Den bortglömde Strindberg

I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak kan vara att ...

Av: Bo Gustavsson | 09 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tanke Ord av Benny Holmberg

Två nya dikter av Benny Holmberg

Av: Benny Holmberg | 11 februari, 2017
Utopiska geografier

Cirklar

Strindberg föreställde sig samhället bestående av cirklar; inom varje cirkel ett sällskap, och människorna i en cirkel begrep sig föga på människorna i en annan. Ofta är det en märklig ...

Av: Gunnar Lundin | 24 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens

När fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga ...

Av: Benny Holmberg, | 17 november, 2009
Essäer om konst

Bland gruvor och gangsters. Intervju med Shangjou Cai



 Shangjou Cai visar upp Kinas bakgatorShangjou Cai vann i år Silverlejonet i Venedig med filmen ”People Mountain People Sea”, ett verk som visar hur livlig och mångsidig den kinesiska filmindustrin är. Denne regissör gästade i år Stockholms filmfestival.

I filmen befinner vi oss i västra delen av Kina. Det är ett kallt landskap som endast hyser några salt- och kolgruvor. Från gruvorna förflyttas vi sedan till en ny miljonstad. Det vi ser är inte den officiella bilden av Kina – en stark ekonomi, ett slags tiger – utan det är bilden av ett sjukt och avsides beläget land där poliser gör sitt yttersta för att uppehålla lag och ordning, men misslyckas med det.

I centrum av historien står en människa som vi aldrig skulle vilja möta på gatan, Lao Tie, gestaltad av Jianbin Chen som gör ett mycket starkt och övertygande porträtt. Vi ser hur han drabbas av ett hemskt dåd och till sist, efter att vi sett hans problem med familjen, hämnas han på det värsta sätt man kan tänka sig.

Fotografiet av Dong Jinsong är extremt väl genomtänkt, eftersom det utgår från en smutsig färgskala som starkt påminner om den som finns i spaghettiwestern (främst i Sergio Leones ”Once Upon a Time in the West”).

Varför har vissa karaktärer i filmen inte motorcykelhjälm? Skulle man kunna definiera din film som en samtida kinesisk western?

- Det var en markör för mig. Det är vanligt att bära hjälm i städerna men inte utanför dem. Det indikerar en plats där lagen inte existerar, där samhället lämnas åt sidan och där det absolut viktigaste är att överleva. Jag tycker att detta var en markering för att ge intryck av vad som är huvudämnet i min film, laglöshet i en viss del av Kina, något som man ofta suddar bort i massmedierna. Det är paradoxalt att dessa människor är nödvändiga för vår ekonomi, men samtidigt hamnat i skymundan. Jag ville presentera våldstematiken och hur pass långt det kan gå.

Sen är filmen kanske ett bra exempel på mitt eget sätt att se på verkligheten och människorna, ett synsätt som i sig är ganska pessimistiskt. Filmen är också ett försök att så mycket som möjlighet prova Jianbin Chens skådespelarförmåga. Han är en av mina vänner sedan gymnasiet. Hans karaktär är en symbol för många av de människor som vi möter på gatan i Kina. Mannen som utsatte hans bror för våld är mycket lik honom och det syns tydligt i scenen där Lao Tie är på besök hos sin brors banemans mamma. Hon tar emot honom som om han vore en son och vi förstår att han är mycket lik den andra karaktären och att våldet är det sätt som dessa människor kommunicerar genom. Jag har velat personifiera alla dem som har hamnat snett i utvecklingen.

Kan du berätta för oss hur du har använt dig av ljuset, av belysningen, vilken kamera du hade och hur du valde skådespelare?

- Trots att det fanns många svårigheter med att använda 35-millimeter i naturlig ljus valde jag att göra det. För mig var det nästan ett givet val, eftersom jag tycker att formatet fortfarande är överlägset de andra. Visserligen fanns det många problem, eftersom det rör sig om större apparater och vi förlorade i rörlighet även om vi använde oss rätt mycket av en standbykamera, mest i de alla svåraste scenerna, som de i slumområdet.

