al-Andalus – Guldåldern

Guldåldern. Uttrycket härstammar från grekisk mytologi och avser människans första och lyckliga tid, av fredlig samvaro och evig vår då man inte verkade förgäves och jorden bar frukt. Guldåldern står ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 28 april, 2008
Gästkrönikör

Omöjliga Intervjuer – Johan von Fritz intervjuar Aleister Crowley

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz | 26 juni, 2012
Övriga porträtt

Från Warszawa med kärlek

Det känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot ...

Av: Mathias Jansson | 11 augusti, 2010
Resereportage

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 18 november, 2013
Filmens porträtt

L som i lära sig köra bil. Intervju med Babis Makridis



Babis MakridisDet är inte okänt att det grekiska samhället befinner sig en mycket allvarlig kris, men det finns en samhällssektor som har en fantastisk blomstring. Det är filmindustrin. ”Dogtooth” av Giorgos Lanthimos blev Oscarsnominerad och hansAlper” hade stora kritiker- och publikframgångar. Förmodligen kommer detsamma att sägas om ”L” av BabisMakridis och som visades på Stockholms filmfestival.

I händelsernas centrum står en kille som så många andra arbetar som chaufför. Han har fullt avnervösa ticks som tydligt framträder i de närbilder som den statiska kameran tar på honom medan han sitter i sin Volvo. Det han gör dagarna i ända är att repetera samma fraser samt att köra runt och hämta honung till en rik människa som lever i en villa i utkanten av Aten.

Landskapet är mycket kallt fotograferat. Den verklighet som vi skådar påminner mer om ett slags stramt foto. I detta samhälle där det verkar som att alla regler och förordningar har rasat finns det ett starkt hat och en aggressivitet mellan bilister och ett motorcykelgäng som anklagar bilisterna för att mörda alla trafikanter.

Filmens huvudperson blir en i motorcykelgänget och underkastar sig några av deras förskräckliga förödmjukande riter, en orsak till dispyt med familjen och till slut även skilsmässa. Till slut står han helt utanför samhället och alla dess regler i en virvel av galenskap.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Babis Makridis besökte Stockholm under festivalen och det var med en ironisk och skärande ansats han svarade på de frågor han fick, en ironi som hos Makridis tycks vara lika stark som den grekiska absurdismen.

Representant för en viktig filmskola som står för en av de viktigare filmtendenserna idag överraskar han oss ständigt.

Jag gillar din film, men låt mig fråga: är de här motorcykelkillarna en allegori på det extrema högerpartiet Gyllene Gryning?

- Struntprat det finns ingenting i filmen ”L” som är allegoriskt eller som reflekterar mitt lands politiska situation. Den är verkligen mycket krånglig. Jag är nästan lite ledsen över denna fråga som ni icke-greker håller på att ställa till mig jämt och ständigt.

Jag är inte så arg som jag kan verka, eftersom ni brukar gilla och älska mina filmer. Jag tror att om ni står i kö för att tala med en argsint individ, så innebär det enligt mig att ni verkligen är mycket intresserade av filmen.

Skämt å sidor. Det är en tanke som kan stämma, eftersom man gör olika läsningar av filmen. Det gläder och förvånar mig att jag har lyckas göra en film med olika tolkningsmöjligheter. Jag får ofta frågan om huvudpersonens familj och vad den betyder och hur den förhåller sig till honom. Jag har inte den blekaste aning om det. I början av filmens planering hadejag tänk mig min son och fru som statister, men det blev bättre med de personer som nu spelar hans familj.

Jag tror att Grekland nu är ett land där makten och den diskurs som har skapats är viktig. Mycket av verkligheten runt omkring oss finns i filmen, som jag påbörjade innan landet hamnade i kris. Jag är glad över att många ser det intressanta med filmen och verkar gilla den.

Berätta lite om upptakten till och arbetet med filmen.

- I början ville jag göra en komedi. Det skulle vara en film som nästan skulle dra över i fars, men sen, på grund av min förkärlek för långa tagningar, så blev filmen mer och mer dramatisk. Jag hade det stora nöjet att ha min favoritskådespelare Aris Seryetalis som huvudrollensinnehavare. Han är en grekisk Buster Keaton, en skådespelare vars agerande inte enbart är att spela på filmduken utan att vara där.

