Skagens sista dotter – om Helga Ancher

Aldrig hade någon fötts med gynnsammare förutsättningar att bli konstnär än Helga Ancher. Född 1883 mitt in i Skagenmålarnas guldålder, en tid av fester, arbete och konstdiskussioner. Man sade att ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | 02 mars, 2014
Konstens porträtt

Julefrid – gudomligt mörker och den mångkulturella människan

Farmor hade en julgran. I vårt köpcentrum står en julgran. Jag har ingen julgran. I år är julen mörk och varm. Ingen snö, men regn och en massa plusgrader. Bra, säger ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 december, 2013
Kulturreportage

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | 13 januari, 2009
Stefan Hammarén

Gruppering av verdier

  Det fins ulike måter en kan gruppere verdier, og en av disse er med utgangspunkt i arven fra naturvitenskapelig basert verdiprofil (empirisk, eksperimentell, vitenskap og vitenskapsfilosofi) versus humane og religiøse ...

Av: Thor Olav Olsen | 18 januari, 2011
Agora - filosofiska essäer

Swing it magistern

Alice Babs En verklig Askungesaga: från ungdomsrebell till hovsångerska



Sveriges största jazzsångerska genom tiderna. Den första som representerade Sverige i Eurovision Song Contest. “Ungdomsrebellen” som blev hovsångerska och hade en karriär som sträckte sig över 70 år. Alice Babs liv är som en verklig Askungesaga, och det speglar även den klassresa som jazzen i Sverige gjorde: från att vara utmanande och “farlig” och lätt föraktad, till att bli älskad och folkkär och insläppt i finaste finrummet.


I briljanta biroller ser man Hjördis Petterson som sångpedagog, Viran Rydqvist som pensionatsvärdinna -- och Tollie Zellman som föreståndare för ett teatersällskap. Alla spelar alltså singelkvinnor som försörjer sig själva.

Annons:

Alice Babs var sångerskan som kunde sjunga duett med Povel Ramel eller jazza med Duke Ellington med samma självklarhet. Hon kunde joddla, jazza, sjunga swing, tolka Nils Ferlin visor eller göra rösten till Askungen, allt precis lika briljant. Och hon skapade en helt egen filmgenre utan någon som helst skådespelarutbildning.

"Vad är väl en bal på slottet?"

Alla i Sverige känner till Alice Babs röst. Det är den rösten som säger "Vad är väl en bal på slottet?" och sjunger med mössen och fåglarna som syr den fina klänningen som Askungen ska ha på sig. Det filmklippet går varenda julafton i SVT när i Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Det var också som röst som Alice Babs slog igenom, på den tiden som radion var det stora mediet. Sedan blev hon filmstjärna: femton år gammal gjorde hon braksuccé i Swing it, magistern (1940). Hennes eget liv var också som en Askungesaga. Den joddlande flickan som kom till Stockholm och blev älskad av alla ... Fast hon blev inte älskad av alla på en gång.

Sveriges första tonårsidol

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Alice Babs sjöng jazz och swing. Hon blev Sveriges första tonårsidol, enormt populär och fick en egen filmgenre: Alice Babs filmgenren där Swing it, magistern bara var den första i en lång rad succéfilmer. Men som med så mycket som ungdomar gillar, så kan det utlösa en moralpanik hos den äldre generationen.

Jazz och swing sågs som syndigt och flärdfullt och skribenter förfasade sig över den där Alice Babs som förledde Sveriges ungdom, stryk skulle hon ha!
Vad hon fick var en sångkarriär som varade över 70 år, och Alice Babs blev till och med hovsångerska. "Vad är väl en bal på slottet?" suckar Askungen. Svaret kunde låta så här: superkul, om det blir jazz och swing med Alice Babs!

Filmerna reflekterar verkliga livet

Mycket i Alice Babs filmerna reflekterar saker som hände i det verkliga livet.

Swing it, magistern gjorde Alice Babs till Sveriges första tonårsidol --- men även till en symbol för ungdomlig dekadens och upprorsvilja.

Karriären fortsatte med Magistrarna på sommarlov (1941) och Alice Babs gav kritikerna svar på tal genom Hasse Ekmans svängiga text:

Tycker dom att jag en slyna e'
Så får dom gärna tycka de´
Och jag ska gärna medge
Att med glädje
Sjunger jag min swing ändå!

Mycket i Alice Babs filmer inspirerades av händelser i hennes eget liv.

Sjöng tidigt för sin försörjning

Handlingen i Swing it, magistern påminner om hennes egen tidiga karriär då hon redan som skolflicka hjälpte till med familjens försörjning och sjöng på olika nöjesetablissemang.

Den negativa kritik hon fick från den äldre generationen finns med till exempel i En trallande jänta (1942) och Vårat gäng (1942).

I En trallande jänta heter Alice Babs karaktär Inger --- men hennes artistnamn är Babs! Hon slår igenom som radiostjärna --- precis som den riktiga Alice Babs --- och är en hejare på att joddla. Alice Babs första radiohit hette förresten "Joddlarflickan". I Vårat gäng sjunger Alice Babs "Alice i Tyrolen" -- hon sjunger alltså om sig själv! Och i inledningen av En trallande jänta går Alice Babs runt på en fjälltopp och sjunger och joddlar. Det hela känns som Sound of Music, fast över två decennier för tidigt.

En trallande jänta är idag en liten filmpärla, full av fina rollprestationer av Sveriges skådespelarelit och med massor av jazz och swingmusik. Alice Babs "Swing, fula fluga, swing!" är väldigt svår att glömma när man väl fått den på hjärnan! Under filmens gång sjunger hon även på engelska och tyska.

