Örebro skriver

illustration: Ida Thunström Örebro skriver Hjalmar Bergmans skugga vilar ännu över Örebro – det inser man redan efter en snabb sväng genom staden, med Hjalmar Bergman-teater, Hjalmar Bergman-rum i kulturreservatet ...

Av: Björn Gustavsson | 20 november, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Kvinna och konstnär – Gabriele Münter

Att konsthistorien är skriven av män för män är en sanning som ständigt upprepas liksom frågan: ”Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer?” Den feministiska konstforskaren Linda Nochlin ...

Av: Lena Månsson | 24 februari, 2013
Konstens porträtt

 Pentti Saarikoski på Tjörn

The Poet of Finland

I samband med sin egen 50-års dag påbörjade journalisten Saska Saarikoski (f. 1963) ”en resa” till sin känslomässigt okända pappa Pentti Saarikoski. Detta litterära geni som levde mellan 1937 och ...

Av: Rolf Karlman | 15 januari, 2017
Litteraturens porträtt

John O´Hara

Nu finns John O´Hara i Library of America.

Sextio av John O´Haras berättelser har nu kommit i den prestigeladdade Library of America (det närmsta en amerikansk motsvarighet till den franska Pléiade-klassikerserien man kan komma), i ett urval och ...

Av: Ivo Holmqvist | 29 september, 2016
Litteraturens porträtt

Kärlek i Tykwers värld



Image
Tom Tykwer. Foto: Jim Rakete
"Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och jag kände att det var lycka." (ur Prinsessan och Krigaren, egen övers.) Kärleken i Tom Tykwers filmer är som en dröm där kärleken är större än världen, de älskande blir till ett och det är vackert. Inte realistiskt, det är ju film, men oändligt vackert. Kärleksmotivet i allmänhet kan delas upp i fyra olika delar där varje del beskriver olika sidor av samma mynt. Eros står för den romantiska och lidelsefulla kärleken. Agape symboliserar den förutsättningslösa, den självutlämnande kärleken som inte har någon sexuell underton. Den står också för människans kärlek till Gud (inom kristendomen) och Guds kärlek till människan. Philia är kärleken mellan syskon och Libido den kroppsliga sexuella kärleken.Kärlek på film syns i allmänhet som två av dessa fyra sidor: Eros och Libido. Det kryllar av filmer som bygger på olycklig eller lycklig romantisk kärlek, kroppsligt begär och sexuell förening.

När man tänker 'kärleksfilm' ser man framför sig en romantisk kärlekskomedi a la När Harry mötte Sally, storfilmer som Australia eller klassikern Stolthet och Fördom. Här står hindren i vägen för kärleken och det enda som karaktärerna är upptagna av är att få tag på denna kärlek för att passionerat kyssa honom/henne och helst gifta sig i slutet. Men jag ber dem som får denna bild i huvudet att stryka ur sitt inre. Tykwers filmer ligger långt ifrån dessa stråkfyllda och kärleksfrossande kompositioner. Han vill någonting helt annat.

Tykwers filmer är inga kärleksfilmer. Filmerna har tydlig relation till andra former av berättande så som tv-spelet, sagan, skräckromanen och också Hitchcockthrillern. Det finns också en viss grad av övernaturlighet eller kanske snarare en annan typ av verklighet i dessa filmer. En verklighet som gör det möjligt att gå över gränserna utan att det är särskilt underligt. De handlar inte om kärlek, inte i första hand. De saker som kännetecknar dessa filmer är stilen, karaktärerna och det faktum att kärleken driver filmerna framåt utan att utgöra handlingen. Stilen är poetisk. Kameran som sveper över ett glödande landskap, snabba klipp på fiskrens och spyor och Sissi liggandes i gräset som glittrar av månsken. Karaktärerna finner Tykwer i samhällets utkant vars världar har en uppsättning av sociala regler som inte återfinns i verkligheten. Pistolhot är inte ovanligt, inte heller bomber eller stöld, för att inte tala om mord. Ändå finns vi på deras sida. De har inget val. Det är kärleken eller bristen på kärlek som driver dem. Det kan vi acceptera.

