Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | 07 juni, 2015
Reportage om scenkonst

Moraltalibaner ströp kvinnliga konstnärskap Om 1800 och 1900-talens fundamentalistiska människosyn. Del 1

Utställningen "De drogo till Paris" på Liljevalchs konsthall i Stockholm i slutet av 1980-talet visade verk av ett antal framgångsrika nordiska kvinnliga konstnärer som hundra år tidigare hade vågat utmana ...

Av: Lilian O. Montmar | 17 juni, 2011
Kulturreportage

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten När Elfriede Jelinek fick Nobelpriset blev många antagligen ganska förvånade att det var första gången som litteraturpriset gick till Österrike, ett land som har frambringat ...

Av: Gregor Flakierski | 09 november, 2006
Litteraturens porträtt

diktandet är ett annat sätt att vara mor

Donna me prega, - per ch'eo voglio dire d'un accidente - che sovente - è fero ed è si altero - ch'è chiamato amore: sì chi lo nega - possa 'l ver sentire ...

Av: Gilda Melodia | 24 december, 2017
Utopiska geografier

  • Essäer
  • Publicerad:

Bildning under 200 år



Hur blir man bildad? Hur är man när man är bildad?Detta är tankar, resonemang där mitt perspektiv är betraktarens. Helt opolitisk, men intellektuell då i definitionen; ”den som ställer fler frågor än de svar man fått”. (jfr ty. Gebildet)

Vissa ord växer desto mer man diskuterar dem. Bildning är ett sådant ord. Att föra ned ordet bildning till en genial och definierad formulering är svårt då begreppet dels är tyskt och dels haft olika tolkande innehåll genom 1800- och 1900-talet.

Genom historien har bildningsbegreppet diskuterats och sökt definieras samtidigt som ordet fått förändrat innehåll. Vi kan läsa i Gustavssons bok att ordet bygger på bildung och bild. Utbilda är en företeelse, livslångt lärande, och bildning ett resultat vid varje givet tillfälle. En situationsbeskrivning av kunskap, vett och etikett i samklang som formar ett bildat beteende.

Hur blir man bildad? Hur är man när man är bildad? Kan man se frågan om bildad som en individ- eller kollektiv fråga? Ur vilket perspektiv betraktas begreppet bildning? Kan vi vara ett land som utvecklar kollektiv bildning och kan vi genom vår bildning undvika att betrakta verklighetens frågor med slutsatser i termer av kollektiva lögner genom att vår kunskap är vetenskapligt baserad och moraliskt och etiskt säkrad? Kan begreppet vara ett politiskt redskap? Var går gränssnittet mellan vad som är bildat och vad som är obildat? Ökar vår omtanke om vår nästa genom ökad bildning?

