La belle indifference

Om jag vore konsekvent skrev jag inte alls detta. Liknöjdheten kräver en total brist på engagemang, tystnad, tigande, tomhet och död. Men efter att ha berört "Det onda" och "Det ...

Av: Oliver Parland | 09 Maj, 2011
Agora - filosofiska essäer

Brudparet

Kunde Indiens tredje Premiärminister ha hetat Feroze Gandhi?

I Bertil Falks biografi om maken till Indira Gandhi, hon som faktiskt var Indiens tredje premiärminister, framträder en skarp relief som förgrund ur något många lärt sig betrakta som bakgrund ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 september, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Ett liv i förnekelse

Vem känner inte till Gaetano Donizettis musik, exempelvis "Kärleksdrycken", "Lucia di Lammermoor" och "Don Pasquale"? Hans verkförteckning omfattar ju över 660 musikaliska verk varav ett sjuttiotal operor. Han var också ...

Av: Lilian O. Montmar | 17 november, 2014
Musikens porträtt

Liljevalchs vårsalong 2012: ”Vem skulle ana…?”

Liljevalchs årliga jurybedömda utställning är i full gång. Vårsalongen drar till sig etablerade och aspirerande konstnärer runt om i landet och många är de som söker varje år. Till årets ...

Av: Yohanna Nordh | 04 februari, 2012
Essäer om konst

Kärlek i Tykwers värld



Image
Tom Tykwer. Foto: Jim Rakete
"Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och jag kände att det var lycka." (ur Prinsessan och Krigaren, egen övers.) Kärleken i Tom Tykwers filmer är som en dröm där kärleken är större än världen, de älskande blir till ett och det är vackert. Inte realistiskt, det är ju film, men oändligt vackert. Kärleksmotivet i allmänhet kan delas upp i fyra olika delar där varje del beskriver olika sidor av samma mynt. Eros står för den romantiska och lidelsefulla kärleken. Agape symboliserar den förutsättningslösa, den självutlämnande kärleken som inte har någon sexuell underton. Den står också för människans kärlek till Gud (inom kristendomen) och Guds kärlek till människan. Philia är kärleken mellan syskon och Libido den kroppsliga sexuella kärleken.Kärlek på film syns i allmänhet som två av dessa fyra sidor: Eros och Libido. Det kryllar av filmer som bygger på olycklig eller lycklig romantisk kärlek, kroppsligt begär och sexuell förening.

När man tänker 'kärleksfilm' ser man framför sig en romantisk kärlekskomedi a la När Harry mötte Sally, storfilmer som Australia eller klassikern Stolthet och Fördom. Här står hindren i vägen för kärleken och det enda som karaktärerna är upptagna av är att få tag på denna kärlek för att passionerat kyssa honom/henne och helst gifta sig i slutet. Men jag ber dem som får denna bild i huvudet att stryka ur sitt inre. Tykwers filmer ligger långt ifrån dessa stråkfyllda och kärleksfrossande kompositioner. Han vill någonting helt annat.

Tykwers filmer är inga kärleksfilmer. Filmerna har tydlig relation till andra former av berättande så som tv-spelet, sagan, skräckromanen och också Hitchcockthrillern. Det finns också en viss grad av övernaturlighet eller kanske snarare en annan typ av verklighet i dessa filmer. En verklighet som gör det möjligt att gå över gränserna utan att det är särskilt underligt. De handlar inte om kärlek, inte i första hand. De saker som kännetecknar dessa filmer är stilen, karaktärerna och det faktum att kärleken driver filmerna framåt utan att utgöra handlingen. Stilen är poetisk. Kameran som sveper över ett glödande landskap, snabba klipp på fiskrens och spyor och Sissi liggandes i gräset som glittrar av månsken. Karaktärerna finner Tykwer i samhällets utkant vars världar har en uppsättning av sociala regler som inte återfinns i verkligheten. Pistolhot är inte ovanligt, inte heller bomber eller stöld, för att inte tala om mord. Ändå finns vi på deras sida. De har inget val. Det är kärleken eller bristen på kärlek som driver dem. Det kan vi acceptera.

De två ingredienser Tykwer har i sin kärleksbrygd är Eros och Agape. Detta gör att kärleksbegreppet vidgas till att handla om andlighet lika mycket som kroppslighet om inte mer. Himlen glöder, trädet tornar upp över Filippo och Philippa i siluett. Trädet i Edens lustgård ligger inte långt borta i associationsledet. De står och ser på varandra, två delar av samma enhet, går ett steg mot den andre och sammansmälter till en kropp. Vi har Eros, erotiken, det romantiska mellan Filippa och Filippo och samtidigt Agape, den vackra omgivningen, kopplingen till Adam och Eva i lustgården.