De två ingredienser Tykwer har i sin kärleksbrygd är Eros och Agape. Detta gör att kärleksbegreppet vidgas till att handla om andlighet lika mycket som kroppslighet om inte mer. Himlen glöder, trädet tornar upp över Filippo och Philippa i siluett. Trädet i Edens lustgård ligger inte långt borta i associationsledet. De står och ser på varandra, två delar av samma enhet, går ett steg mot den andre och sammansmälter till en kropp. Vi har Eros, erotiken, det romantiska mellan Filippa och Filippo och samtidigt Agape, den vackra omgivningen, kopplingen till Adam och Eva i lustgården.

Tykwer utnyttjar de egenskaper som är specifika för filmmediet. Dialogen är sparsmakad, bilder och skådespeleri står för stor del av uttrycket. Vi känner doften av flickan med plommonen när hon sveper förbi Grenouille med sitt glödande röda hår. Fyrverkeriet får en symbolisk dimension, musiken talar sitt tydliga språk och Grenouilles blick går inte att ta miste på. Vi vet att hon från den stunden är allt Grenouille önskat sig. Vad som sker inom två personer behöver ingen dialog det räcker med att se dem som två barn släntra fram längs en grusväg. Naiva och ändå bestämda helt utan historia och helt utan framtid, Filippo och Filippa har bara varandra. Tvåsamheten i dessa filmer är inte alternativa eller experimentella. Det handlar om en relation mellan en kvinna och en man, en önskan att bli en enhet med den rätta som är en person av motsatt kön. Samtidigt är kärleken något större. Den är allmängiltig och utan gränser. Den ser bortom brott, aggressioner och psykisk instabilitet. Sissi ser igenom Bodo och Bodo ser igenom Sissi. Lola ifrågasätter förvisso Mannis kärlek men är beredd att pistolhota sin far för att få ha Manni kvar. För att få vara tillsammans med honom. I dagens samhälle där äktenskapsbegreppet är på väg att breddas och sekulariseringen är ett faktum håller Tykwer sina berättelser på ett andligt plan med kristna undertoner men öppnar ändå upp genom att ge kärleken den större meningen.

ImageDet är kärlek som vi sällan ser på film. Den är inte passionerad, erotisk eller trånande. Den är inte heller strävsam som håller livet ut och som inte kan hindras av något. Image"Nej, den är målinriktad och bestämd. Sissi kämpar med att få kontakt med Bodo, övertygad om att det finns en högre mening, trots att han vid första återseendet slår henne till marken och vid det andra stöter henne ifrån sig så att hon ramlar ner i leran. De älskande i Tykwers filmer är övertygade om att de har hittat sin enda riktiga kärlek som är värd att offra allt för. Filippo ger sig iväg med Filippa och överger allt han dittills har levt för. Karriären och familjen, de blir något värt att offra för kärleken. Den enda kärleken, den rätta. Målinriktat, i tanken eller i handling, strävar de mot att få kärleken med K. Sökandet efter kärlek driver Grenouille till handling i sin strävan mot den perfekta parfymen. Den han tror ska ge honom sin älskade tillbaka. Detta skulle vara ett platt och något patetiskt tema om det inte vore så att det är ett underliggande tema, det som driver filmerna framåt men inte utgör själva handlingen. Lola springer för att få tag i pengar till Manni men också för att de ska få vara tillsammans.

Den övertygelse som genomsyrar filmerna ger resultat. Den som önskar gott får gott. Det centrala i Spring Lola kanske inte är den tidsrymd som återkommer tre gånger, den lösningen hon har på pengaproblemet. Kanske är det de blodröda mellanpartierna där de båda ifrågasätter varandras kärlek som är den egentliga handlingen, kärlekstemat som driver filmen framåt. Manni säger, i första delen, att hans hjärta säger att Lola är den rätta men Lola menar att det är bara som han tror. Hon frågar med anledning av att hon måste bestämma sig. Tillbaka på asfalten där Lola blivit skjuten i bröstet säger hon: "Jag vill inte bort" och en ny tidsloop startar. I den andra blodröda delen frågar Manni vad Lola skulle göra om han dog. Lola svarar att "du är inte död än" och Manni svarar "inte?". Tredje tidsloopen startar. Där händer miraklet. Som resultat av Lolas övertygelse vinner Lola pengar och Manni hittar sina förlorade. Båda är i livet och kan lugnt gå gatan fram hand i hand.