Det är en väg att gå ifrån skrivbords- och tal-konstruktioner till att föra ut begreppet att vara en verksam praktisk kraft i vår gemensamma vardag. Olika kollektiva, samhälleliga krafter styr och ger fotavtryck av begreppet bildning. Vi har kyrkans, politikers, medias, lärosätens och PR-byråers etc. sätt att verka. Sannolikt flyttas också gränser och ger andra spelytor än tidigare. Kyrkans roll minskar och politiker träder fram. Det utvecklas konflikter mellan dessa och nya samarbetsformer växer fram. Politiker utnyttjar också PR-byråer eller vandrar emellan vilka i sin tur nyttjar media som ibland säljer in fel bilder av skeenden eller skapar större skeenden i media än i verkligheten vilket drabbar intressenter runt frågan. Etiken får törnar då regelverk som styr moral regler knuffas och omdanas. Vad gör det för vår syn på bildning. Inom skolor förändras studieplaner som då man minskar på kristendomsunder­visning. Det lyfter därmed bort 10 Guds bud till förmån för nya begrepp som mångkultur som ännu inte fullt ut fått sin definition. Eller omvandlar det dubbla kärleksbudskapet till solidaritet och det sker en förskjutning från kyrka till politik. Samhällsförändringar ställer naturligtvis hela tiden krav och vi måste agera I litteratur kan vi se hur bildningsfrågan hanterats sett över tidenmed och omprioritera vilket skapar vilsenhet över hur vi skall vara som bildad. Det kan sätta sådan press att vi inte riktigt vet längre hur vi skall vara för att uppträda bildat. Även kravet som uppstår utifrån ett vidgat perspektiv sett över tiden från lokal­samhälle via regional, nationell, europeisk och nu till det globala samhället tvingar förändring av vår bildning. I vårt nya global­samhälle byggs bildnings­reglerna utifrån gemensamma miljökrav, mänskliga rättigheter, CSR och blir lagar som skall följas för att vi skall leva etiskt rätt i dessa frågor. De kommer inte enbart inifrån oss själva som naturliga insikter om hur vi skall vara för att vara bildade såväl på ett teoretiskt plan som i praktisk handling. Det arbetas fram mellan länder och kulturer. Kan vår nationella bildnings­nivå klara det? Hur måste vi omformulera oss för att vara bildade? Kanske slår dessa krav mot att vi blir mer nationella egoister och som Marx uttrycker det; ”egenintresset ljuger aldrig”. Får vi en ökad grad av nationellt fokus och händelser som Norge blir vanligare. Att rädda oss från vissa kulturströmningar med andra bildningsuttryckssätt? Sannolikt måste vi i ökad utsträckning påtala likheter och minska fokus på skillnader. Oavsett land har vi samma mänskliga intresse av familj, barn och ömsint kärlek och trygghet i ett hem. Bildningsriskerna kan antingen bli att unika situationer/problem hanteras med generella svepande lösningar eller att generella situationer/problem hanteras med unika lösningar.

Frågan är hur vi rustas för att vara rustade för att vara bildade att förmå hantera oss i relation till omvärld. I grunden finns endast två sätt att hantera detta. Antingen är vi rustade och för­mår hantera omvärlden eller också är vi inte rustade och det ger effekten att omvärlden får övertag och vi kan inte förmå hantera omvärlden. Frågan kan ses utifrån två perspektiv. Dels från individ­nivå och dels från övergripande nivå, där det sistnämnda innebär hur samhället vill rusta oss. Det första hur vi själva väljer vårt livslånga lärande och en följdfråga kan då vara hur samhället värderar dessa dolda tillgångar. Bildningsnivåer blir här till en makt­fråga. Helt enkelt hur bildningsrustade kan samhället låta oss bli? Vilken nivå av bildning vill samhället ha på medborgarna? Hur kreativa kan vi tillåtas vara? Vilka strömningar vill samhället att vi tar till oss? Vi får inte glömma att Elvis Presley var förbjuden på radio i Sverige på 50-talet och det finns många exempel av censur inom musik och film. Samhället var sannolikt inte rustat för tidens snabba om­världsförändringar som gick ifrån nationell till internationell västvärlds­orientering. Många kulturelementa var okända och ungdomar låg före i spåret. Genom de senaste tvåhundra åren har det ”pågått en kamp om bildningen” (Burman och Sundgren, 2010) och hur begreppet skall förstås och vad det innefattar. För vem är bildning en angelägenhet. Under 1800-talet handlade det i stort om den institutionaliserade bildningen och under 1900-talet i första hand om den organiserade bildningsrörelsen. Det har handlat om en ”allsidig, fördjupad kultivering av hela människan (Burman och Sundgren, 2010) med diffusa gränser mellan bildning, utbildning och uppfostran. Kastar vi oss långt bak i tiden till de gamla grekerna, användes begreppet paideia, som var ett samlande namn för utbildningsidealet. En klassisk föreställning om bildning utgick från själens och kulturens kraft. Det finns många tankar om vad som anses vara bildat. Ridderliga dygder var ett av flera sätt att gradera. I Sverige lånades begreppet in från Tyskland där det vid den tiden fanns många framträdande bildningstänkare.

Bildningsfrågan, dess utveckling och synen på bildning under 1800- och 1900-talet, belyses väl i boken Bildning (Burman och Sundgren, 2010) vilken innehåller texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman.