Jag var mycket komplicerad att jobba med, eftersom jag skrev om hela manuset vid flera tillfällen och gav manuset till skådespelarna bara fem minuter innan vi spelade in scenerna med diverse idéer som kommit till under repetitionerna.

I den atonala musiken som är typisk för vår tid finns det alltid en repetition av ett ljud som går till absurdum och jag har helt enkelt överfört det till skådespeleriet, genom att hela tiden använda mig av en inlevelse. Det är en absurd värld, men vi måste tro på den. Jag valde många personer som inte är skådespelare. Sökandet efter dem blev både svårt och arbetsamt. Många blev riktiga skådespelare och jag lyckades få dem att agera bra. Jag måste säga att jag är mycket nöjd med resultatet. Vi kände stor glädje under hela inspelningen.

L,om en man på vägI din film har man alltid en känsla av rörelse, men du använder dig av statisk kamera. Varför gör du det?

- Min film är inspelad med 35-millimeters film och med två spotlights som var ständigt närvarande. Jag tycker att digitala kameror är väldigt överskattade och de känns inte rätt för mig. Så jag lade hela min budget på kameran. Jag hade tänkt mig en film med bil, biljakt och bilolyckor, fast det skulle kännas alldeles för stort och framför allt skulle det inte kännas rätt, eftersom det är en film av rörelse genom det statiska. Om vi tänker på huvudpersonen tror han sig vara en duktig chaufför, men sedan upptäcker han att han inte kan behålla sitt arbete. I själva verket vet vi inte ens om den bakfulla individen betalar honom för att hämta honungsburkar. Han står alltid still även när han rör sig och den enda riktiga åkningen är i en rondell, utan någon som helst funktion och sen börjar han använda sig av en motorcykel som är ett svårt och ännu mer komplicerat transportmedel. Till slut vill han segla men han kommer aldrig i väg.

Varför titeln ”L”?

- När man lär sig att köra i Grekland finns det alltid ett ”L” på bilens bakruta. Den betyder att man håller på att lära sig köra. Det är så att vi lär oss under hela livet och vi är mer och mer beroende av det som vi ser och gör. Min huvudperson börjar på ett visst sätt och fortsätter på ett helt annat. Det syns inte minst i de olika transportmedel som han bestämmer sig för att testa och använda sig av. Det framkommer också i sångerna, näst intill absolut löjligt, som skådespelaren själv skapade. De var för mig ett måste, precis som Månsonata av Ludwig van Beethoven, som vi lät spela. Vi sa till vår tonsättare att spela den så löjligt och barnsligt som möjligt. Jag kom ihåg att när jag skulle försöka att lära mig spela piano massakrerade jag stycket.

Skulle man kunna tala om en särskild grekisk filmskola idag?

- Jag kan inte förstå de som hävdar det. Visst har alla våra filmer ett ganska stramt foto och en klippning som föredrar långa tagningar, men det beror på det faktum att Thimios Bakatakis är fotograf i flera av dessa filmer och vi i Grekland är en grupp vänner som brukar arbeta med film, även om åtskilliga personer idag försöker arbeta med film. Resultanten är detsamma, med intriger. Men vad som är mycket annorlunda, förutom vår humor och våra diskurser om makt som är relativt lika, är hur publiken mottar filmen. De andra har fått bra recensioner och någorlunda bra publikbesök. Vi greker älskar att gå på bio. Men ”L” är ingen lätt film.

Roberto Fogelberg Rota

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 12 december, 2017

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten

De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2015

Utan vatten inget liv

  Ett isande rop drar fram över jorden... Utan vatten inget liv... I vinden hörs språken en blandning av orden.Naken och hungrig, törstig och sjuk. Varje dag knackar de på min inre dörr... Barn med ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 15 april, 2013

Minnen med själen som bild – tribut till Kjell Espmark

Utan siktdjup ingen dikt.Ingen sikt utan dikt. Eftersom detta ska formas till en minnes-essä/resa över en högst levande författare så styr jag först mot det Ithaka som var innan jag lämnade ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 17 augusti, 2014

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör

Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 29 augusti, 2016

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 26 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.