Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | 12 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Det var Martin Luther som räddade den katolska kyrkan. Intervju med Sebastiano Vassalli

En av de mest intressanta romanförfattarna och historikerna i Italien är Sebastiano Vassalli. Han har givit ut ett femtiotal böcker sedan början av 1960-talet men ingen av dem har översatts till ...

Av: Guido Zeccola | 19 november, 2014
Litteraturens porträtt

Indira med järn-näven eller med alltför mjuka händer?

Vid valet i Indien 2014 förlorade kongresspartiet stort, efter att, med famlijen Gandhi-Nehru i spetsen, ha dominerat indisk politik alltsedan frigörelsen från britterna1947. I bokhyllan hemma ligger 23 brev från Indira ...

Av: Annakarin Svedberg | 20 september, 2014
Kulturreportage

Musée de Montmartre. maison du Bel Air. Foto: Wikipedia

”Jag har bestämt mig för att vara lycklig, ty det är bra…

Alla konstälskare och konstnärssjälar i alla åldrar har just nu en rad möjligheter att förhöja livskänslan genom att bege sig till Paris. Eva-Karin Josefson skisserar för oss en kort historik ...

Av: Eva-Karin Josefson | 05 september, 2015
Essäer om konst

  • Essäer
  • Publicerad:

På spaning efter den oskuld som flytt



altI vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller tanke. Vad som uppkommit är en loop, en ögla i själva tankebanan där orsak, verkan, logik och ärlighet gått förlorade. En sådan loop eller ögla kan anses ha fått en egen individualitet, ett eget väsen i och med att den speglar sig själv och därmed bekräftar sig själv som ett självständigt väsen. Den har om vi följer Hofstädters teorier fått ett medvetande och därmed ett eget liv.  Cogito ergo sum! Ett sådant självständigt resonemang förutsätter alltså en form av tautologiskt och därmed en form av cirkelbevis i tankegången för att existera.

För att detta skall bli möjligt måste gravitationen mot sanning och kunskap upphävas, samvetets röst tystas. Tankeöglan får ett eget liv. Dess väsen svävar i historielöshetens tomma rymd, okunnighetens vakuum. Då uppkommer den märkliga matematik som anser att en Mao Zedongs eller Pol Pots mord på miljoner är försumbara uppoffringar jämfört med en Pinochets drygt 3500 avrättade, och 1500 försvunna och dödade i strid. En utrikesminister hördes uttala sig om 9.11 2001: för mig betyder 9.11 endast kuppen i Chile! Silentium! Jag är på intet sätt ute efter att försvara Pinochet, fascism, militärkupper, lagstridiga maktövertaganden eller CIA. Jag vill endast ställa frågan: hur kommer sig detta tendentiösa överseende? Denna egendomliga matematik?  Är det helt förryckt att hävda att de två världskrigen, och förintelsen med dess förberedande, samtida och efterföljande konsekvenser helt enkelt helt förryckt alla perspektiv, och inte minst förintat vår urskiljningsförmåga?  För alltid?

Väl skolade i naturvetenskapernas kausalitetstänkande, samtidigt grovt okunniga om förståelsen av intentionella resonemang, därför att de kantänka är "ovetenskapliga" i det att de till sin natur obevekligen är teleologiska avhänder vi oss varje möjlighet att förstå den andres agerande. Historielösheten har befriat oss från att se orsakerna till den andres intentionella verklighet och därmed till att förstå vart han egentligen syftar. Syftet förblir dolt både för subjekt, objekt och utifrån sett. I vårt själsliv finns nämligen en strävan till största möjliga ekonomi, en andens acedia, den lockande lättjan i förenklingens mimesis. Den obsessiva cirkeln, tankens fängelse, låsningen, oförmågan att finna vägen ut väcker en Minotaurus raseri och strävar att bryta sig ut via våldets, ja mordets allteliminerande framfart. Oförmågan till tanke kräver en syndabock att eliminera, förinta, sitt blodsoffer.  Så länge du min fiende existerar kan jag inte tänka klart. Min glädje är förgiftad, min livslust förintad, min sång förstummad. Vem kan i tandagnisslan uppstämma en livets lovsång?