Tykwer utnyttjar de egenskaper som är specifika för filmmediet. Dialogen är sparsmakad, bilder och skådespeleri står för stor del av uttrycket. Vi känner doften av flickan med plommonen när hon sveper förbi Grenouille med sitt glödande röda hår. Fyrverkeriet får en symbolisk dimension, musiken talar sitt tydliga språk och Grenouilles blick går inte att ta miste på. Vi vet att hon från den stunden är allt Grenouille önskat sig. Vad som sker inom två personer behöver ingen dialog det räcker med att se dem som två barn släntra fram längs en grusväg. Naiva och ändå bestämda helt utan historia och helt utan framtid, Filippo och Filippa har bara varandra. Tvåsamheten i dessa filmer är inte alternativa eller experimentella. Det handlar om en relation mellan en kvinna och en man, en önskan att bli en enhet med den rätta som är en person av motsatt kön. Samtidigt är kärleken något större. Den är allmängiltig och utan gränser. Den ser bortom brott, aggressioner och psykisk instabilitet. Sissi ser igenom Bodo och Bodo ser igenom Sissi. Lola ifrågasätter förvisso Mannis kärlek men är beredd att pistolhota sin far för att få ha Manni kvar. För att få vara tillsammans med honom. I dagens samhälle där äktenskapsbegreppet är på väg att breddas och sekulariseringen är ett faktum håller Tykwer sina berättelser på ett andligt plan med kristna undertoner men öppnar ändå upp genom att ge kärleken den större meningen.

ImageDet är kärlek som vi sällan ser på film. Den är inte passionerad, erotisk eller trånande. Den är inte heller strävsam som håller livet ut och som inte kan hindras av något. Image"Nej, den är målinriktad och bestämd. Sissi kämpar med att få kontakt med Bodo, övertygad om att det finns en högre mening, trots att han vid första återseendet slår henne till marken och vid det andra stöter henne ifrån sig så att hon ramlar ner i leran. De älskande i Tykwers filmer är övertygade om att de har hittat sin enda riktiga kärlek som är värd att offra allt för. Filippo ger sig iväg med Filippa och överger allt han dittills har levt för. Karriären och familjen, de blir något värt att offra för kärleken. Den enda kärleken, den rätta. Målinriktat, i tanken eller i handling, strävar de mot att få kärleken med K. Sökandet efter kärlek driver Grenouille till handling i sin strävan mot den perfekta parfymen. Den han tror ska ge honom sin älskade tillbaka. Detta skulle vara ett platt och något patetiskt tema om det inte vore så att det är ett underliggande tema, det som driver filmerna framåt men inte utgör själva handlingen. Lola springer för att få tag i pengar till Manni men också för att de ska få vara tillsammans.

Den övertygelse som genomsyrar filmerna ger resultat. Den som önskar gott får gott. Det centrala i Spring Lola kanske inte är den tidsrymd som återkommer tre gånger, den lösningen hon har på pengaproblemet. Kanske är det de blodröda mellanpartierna där de båda ifrågasätter varandras kärlek som är den egentliga handlingen, kärlekstemat som driver filmen framåt. Manni säger, i första delen, att hans hjärta säger att Lola är den rätta men Lola menar att det är bara som han tror. Hon frågar med anledning av att hon måste bestämma sig. Tillbaka på asfalten där Lola blivit skjuten i bröstet säger hon: "Jag vill inte bort" och en ny tidsloop startar. I den andra blodröda delen frågar Manni vad Lola skulle göra om han dog. Lola svarar att "du är inte död än" och Manni svarar "inte?". Tredje tidsloopen startar. Där händer miraklet. Som resultat av Lolas övertygelse vinner Lola pengar och Manni hittar sina förlorade. Båda är i livet och kan lugnt gå gatan fram hand i hand.

Miraklet är en betydande ingrediens även i de andra filmerna. Grenouilles doftsinne är ett mirakel och det faktum att han överlevde sin födelse och barndom. Sissi överlever mirakulöst olyckan. Hon är övertygad om att det finns en högre mening med detta. Belöningen eller resultatet för dem som kämpar och tror finns också som ett tema genom Tykwers filmer. Sissi kommer ifrån sitt instängda liv och Bodo lämnar sitt gamla jag. De får tillslut komma till havet, till friheten. Sissis övertygelse och starka tro på att Bodo kan vara den rätta kärleken driver henne att inte ge upp. Tillslut kommer tillfället där Bodo inte kan motstå hennes erbjudande och hennes strävan blir belönad. Hon når fram till honom. Kärleken och övertygelsen är det som också ger Filippo kraft att handla. Filippa och Filippos belöning blir att de lyckas försvinna. De försvinner in i evigheten. Lycka kommer till den som tror och särskilt den som tror att deras öde är att vara med en speciellt utvald person. Att tro på den eviga kärleken leder till att man kan komma över vilket hinder som helst, till och med döden.