I litteratur kan vi se hur bildningsfrågan hanterats sett över tiden. Den tar sin början under 1800-talet med ny­humanism där Tegnér, Aagard och Ellen Key tar upp frågan om vår person­lig­hetsdaning. Tegner och Aagard var tillsammans med Geijer drivande krafter i Götiska Förbundet, vars syfte var att återskapa "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". Förbundet bildades i Stockholm 1911 och drevs i romantikens anda. Det var också Tegnér och Geijer som introduserade det tyska begreppet bildning i Sverige. Geijers upp­fattning var att staten inte hade några utbildningsskyldigheter bortsett från grundläggande religiös uppfostran samt att lära folket att räkna och skriva. Däremot skulle ämbetsmännen utbildas. Tegnér däremot idealiserade starkt den antika kulturen. ”Hela vår moderna bildning är med sina rötter fästad i de gamles”, (Burman och Sundgren, 2010). Det betydde studier i klassiska språk, latin redan i första klass vilket ”snart följdes av grekiska som hebreiska” (Burman och Sundgren, 2010). Detta skol- och universitetsväsende var dåligt anpassat till det nya, moderna samhället. Därför tillsattes Stora undervisningskommitén som verkade mellan 1825 och 1828. Här fanns bland de 23 ledamöterna både Geijer och Tegnér men även Carl Jonas Love Almqvist och Adolph Agardh. Götiska Förbundet där alla ovan nämnda var med måste ha varit ett livligt forum för tankeutbyte. Efter livliga diskussioner också i undervisningskommitén utfärdades den första folkhögskoleförordningen 1842 och Götiska Förbundet upplöstes 1844 efter Jakob Adlerbeths död. Förbundets arkiv överlämnades då till Vitterhetsakademien, boksamlingen till gymnasie­biblioteket i Karlstad och myntsamlingen till gymnasiet i Strängnäs. Kanske var man också trött på varandra, kanske fick man fullt upp med universitetsreformen 1852 som kom att bygga på Humboldts tankar. Nu fick man rätt att skriva avhandling på svenska och inte som tidigare på latin.

Under 1800-talets första hälft utvecklades skolsystem och nya institutioner inrättades. Debatter handlade om typer av kunskaper och personlig utveckling. ”En bildad människa var en omdömesgill, moraliskt högstående person” (Burman och Sundgren, 2010) enligt Gustaf Reinholdt Rabe. Det karaktärsdanande, etiska momentet var ett centralt inslag i det domine­rande bildningsbegreppet (Burman och Sundgren, 2010).

Under slutet av 1800- och början av 1900-hundratalet bröt en ny tid in, industrialismen, med omvandling från bonde- till industrisamhället med förändringar och påfrestningar i det sociala livet för individen. Långa arbetsdagar, stora familjer att försörja och sjukdomar ledde till liv med svårigheter. Ur detta nya kom problemen med arbetsgivarens krav och den enskildes långa arbetsdagar och låga löner. Arbetsgivaren tog det s.k. mervärdet och arbetstagaren knöt näven i byxfickan. Nya rörelser växte fram. Många tog sin tillflykt och drack. Nya rörelser växte fram. Andra levde ett upp- och nedvänt liv och nya rörelser växte fram. Alla dessa olika intresseorganisationer med sina olika utgångspunkter som växte fram kom att driva bildnings­frågan framåt.

