Veckan från hyllan, vecka 51-2012

Veckans stora begivenhet var Luciafirandet, utan tvekan en av de viktigaste svenska traditionerna. Förvisso inte svensk, men inte utan inhemska inslag: att supa skallen av sig och misshandla en närstående ...

Av: Gregor Flakierski | 15 december, 2012
Veckans titt i hyllan

Om Röda korsets arbetsförhållanden och språkförbistringen i Första världskrigets Ryssland

Kärt barn har många namn. Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad, och nu Sankt Petersburg igen… St. Petersburg är en vacker stad med breda gator, öppna platser. I skymningsljuset mot broarnas blånande ...

Av: Lilian O. Montmar | 29 juli, 2014
Essäer

Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | 09 Maj, 2010
Reportage om politik & samhälle

Muhammed (till höger) får sin första uppenbarelse från ängeln Gabriel.

Profeten Muhammed och hans budskap

Den 4 december för åtta år sedan satt jag på café Fågelsången i Uppsala och fikade med en journalist från tidningen Hemma i HSB. Vi pratade om vad jag höll ...

Av: Mohamed Omar | 09 juli, 2016
Essäer om religionen

  • Essäer
  • Publicerad:

Korset och halvmånen- politiska realiteter under 1500-talet



Det är med erövringen av staden Konstantinopel 1453 och Konstantin XI:s död som historien kom att ta en annan utveckling I Europa blev det de expansiva franska och spanska kungahusen som under slutet av 1400-talet som förändrade den europeiska kontinenten utvecklades långt från de medeltida småstater som kännetecknat Europa under en så lång tid. I utkanten av Västeuropa fanns flera stormakter som kunde konkurrera med de Europeiska kungadömena, framför allt de mäktiga mamlukerna i Egypten och det osmanska riket i mindre Asien. Det är framför allt under 1400-talet som det osmanska riket expanderar sitt landområde från Anatolien när de befriades från hotande grannar.

Redan under denna period är osmanerna i huvudsak stadsbaserade och idkande en avancerad handel med kringliggande stater. Ett rike som tidigt blir varse om den nya hotet var det allt svagare Bysans vars säte Konstantinopel under långt tid hade känt av osmanernas dominerande ställning. Det är med erövringen av staden Konstantinopel 1453 och Konstantin XI:s död som historien kom att ta en annan utveckling och innebar början för osmanernas dominans på Balkan, en dominans som kom att fortgå till 1800-talet.

Med erövringen av den nya staden fick sultanen Mehmet II (1432-1481) en bättre utgångspunkt för hela sitt hov och den osmanska kulturen. Nyheten om Konstantinopels fall fick även vidgående konsekvenser för länderna utanför det osmanska rikets gränser. En betydande del av de gamla grekiska ämbetsmännen från Bysans kom att bosätta sig i Italien, dit de tog med sig mycket av den kunskap om antiken som bevarats i det östromerska riket. Flera originaltexter av de klassiska filosoferna öppnade en förnyad förståelse och intresse för den klassiska antiken och vitaliserade renässansen i Italien under 1400-talets slut.

Likt den gamla bysantinska staden låg Istanbul, som den nya staden kom att heta, mitt emellan Asien och Europa. Staden var strategiskt placerad för att kunna behärska hela den östra delen av Medelhavet. Snabbt kunde en flotta och härskaror ta sig ut till de hotade områdena för att skydda sultanens intressen. Långt efter 1400-talet när kungariket Portugal hotade deras handels- och pilgrimsrutter i Röda havet, kom den högt utvecklade osmanska flottan att komma väl till pass. Det portugisiska hotet kom definitivt att avvärjas efter slaget vid Alcazarquivir 1578 då kung Sebastian I dör efter sitt misslyckade korståg i Marocko.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det osmanska riket kom att utveckla dåtidens mest avancerade armé och en modern artilleripark för sin expansion. Med hjälp av sitt artilleri kunde få av deras motståndare mäta sig med dem, ingen av deras muslimska motståndare hade den utvecklade industriella kapacitet som krävdes för att skapa denna form av sofistikerade vapen.

Det behövdes, vilket de europeiska stormakterna under 1500-talet blev varse, en ny form av sofistikerad administration som sörjde för alla de delar som det förmoderna försvaret behövde. Osmanerna visade sig vara mycket dugliga på att kunna organisera detta för sultanens räkning.

Efter Konstantinopels fall väcktes korstågstanken på nytt, flera av de kristna kungarikena som England och Frankrike var av olika skäl officiellt svåra att övertala. Även med medlingsförsök från Filip den Gode av Burgund (1396-1467), vars far hade varit med under slaget vid Nicopolis 1396 och som under hela sitt liv vårdat tanken om ett korståg österut för att befria Jerusalem, var det svårt att ena de kristna kungadömena.

