Benjamin 18

 

Av: Håkan Eklund | 17 december, 2011
Kulturen strippar

Queer Jihad

Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det organisationer som arbetar för HBT-rättigheter inom islam.

Av: Simon Sorgenfrei | 04 augusti, 2007
Essäer om religionen

Hur mycket tjänade F. Scott Fitzgerald på The Great Gatsby?

Ungefär en halv miljon dollar från The Great Gatsby flyter varje år in på den familjefond som Zelda och Francis Scott Fitzgeralds dotter Scottie upprättade för sina fyra barn och ...

Av: Ivo Holmqvist | 14 juni, 2013
Övriga porträtt

Könsbestämda ord

Härmed anmäler jag påbudet att ordet kvinniska skall ersätta ordet människa. Möjligen är ordet kvinniska inte direkt könsneutralt, men det kommer att mildra den tyranni med vilken millionårigt manligt språkbruk ...

Av: Vladimir Oravsky | 09 november, 2013
Gästkrönikör

Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber



Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

En scen ur Keeping Room

En scen ur Keeping Room

[…] filmens slut är mycket öppet och tudelat, eftersom alla krig […] är det.
Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Få filmer har imponerat mig så mycket som Keeping Room som visades på Stockholms filmfestival 2014. Filmen tar upp ett tämligen okänt kapitel i det amerikanska inbördeskrigets historia; general Schermans frammarsch, först i Georgia och sedan i North Carolina, 1865 under den ytterst dramatiska slutfas när Nordstaterna även iscensatte idén – samtidigt typisk för generalen – att bränna och förstöra allting. Syftet var att få kriget att sluta så snabbt som möjligt genom att göra kriget så grymt man bara kunde.

Filmen är inspelad i Rumänien. Det som är typisk med Martin Ruhes fotografi, är att han med målerisk lätthet beskriver en enkel verklighet.

I händelsernas centrum står tre kvinnor som bor på en mycket tom gård där en trappa blir central. Dessa kvinnor är den äldre systern Augusta (Brit Marling) som tar på sig en manligare roll, försöker skjuta kaniner och misslyckas, den yngre systern Louise (Hailee Steinfeld) och en slavkvinna, spelad av Muna Otaru. Fram växer en intressant relation mellan slavkvinnan och den yngre systern, en ung kvinna som håller på att upptäcka sin sexualitet. Det som för mig är filmens mest intressanta del, är just hennes längtan efter närhet och önskan att umgås med en jämnårig person.

Problemet uppstår när två nordstatssoldater, som har skickats för att plundra och mörda, dyker upp. De gestaltas av Kyle Soller, som är den unge Henry, och av en icke igenkännbar Sam Worthington, som spelar den äldre Moses. Filmen är, trots våldet (aldrig har skottlossningar varit så realistiska och våldsamma i en ”westernfilm” som de blir här), en kärlekshistoria där den enda kärlekshistoria som kunde ha fungerat, är den mellan Mad och den i Unionen värvade före detta slaven Bill (Nicholas Pinnock), som också är den enda positivt skildrade mannen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Filmen slutar med att (de numera tre) systrarna rymmer, efter att först bildligt ha iklätt sig männens roll.

 

Hur kom du på idén att göra en film om amerikanska inbördeskriget?

Svaret är enkelt: Varför inte? Jag är intresserad av historia och ville göra en historisk film som skulle utspelas under denna tid, mest under marschen som Scherman gjorde för att förstöra och plundra. Jag fann berättelsen, som hade skrivits av vår manusförfattare Julia Hart, mycket tilltalande. Det jag tyckte var bra och slående, var hur kvinnorna och deras tillvaro fick en ytterst annorlunda dimension under perioden. Två unga och ensamma kvinnor befinner sig tillsammans med en ensam slavkvinna som de alltid har sett ner på, eftersom hon har en annan hudfärg, och det blir någonting helt annat. Jag ville visa på dessa problem, på en sexuell identitet och även visa att Sydstaterna hade enorma problem.

 
Varför valde du att spela in filmen i Rumänien?

Det var mest av allt en fråga om pengar och ekonomi. Det är helt omöjligt att spela in en film i USA, eftersom det innebär alldeles för stora omkostnader, mest av allt om det är fråga om en sådan här produktion, med en lika liten budget som vår. Av den anledningen var Rumänien bra. Där har även Åter till Cold Mountains spelats in och platserna ser ut som North Carolina. När det gäller kostymer, fick vi fick hjälp av en extremt duktig kostymmakare som heter Luminita Lungu. Hon har gjort väldigt få filmkostymer, men hade allting klart för sig redan från och med vårt första möte, förutom några uniformer. Kläderna är tidstrogna – men samtidigt bekväma – och för mig är det ett måste för att kunna förstå karaktärerna. Tack vare henne lyckades vi skapa den rätta känslan.

 

Jag anser att det finns två saker som gör filmen grandios: å enda sidan ett historiskt fokus ända in i minsta detalj, å andra sidan det faktum att filmen känns mycket modern.