Genom bildning skulle samhället och livet bli bättreDen första gruppen kom att drivas av s.k. arbetarbildning. För att förstå bör man återkoppla till Hegel och dennes dialektik med tes, antites, syntes som plockades upp av Marx. Utgångs­läget, tesen, kan beskrivas av den knutna näven i byxfickan. Arbetarna utnyttjas så hårt av arbets­givarna att de inte klarade sina liv. För att komma ur denna situation måste de göra revolution, antitesen, antingen med vapen som vi såg i Ryssland eller också fredligt. Genom detta skulle arbetarna ta över produktionsmedlen och komma i ett tillstånd där de själva kunde diktera de egna villkoren. Vi såg politiska rörelser, fackföreningar kooperationen och KF-rörelsen och växa fram. Dessa kom sedan att integreras med varandra och driva bildnings­frågan i olika forum som ABF, Vår Gård, Brunnsvik, fackliga kurser etc. Här driver Palm, Gabrielsson, Olsson och Dahlström där Palm hävdade att det var fattigdomen som skapade okunnigheten och inte tvärtom. Därför kom också under tidigt 1900-talet en rad folkhögskolor att växa fram. De riktade sig till ungdomar ur arbetarklassen. En av dessa var ovannämnda Brunnsvik där bl.a. Dan Andersson gick. Han kom från Skattlösberg i Grangärde socken, nuvarande Ludvika kommun där Brunnsvik ligger. Tyvärr dog han alltför ung på Hotell Hellman på Bryggargatan 11, i samband med att han var i Stockholm för att söka jobb på tidningen Social-Demokraten. Rummen hade sanerats mot ohyra men de hade inte vädrats ut.

Genom bildning skulle samhället och livet bli bättre. Utifrån ett demokratiskt synsätt skulle alla få det bättre. Olika krafter kom att driva denna process. Dels genom utbildning via skola men också genom det politiska där kyrkan tidigare hade varit drivande och i allt större utsträckning kom att vara konkurrent mot det politiska där folkstyre formades utifrån social demokrati. Kata Dahlström säger att ”kristendomen, den officiella, är en lögn från början till slut, Och denna under årtusenden förkunnade lögn måste blottas för folket (Burman och Sundgren, 2010). Hon uttrycker också att ”den ej boklärde mannen, med sin öppna, vakna blick, sin solidaritetskänsla och sin hjärtebildning, är en oändligt mycket noblare personlighet än akademikern eller han som tagit studenten” (Burman och Sundgren, 2010). Hon anser inte att hjärtebildning och boklig bildning följs åt. En del av argumentationsverktygen är tagna från kyrkan som det dubbla kärleksbudskapet vilket i socialistisk förpackning kallas solidaritet. Det i solidariteten lyder: ”En för alla och alla för en i kampen för lycka och frihet.” Zäta Höglund var en annan av den framväxande sociala demokratins röster som redan 1912 tog upp bildningsarbetet och en ytterligare i raden var Oscar Olsson som var påverkad av ”både 1880-talets politiska radikalism och 1890-talets nationella romantik” (Burman och Sundgren, 2010). Han kom att kallas studiecirkelns fader och är nyckeln till folklig självuppfostran. Detta är också något som Hans Larsson tog upp och delar upp begreppet i olika bildningsdelar som etisk-, medborgerlig-, logisk-, allsidig-, formell och reell bildning etc. Han avslutar med ”Allt det som gör dig djupast glad skall du läsa” (Burman och Sundgren, 2010). Här skall vi inte heller glömma alla Sveriges intresseorganisationer som Godtemplarrörelsen. Där utgångspunkterna var att skapa socialt fungerande familjer genom mindre alkohol och mer av kristen grundsyn.

Andra världskriget kom och skapade konkret fokus på andra agendafrågor. Bildningsfrågan lades på is. Många låg inkallade och det demokratiska livet hängde på en skör tråd. Bristfällig men mörk information nådde oss och våra grannländer var ockuperade. Frivilligstyrkor från Sverige anslöt sig och hemma fortsatte våra skolor utifrån tidigare redan fastlagda former.