Om vi vill kan vi se att här har dödsdriften tagit över. Världen med alla dess livsformer är komplicerad, förvirrande, ja oöverskådlig. Den andres ansikte förvirrar mig, hans existens ställer krav jag inte kan uppfylla. Bort med honom. Han vill säkert på samma sätt utplåna mig. Det gäller att hinna först.
Våldet och det heliga flätas oupphörligt samman så att de blir och är varandras förutsättning. Reciprokt. Antisemitismen är ett odödligt väsen, ett monster skapat av beståndsdelar illa hopfogade. Ursprunget är uråldrigt, framsprunget ur gruppsykologiska lagbundenheter, ja biologiska förutsättningar. Till detta har fogats historiska, religiösa och vetenskapliga fakta tendentiöst tolkade, missförstådda både omedvetet och medvetet förvanskade.

altAtt upphäva orsakssammanhangen. Historielöshetens skickelse.

Mellanöstern är alltfort på ett egendomligt sätt den lins i vilket hela vår världs problem fokuseras. Fixeringspunkten tenderar ständigt att vila på Israel. Vad avses då man talar om att Israel måste ge upp ockuperad mark? Begreppet används ofta helt ospecificerat eller i en mycket glidande och försåtlig form. En Ahmadinejad anser tydligen att hela staten Israel är ockuperad mark, en illegitim skapelse av judar och deras kollaboratörer, dvs. USA och de forna kolonialmakterna.  Att de flesta stater i området har gränser ursprungligen dragna av eller i samråd med kolonialmakter i konkursboet efter det ottomanska imperiet, länge kallat "den sjuke mannen" gör visserligen behovet av att finna en syndabock mer begripligt men än mindre rättfärdigat. Kan vi ana en avsikt bakom de delvis absurda statsskapelser kolonialmakterna efterlämnade, en förhoppning om att banden till de forna "herrarna" skulle kvarstå genom att kommande konflikter immanent ingick i dessa staters själva identitet och väsen. Divide et impera!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Arabstaterna kom till följd av det svek det brittiska imperiet och Frankrike begick då de lovats självständighet om de genom att göra uppror mot osmanska riket hjälpte de ententen i Första Världskriget mot centralmakterna i stället delades mellan britterna och fransmännen att bittert hata dessa, där dessa genom skickliga manövrar med tiden lyckades få det att enligt lång tradition bli "judarnas och sionisternas fel". Den egenartade Palestinska enklaven blev under brittisk överhöghet ett område där den judiska inflyttningen i sionismens, född ur pogromer och antisemitism, spår kom att orsaka allt större spänningar och konflikter. Hur många av dagens unga iklädda palestinasjalar är medvetna om stormuftin av Jerusalems kontakter och devota samarbete med Adolf Hitler? Eller för den delen att Gamal Abdel Nasser inbjöd nazistiska raket- och gasexperter för att bygga missiler som skulle kunna utplåna Israel. Att dessa sedan systematiskt mördades av Mossad? så att hela projektet rann ut i ökensanden... Att Baathpartiet genom vilket Saddam Hussein styrde var ett "nationalsocialistiskt" (sic!) parti.

Oändligt gärna medger jag min leda inför att behöva försvara Israels existens, rätt till trygga gränser och inre säkerhet. Och att jag då tvingas att försvara även det oförsvarliga i en viss mening. Att jag tvingas se dessa "nybyggarbosättare" uppvuxna i ett tryggt USA fundamentalister, fanatiker förhålla sig till palestinier och araber som vore de indianer i gamla Vilda Västernfilmer erövra mark, lagligt villebråd, "omänniskor" man kan bestjäla på mark och livsrum, vatten odlingar etc. och skjuta på "för säkerhets skull". Och givet som alla orättfärdiga blir de som begår sådana handlingar fullständigt paranoida och oresonliga.  Om du handlar mot din nästa så, har du all anledning att frukta honom.

altLidandets matematik?
Kan vi mäta ett lidande mot ett annat? Kan vi då subtrahera, addera, dividera eller multiplicera dessa storheter? Eller om vi betraktar dem geometriskt bedöma deras projektioner via lagarna om perspektiv? Så att ett lidande minskar med kvadraten på avståndet?  Att Förintelsen förminskas till en obetydlighet i jämförelse med en palestiniers förlust av sin olivlund av idag?  Eller att palestiniernas lidanden minskas om vi subtraherar Förintelsen från dem? I så fall kanske resultatet rentav blev positivt trots perspektivets lagar?

