Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 22 Maj, 2012
Essäer

Compagnia dei Gelosi anonimo fiammingo, 1580

Sommar och Vinter i Sveriges Radios P1

Radioprogrammet ”Sommar” sänds sedan år 1959. Jag har missat sändningarna de första 56 åren, men det här året lyssnar jag nästan dagligen. Anledningen till mitt intresse är det ständigt återkommande ...

Av: Vladimir Oravsky | 19 augusti, 2016
Gästkrönikör

Samernas sedvanerätt säkrad

Högsta domstolen har nu fastställt hovrättens dom om rätten till renbete till samebyarnas fördel i det så kallade renbetesmålet. Samebyarna Vapsten, Ran och Umbyn i Västerbotten fick rätt mot 104 ...

Av: Lilian O. Montmar | 12 Maj, 2011
Reportage om politik & samhälle

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

En dikt blir till



Tarja Salmi-Jacobson funderar hur en dikt blir till.

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Wikimedia

Språk är ett petgöra och måste vara det.
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Hur en dikt kan bli till är väldigt olika. Jag tar en dikt "Ta mig vilse..." som ett exempel. Jag var på besök hos en man som kallades för Mister Kork. Han var rund som en kork och lite till. Hemma hos hans familj kom jag i kontakt med havtornsbäret som jag inte känt till tidigare. Bärbuskarna växer på havsstränder och på de yttersta havsbanden, de lever under storm och kyla och piskas av vinden.

Mr Kork tog fram en bok och jag fick läsa om havtorn. Jag fascinerades oerhört över dess livsbetingelser. Att det finns liv som väljer att leva i ett så kargt landskap! Det orangea bäret växer direkt på stammen, numera har jag även smakat det, och finnarna gör likör av det. "Tyrni" heter det på finska. I Vasa säljs färsk juice av havtorn både på torget och i saluhallar. I Helsingfors säljs havtornsjuice på speciella marknadsdagar, på Salutorgets sillmarknad. Bäret lär vara en C-vitaminbomb; men få i Sverige känner till det. Havtorn finns vid öppna havsstränder vid Sveriges kust i Roslagen. Plocka det tunnskaliga bäret går inte. Man försöker inte ens för att bären sitter på stammen, skyddade av långa taggar. Bäst att skydda sig med regnkläder som för att slippa bli nedkletad. Det finns ett speciellt pressverktyg för att samla in den drypande saften ner i en behållare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var det om bäret. Sedan började Mr Kork berätta om sina krigsminnen. Som barn, i folkskolans 7:e årskurs, anmälde han sig som frivillig till kriget; nånslags budbärare skulle han bli och placerades bakom fronten. Men han fick se ruskiga saker – vem håller reda på minderåriga i kriget?

Han berättade också fantastiska saker från bombskydden (skyddsrummen) i Helsingfors, saker som jag inte heller känt till. (Jag har som spädbarn legat i en tvättkorg i ett skyddsrum på Tredje linjen och fått rappning på mig av bombskakningarna, vilket mamma har berättat).

Mina senare erfarenheter av skyddsutrymmen på Helsingforsgatan (mittemot Linnanmäki - Tivoli) var min farbrors och hans frus kyffe. Efter kriget bodde de i flera år i en sådan fönsterlös och fuktig "grotta". Till skyddsrummen gick man längs långa träplankor för att slippa väta ned sina skor; och rummen var inte större än kanske fem kvadratmeter, avsett för säng och ett litet bord. Det fanns tillgång ett kollektivkök, men bara med kokplattor. Jag minns även min farbrors oljemålningar av jordgubbsstilleben och vita svanar i ett litet skogskärr; han var en "målare av solnedgångar av guds nåd", som min mamma brukade säga. Något staffli såg jag aldrig.