Bildningsbegreppet hade sin återkomst på 1980-talet med personer som Broady och Liedman. Världen hade blivit större efter andra världskriget och studentupploppen främst i Paris hade tänt gnistor. Kvinnokampen hade blommat upp igen och Grupp 8 hade bildats tidig maj 1968, bara några veckor innan kårhus-”ockupationen” i mitten av maj. I denna deltog ungdomar som Ulf Adelsohn, Carl Bildt, Anders Carlberg, Jan Guillou, Åsa Moberg och Olof Palme. Grunden för ”ockupationen” var att staten genom UKAS skulle toppstyra utbildningen. En ny generation växte upp. Musik och litteratur förändrade gemensam grund­syn, omvärldskrav förändrade. Det nya Europa växte fram med en samsyn utifrån Bologna som gemensam nämnare på hur utbildning skall utformas. Vårt land är också en del av det globala samhället där globala miljökriser och ekonomiska kriser givit social demokrati ett annat innehåll. Många länder saknar social demokrati och att utbildas är en ekonomisk fråga utifrån den sociala kontext man växt upp i. Där andra står idag befann vi oss tidigare och rösten på bildning blir global. Ungdomar läser i olika länder som en utbildningsfolkvandring. Japaner i USA idag kvoterade. Kineser till Sverige idag betalande. Sydamerikaner i Canada etc. Internationaliseringen i utbytesstuderandet ger effekter i familje­bildningar och bostads­platser där sannolika segregeringar inte sker mellan grupper i ett land utan snarare mellan grupper i olika geografiska centra.

Vem skall vara bildad?Bildning på ett praktiskt plan har diskuterats mera än uppläggen på ett teoretiskt plan vilket kan innebära att begreppet mer politiseras utifrån ideologisk ståndpunkt snarare än utifrån ett användarperspektiv. Det ideologiska perspektivet blir då att utifrån Platons utgångspunkter vid­makt­hålla en stark stat. Bortsett från en stark stat, kan vi se frågan utifrån folkstyre och hur skall bildning användas? Kan vi se en konflikt mellan stark stat och ett starkt folkstyre? I så fall uppstår en ny fråga kring vad bildning är utifrån ett nyttoperspektiv för folket vilket inte nödvändigtvis behöver vara en stark stat. Staten kan vara ett medel men inte ett mål i sig. Kanske är vi tillbaka till frågan om makt. Kanske kan vi se frågan utifrån Webers byråkrati där staten skapar direktiven och skickar dem ned i organisationen till nästa nivå. Denna nivå legitimerar och därigenom kan staten utöva sin makt. Tänker vi sedan detta i flera steg kan vi se oss själva styrda genom att våra chefer legitimerar och deras överordnade kan utöva makt. Dessa chefer på alla nivåer får två val dels att göra som de säger och göra rätt uppåt eller använda sin kunskap för att jobba rätt nedåt mot sina anställda. Då med risk att bli avskedade. Adderar vi till detta, begreppet underfinansierade organisationer där ständigt ansvarsområden på varje nivå skickas ut i kylan inom ramen för organisationen och får egna kostnadsramar och egna ansvarsområden tappar vi helheten och suboptimeringar av duktighet slår sönder verksamheten. Här är intern­debiteringar och skjutsandet av kostnader mellan centra i en gemensam organisation tecken på att verksamheter råkat illa ut. Ett första steg i nedbrytandet när det går dåligt är att gå ifrån kollektiv vara till Aktiebolag. Här inträder en ny juridik då man går ifrån att tjänsten finansieras utifrån skattsedel till att den nu skall vinstmaximeras. Ett andra steg är att dela upp fastigheter och verksamheter. Nästa steg att sätta varje enhet under eget kostnadsansvar. Nästa steg att utvärdera vilka som går dåligt och knoppa av dessa. Så har skett i skola, vård och omsorg där staten frångått övergripande ansvar. Från att som tidigare definieras som kollektiv vara; där tjänsten skall tillhandahållas lika över hela landet och finansieras utifrån skattsedeln, till att definieras som idag att det är unika kostnadsställen som är konkurrensutsatta. Det betyder inte lika över hela landet utan kvaliteten skiljer beroende på var man bor. Dessutom lägsta offert vinner. Då förstår vi förseningar, skolor, sjukvård etc.