Är inte allt detta nonsens i bästa Wittgensteins mening? I stil med utsagan: "Endast jag vet vad lidande är!" den han ger som exempel. Dessutom saknar ju den icke rättrogne själ så hans eller hennes lidande är ju inte verkligt!  Endast en reflex eller illusion. Som på sin tid spädbarnen som enligt "vetenskapen" saknade förmåga att "känna smärta" och därför opererades utan bedövning! D.v.s. Kan en människa utan själ, en "otrogen hund" eller en hedning känna sanna känslor överhuvud? Och om, behöver vi ta hänsyn? Var går gränsen då? Ett oskäligt djur?

Att förstå den andres lidande och innebörden i detta är svårt och omöjligt om viljan saknas. Till och med den humanaste av filosofer betraktar mänsklighetens lidanden med stoiskt jämnmod och konstaterar från sin upphöjda position att det endast rör sig om en illusion och en brist på sann förståelse för existensens villkor. Tills han själv drabbas av tandvärk... Var fanns Mohammad Omars medkänsla då självmordsbombare sprängde kvinnor och barn, unga förälskade par och åldringar i luften? Varför gick han sönder först inför grymheterna vid Israels invasion av Gaza.? Och vi som inte ville ta in att bomberna som fälldes var fosforbomber... Iden om det rena, det rättfärdiga, det heliga kriget är en blodig illusion, den blodröda dimma som hindrar oss att se, alla våra värsta mardrömmars moder... Tvingar dem att materialiseras tusenfalt i verkligheten...
Ur ett utkast till ett Öppet brev till Mohammad Omar

Hur kom du då att byta ut diktningens djupa blick, poesins vidgande till seende betvingande väsen till enögdhetens platta perspektiv! Var det Allahs, den barmhärtiges vilja? Eller var det så att han tog din poetiska ådra ifrån dig därför att du gått emot hans bud? Att inte se "Den Andre".

Islamofobin är i grunden en form av antisemitism, sprungen ur samma rot och har med densamma ett likartat slutmål, utplånandet av den andre! Dess medel och verktyg är lögnen, och i dess följd och konsekvens våldet. Våldet på sanningen är förberedelsen i själva riten, mordet på "den Store Andre". Så hävdar jag att det första budet lyder: " du skall icke dräpa Sanningen" dvs. Gud i den meningen och att sanningen är en. Femte budet är en följd av detta eller ett "korollarium". Detta i Lévinas och Rosenzweigs spår. Ur Israelisk synpunkt är det givetvis ett svek och ett förräderi att då man frivilligt avstått från ett område och gett det fritt, att detta område används för att ständigt sända missiler och självmordsbombare in i Israel.

Om jag föreställer mig Mohammed som profet och människa är min tanke att han måste ha varit en absolut ärlig och uppriktig sådan, så som hans samtida uppfattade honom. Hur skulle hans uppenbarelser annars ha vunnit tilltro och en så snabb och kraftfull spridning? Samtidigt verkar han ha haft en stor respekt för "Bokens Folk" dvs. både judar och kristna. Att han levde i en våldsam och vildsint värld betydde att han bringade ordning och trygghet i ett kaos. Islams storhetstid ledde dock alltför snart till stagnation, inre konflikter och förfall, ett förnedringstillstånd som inte kan brytas genom våld och förtryck utan som endast fördjupas av sådana drömmar. I vår tid leder krig och krigstillstånd ingen vart. Förbi är den tid då segraren i och med sin seger ansågs ha segrat "i Guds Namn" och genom sin seger visat att rätten stod på hans sida. Så länge Arabstaterna och vissa element inom palestinierna drömmer om en sådan seger kommer krigstillståndet att fortsätta.

