Lagar och löften

Vid en nationell konferens ”POSOM-kris och beredskap” i Karlstad lyssnade jag till fd statsminister Göran Persson. Ett stort antal funktionärer inom beredskap och krishantering; polis, brand, sjukvård och församlingar hade ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 november, 2011
Gästkrönikör

I begränsningen anas Mästaren

Julens glansiga prydnadsänglar trumpetar att det gudomliga blev människa. Även om julens pynt kan verka obegränsat förutsätter det ett budskap om begränsning. Gud utsatte sig för mänsklighetens och världens begränsningar ...

Av: Mikael Mogren | 24 december, 2009
Essäer om religionen

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | 28 juni, 2013
Essäer om politiken

Hans-Evert Renérius. Foto: Curt Dahlin

Det var en gång en tidning....

En gång i tiden arbetade jag på Göteborgs Handels- och sjöfarts- tidning. Det var en tidning med ansvar och säker nyhetsförmedling.

Av: Hans-Evert Renérius | 28 april, 2015
Gästkrönikör

Nabil Ayouch om Guds hästar



Nabil AyouchI samband med att filmen ”Guds hästar” premiärvisades, gästade Nabil Ayouch Stockholm. TK:s Roberto Fogelberg Rota fick möjlighet att prata med honom om hans film.

Skulle du kunna berätta lite för oss om din karriär?

- Jag började med teater, men efter några år som skådespelare blev jag mer och mer indragen i regiarbetet. Jag hade och har fortfarande ett mycket stort behov av att arbeta med några aspekter som har att göra med min ungdom. Jag vill undersöka dem, som om de voreövergångsriter.När jag började jobba med film arbetade jag också rätt mycket med reklamfilm. Det var en fantastisk skola för att kunna utveckla rytmen i en berättelse.

Hur fick du idén till ”Guds hästar”?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag har alltid varit djupt fascinerad av hemliga sällskap och deras riter. Man kan försöka att komma in i deras sätt att tänka och de konflikter som kan dyka upp mellan olika grupper. Attentaten i Casablanca var ett djupt nationellt trauma för Marocko och redan efter den 16 maj 2003 försökte jag filma en dokumentär som behandlade denna händelse.

Efter några år bestämde jag mig för att åka tillbaka till Sidi Moumen och jag förstod att även de unga människor som spränger sig själva i luften är offer. När man är 20 år och inte har någon annan möjlighet att ta sig ut ur slummens verklighet förutom att bli totalt hjärntvättad, kan detta tyckas vara det enda sättet att hantera det.

Jag blev mycket imponerad av skådespelarna hur har du gjort för att välja dem?

- Det var mycket svårt med castingen. Jag gjorde otroligt många auditions och jag hade mycket långa dagar. Jag hade ett team på tolv personer som gick runt och det tog mycket långt tid. Efter ett tag fick jag det som jag hade tänkt mig: en grupp människor som kom från de allra fattigaste kvarteren i Casablanca och det var första gången som de stod framför en kamera. Arbete var mycket komplicerat, med skapandet av de olika karaktärerna och att se till att göra situationerna så realistiska som möjligt.

Hur svårt var filmandet?

- Det var mycket svårt. Jag hade ju bestämt mig för att hålla mig så nära verkligheten som möjligt. Eftersom vi spelade in med icke-professionella skådespelare tog det mycket långt tid att träna upp dem, även i en miljö där det förekommer mycket våld, stölder, bråk och mordbränder – som inte har så mycket att göra med fundamentalism utan med ”vanlig brottslighet”. Jag tror mycket på ultranaturalism och för mig var det viktigt att vara så äkta som jag bara kunde.

Skulle du beteckna dig själv som en muslimsk regissör?

- Nej jag är bara en regissör som gör filmer i sin egen kultur.

Jag blev mycket förtjust i manuset. Hur mycket av det som förkommer i filmen är hämtat ur verkligheten och hur mycket är fiktion?

- Med Jamal Belmahi manusförfattaren har vi huvudsakligen inspirerats av attentatet som vi har försökt att återskapa. Vi hade mycket hjälp av en bok skriven av Mahi Binebine ”Les étoiles de Sidi Moumen”, men vi ville inte känna oss bundna av det utmärka arbetet. Manuset och dialogerna utgår mycket från livet i en stadsdel i Casablanca och även från de riktiga självmordsbombarnas relationer med deras familjer, men vi har själva hittat på många av de detaljer som var nödvändiga för att föra handlingen framåt.

Jag är förvånad över att karaktärerna, trots att de är mycket unga, inte befinner sig i skolan?

- Tyvärr saknas det i många av dessa kvarter en ordentlig skolgång och det gör att många barn är ute på gatorna i stället.