Mr Korks beskrivningar av skyddsrummen under krigstiden har mig veterligen inte beskrivits i finsk litteratur. Sjuka soldater i skyddsrummet fick mot hosta tabletter, som någon lärde andra att krossa till pulver och lägga mellan tummens och pekfingrets grop och dra in genom näsborrarna. Männen satt där och blickade mot tomma intet - det lär ha varit heroin eller någon annan stark drog. Så hade även Mr Kork gjort och han berättade att man blev fullkomligt likgiltig för allting och mådde bara "skitbra". Senare försvann dock tabletterna genom befälets försorg.
Jag frågade Mr Kork hur det var att komma tillbaka från kriget, han var ju ännu ett barn! Det är klart han kände starkt utanförskap, länge.

Foto: Tarja Salmi Jacobson

När jag sedan kom hem föddes denna dikt - hur ska jag veta hur och varför:

HAVTORN

Ta mig vilse
bland havstörne
och glimmande ljusskott
som förblindar mig
Där vill jag läggas
på den solvärmda gnejsen
känna av erosionen hur den
sköljer mina skuldror
svallar över lockarna och
drar ner mig längs stupsidan
till havsdalens djup

Där vill jag delta i farliga danser
glida mot hala kroppar
bland svajande medusatrådar
och brännande harpuner

I dansen blir jag fången
av havsdemonen
som förför mig till en
bländande lustfärd
Han förvandlar min verklighet
till ett erotiskt vara
där vi upplever rymdens
tidlöshet

Med smekande växthåriga armar
lägger han mig tillbaka
på den heta stenen
Han visar sin tacksamhet
med en hänförd blick
och vaggar mig till ro
i den begynnande
svalkan
och lämnar mig

PS. Språk är ett petgöra och måste vara det. Sen tycker jag personligen (och tror mig inte vara ensam om det) att språk är ett mycket klumpigt och grovt uttrycksmedel för allt vad vi faktiskt vill kommunicera om och då menar jag hur vi använder det talade eller det skrivna språket som en meddelelsekonst. När det gäller att skriva poesi händer det mig ofta att jag har ordet som "smak i munnen" eller låt oss säga själva begreppet helt klart, MEN det händer att jag inte hittar det rätta ordet. Det måste uppfinnas. Tänk vilket handikapp vi dras med i själva verket och tänk vilken tillgång språket ändå kan vara när det väl motsvarar våra intentioner.

Tarja Salmi-Jacobson

Ur arkivet

view_module reorder

A som i Altele. om en novell av Isaac Bashevis Singer

”Folk frågar mig ofta: 'Varför skriver ni på ett döende språk?' och jag ska förklara det med några ord. Jag tycker om att skriva spökhistorier, och ingenting passar spöken bättre ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Bede Griffiths liv och lära

If you love someone, you become one with him or her, and they become one with you, but you do not cease to be yourself. If that happened, it would ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Övriga porträtt | 25 februari, 2013

Erotiskkrönika 01

Den nakne spricker kroppen som spänt ut sina diktsandsfötterna i bortgåendets märkta yta. Ett tungt steg tidgenomfor skikningens glossistor, lagom den bakom steget fanns, denna kamrats som såg efter sig ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 juni, 2010

Gud bor i cancern

Mörkret är djupt, ödsligheten skrämmande och faktumet fasansfullt. Så oerhört hopplöst att det liknar sagan om Gud. En skröna utom mänsklig kontroll. Cancerbeskedet som begrepp är dock ändå av mänsklig ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 06 augusti, 2010

Skönt för de döda att slippa lyssna

Magnus William-Olsson är en fin människa. Han är säkerligen aldrig trampat på en igelkott. Han skriver tunna böcker. Orden vägs på en nogsamt kalibrerad våg och väljs med omsorg. Han skriver högstämda ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 28 februari, 2008

Genren som inte tas på allvar

Genren som inte tas på allvar Kulturhuset i Stockholm anordnar varje år en fest till novellens ära. Ett kalas som i år väckte tankar om den korta prosaberättelsens tynande tillvaro. Hur ...

Av: Erika Hesselgren | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2007

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | Utopiska geografier | 01 november, 2010

Habsburgarnas olyckskorpar

Habsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 17 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.