Det gläder mig att höra, eftersom jag ville skapa balans mellan dessa två faktorer. För det första studerade jag i mycket hög grad vad det var som var specifikt för den här perioden, men också hur det kunde bli en film av det, en film som skulle lyckas visa historien ur ett modernt perspektiv; för att föra fram det som för mig var det viktigaste av allt – de olika karaktärerna och hur de utvecklas. Jag anser att det i filmen – eller åtminstone för mig – mest är en fråga om karaktärerna och att genom dem kunna berätta en historia. Vi arbetade mycket med att läsa och kunna förstå karaktärerna. Vi tränade rätt mycket när det gällde accenten, som skulle överensstämma med den från den amerikanska södern, i sig mycket speciellt, och vi utgick från idén att blanda två olika typer av språknivåer: det som talades av den styrande klassen – längre och grundad på flera ord – och det som talades av de färgade slavarna, med kortare meningar och ett mer begränsat ordförråd. Det var ett tufft jobb att få dialogerna att låta så naturliga som möjligt.

 
Hur gick castingen till?

Jag körde audition med alla, förutom när det gäller Sam Worthington som är en stor stjärna. Jag har alltid varit mycket misstänksamt mot stjärnor, men blev förvånad över hur bra förberedd han var och att han kunde lyssna på mig. I många andra produktioner fokusera man ofta på en kändis och filmen blir hans film. Med Sam Worthington var det annorlunda. Han arbetade fram Moses och kom på hur han skulle se ut. Jag hade studerat hur folk rörde sig. Vi fick mycket fin hjälp av en konstform som började utvecklas under denna tid, nämligen fotografiet. Vi studera många fotografier och genom dem kunde vi skildra den stämning som var typisk för denna historiska epok. När det gäller de andra skådespelarna, kom de in genom casting. Jag valde huvudsakligen amerikanska skådespelare. Muna Otaru, till exempel, är född i England men har utbildats i USA. Sen valde jag Brit Marling och till sist Hailee Steinfeld, som har mycket erfarenhet.

 
Skulle du kunna berätta lite grand om fotot?

När det gäller film om det amerikanska inbördeskriget så finns det fullt av dem och det som jag verkligen ville undvika var att filmen skulle bli alldeles för lik dem. Jag gillar många av dem, men jag ville komma med min egen. Jag ansåg att jag med min begränsade tid borde vara så personlig som möjligt i berättandet av denna tragedi, men jag ville även vara säker på att nå fram. Jag arbetade med en detaljerad beskrivning och medan vi repeterade dialogerna provade vi ljuset. Vi använde oss av levande ljus, som vi hela tiden försökte kombinera med några spotlights. Det finns lite effekter som var kompatibla med våra Alexa, men det viktiga är dramakänslan, känslan av vilsenhet och förekomsten av en extremt svår relation som skulle existera i detta landskap, men också i huset. Jag anser att filmens slut är mycket öppet och tudelat, eftersom alla krig (inte enbart detta krig) är det.
 

Roberto Fogelberg Rota

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ett intellektuellt storeuropa?

Européer startade första världskriget. Och förlorade. Alla förlorade. Följden blev ett hypnotiserat beteende som resulterade i en nationalism vars logiska följd blev andra världskriget. 1914 var flertalet författare och politiker ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 17 maj, 2014

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Ögonblickets metafysik. Handbok i poesiläsning

Vårt krigsbyte är vetskapen om världen: den är så stor att den ryms i ett handslag, så svår att den låter sig beskrivas med ett leende, så ovanlig som ekot i en bön ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 10 maj, 2012

Lenke Rothman  Träd (från Lenke Rothmans homepage)

Lenke Rothman vill med konsten laga världen

”Sy ihop orden, orden till ett stort täcke, ord och meningar, det sedda, det som sker. Sy ihop. Sy ihop fogarna, trottoarens kvadratiska stenar. Sy ihop. Sy ihop fotsulorna med ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 30 juni, 2017

Människans frihet och ansvar

Är vi genernas slavar och offer för vårt undermedvetna?Vid femtio års ålder blev stugan mig trång och jag lyfte från litteraturen - som i och för sig var ett underbart ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 14 september, 2010

Skarabéerböckerna utgivenhet

Första skarabéerboken, h;ström Text & Kultur 2010Största skarabéerbokenTredje generation skarabéerbok Skrev självrespektören kallolitteratör auteur Dante Havsboda ”Världens sista roman” är frågeställningen mer talande än att gjorde. Fan sinnrik titel, han gjorde ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 september, 2012

”Sag mir wo die blumen sind” Marlene Dietrich -en blå ängel i byxor

Den gravt alkoholiserade divan sängliggande sedan åratal, tungt drogad, nu åldrande i sitt förfall, en mager kvinnan som levde i självvald ensamhet fjättrad vid sängen, plågad av njursvikt med cirkulationsproblem ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om film | 28 maj, 2012

En rämna i ordvävens ytskikt. Overklighetens Janet Frame

Verkligheten gled undan som en försåtlig illusion. Skräcken ockuperade henne. Inte ens ormbett eller jordbävningar kunde mäta sig med det som gjorde Janet så rädd. Hon satt i en inskränkt ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 13 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.