InshAllah har då inte i något av de krig man startat eller provocerat fram visat att Allah vilja vore en sådan seger. Men illusioner och drömmar om revansch förstärks av kränkande nederlag och förödmjukelser: att återupprätta ett Storkalifat, en Arabisk stormakt etc. Drömmen om ett Storisrael ett rike grundat på mytiska föreställningar om kung Davids och Salomos makt och välde är även den ett gift i människornas sinnen.  Och varför vill man "revidera" historien om vad som skedde under Andra Världskriget? Kan man förneka Förintelsen i något annan avsikt än att möjliggöra liknande scenarier åter och åter? Att åter öppna dörren till helvetet? Och vem tror sig då förskonad?

Det schema som ständigt upprepas är ju detsamma, först vill man i "toleransens" namn yttra sig om "de andra", därefter följer beskyllningarna, sedan våldet. Idag börjar angreppen ofta med att rikta sig mot Israel/USA, sedan mot sionisterna, sedan judarna och snabbt i kölvattnet följer angreppen på muslimer, zigenare. Förspelet har skett via olika anklagelser mot invandrarna, invandringspolitiken och olika fenomen som hänger ihop med detta. Under allt detta ligger en endemisk underström av förmedvetna och medvetna fördomar vilka snabbt flammar upp i en virulent smitta som snabbt sprids då den i någon form uttalas av någon i auktoritativ ställning. Ofta har detta ett politikiskt syfte, i sig måhända begränsat men kan snabbt växa till en våg som inte längre kan styras eller hejdas av någon.

altOm behovet av analys och definition av sanningsbegreppet
Mohammed Khalil angriper tidningen EXPO för att den vore ute för att förstöra Mohammad Omars och Lars Wilhelmsons liv och karriärer. Detta för att de inte får ge ut en tidning "Al Sirat" där de vill revidera synen på "vad som hände under Andra Världskriget", kritisera judendomen och ifrågasätta vad som hände 11-9 2001. I en tidning som skulle: rapportera om aktuella nyheter och kunskap som rör islam och muslimer på ett sätt som tilltalar troende". Är man islamofob om man känner ett kallt drag av onda aningar i nacken? Vilket är behovet av revidering av synen på den katastrof som drabbat världen på ett sådant sätt att den aldrig kan bli sig lik igen?

Mohammed Omar och Lars Wilhelmson har själva valt en väg som i och med att den inte eftersträvar att nå fram till någon form av sanning, utan likt de islamofober som förföljer dem är färdiga resonera i kräftgång dvs. utgå från en färdigt förutsatt "Sanning" som passar in deras intentioner skapa "bevis" som skall passa deras syften. Samtidigt förnekar de all form av "antisemitism". Ett välkänt argument. "jag har ingenting emot judar, jag har själv flera vänner som är judar" etc. Jag är emot Israels politik, sionismen, judelobbyn i USA.

Hur ser då ett stort antal judar på staten Israel? Drömmen om en stat växte sig levande och stark genom över tusen år av förföljelser och blev absolut akut i och med insikten om vad som skett under andra världskriget. I dess spår växte en tanke fram: först då vi har en egen stat dit envar kan fly vid behov kan vi känna oss någotsånär trygga. Därför upplever varje jude, konfessionell eller icke sig skyldig att stöda Israel. När det Palestinska proktetoratet delades upp i Jordanien och Israel ansåg judarna att palestinierna fått sitt Palestina.

Var fördrivningen av palestinierna en form av etnisk rensning? Den Israeliska versionen var länge, och förmodligen knappast helt sanningsenlig att palestinierna 1948 på grund av Arabisk propaganda gav sig av "frivilligt" då de varnats för atomkrig, massakrer etc. Att Israeler och israelisk arme hjälpt till med att skapa panik och flykt vilja hos palestinierna förnekas knappast av någon seriös debattör av idag. Men det var aldrig tal om att "utrota" palestinier" inga koncentrationsläger eller summariska avrättningar har kunnat beläggas. Det var nog arabstaterna som talade om att "kasta judarna i havet" etc. Att man förlorade detta och alla påföljande krig omintetgjorde givetvis sådana planer. Men "misslyckades" man med sitt uppsåt av god vilja eller humana motiv?  En sådan tolkning kräver nog mer än lovligt stor vinkling och godtrogenhet.

