En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | 31 januari, 2012
Resereportage

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Nya danska böcker

Nya danska böcker Globala och lokala stormar i poesi och prosa under hösten i Danmark. Den danska bokhösten, som började redan i somras, var rik på litterära upplevelser. Thomas Nydahl ger tips på enskilda ...

Av: Thomas Nydahl | 23 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Kjell Rynefors och världar utan blommor

Att skriva noveller var knappast den viktigaste delen av den alltför tidigt bortgångne fyrbarnspappan Kjell Rynefors liv. Kjell Rynefors (1948-1986) omkom när han förgäves försökte rädda sina två minsta barn ...

Av: Bertil Falk | 04 juli, 2013
Litteraturens porträtt

Bland gruvor och gangsters. Intervju med Shangjou Cai



 Shangjou Cai visar upp Kinas bakgatorShangjou Cai vann i år Silverlejonet i Venedig med filmen ”People Mountain People Sea”, ett verk som visar hur livlig och mångsidig den kinesiska filmindustrin är. Denne regissör gästade i år Stockholms filmfestival.

I filmen befinner vi oss i västra delen av Kina. Det är ett kallt landskap som endast hyser några salt- och kolgruvor. Från gruvorna förflyttas vi sedan till en ny miljonstad. Det vi ser är inte den officiella bilden av Kina – en stark ekonomi, ett slags tiger – utan det är bilden av ett sjukt och avsides beläget land där poliser gör sitt yttersta för att uppehålla lag och ordning, men misslyckas med det.

I centrum av historien står en människa som vi aldrig skulle vilja möta på gatan, Lao Tie, gestaltad av Jianbin Chen som gör ett mycket starkt och övertygande porträtt. Vi ser hur han drabbas av ett hemskt dåd och till sist, efter att vi sett hans problem med familjen, hämnas han på det värsta sätt man kan tänka sig.

Fotografiet av Dong Jinsong är extremt väl genomtänkt, eftersom det utgår från en smutsig färgskala som starkt påminner om den som finns i spaghettiwestern (främst i Sergio Leones ”Once Upon a Time in the West”).

Varför har vissa karaktärer i filmen inte motorcykelhjälm? Skulle man kunna definiera din film som en samtida kinesisk western?

- Det var en markör för mig. Det är vanligt att bära hjälm i städerna men inte utanför dem. Det indikerar en plats där lagen inte existerar, där samhället lämnas åt sidan och där det absolut viktigaste är att överleva. Jag tycker att detta var en markering för att ge intryck av vad som är huvudämnet i min film, laglöshet i en viss del av Kina, något som man ofta suddar bort i massmedierna. Det är paradoxalt att dessa människor är nödvändiga för vår ekonomi, men samtidigt hamnat i skymundan. Jag ville presentera våldstematiken och hur pass långt det kan gå.

Sen är filmen kanske ett bra exempel på mitt eget sätt att se på verkligheten och människorna, ett synsätt som i sig är ganska pessimistiskt. Filmen är också ett försök att så mycket som möjlighet prova Jianbin Chens skådespelarförmåga. Han är en av mina vänner sedan gymnasiet. Hans karaktär är en symbol för många av de människor som vi möter på gatan i Kina. Mannen som utsatte hans bror för våld är mycket lik honom och det syns tydligt i scenen där Lao Tie är på besök hos sin brors banemans mamma. Hon tar emot honom som om han vore en son och vi förstår att han är mycket lik den andra karaktären och att våldet är det sätt som dessa människor kommunicerar genom. Jag har velat personifiera alla dem som har hamnat snett i utvecklingen.

Kan du berätta för oss hur du har använt dig av ljuset, av belysningen, vilken kamera du hade och hur du valde skådespelare?

- Trots att det fanns många svårigheter med att använda 35-millimeter i naturlig ljus valde jag att göra det. För mig var det nästan ett givet val, eftersom jag tycker att formatet fortfarande är överlägset de andra. Visserligen fanns det många problem, eftersom det rör sig om större apparater och vi förlorade i rörlighet även om vi använde oss rätt mycket av en standbykamera, mest i de alla svåraste scenerna, som de i slumområdet.

Vi var först tvungna att komma i kontakt med invånarna. Det var ganska svårt, eftersom många av de personer som bor i området där det finns några hus som kallas för Composite living bara bor där en kort tid och sen flyttar därifrån. De var mycket hjälpsamma trots svåra förhållanden.