Jag var förvånad över att filmen hade så lite att göra med religion när ungdomarna kom med i den fundamentalistiska gruppen?

   I Nabil Ayouchs film Guds hästar porträtteras ett liv i slumområden där ett antal ungdomar rekryteras till en fundamentalistisk grupp.- I min film har religion ett mycket litet utrymme, eftersom det är ett sätt att ge identitet åt en hemlig extrem avsides ”plats” där allt styrs av manipulation och av principer som går att likna vid maffians i andra kulturer, en identitet som enbart blir någonting negativt. Det är för mig viktigt att visa och understryka, som i en av filmens få vackra scener när Nabil och Yacine åker moped, att det finns ett slags frihet, men att denna ibland tyvärr bara varar under en mycket kort stund.

Jag fann en scen mycket svår, den när Nabil blir våldtagen. Hur pass vanliga är våldtäkter i slumområden som detta?

- Detta är ett sätt att bete sig, när det gäller sex, och faktum är att många av dessa typer av beteenden har sitt ursprung i miljöer där det varken förekommer intimitet eller privatliv. Det ses för mig tydligt i filmen genom att Yacine aldrig kunde få tillfälle att förklara sin kärlek för Gisell och om han hade gjort det hade han kanske inte sprängt sig själv i luften.

Skulle du kunna berätta om de flygåkningar som du har gjort över slummen? Jag fann dem mäktiga.

- Jag ville visa hur man mådde i detta slum, känt för att vara ett fängelse med öppen himmel. Och för mig var det viktigt att visa känslan av att dessa unga människor är fångade i sin situation.

Skulle du kunna berätta vilken typ av kamera du använde?

- För detta arbete har jag använt en Alexa, vilken passade utmärkt på grund av dess förmåga att kunna göra ett bra genomsnitt mellan höga och låga ljusvärden. Jag är mycket nöjd med fotot och fick många erkännanden, som jag måste tacka chefsfotografen Hichame Alaouie och ljudteknikern Zacharie Naciri. De lyckades mot alla odds.

Kan du berätta lite grand om användningen av musiken som verkligen fungerar mycket starkt i filmen?

- För denna film ville jag ha ett musikstycke som var både mycket starkt och finkänsligt. Jag ville inte ha något slags arabisk musik, eftersom filmen har mycket arabiska inslag genom alla de ljud som förekommer i slummen. Dessutom passade musiken bra, enligt mig, när det gäller det diegetiska. Jag fick lyssna på ett score som gjordes av Malvina Meinier och jag valde det. Det är stramt, men för verkligen fram handlingen mycket bra.

Jag såg mycket av Stanley Kubrick i din film stämmer det?

- Han var en regissör som lyckades få fram mycket starka känslor, fast på ett ganska kallt sätt. Jag försöker att vara lika analytisk som han var.

Vilket är ditt nästa projekt?

- En film om de senaste 50 årens politik i de arabiska länderna.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

29. Erik

Nu regnade det igen. De flesta studenterna hade redan lämnat staden. Erik älskade Lund om sommaren, han älskade att promenera de långa kvällarna och ha gatorna ifred. Han tyckte om ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 06 juli, 2012

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att ...

Av: Svante Karlsson | Essäer om musik | 30 oktober, 2013

Tolstojs krig

Runt om i världen uppmärksammas att det är hundra år sedan en av den ryska litteraturens skäggiga patriarker, greven Lev Nikolajevitj Tolstoj, gav sig ut på sin sista dramatiska färd ...

Av: Axel Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2010

Tankens ambivalens III

22/1 Bakom mig är mina ögon slutna Den stora generaliseringen har låtit mig vakna kl 04.42. Klockan nu 04.49 och jag är redo i soffan. Vänta… kaffe… måttet, tre skedar…! 04.56. Redo!   Varje ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

I love you in various languages

Afrikaans Ek is lief vir jou Albanian ...

Av: Anonymus Loic | Utopiska geografier | 14 februari, 2011

"Att måla är att våga"

I juni i år skulle Hélène de Beauvoir ha fyllt 100 år. Här i Sverige är hon i stort sett okänd.  Hennes drygt två år äldre syster, Simone de Beauvoir ...

Av: Marianne Fors | Konstens porträtt | 19 juni, 2010

Bild Hebriana Alainentalo

Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt

Alltid säker, som om hon alltid var ofelbar och kunde allt om så gott som allt, ställde Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, frågan om framtida krig i Mellanöstern till Paul ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 25 juli, 2016

Sentrale element i oldtidens filosofi: Fra Platon til Plotin

Det er svært mye som ikke er en reell opsjon for meg som filosof, som for eksempel at jeg ikke kan overta de gamle grekernes allmenne forestillingsverden. med dens mange ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.