Däremot är det självklart att detta inte har något med Islam eller religiösa motiv att göra. Snarare handlar detta om att Andra Världskriget aldrig helt avslutats utan lever vidare i olika mindre enklaver och avlägsna hörn av världen. Mellanöstern befinner sig dock av starka historiska skäl alltid i centrum av världen med sina "Heliga" platser vilka visar hän mot urgamla myter med förhistorisk grund.  Begreppet heligt är då det är givet olösligt problematiskt då det per definition inte kan diskuteras, ifrågasättas, nyanseras och därmed icke är förhandlingsbart. Platser som tidigare inte hade någon större betydelse har genom att förhöja deras "helighet" blivit oberörbara.

altOm vi är djärva och ärliga nog att inse att det som Renè Girard visat finns en koppling mellan våld och det Heliga så som han visat i "Le Sacre et la Violance" kan vi se varför läget i just "Det Heliga Landet" ständigt fortsätter att vara så våldsamt och olyckligt. Enligt Girard är det heliga den föråt , det altare bakom vilket det rituuella mordet döljs. De som föreställer sig att blasfemin och sksekulariseringen eliminerar detta våld har helt misstagit sig:. Att en Anna larsson påstår att "ateismen aldrig har mördat någon" bortser nog helt från vad som skedde i Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland. Som den franska psykoanalytikern Chasseguet- Schmirgel visat ersätts den etik religionen nått upp till snabbt av en "Blut- und Boden" mystik där våldet framträder som nödvändigt och rättfärdigt demaskerat. Islam är inte orsaken till våldet och självmordsbombningarna, attentaten och terrorn.

Utan dessa fenomen uppstår som en följd av och reaktion mot skräcken inför religionens förfall. Fundamentalisten rasar över att han förlorat en levande kontakt med sin tro, han klamrar fast vid de sista resterna som vid fetischer, döda ting utan liv och organisk form. Av det befruktande och livgivande finns endast döda kadaver kvar. Att förhåna det vad den Andre håller för heligt innebär ingen befrielse. Att vi i "yttrandefrihetens" namn, som vi håller för "heligt" sårar och skärper motsättningarna är kanske snarare av ondo.

Ingen vill utifrån bli angripen och tvingad till " frigörelse" i sekulariseringens namn. En nyansering och möjlig omvärdering kan ske endast i en respektfull, eftertänksam atmosfär. För att den processen skall kunna äga rum i Mellanöstern krävs att vi själva förmår gå in i en sådan dialog. Det är helt omöjligt om vi utgår från förnekande av Förintelsen, Andra Världskrigets totala moraliska katastrof för den västerländska "suprematin" dess Hybris eller försöker beröva muslimer deras tro. Edward Said vi saknar dig. Amos låt din stämma ljuda. Barenboim  låt din orkester spela. Palestinier, araber och judar. Ismael, se Ahabs vansinne. Isak, Ismael är din broder.

Skall du då icke taga vara på honom?

Oliver Parland

Ur arkivet

view_module reorder

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Minnesmedaljong över Jenny Lind i

Näktergalen från Norden

Vi är många – både vanliga musikälskare och yrkesutövande musiker – som innerligt skulle önska att det hade funnits bara ett par få takter inspelade med musik framförd av gångna ...

Av: Thomas Notini | Essäer om litteratur & böcker | 26 januari, 2016

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

Illustration av slaget om Kurukshetra.

Krigarens ljus

”Din omsorg gäller bara gärningen inte gärningens frukter, låt inte dessa förföra dig att handla eller kedja din höga själ i den icke-gärningens klumpighets band” (Bhagavad-Gita II, 47 )

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 oktober, 2016

Füssli, Riefenstahl och Nuba

  En bild ur Leni Riefenstahls bok om Nubafolket. Füssli, Riefenstahl och Nuba Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om konst | 29 Maj, 2007

Fritz Bauer

Fritz Bauer eller Auschwitz inför rätta

Vi känner alla till Eichmannrättegången i Jerusalem 1961, inte minst genom Hannah Arendts bok Den banala ondskan. Mindre känt är dock vem mänskligheten har att tacka för att denne folkmordsorganisatör kunde spåras upp och gripas ...

Av: Margareta Zetterström | Essäer om politiken | 05 mars, 2017

August och kvinnorna

Johan August Strindberg var sinnligt lagd med anlag för impotens. Impotensen kom sig av ett sedan barndomen inlärt dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs skrifter om ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 14 Maj, 2011

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.