Starka självförsörjande kvinnliga karaktärer

Något som man direkt reflekterar över i En trallande jänta är alla starka kvinnliga karaktärer i filmen. Alice Babs är huvudpersonen och hon flyttar från landet till storstaden Stockholm där hon blir stor stjärna genom att sjunga jazz och swing. När hon tjänat massor av pengar hjälper hon dem där hemma i Norrland, som har drabbats av översvämningar och stor materiell förödelse. Hon anordnar alltså en tidigt en hjälpgala för katastrofens offer.

I briljanta biroller ser man Hjördis Petterson som sångpedagog, Viran Rydqvist som pensionatsvärdinna -- och Tollie Zellman som föreståndare för ett teatersällskap. Alla spelar alltså singelkvinnor som försörjer sig själva.

Alice Babs sjunger i filmen med ett storband, där alla musiker och kapellmästaren är män --- men "konkurrensen" är ett storband med enbart kvinnliga musiker och där Annalisa Ericson spelar kapellmästaren Gerry.

Inget val mellan kärleken och karriären

Det finns alltså gott om framgångsrika yrkeskvinnor i En trallande jänta. Filmen är också befriande fri från klichéer .--- Babs behöver inte välja mellan "den syndiga staden" och "det trevliga landet" eller "kärleken" och "karriären" --- som det så ofta brukar vara, än idag, i filmer där en kvinnlig huvudperson försöker göra karriär. Man slipper också, tack och lov, någon påklistrad kärlekshistoria mellan henne och kapellmästaren. Babs och musikerna är kollegor och mer blir det inte.

Men för den som vill ha en kärlekshistoria så uppstår det ljuv musik (bokstavligen) när de båda kapellmästarna möts. Det slår gnistor mellan Nils Kihlbergs och Annalisa Ericsons karaktärer --- men hon gör hela tiden klart för honom att musikkarriären går först! Hon har ju sin egen orkester: Gerrys orkester.

Nils Ferlin i sin enda filmroll

Vilken Alice Babs film får man absolut inte missa? Därom tvista de lärde.
Men jag skulle lägga en röst på Sången om Stockholm. Hela filmen är som ett skönsjungande kärleksbrev till Stockholm. Sången om Stockholm är full av vackra visor, svängiga sånger och dikter och texter som gått till litteraturhistorien. Här gör Nils Ferlin sin enda filmroll --- han spelar sig själv i filmen och läser bland annat sin egen dikt om att tappa sitt ord och sin papperslapp, när han samtalar med en nyligen frigiven fånge, Jan (spelad av Bengt Logardt), som har svårt att få en ny chans i livet.

Jan är musiker och har svårt att komma tillbaka in i gängorna, trots kärleken från Britt, Alice Babs karaktär, och uppmuntran från Nils Ferlin, och peppande ord från vännerna i bandet. Filmen har också ett viktigt socialrealistiskt budskap. Sången om Stockholm är en ovanligt allvarlig film, de filmer som säljs på grund av sina musiknummer är ofta glada och lättsamma. Jan klarar till sist omställningen, men för hans medfånge, spelad av Elof Ahrle, går det inte lika bra. Nils Ferlin skrev två sångtexter speciellt för filmen. "Sången om Stockholm" (Men kunde vi bara få vind igen) tonsatt av Lille Bror Söderlund avslutar hela filmen, och läses även upp som dikt under filmens gång.

Svensk filmhistorias enda film om segelflygning

De gamla filmerna räddas och restaureras och en ny generation filmälskare kan nu njuta av Alice Babs och hennes röst (förutom den sånginsats hon gör i Askungen). De nyräddade filmerna ingår i Den Stora Alice Babs Boxen som innehåller 6 DVD filmer: En trallande jänta (1942), Örnungar (1944), Sången om Stockholm (1947), Resan till dej (1953), I dur och skur (1953) och Naturröstens hemlighet (2007).

Örnungar är svensk filmhistorias första och hitintills enda film som handlar om segelflygning. Alice Babs genomförde själv alla sina stunts och all segelflygning i filmen. Men det som verkligen gått till historien är hitlåten "Gå upp och pröva dina vingar", som verkar sjungas varje år på Allsång på Skansen. Fler kända allsångshits hittar man i Resan till dej: "På söndag" och "En gång jag seglar i hamn" --- och Jussi Björling, i sin enda filmroll, sjunger "Till havs"! Jussi spelar sig själv. Så klart! I filmen I dur och skur sjunger Alice Babs och Povel Ramel duett: "Vi sjunger så bra tillsammans". Både Babs och Ramel gjorde en hel del för att göra jazzen folklig och folkkär och rolig och roande!

Dokumentär om ett fascinerade liv

Naturröstens hemlighet är en dokumentärfilm som handlar om hela Alice Babs 70 år långa karriär --- som omfattar allt från en joddlande flicka i radio till hennes sista engagemang tillsammans med en svårt sjuk Duke Ellington.

Alice Babs är än idag Sveriges största jazzsångerska genom tiderna.

Men filmerna och sångerna i Den Stora Alice Babs Boxen visar att hon behärskade så mycket mer än jazz!

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

I Personligt dokument skildrar Eyvind Johnson hur han som 19-åring bröt upp från hembygden i Norrbotten: "Och så reste jag på hösten ner till Stockholm. Det liknade flykt och var ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 02 oktober, 2010

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Ioana Nicolaie. Foto Mircea Cărtărescu

Den kvinnliga kroppens erfarenhet träder in i litteraturen – intervju med den rumänska…

Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag ...

Av: Maria Monciu | Litteraturens porträtt | 15 december, 2014

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.