stockholm.

Ängeln och Döden

”Jag har några parametrar, just nu liknar mitt liv kaffesump. Och jag skulle vilja dö ung och spara det som jag har hunnit skapa, dessa kaotiska men söta bilder, istället ...

Av: Guido Zeccola | 07 september, 2015
Konstens porträtt

Intervju med Xiaoling Zhu



altDen vackra filmen "The Rice Paddy", om en risodlarfamilj, är en film som är ett ypperligt bevis på fransk filmteknik i asiatisk miljö, menar Roberto Fogelberg Rota som också fick möjlighet att träffa regissören Xiaoling Zhu under hennes närvaro i samband med festivalen.

Skulle du kunna berätta för oss hur du fick idén till filmen och varför har du valt en nästan typisk hollywoodsk struktur med tre akter när själva berättandet är mycket mer nertonat och avdramatiserat?
- Jag ritade den första storyboarden över idén om riset, vilket i Asien är lika viktigt som vetet i Europa. Jag ville göra en snarast dokumentär film om det och hittade historien i mina hemtrakter, befolkande av en minoritet, Dongfolket, som är en tibetansk/burmesisk folkgrupp vid Guizhou. Min film förändrades när jag fann en 12-årig flicka, Yang Yingqiu, som blev huvudrollsinnehaverska i filmen. Vårt möte var verkligen slumpmässigt. Jag ville söka efter en by där det fanns så få moderna inslag som möjligt. Jag hittade denna ytterst välbevarade by, som nu tyvärr är helt nerbrunnen. Mamman Yang Xiaoyuan hade fotograferats av filmens fotograf för tjugo år sedan, eftersom hon var den vackraste kvinnan i trakten.
Jag kommer från dokumentärfilmen och hittade en intressant historia: den om en familj i vilken den yngsta generationen ständigt lever i kontakt med den äldsta, eftersom föräldrarna är tvungna att arbeta i fabrikerna och på andra platser, i staden. Jag ville följa Yingquis problem och även belysa hur viktiga studierna är för många unga kineser.

Har du arbetat med improvisation eller har du förberett manus och storyboards för karaktärerna?
- Jag hade en liten teknisk trupp som bestod av fyra personer: en kameraman som är mycket duktig, Philippe Bottiglione, en ljudtekniker, Dana Farzenahpour, och en ljuskille samt vid några tillfällen inhyrda ljustekniker från Peking. Jag ville arbeta så naturligt som möjligt och för att kunna behålla verklighetskänslan i filmen, men även föra fram ett intressant budskap, bestämde jag mig för att diskutera före varje tagning med familjen om hur de skulle ha agerat och vad de skulle ha sagt i en liknande situation. Det var genom dessa ständiga dialoger som vi fick fram replikerna och även många av situationerna. Jag har blivit mycket påverkad av den italienska neorealismen och eftersom jag kommer ifrån dokumentärfilmen har jag försök att hämta inspiration från den. Av denna anledning har jag medvetet valt en mycket sparsam, nästan obefintlig belysning, endast med några få spotlighter som jag tog ifrån Peking.

Kan du berätta lite grand hur du gjorde med valet av musiken som jag tycker är mycket lämplig?
- Där hade jag den stora lyckan att när jag åkte till Paris fick jag kontakt med Bruno Coulais som är en mycket duktig, sympatisk, smart och öppen tonsättare. Han fick se bilderna och blev oroligt förälskad i dem. Han påpekade att musiken inte fick "våldta" händelserna och att man skulle fokusera på en perfekt balans mellan musik och rörelser.

Vilka är dina kommande projekt?
- Mitt kommande projekt är alltid i gränsområdet mellan dokumentärfilm och fiktion. Jag är mycket intresserad av denna genre och hoppas kunna filma i Kina igen.

Roberto Fogelberg Rota

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 10 december, 2012

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | Essäer om litteratur & böcker | 06 mars, 2012

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 oktober, 2016

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

De äldsta dansepidemierna

Här ska jag försöka skildra de tidigaste dansepidemierna i Europa. Från 600-700-talen till 1021-talet denna sista kallad de bannlysta dansarna i Kölbigk.

Av: Idumea Vedamsson | Essäer om religionen | 18 juni, 2017

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts