Sjukdomen i litteraturen. Del 1av 5. Smittan

Vad är geniet om inte den vita pärlan i ostronen, vad om inte enbart en strålande sjukdom?(Heinrich Heine)Jag hade en vän, en kvinna, som blev kär i en man. Mannen ...

Av: Gilda Melodia | 27 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Pierre-Auguste Renoir, som föreställer modern Gabrielle och Jean Renoir.Public Domain Wikipedia

En lunch i det gröna av Jean Renoir - en kärleksförklaring

En rubrik som kanske sätter myror i huvudet, det är i så fall meningen. Frukost i det gröna, Eduard Manets berömda målning från 1863, känner många till, men Jean Renoirs ...

Av: Ulf Stenberg | 10 februari, 2016
Essäer om film

Picasso: den aristokratiske kommunisten

TEMA KONST Konsten och kommunismen har levt i ett ambivalent förhållande som kännetecknats av stark lidelse, ömsom hat, ömsom kärlek. Pablo Picasso förkroppsligar på många sätt denna känsliga relation. Han var ...

Av: Hans Öhrn | 03 mars, 2008
Essäer om konst

Med barnet som förebild

Anneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne. Anneli jobbar ...

Av: Robert Halvarsson | 14 juni, 2014
Kulturreportage

Pernilla August Foto CC BY SA 3.0

Markel i Den allvarsamma leken



Pernilla Augusts Den allvarsamma leken: Michael Nyqvist får välförtjänt revansch i rollen som den desillusionerade journalisten Markel.
En av populärkulturens mest slitstarka hjältar är den sanningssökande journalisten som desillusionerats av sina kontakter med samhället och medmänniskorna. Till rollen hör inte bara hederlighet och knivskarp intelligens utan också en karisma som gör honom till en framgångsrik kvinnotjusare.

 


 

Kanske var det därför som många ställde sig frågande, när Michael Nyqvist tilldelades rollen som den sanningssökande men desillusionerade journalisten Mikael Blomkvist i filmatiseringen av Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Att en så duktig skådespelare skulle kunna spela desillusionerad sanningssökare ville väl ingen ifrågasätta, men många tvivlade nog på att hans möjlighet att göra ett trovärdigt intryck som kvinnotjusare. Farhågorna bekräftades i den efterföljande kritikerdebatten, där de flesta kvinnliga recensenterna tyckte att han var blek, entonig och oengagerad.

Detta har lyckligtvis inte hindrat att Nyqvist nu fått en välförtjänt möjlighet till revansch. I Pernilla Augusts lysande filmatisering av Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken från 1912 spelar han återigen en desillusionerad journalist, men den här gången behöver han inte leva upp till rollen som kvinnotjusare. Resultatet har blivit en mycket minnesvärd rolltolkning, inte minst därför att den sätter fokus på en av de intressantaste personerna i den berättelse som utgör filmens förlaga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Söderbergs roman är det journalisten Markel som fungerar som hederlig sanningssägare, men i motsats till Millenniumtrilogins Mikael Blomkvist har han inte någon vidare framgång hos kvinnorna och när han så överges av en lättfotad femme fatale blir han så knäckt att han måste tas in på mentalsjukhus. Efter denna desillusionerande upplevelse ger han upp kärleken för att i stället ägna sig åt kampen för sanning och rättvisa.

Rolf Åke Mikael Nyqvist Foto CC BY 3.0

Rolf Åke Mikael Nyqvist Foto CC BY 3.0

Att Söderbergs Markel har det svårt med kvinnorna hindrar inte att han också har en del gemensamt med Millenniumtrilogins karismatiske hjälte. På vissa punkter är likheten så stor att man nog måste räkna med att Larsson låtit sig inspireras av Söderbergs bok. I båda fallen möter vi ju en sanningssökare som är beredd att offra sin journalistkarriär för att försvara en människa som blivit orättvist anklagad av en korrumperad statsapparat.

I Den allvarsamma leken ser vi hur Markel tar strid i den så kallade "Dreyfus-affären". Denna franska "affär" från förra sekelskiftet kretsade kring rättegången mot en judisk officer – Alfred Dreyfus – som på grundval av förfalskade dokument dömts till livstids fängelse för spioneri. Domslutet ledde till en internationell debatt mellan en antisemitisk opinion som ville se domen verkställd och ett antal liberala publicister, med romanförfattaren Émile Zola i täten, som hävdade att Dreyfus var oskyldig.

När Markel i Den allvarsamma leken sluter sig till Dreyfus' försvarare tar han en stor risk. Detsamma gör Mikael Blomkvist i de två senare delarna av Millenniumtrilogin. Där försvarar han den anarkistiska ninjafeministen Lisbeth Salander mot anklagelser som syftar till att få henne dömd till rättspsykiatrisk tvångsvård. Blomkvist utmanar sina motståndare genom att visa att anklagelserna är falsifikat, som har till syfte att skydda en illegal – och hemlig – grupp av högerextremister inom säkerhetspolisen.

Stieg Larssons skildring av Blomkvists kamp för sanningen har starka självbiografiska inslag. Författaren bygger uppenbarligen i mångt och mycket på sina egna erfarenheter som undersökande journalist.