Vi var först tvungna att komma i kontakt med invånarna. Det var ganska svårt, eftersom många av de personer som bor i området där det finns några hus som kallas för Composite living bara bor där en kort tid och sen flyttar därifrån. De var mycket hjälpsamma trots svåra förhållanden.

När det gäller gruvan hade vi otroligt många svårigheter när det gäller belysningen. Jag valde två extra strålkastare. Vi spelade in med dem i de övre tunnlarna. Det skulle ha varit alldeles för svårt och riskabelt att gå längre ner. Jag var tvungen att skapa slutscenen i en studio i Peking.

När det gäller skådespelarna hade jag ett precist manus, så jag valde duktiga skådespelare, som killen som får sin arm förstörd av huvudrollsinnehavaren. Han är känd från tv-serier. Han ser ut som en trettonåring, vilket gör honom lika populär som Justin Bieber, men han är 23. Han var mycket professionell.

När det gäller mördaren, gestaltas han av Hong Tao som är en känd teaterskådespelare i Kina. Han brukar alltid spela roller där han talar mycket, men han hade få repliker i filmen. Sen hade jag och filmteamet idén att använda oss så mycket som möjligt av lokala förmågor och vi hittade bokstavligen några på gatan som visade sig vara mycket talangfulla, till exempel mördarens äldre mor men även killarna som arbetar i fiskaffären. De är inte kriminella men har trakasserats av mindre gangstergäng och baby gangs.

En av dem är shamanen, en roll som förmodligen inte kan förstås så bra av västerlänningar. Efter att kulturrevolutionen arkiverades fanns i hela Kina en strävan för att återgå till ett slags spiritualitet och på landet vände man sig till de gamla gudarna. En person som Lao Tie vägrar att tro på av den anledningen att han redan från början känner sig så otroligt kränkt och bränd så han kan inte tro på annat än hämnd. Killen är i själva verket läkare.

Och om den musik du har valt?

- I början ville jag inte använda mig av musiken, eftersom jag la mycket stor vikt vid att komponera bilderna, så den bakgrundsmusik som fanns i dessa miljöer utgör nästan en symfoni. Men jag tänkte att det ändå inte kändes som att nå riktig fram. Så då funderade jag på ett instrument som var lokalt förankrat i norra Kina. Valet föll på det så kallade hästhuvudet, som är ett stränginstrument som från början kommer från Mongoliet. Det har mörka och mycket svåra strängar som passar rätt bra till att ge känslan av mörk och svår olycka. Den har fungerat mycket bra och har gett ett ännu starkare slut åt dramat. Jag ville att hela filmen skulle bygga på denna kontrast och att allt, även när det gäller kostymer och annat, skulle utgå från idén att skapa denna för många kineser annorlunda och konstiga värld.

Roberto Fogelberg Rota

 


Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Enbusken och apelsinträdet – en omläsning av Vilhelm Mobergs “din stund på jorden”

Under fyra månader på sensommaren och framåt hösten i sitt sextiofjärde år gör svensk-amerikanen Albert Carlson upp bokslutet över sitt liv. Han utvandrade från Småland 1920 (redan året därpå blev ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 augusti, 2012

Lillian Ross

Lillian Ross 1918-2017

”Tell you what, Huston said, in his amazed tone. I´m going to show you how we make a picture! And then come out to Hollywood and you can see everything ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 september, 2017

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 december, 2012

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Abdel-Qader Yassine

”Vi vill inte ha er här...!!”

”Vart är du på väg?” frågar han mig och kommer helt nära. Baksmällan kommer tidigare än väntat.

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 06 december, 2017

BRYT

En person jag känner har varit utbränd och sjukskriven i många år. Nu har regeringen ändrat reglerna för fas 3, vilket drabbar henne. Efter att ha gått på vad hon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 16 juni, 2011

Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

Årskrönika av Crister Enander

Det blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 24 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.