Replik till Rickard Berghorns essä ” Sven Lindqvist och konsten att göra akademiska…

Det var med stort intresse som jag läste Lindqvists ”Utrota varenda jävel” för några år sedan. Som Berghorn konstaterar tar den upp ett viktigt och allvarligt kapitel i världshistorien. Man ...

Av: NJ Roland Johansson | 09 mars, 2012
Essäer

Utsikt från Slottsberget. Foto: Mathias Jansson

Surfare, The Terminator och ett klockspel - ett besök i Graz

Utanför mitt hotellfönster forsar floden Mur fram. Vattnet är brunt och strömt. Ovanligt strömt för årstiden får jag höra. De senaste dagarnas kraftiga skyfall har fått floden att stiga. När ...

Av: Mathias Jansson | 02 augusti, 2016
Kulturreportage

B+A+C+H=14

I staden Eisenach, någon timmes resa söder om Berlin, öppnar inom kort utställningen ”B+A+C+H=14”, som fokuserar på den talmystik som länge ansetts genomsyra kompositörens verk. På ett Bach-porträtt syns 14 knappar ...

Av: Björn Gustavsson | 22 februari, 2014
Gästkrönikör

Benjamin 14

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 19 november, 2011
Kulturen strippar

Intervju med Xiaoling Zhu



altDen vackra filmen "The Rice Paddy", om en risodlarfamilj, är en film som är ett ypperligt bevis på fransk filmteknik i asiatisk miljö, menar Roberto Fogelberg Rota som också fick möjlighet att träffa regissören Xiaoling Zhu under hennes närvaro i samband med festivalen.

Skulle du kunna berätta för oss hur du fick idén till filmen och varför har du valt en nästan typisk hollywoodsk struktur med tre akter när själva berättandet är mycket mer nertonat och avdramatiserat?
- Jag ritade den första storyboarden över idén om riset, vilket i Asien är lika viktigt som vetet i Europa. Jag ville göra en snarast dokumentär film om det och hittade historien i mina hemtrakter, befolkande av en minoritet, Dongfolket, som är en tibetansk/burmesisk folkgrupp vid Guizhou. Min film förändrades när jag fann en 12-årig flicka, Yang Yingqiu, som blev huvudrollsinnehaverska i filmen. Vårt möte var verkligen slumpmässigt. Jag ville söka efter en by där det fanns så få moderna inslag som möjligt. Jag hittade denna ytterst välbevarade by, som nu tyvärr är helt nerbrunnen. Mamman Yang Xiaoyuan hade fotograferats av filmens fotograf för tjugo år sedan, eftersom hon var den vackraste kvinnan i trakten.
Jag kommer från dokumentärfilmen och hittade en intressant historia: den om en familj i vilken den yngsta generationen ständigt lever i kontakt med den äldsta, eftersom föräldrarna är tvungna att arbeta i fabrikerna och på andra platser, i staden. Jag ville följa Yingquis problem och även belysa hur viktiga studierna är för många unga kineser.

Har du arbetat med improvisation eller har du förberett manus och storyboards för karaktärerna?
- Jag hade en liten teknisk trupp som bestod av fyra personer: en kameraman som är mycket duktig, Philippe Bottiglione, en ljudtekniker, Dana Farzenahpour, och en ljuskille samt vid några tillfällen inhyrda ljustekniker från Peking. Jag ville arbeta så naturligt som möjligt och för att kunna behålla verklighetskänslan i filmen, men även föra fram ett intressant budskap, bestämde jag mig för att diskutera före varje tagning med familjen om hur de skulle ha agerat och vad de skulle ha sagt i en liknande situation. Det var genom dessa ständiga dialoger som vi fick fram replikerna och även många av situationerna. Jag har blivit mycket påverkad av den italienska neorealismen och eftersom jag kommer ifrån dokumentärfilmen har jag försök att hämta inspiration från den. Av denna anledning har jag medvetet valt en mycket sparsam, nästan obefintlig belysning, endast med några få spotlighter som jag tog ifrån Peking.

Kan du berätta lite grand hur du gjorde med valet av musiken som jag tycker är mycket lämplig?
- Där hade jag den stora lyckan att när jag åkte till Paris fick jag kontakt med Bruno Coulais som är en mycket duktig, sympatisk, smart och öppen tonsättare. Han fick se bilderna och blev oroligt förälskad i dem. Han påpekade att musiken inte fick "våldta" händelserna och att man skulle fokusera på en perfekt balans mellan musik och rörelser.

Vilka är dina kommande projekt?
- Mitt kommande projekt är alltid i gränsområdet mellan dokumentärfilm och fiktion. Jag är mycket intresserad av denna genre och hoppas kunna filma i Kina igen.

Roberto Fogelberg Rota

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

F. Scott Fitzgerald och konsten att skriva

Det är mycket vanligt numera att folk tipsar varandra om hur man skriver en berättelse. Hur man börjar, hur man slutar, strukturerar, bygger upp intriger, överraskar läsaren och så vidare ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 16 april, 2013

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Danska deckare på frammarch

Gretelise Holm, Elsebeth Egholm och Sara Blædel är de främsta inom den nya kvinnliga deckarvågen i Danmark. Inget nytt från Gretelise Holm, min personliga favorit, men Elsebeth Egholm och Sara ...

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 01 augusti, 2009

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 15 maj, 2012

Samhället som inte räcker till för alla

  En uteliggare underhåller sig med musiken. Foto: Hebriana Alainentalo Samhället som inte räcker till för alla "Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det ...

Av: Martina Kopra | Reportage om politik & samhälle | 05 oktober, 2006

Den självbiografiska fiktionen

Litteraturens uppdrag är att spegla illusionen om verklighet. Den ska kränga och väsnas, smekas och reta till svartsjukescener. Den ska vara ett möte mellan läsare och författare, i tystnad, långt ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 april, 2013

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.