Miraklet är en betydande ingrediens även i de andra filmerna. Grenouilles doftsinne är ett mirakel och det faktum att han överlevde sin födelse och barndom. Sissi överlever mirakulöst olyckan. Hon är övertygad om att det finns en högre mening med detta. Belöningen eller resultatet för dem som kämpar och tror finns också som ett tema genom Tykwers filmer. Sissi kommer ifrån sitt instängda liv och Bodo lämnar sitt gamla jag. De får tillslut komma till havet, till friheten. Sissis övertygelse och starka tro på att Bodo kan vara den rätta kärleken driver henne att inte ge upp. Tillslut kommer tillfället där Bodo inte kan motstå hennes erbjudande och hennes strävan blir belönad. Hon når fram till honom. Kärleken och övertygelsen är det som också ger Filippo kraft att handla. Filippa och Filippos belöning blir att de lyckas försvinna. De försvinner in i evigheten. Lycka kommer till den som tror och särskilt den som tror att deras öde är att vara med en speciellt utvald person. Att tro på den eviga kärleken leder till att man kan komma över vilket hinder som helst, till och med döden.

"Vi befinner oss i en kyrka. Filippa biktar sig men inte för någon präst utan för Filippo. Han lyssnar. Hon berättar alla hemskheter hon gjort, hur många människor hon har sårat och dödat. "But what you don't know is that I seize to belive." "Seize to belive in what?" frågar Filippo. Svaret på den frågan blir inte Gud, inte heller kärleken utan förnuftet, rättvisan och livet. På det svarar Filippo "I love you". Han ser henne stadigt i ögonen när hon säger att hon vill att slutet ska komma snart, han viker inte med blicken. De älskar varandra både romantiskt och förutsättningslöst, både enligt Eros och enligt Agape.

Det som skiljer Parfymen från de andra filmerna är att Grenouille lyckas aldrig finna kärleken. Han misslyckas med att bli hel. Den tro som driver Grenouille är stark men den är felriktad. Han tror att han genom att skapa den ultimata parfymen ska nå lyckan, att han genom makt och berömmelse ska få kärlek. Tillslut inser Grenouille att så inte är fallet, han inser att han varit på helt fel spår och ger upp. Grenouille får aldrig bli ett med någon. Han förstår att han inte kan återskapa flickan med plommonen, hans kärlek, att han är ingen för någon. Han ger upp genom att sluta cirkeln, gå tillbaks till gå och försvinna. Ensam.

Oavsett om Tom Tykwer ger sina karaktärer chans att bli lyckliga är det Eros och Agape som driver hans filmer framåt. Kärleken i Tom Tykwers filmer är som en dröm där kärleken är större än världen, de älskande blir till ett, det är vackert och förhoppningsvis lycka. "Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och jag kände att det var lycka."

My Thorin
Tom Tykwer är aktuell med filmen The International
I essän: Spring Lola (1998, Lola och Manni), Prinsessan och Krigaren (2000, Sissi och Bodo), Heaven (2004, Philippa och Filippo) och Parfymen (2006, Grenouille)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Episoder från Jerusalem: episod 1

Jag bor i Jerusalem. Smålands Jerusalem. Mellan de två Jerusalemer är det nästan ingen skillnad, förutom att den ena ligger i Småland. Kan du gissa vilken? En av de riktigt påtagliga ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 september, 2013

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 17 juli, 2009

August och människorna

Två år före döden gick August till angrepp mot kulturetablissemangets gullegris Verner von Heidenstam (som konverterat från livsbejakande romantiker till reaktionär nationalpropagandist), charlatanen Sven Hedin (som upptäckte tredje världen i ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 21 juni, 2011

Vill ni verkligen ha min röst? Internationella kvinnodagen 2011

"Ett jävla dravel" var egentligen min ursprungliga rubrik för detta lilla stycke som jag först inte tänkt skriva. Hela veckan har obenägenheten oroat mig, hur kan ett ämne, ett samhällsfenomen ...

Av: Linda Bönström | Allmänna reportage | 08 mars, 2011

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Minnets förvandlingar. Om Walter Ljungquist

I de fyra första novellerna i Walter Ljungquists En dörr står på glänt sätts de vuxnas liv mot barnets. De vuxna sörjer tomheten från något förlorat. Barnets liv är ett ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2010

En dag i London

Jag vaknar tidigt en morgon i London, fortfarande halvt slumrande när jag börjar återfå mina sinnen. Jag hör små ljud från staden utanför och solen kisar in genom draperiet i ...

Av: Liselotte Johansson | Gästkrönikör | 08 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.