På liknade sätt förhåller det sig med skildringen av Markel i Den allvarsamma leken. Den bygger på Hjalmar Söderbergs erfarenheter som tidningsman i Nyaste Kristianstadsbladet, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Liksom Markel hade Söderberg sagt upp sig från sin tidning, när den inte levde upp till hans krav på intellektuell hederlighet. När Svenska Dagbladet 1908 försökte få den radikale nationalekonomen Knut Wicksell fälld för hädelse, övergick han sålunda till Dagens Nyheter.

Markel i Den allvarsamma leken och Blomkvist i Millennium kan alltså ses som porträtt av författaren som kompromisslös sanningssägare. Liksom Söderberg och Larsson tvekar de inte att stå upp för sanningen, trots att det kan kosta dem deras levebröd.

Att Mikael Blomkvist erinrar om Hjalmar Söderbergs Markel utesluter inte att han också uppvisar stora likheter med en annan av journalisterna i Den allvarsamma leken, författarens alter ego Arvid Stjärnblom som i Pernilla Augusts film spelas av Sverrir Gudnason.

Ytligt sett kan dessa journalister ses som varandras motsatser. Arvid skriver till en början om musik i den konservativa dagstidningen Nationalbladet, berättelsens motsvarighet till Svenska Dagbladet, där Hjalmar Söderberg som sagt själv var medarbetare. Mikael skriver om ekonomi i den vänsterradikala månadstidningen Millennium, som skildras med Stieg Larssons Expo som utgångspunkt.

Till en början tycks Arvid och Mikael också ha helt olika syn på det journalistiska uppdraget. Den unge Arvid är en världsfrånvänd estet som valt journalistiken för att slippa bli lärare, medan Mikael redan från början är en grävande journalist som med sitt skrivande vill verka för en bättre värld.

Det finns också skillnader mellan de båda journalisternas privatliv. Arvid låter sig motvilligt lockas in i ett trist konvenansäktenskap, och fast han längtar bort drar han sig i det längsta för att bryta upp från sin familj. Mikael har varit gift, men hans otrohet har lett till en plågsam skilsmässa.

Dessa skillnader hindrar alltså inte att det också finns stora likheter mellan de båda journalisterna. Båda är besvikna idealister, som svikits av de kvinnor som de velat leva med.

I Den allvarsamma leken hade Arvid hoppats att få gifta sig med Lydia Stille, men hon väljer i stället den förmögne arkeologen Markus Roslin. Det är besvikelsen över denna motgång som gör att Arvid motvilligt låter sig övertalas till ett resonemangsäktenskap med Dagmar Randel, som han inte älskar.

I Millennium hade Mikael länge hoppats få flytta ihop med sin vackra och intelligenta kollega Erika Berger, men i sista stund drar hon sig alltid ur. Då gifter han sig i stället med syndikalisten Monica, och i samma veva ingår Erika äktenskap med den förmögne konstnären och arkitekturhistorikern Greger Beckman.

Att Lydia gifter sig med Markus och Erika med Greger betyder dock inte att de i det långa loppet är villiga att avstå från utomäktenskapliga förlustelser med Arvid respektive Mikael och förhållandena återupptas efter hand. Detta leder dock till smärtsamma konsekvenser för både Arvid och Mikael. Så länge vi kan följa dem framstår de därför som besvikna idealister utan riktigt fotfäste i tillvaron.

Den besvikne journalisten var en tidstypisk hjälte redan på Hjalmar Söderbergs tid, och att döma av framgången för Millenniumtrilogin har han inte förlorat sin aktualitet. Därför är det inte överraskande att Michael Nyqvists tolkning av den desillusionerade redaktören Markel tillhör det mest minnesvärda i Pernilla Augusts lysande nytolkning av Den allvarsamma leken.

Författaren är historiker, samhällsvetare och docent i litteraturvetenskap

Torsten Rönnerstrand

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Det skandalösa korset

"Tror ni han kommer?" Jerusalem kokar av förväntningar. Tiotusentals pilgrimer fyller staden. Rykten går om en märklig profet. En kraftfull predikant, en mirakelman och undergörare, vän till de små och svaga ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 07 april, 2012

De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition…

Hägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är ...

Av: Håkan Roos | Essäer om samhället | 02 december, 2014

Hugo Claus: Bitar av en belgisk verklighet

   Belgien är en ung statsbildning tvärs över språkliga, religiösa och etniska gränser och därmed ett land fyllt av motsättningar och ytterligheter. Flamländaren Hugo Claus, född 1929 i Brygge men uppvuxen ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 21 september, 2012

Tidsperspektiv

Ju äldre jag blir ju mer fascinerad blir jag över de konstruktioner och dekonstruktioner – och mycket annat – som är ett resultat av att tänka i och ”genom” olika ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 10 juni, 2017

Konsthallen En kort betraktelse

Under tidigare århundraden var den kyrkliga miljön helig, inte bara uppfattad som religiös plats för tillbedjan och begrundan, utan även som en vördad plats bortom det smutsiga och karga vardagslivet ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Essäer om konst | 06 september, 2011

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.