Hur skall bildningsbegreppet hanteras idag med dessa skillnader. Övergripande har vi tappat lika kvalitet genom olika resurser. Dessutom är många av bolagen utlandsägda och minskar alla kostnader i verksamheten för att öka vinsten som sedan kan plockas ut i ett annat land som vinst till ägarna i stället för att användas i investeringar. Vem skall vara bildad? Är det en Sven Dufva som ställer sig bredbent och visar på en ny väg men inte över denna bro. Någon som går emot. Det öppnas många debattmöjligheter t.ex. om en bildad person kan uppträda obildat och göra saker stick i stäv mot innehåll och definition på ett bildat beteende. Harald Edelstam stred modigt för de svagas rätt. Han var bildad och uppträdde bildat men väl tillbaka i Sverige fick han sitta ensam i matsalen på UD och sågs inte med blida ögon. Han gick emot vad som var byråkratiskt rätt och straffades med kollegial tystnad. På hans dödsdag kommer mängder av chilenska flyktingar till Ekerö kyrka men i övrigt tyst. Kanske är det så att omgivningen upp­träder strategiskt och taktiskt i sitt sociala nätverkande. Det skapar mot­krafter mot kollektiv bildning p.g.a. olika skäl. Andra uppträder bildat för att som en ”sol-och-vårare” vinna egna fördelar och man är därigenom obildad i sina handlingar. Man kan vara högutbildad och därigenom vara formellt bildad men genom omedvetna och medvetna handlingar vara obildad och aktivt bidra till t.ex. finanskrisen. Det uppstår assymetrier och det idealiserade innehållet i ordet bildning försvinner. Bildning används som ett redskap i livets olika sammanhang. Ett verktyg för att utifrån en egoistikt aspekt oavsett om det är på individ-, företags- eller institutionsnivå skapa och ta sig fram till en definierad och beslutad målbild.

En bildad Strindberg tar av sig hatten och bockar till Frida Uhl. Han har säkert uppträtt bildat och svarat belevat på hennes frågor. Han har säkert också givit henne en känsla av att vara ”cosmopolit” och spännande. Tycke uppstår och efter stormiga år i Tyskland skall Strindberg tillbaka till Sverige med hjulångare. Han är tveksam till resan men skovelhjulen ger båten kraft framåt och den ännu heta kärlekens band tänjs, sträcks och brister. Resan går inte att vända. Hur kommer det sig att två bildade personer sannolikt varit obildade mot varandra? Kan det vara så att kommunikation brister eller att motiven skiljer?

I en intervju frågade man Poker Wallenbergs pappa : ”vad i livet har varit svårast tycker du”, han svarar snabbt: ”att människor inte talat sanning”, hur menar du då ; ”jo de har aldrig berättat hela sanningen”. De bildade har genom assymetrisk information kanske haft den egna karriären i fokus.

Kanske är det här i de dolda motiven, i den egna agendan, där egenintresset aldrig ljuger oavsett om det är individ- eller organisationsnivå, som uppkomsten av assymetrier sker och vi går ifrån att vara bildade till att agera obildade. Som hjälp kan vi ta lobbyister och PR-män för att utveckla debatter i syfte att skapa kollektiva lögner där vi som grupp blir och agerar obildat. De kollektiva lögnerna kan sedan förpackas i slagord och gruppövningar på torg. Detta trots att vi är välutbildade och därför borde vara bildade. Man kan ju som Matilda Wiklund skriver vara ”inbillad”. Kanske är det verklighetsuppfattningen som sviktar som när Gareth Morgan pratar om psykiskt fängelse eller Moliére skriver om ”den inbillade sjuke”. Frågan är hur vi konstruerar vår verklighetsuppfattning och därigenom utvecklar vår bildning.

Företag är inte heller bildade trots att det arbetar bildade personer där. En het debatt och utveckling av ett nytt ämne CSR, Customer Social Responsibility sker. Regler för krig, fred, miljö, kvinnor etc. upprättas i olika avtal. För att vara bildade måste vi följa en regelbok så att vi inte är obildade. Här diskuterar Lars Løvlie om begreppet utifrån vår teknologiska kultur. Där ”cyborgen” som metafor blir det symbiotiska förhållandet mellan människa och teknik i den postmoderna versionen av det klassiska bildningsbegreppet.