Sultanen Mehmet II Kristenheten tyckets vara oförmögen att handla mot Sultanen Mehmet II som under resten av sin regering kom att expandera det osmanska rikets gränser. Sultanen i Istanbul kom att definiera sin roll som erövrare av den kända världen. Likt det äldre romerska imperiet drömde en rad sultaner att dominera hela Medelhavet.

Det är under maj månad 1499 som den osmanska flottan för första gången besegrade republiken Venedigs flotta i öppen strid. Striderna kom att fortgå under fyra år, då Venedig besegras ännu en gång och en separatfred sluts mellan sultanen och handelsrepubliken. Venedig får behålla sin handel och sitt inflytande i Levanten och är ett av de få rikena i Europa som inte kom att vara i krig med osmanerna under för en lång tid framöver.

I Egypten och Syrien under denna period härskade fortfarande Mamlukerna, ett rike som sedan mitten av 1200-talet dominerade nordöstra Afrika, Syrien och den arabiska halvöns viktiga städer. Mamluksultanatet som hade sitt huvudsäte i Kairo, byggde på en unik samhällsbyggnad där ett slavkast skötte administrationen och framför allt militärmakten i riket. Inte olikt det osmanerna kallade ”devishirme” som växte fram under denna tid, där främst kristna betalade tribut till sultanen i from av slavar. Sultanen pretorianska garde Janitsjarerna bestod i huvudsak av slavar.

Mamluksultanatet liknade mest den gamla statsstaten Sparta men med en viktig skillnad; att slavar höll alla viktiga administrativa och militära poster. Mamlukerna rekryterades av slavar både från närbelägna områden men även från så långväga områden som Kaukasus långt bortåt Svarta havet. De unga slavarna tränades i kaserner runt om i Kairo i både militär doktrin och administration. Slavarna blev samhällets viktigaste medborgare och utvaldes i mån av kompetens att härska över hela riket. Alla statens viktiga göromål styrdes av mamluker tills nederlaget år 1517 blev ett faktum.

Mamlukriket var det enda riket i mindre Asien som lyckats besegra mongolerna och de fortsatta mongoliska erövringsförsöken under 1200-talet. Deras militära taktik byggde helt på kavalleriets snabbhet. Med svärd, lans och pilbågar kunde de dominera slagfälten i nära nog trehundra år. Militärstatens fundament byggde på dugligheten hos kavalleriet och dess högt utbildade ryttare.

Mamlukriket var det enda riket i mindre Asien som lyckats besegra mongolernaDet är under det som kallas den circassiska perioden 1382-1517 som främst förknippas det militära förfallet i riket. Flera krönikören menar att det stora förfallet i riket kom med den minskade populariteten för den traditionella träningsformen för ryttare som kallades ”furusiyya” där även ridderliga dygder lärdes ut. Träningen utförde i hippodromer de främsta belägna i Kairo. När populariteten för dessa minskade minskade även Mamlukernas prestige.

Nya taktiska metoder eller införandet av ny teknik kom att motarbetas. Det är lite av en historisk paradox att mamlukerna inte kunde möta de ökande hot som kom att samlas runt rikets gränser. Ett flertal gånger allierar man sig även med osmanerna för att möta hotet från den portugisiska närvaron i Röda Havet. Ett hot som senare sultanen i Istanbul får handskas med under många år framåt.

Att inte Mamlukerna kände sig hotade av de framväxande osmanska riket var enligt flera krönikörer tid till stor del beroende av hur man såg på sin egen roll som trons försvarare och koncentrationen på bilden av den hjältemodiga ryttaren. Trons fiender skulle helst besegras av heroiska ryttaranfall med lans eller pilbågar, något som var fundamentalt för varje mamlukkrigares världsbild. Ingen makt kunde stå emot en kavallerichock när de en gång mötes i strid. Döm om förvåningen bland mamlukerna när deras främsta rivaler inte förlitade sig på enbart kavalleri utan även på fotsoldater beväpnade med skjutvapen och kanoner.

Redan den berömde reseskildraren Ibn Khaldum (1332-1406) beskriver under sin levnad hur mamlukerna har kanoner till sitt förfogande. Mamlukerna tillhörde några av de första muslimer som kom att använda sig av kunskapen för att förstärka sitt försvar under 1300-talet. I flera städer runt om i riket förstärktes förvaret med tunga kanoner som gjorde de mycket svår att belägra dem. Det är kanske delvis ett svar på varför inte mamlukerna såg det som ett vapen man skulle använda i ärorik strid; artilleriet skulle helst användas defensivt.

Det blev givetvis omöjligt att hålla fast vid en sådan konservativ ståndpunkt. Utvecklingen på de Europeiska slagfälten främst under mitten av 1400-talet kom att både förbättra och lätta bördan för artilleriet som vapenslag. Det är denna utveckling och striderna mot handelsrepubliken Venedig som tvingar osmanerna att följa med i den nya utvecklingen.