När det gäller gruvan hade vi otroligt många svårigheter när det gäller belysningen. Jag valde två extra strålkastare. Vi spelade in med dem i de övre tunnlarna. Det skulle ha varit alldeles för svårt och riskabelt att gå längre ner. Jag var tvungen att skapa slutscenen i en studio i Peking.

När det gäller skådespelarna hade jag ett precist manus, så jag valde duktiga skådespelare, som killen som får sin arm förstörd av huvudrollsinnehavaren. Han är känd från tv-serier. Han ser ut som en trettonåring, vilket gör honom lika populär som Justin Bieber, men han är 23. Han var mycket professionell.

När det gäller mördaren, gestaltas han av Hong Tao som är en känd teaterskådespelare i Kina. Han brukar alltid spela roller där han talar mycket, men han hade få repliker i filmen. Sen hade jag och filmteamet idén att använda oss så mycket som möjligt av lokala förmågor och vi hittade bokstavligen några på gatan som visade sig vara mycket talangfulla, till exempel mördarens äldre mor men även killarna som arbetar i fiskaffären. De är inte kriminella men har trakasserats av mindre gangstergäng och baby gangs.

En av dem är shamanen, en roll som förmodligen inte kan förstås så bra av västerlänningar. Efter att kulturrevolutionen arkiverades fanns i hela Kina en strävan för att återgå till ett slags spiritualitet och på landet vände man sig till de gamla gudarna. En person som Lao Tie vägrar att tro på av den anledningen att han redan från början känner sig så otroligt kränkt och bränd så han kan inte tro på annat än hämnd. Killen är i själva verket läkare.

Och om den musik du har valt?

- I början ville jag inte använda mig av musiken, eftersom jag la mycket stor vikt vid att komponera bilderna, så den bakgrundsmusik som fanns i dessa miljöer utgör nästan en symfoni. Men jag tänkte att det ändå inte kändes som att nå riktig fram. Så då funderade jag på ett instrument som var lokalt förankrat i norra Kina. Valet föll på det så kallade hästhuvudet, som är ett stränginstrument som från början kommer från Mongoliet. Det har mörka och mycket svåra strängar som passar rätt bra till att ge känslan av mörk och svår olycka. Den har fungerat mycket bra och har gett ett ännu starkare slut åt dramat. Jag ville att hela filmen skulle bygga på denna kontrast och att allt, även när det gäller kostymer och annat, skulle utgå från idén att skapa denna för många kineser annorlunda och konstiga värld.

Roberto Fogelberg Rota

 


Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Debatt och Samtal om rasism på Peace & Love festival 2012

Rasismen som inte kom tillbaka utan som alltid funnits – ”Hur bygger vi ett samhälle där vi kan leva tillsammans?” Förutsättningarna för samtalet om rasism och främlingsfientlighet i Sverige är inte ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Ngugi Wa Thiong'o. Foto: Daniel Anderson

Kenyansk författare i helt porträtt

Kenyanska författaren Ngugi Wa Thiong'o ges nu ut i ny svensk upplaga på Modernista. De tre romanerna ”Floden mellan bergen”, ”Om icke vetekornet” och ”Djävulen på korset” skildrar alla den ...

Av: Simon Olofsson | Essäer om litteratur & böcker | 29 oktober, 2014

Mitt i Köpenhamn

1984 beger sig familjen Nordström inklusive en cigarrökande farmor tappert till Köpenhamn medelst orange Volkswagen buss av numera klassiskt retrosnitt. Målet var en retrospektiv av Picasso på Louisiana samt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 03 september, 2016

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2011

Ett ashram i Indien

Det kan tyckas konstigt i vårt religionskarga land att jag inte upplevde den andliga kulturen i Aurobindo Ashram som påträngande eller tvångsmässig. Snarare som värmande, lyftande och djupt inspirerande. Sweet Mother En ...

Av: Annakarin Svedberg | Resereportage | 02 maj, 2013

Antonin Artaud. En återtagning av ljuset som mörkret häktar

  "Former för en avgörande förtvivlan, Mötesplats för åtskiljanden, Mötesplats för förnimmelse av mitt kött, Övergiven av min kropp, Övergiven av alla tänkbara känslor inom människan. Jag kan bara jämföra den med det tillstånd i vilket ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 17 mars, 2017

Att cykla i Palermo

Det finns byråer som säljer äventyrsresor. Du går in i djungeln eller i öknen, under de högsta vattenfallen i världen eller i de djupaste grottorna. Du gör forsränning i oframkomliga ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 01 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.