"Vi befinner oss i en kyrka. Filippa biktar sig men inte för någon präst utan för Filippo. Han lyssnar. Hon berättar alla hemskheter hon gjort, hur många människor hon har sårat och dödat. "But what you don't know is that I seize to belive." "Seize to belive in what?" frågar Filippo. Svaret på den frågan blir inte Gud, inte heller kärleken utan förnuftet, rättvisan och livet. På det svarar Filippo "I love you". Han ser henne stadigt i ögonen när hon säger att hon vill att slutet ska komma snart, han viker inte med blicken. De älskar varandra både romantiskt och förutsättningslöst, både enligt Eros och enligt Agape.

Det som skiljer Parfymen från de andra filmerna är att Grenouille lyckas aldrig finna kärleken. Han misslyckas med att bli hel. Den tro som driver Grenouille är stark men den är felriktad. Han tror att han genom att skapa den ultimata parfymen ska nå lyckan, att han genom makt och berömmelse ska få kärlek. Tillslut inser Grenouille att så inte är fallet, han inser att han varit på helt fel spår och ger upp. Grenouille får aldrig bli ett med någon. Han förstår att han inte kan återskapa flickan med plommonen, hans kärlek, att han är ingen för någon. Han ger upp genom att sluta cirkeln, gå tillbaks till gå och försvinna. Ensam.

Oavsett om Tom Tykwer ger sina karaktärer chans att bli lyckliga är det Eros och Agape som driver hans filmer framåt. Kärleken i Tom Tykwers filmer är som en dröm där kärleken är större än världen, de älskande blir till ett, det är vackert och förhoppningsvis lycka. "Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och jag kände att det var lycka."

My Thorin
Tom Tykwer är aktuell med filmen The International
I essän: Spring Lola (1998, Lola och Manni), Prinsessan och Krigaren (2000, Sissi och Bodo), Heaven (2004, Philippa och Filippo) och Parfymen (2006, Grenouille)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
foto Hebriana Alainentalo

Ruiner. Av Guido Zeccola

  Vi försöker tydliggöra den namnlösa styrkan som tvingar oss till skriket genom att kalla det med vår älskades namn. Bara i dödens stund ges samma möjlighet, men då förblir vårt ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 27 september, 2017

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare. Foto Belinda Graham.

Möte med Meg Rosoff - årets ALMA-pristagare

- Jag var väldigt olycklig som tonåring! berättar Meg Rosoff. Idag är hon framgångsrik och kritikerhyllad författare och hennes böcker är högt älskade av barn och tonåringar över ...

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 28 november, 2016

En dramatikers dagboksjag Lars Norén i närsynt läsning

Är Lars Noréns bägge dagböcker det ultimata uttrycket för dagens flitigt förekommande jagpositionering i litteraturen? Utgör de bägge dagbokstegelstenarna i och med ankomsten av den andra fullbordande delen En dramatikers ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 06 oktober, 2013

Direktören som också är aktör och regissör

 Foto: Marika Hansson Direktören som också är aktör och regissör Han har arbetat med teatrar i både Finland och Sverige, vart han än går lyckas han både få publiken att strömma till ...

Av: Yvonne Granath | Scenkonstens porträtt | 04 december, 2007

Ingela Karlsson

Ärkeängeln vid Kungsholms Strand

Vem kan betrakta livet med samma blick sedan mötet med Ingela Karlsson? Nyårsafton 2016 samlades i hennes lägenhet vid Kungsholms Strand ett antal udda individer från Stockholm med omnejd ...

Av: Annakarin Svedberg | Gästkrönikör | 10 januari, 2017

Hedendom - shamanism och paganism i vår tid

Svenskarna sägs ofta vara världens mest sekulariserade folk. Det talas om postkristna svenskar som lämnat kristen tradition bakom sig. Den sekulära och religionskritiska naturvetenskapliga världsbilden betonar empirin och förnuftet som ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 26 februari, 2017

Okänd soldat – en finsk klassiker

”Gud är som var och en vet allsmäktig, allvetande och fjärrsynt i sin vishet. Sålunda hade han en gång i tiden låtit en skogseld bränna ner tiotals hektar kronoskog på ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om film | 12 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.