Ett annat praktiskt vapen var hakbössan, ett lunlåsvapen som laddades med krut och sköt järnkulor. Hakbössan kom under 1500-talet att dominera slagfälten i hela världen det kom att bli ett både lättare och allt effektivare vapen än tidigare. Namnet Hakebössa härstammar från tyskans ”hackenbutt” eller latinets ”arquebus” .

En samlad trupp av hakbösseskyttar kunde bekämpa de tungt rustade ryttarna som tidigare under medeltiden härskat på slagfältet. Den långsamma laddningen som tog tid, upphävdes av dess destruktiva verkan mot främst riddare och gav infanteriet en styrka som den kom att behålla under många århundraden framåt. Den tid som behövdes för att träna upp förmågan till att hantera vapnet var egentligen kort, under ett par månader kunde en enhet läras upp från grunden och användas på slagfälten.

Sultanen Selim IDet kan jämföras med mamlukkrigarens livslånga lärande av förmågan att hantera sin häst och de komplicerade formationer som behövdes för att använda hästen på ett effektivt sätt i strid. Den nya tekniken var aldrig något som kom att accepteras fullt ut i Mamluksultanatet, eller med andra ord, att beväpna mamlukkrigaren med en hakebössa var för honom otänkbart. Det betydde i praktiken att bli av med sin status som pilbågsbeväpnad ryttare för att istället degradera honom till att bli en simpel fotsoldat som marscherade eller blev förflyttad på en oxkärra.

Det var egentligen samma situation som den europeiska riddaren befanns sig i under sen tidiga delen av 1500-talet men de valde att möta detta genom att göra rustningen tyngre och mer heltäckande för att skydda både sin häst och sig själv. Den rustningsklädda riddaren skulle försvinna helt först efter det trettioåriga kriget på det europeiska slagfälten, nu helt utmanövrerad både av musketören och pikaneraren.

Den ekonomiska fördelar som osmanerna vann med att erövra mamlukriket var redan uppenbart för många. Den venetianska historikern Marino Sanuto (1466-1536), skriver att mamluksultanatet årliga skatteintäkt var 400 000 dukater och kom att öka under resterande period.

Det var sultan Selim I som år 1517 efter att ha erövrade Syrien och Egypten, erkändes som trons sanna försvarare och beskyddare av städerna Medina och Mekka. Selim som vann titeln kalif, vann på så sätt den prestige i den muslimska världen som osmanerna länge har efterstävat. Genast börjar man förbereda flera kampanjer både västerut och i Balkan. Bortom Donau fanns nya områden som kunde erövras. Men ödet vill annorlunda Selim styre blev inte långvarigt han dör redan 1520 och kom att efterträdas av Süleyman, kallade den store, den främste av alla osmanska sultaner.


Alexander Sanchez

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Teresa av Avila - Ett helgon för vår tid

Nutidens människor är svältfödda på vördnad och helighet och längtar efter spiritualitet, mystik och gränsöverskridanden. Därför färdas många till heliga platser och tar del i heliga ritualer från olika ursprungstraditioner ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 23 november, 2009

När söndagscynismen tar över

Det är när min väninna och jag ligger i min säng med en stor portion glass i famnen och High Fidelity i bakgrunden som jag inser att jag har tagit ...

Av: Jana Rüegg | Gästkrönikör | 28 september, 2011

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del I

En kortfattet innføring i samfunnsfilosofiske problemstillinger Denne artikkelen er om maktmekanismer, der enkelte av disse er åpne, mens andre virker i det skjulte. For det meste snakker jeg om anonyme strukturer ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 januari, 2013

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Han odlar exilens vassa och skarpa blick

Han odlar exilens vassa och skarpa blick   PO Enquist. Foto: Ulla Montan Genom att så länge bo utomlands har P O Enquist sett Sverige på ett sätt som avviker från det gängse, det ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2006

Occidentalism – de andras syn på oss

Detalj från katedralen i Chartres. Foto: Guido Zeccola TEMA ÖST-VÄST Orientalism brukar definieras som ett akademiskt eller tankemässigt perspektiv som har varit grundläggande för hur västerlänningar har betraktat ”Orienten”. Inom ramarna ...

Av: Susanne Olsson | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Nattvandrare, magiker och deras anhang... (Heracleitus)

På Slingan, stigen mellan berg och hav, söker jag svar på mina frågor. Jag letar bland musselskal, i kaprifolsnåren eller bland de hemlighetsfulla tecken som ristats i de gamla bänkarna ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | Agora - filosofiska essäer | 01 september, 2014

Filosofi og metafilosofi

Innledning Fra min tid som universitetslærer i filosofi var det helt alminnelig å henvise til Platon som 'filosofenes filosof: Hvilken grov fornærmelse overfor den største av dem alle, nemlig Sokrates. Platon ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.