Kanske är det så att bildning som är ett dåtida definierat begrepp och används idag borde bytas ut. Att omvandla innehållet skapar bara tolkningsvarianter om vad man anser begreppet står för och hur det idag skall definieras. I Gustavssons bok kan vi läsa hur 10 olika forskare/för­fattare behandlar begreppet. Moira von Wright skriver ”Såväl bildning som utbildning handlar om relationen mellan enskilda människors växande och samhällets kulturella och sociala tillgångar”. Hon ser utbildning som ett ”utbud av kunskaper som är tillgängligt för de flesta på formell väg” medan utbildning blir betydligt luddigare och snarare utgör öppning för hela bokens tema. Först traditioner, obildbarhet etc. vilket påminner mig om bondesamhällets rädsla för att läsa med allvarlig risk att bli beläst eller överbeläst. Bevisningen fanns ofta i begreppet ”folkskollärarattityd” eller prästens grubblerier och spritproblem vilket Strindberg beskrev i t.ex. Hemsöborna. För Strindberg var det sannolikt finare att kallas för ”kosmopolit” än att kallas för bildad.

Vem är intresserad av det praktiska utövandet av bildning och varför många uppför sig obildat trots att de är utbildade. Vem avgör vem som är bildad respektive obildad? Kanske ligger det i betraktarens öga. Kanske är den mer­nytta vi får från någon ett kriterium för att vi upp­lever personen som mer bildad. Egenintresset ljuger aldrig som Marx sa. Vad vet jag – nej så kan det väl ändå inte vara. Snarare handlar det om vårt ansvar och respekt mot den ut­bildning vi har och hur vi skall förvalta den. Både den kunskap vi läst och den tysta kun­skap livet givit oss. Men kanske skall man tala tyst om tyst kunskap, men den syns i hur vi agerar.

K-G SvanströmUnder tiden arbetar Bolognaprocessen vidare nu med frågan i ett större geografiskt perspektiv och med andra mer internationella och globala bildningskrav i botten. Men i debattboken Hets skriver Sven-Eric Liedman att det fria kunskapssökandet står under angrepp. Med Bologna­processen håller universiteten på att marknadsanpassas. Utbildningarna blir snävare, kraven formstöpta. Lärlingsut­bildningar och skolvalen återskapar skillnad mellan fint och sämre folk. Klassegregationen återupprättas men nu under begreppet valfrihet.

Här kommer några reflexioner. Det är mycket av såhär skall det vara angående reformer. Också mycket politiskt ideologiskt. Bildning är en del i ett demokratiskt statsbygge. Mycket som beskriver hur en bildad person skall vara. Ett modultänk för att hantera maktfrågan. Ingen kreativitetsbildning vilket går stick i stäv med statens entreprenörsambitioner. Hur skall den bildade bidra med nytta. Hur skall den bildade vara. Skall denne agera inom de byrå­kratiska ramarna eller våga ta risk och tänka själv. Tyvärr lite framtids­orientering. Har det framväxande Europa kommit längre i debatten om bildning? Hur mycket deltar vi i så fall i denna debatt? Frågan kan uppstå om vi har en egen diskussionsprocess och Bologna har en annan process? Var står våra högskolor i processen och hur skall vi betrakta dessa? Är de en ny folkhögskolerörelse med en i grunden starkare tredje uppgift än att bilda? Ser vi till etableringen och motiven bakom folkhögskolorna kan man skönja många lika drivkrafter såsom att de både är folkliga och fångar upp mindre starka grupper samt att de är demokratiska och ger de flesta en väg vidare även om de är satta under betygspress.

Bildning är ett mångfacetterat begrepp och min personliga naiva tro var att genom att ständigt bilda mig skulle det finnas en plats också för mig. Istället förfördelades jag systematiskt med över fyrtio avtal inom svensk högskola/universitet, vilket ledde till att jag slutligen ställdes utan­­för. Inte heller kunde man integrera kunskapsutveckling och undervisning. I kombination med detta skapade man för att säker­ställa sina handlingar egen­konstruerade motiv och spred rykten. Det är definitionen på mobbning. Kunskapsutveckling och hög bildningsnivå var under­­ordnat i den byråkratiska organisationens budgetspel. Rummets overheadkostnader som delades av fyra personer blev för hög och kunde inte intellektuellt mötas upp av forsknings­intäkter. Bruksvärden kan raderas och i budgetspelets sparkrav kan ekonomiska prioriteringar som löner och förmåner till en fast anställd priviligierad, politisk elit och hyror utveckla ett underfokus på kunskap och bildning som ger en vetenskaplig anoreksia som på sikt hotar kunskapskvalitet, bildning och välfärd.

"The best ammunition against lies is the truth, there is no ammunition against gossip. It is like a fog and the clear wind blows it away and the sun burns it off." Ernest Hemingway

Det finns mycket att diskutera inom ramen för begreppet bildning. Det är lätt att fastna i frågan varför bildade ibland kan vara så onda? Är det beroende på att det dubbla kärleksbudskapet, älska din nästa såsom dig själv, ersattes av Solidaritet. Men vart tog då den vägen. En del av sanningen kan vara att Hegels dialektik fortsatte att fungera trots att många av produktions­medlen övertogs. Striden mellan arbetsgivare och arbetstagare fortsatte och antitesen försvagade och suddade ut arbetsplatser som försvann till andra kontexter. Vi utvecklade två ekonomier en blå som förkrympte och en röd som växte och ständigt blev större men inget hade att sälja. Medborgarna blev målgrupp. Idag är staten den starkaste aktören på börsen. Allt detta är en annan historia men tänk på, att det ligger tydligt inom ramen för bildning och som Zeth Höglund skriver; ”de social­demo­kratiska bildnings­strävandena måste stå i klasskampens tjänst” (Burman och Sundgren, 2010).

I de 24 texter som presenteras i boken Bildning av Burman och Sundgren (2010) ”framträder en mångfasetterad bildningstradition som vi alltjämnt har mycket att lära av” (Burman och Sundgren, 2010) det håller jag helt och fullt med om. Bokens röster är såväl kända författare som akademiker och politiker vilket ger en bred helhetsbild.

 

K-G Svanström

 

Referenser

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Anders Burman & Per Sundgren (red.) Bildning. Texter från Esaias Tegnér till Sven-Eric Liedman (Daidalos 2010)

Ur arkivet

view_module reorder

Dikten är min ständige följeslagare

"Snön föll och föll och hängde på alla grenar och gömde alla stigar." De här raderna ur läseboken "Svenskarna och deras hövdingar" av Verner von Heidenstam minns Astrid Lindgren. Hon ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 24 december, 2010

Tankens ambivalens III

22/1 Bakom mig är mina ögon slutna Den stora generaliseringen har låtit mig vakna kl 04.42. Klockan nu 04.49 och jag är redo i soffan. Vänta… kaffe… måttet, tre skedar…! 04.56. Redo!   Varje ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Charles Thévenin - La prise de la Bastille

Fransk revolution i tysk tappning

Franska revolutionen initierade större förändringar i Tyskland än i ursprungslandet. Naturligtvis är ett sådant antagande endast en hypotes, ett själviskt och odemokratiskt påstående. Men vem kan motbevisa att i ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 06 augusti, 2016

Bear Heart och den heliga pipan

Redan som religionsstuderande på 1970-talet var jag intresserad av shamanismen, då främst i form av samiska nåjder och deras användande av trummor, och på senare år har jag på lite ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Kulturreportage | 09 juli, 2013

Den förbannade dumheten

Man slutar aldrig att förvånas, förvånas över människans dumhet. Men mänsklig dumhet har alltid funnits och kommer sannolikt så att göra även framöver. Vad som förvånar än mer och vad ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 25 februari, 2012

Nattvandrarens blick

Ögats anatomiskt grundläggande uppgift, att i nära samarbete med celler och synnerver omvandla ljus till nervimpulser, har varit densamma genom alla tider, vare sig det gäller de allra enklaste organismernas ...

Av: Niklas Eriksson | Essäer om konst | 24 augusti, 2017

100 år av Hannah Arendt

100 år av Hannah Arendt Under året som var inträffade ett av dessa jubileum som egentligen är pseudohändelser, men som ändå ger en hälsosam anledning att minnas folk och händelser som ...

Av: Anders Forsberg | Porträtt om politik & samhälle | 22 december, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.