Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 juni, 2013
Essäer om samhället

20. Ingrid

Det hade hänt så mycket de sista veckorna. Jobbiga saker, men också fina saker. Det är så livet är lilla Mia, hade Ines sagt med ett litet leende på läpparna ...

Av: Ingrind | 27 april, 2012
Lund har allt utom vatten

Från tjejer till killar och allt däremellan

Från tjejer till killar och allt däremellan - En massa glitter, skägg och politik, svarar Kristin på frågan om vad vi har att vänta oss i Gallerian på Pride.

Av: Sara Degerhammar | 04 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 22 Maj, 2012
Essäer

Kiarostamis paradox



ImageTidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med snabba klipp agerar effektfullt och markerande och därmed för scenariot framåt utan att egentligen ge oss särskilt stort utrymme för analys. I den fem minuter långa filmen, som handlar om två skolpojkar som slår sönder varandras tillhörigheter och hamnar i slagsmål till följd av deras oförmåga att samarbeta, identifieras själva berättarrösten instinktivt som en icke-diegetisk ljudkälla eftersom rösten aldrig får ett ansikte. Men på många sätt kan man argumentera för att rösten paradoxalt nog är det enda som är diegetiskt i denna film.

Berättarrösten är distinkt och tydlig, men den blir aldrig översittande eller aggressiv - snarare motsatsen. Med hjälp av ett förenklat språk försöker den pedagogiska rösten visa fram en hypotes. Den övergripande känslan blir att rösten riktar sig till en samling barn som inte är synliga i bild. Rösten kan närmast betraktas som en lärares auktoritära men vänliga stämma, i färd med att förenkla ett betydligt mer komplext skeende via ett exempel som eleverna faktiskt kan tillägna sig.

Föreställningen om filmens hela scenario som en hypotes är hela tiden påtaglig. Det räcker med att se till filmens titel, som påminner om att det finns två olika lösningar på ett problem. Detta är per definition en omöjlighet om fallet är reellt och inte enbart en hypotes. Filmen visar ju de facto två möjliga slutsatser för en fiktiv situation, inget annat.

Det faktum att filmens inledning presenterar pojkarna med bara namn, för att sedan övergå i nya scenografiska klipp, vittnar om att deras identitet är oviktig; det är situationen som står i centrum. Pojkarna är fiktiva medel som aldrig yppar ett ord. Noterbart är också att när pojkarna presenteras av berättarrösten så tittar de rakt in i kamerna och ler, varvid de bryter den "fjärde väggen" och ger oss anledning att tro att rösten är hörbar även för dem. Eller annorlunda uttryckt: pojkarna hör till en hypotes som försiggår i den diegetiska berättarröstens tankar. Ytterligare belägg för en sådan tolkning ger användandet av svarta tavlan efter det första scenariot. Det är av allt att döma dess karaktär av översiktsbild som leder till den aggressiva kedjereaktionen, det vill säga det fiktiva scenario som berättarrösten tycks presentera för någon eller några.

Med detta i åtanke kan man paradoxalt nog se den "icke-diegetiska" berättarrösten som uppenbart diegetisk. Den är det i kraft av ensam ljudkälla - allt annat hör till hypotesen och "låtsasvärlden" (vilket ironiskt nog är hela fiktionens fundament). På många sätt skulle ingen åskådare bli förvånad om kortfilmen förlängdes med ett klipp då vi plötsligt befinner oss i ett klassrum där en lärare vankar fram och åter mellan elevernas skrivbord och med belåten min frågar om de förstår hans slutsats.

Amir Bashir Ghotaslou
Se filmen här: http://www.youtube.com/watch?v=14Zf1AfpWIg

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Thorilds aforism över dörren till Uppsala Universitets stora aula. foto Ann-Sofi CUllhed

Att tänka fritt eller rätt?

Thomas Thorilds sentens "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större" kan synas märklig och liknar en uppmaning till följsamhet och politisk korrekthet. Detta kunde dock knappast vara rektor Carl ...

Av: Kjell-Åke Forsgren | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2017

Minnets deformationer och transformationer

Bonniers konsthall utgör navet för utställningen ”Minneskonst” som för närvarande presenteras på flera institutioner och platser runt om i Stockholm. Ambitionen att överskrida gränser mellan kulturella uttryck, utställningsformer och aktuell ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 15 september, 2013

Buss 171 mellan Malmö-Lund

 Vid min sida, på bussen mellan Malmö och Lund, sitter en kvinna som jag misstänker är ifrån östasien, möjligtvis den koreanska halvön, fast jag gissar egentligen bara, hon skulle lika ...

Av: Henrik Johansson | Gästkrönikör | 24 Maj, 2012

November

Nu sugs människorna in i sina inre novembervirvlar igen. Avstånden och skuggorna växer. Parabolantennerna lyser utanför husfönstren som receptiva jättesnäckor. Ovanför ruvar kråkkraxhimlen.

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 29 juni, 2009

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Lindsay Bottos,

På trolljakt i samtidskonsten

Troll. Nej, det är inte John Bauers sagotroll som står och lurar bland träden i den svenska skogsidyllen som jag tänker på, utan på nättrollen. De som sprider sina hatiska ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 28 oktober, 2015

Når det gode livet er om å kjenne seg lykkelig hver eneste dag

Innledning. Å ha et helt liv å føre betyr ikke det samme som å snakke om og kjenne at livet har i seg en form for helhet, e.g. at begrepsliggjøringen av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 mars, 2012

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts