Eros och Gud i Shams al-din Mohammed Hafiz

I motsats till den politiska islam, som betonar samhällsförändring poängterar, sufismen det andliga livet. Där sharia, lagen, företräder den yttre eller exoteriska dimensionen av religionen brukar sufismen definieras som ...

Av: Lena Månsson | 12 juli, 2010
Essäer om religionen

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | 18 september, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Margaret  Mazzantini . Foto: Gian-Luca Rossetti

Kärlekens kvintessens är en virvel

Margaret  Mazzantini är en italiensk författare som den svenska publiken borde känna väl till. Hon har inom loppet av tio år givit ut fyra böcker på svenska, och i dagarna ...

Av: Guido Zeccola | 11 maj, 2017
Litteraturens porträtt

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att ...

Av: Crister Enander | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

  • Essäer
  • Publicerad:

Per aspera ad astra



Bernard Le Bovier de Fontenelle av Jacques Francois Joseph SwebachFörfattaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och forskare har vittnat om att de valt sina yrken utifrån sin barndoms läsning av framtidsberättelser. Men om vi ser till den med science fiction besläktade genren fantasy, så har den på sin höjd skapat litteraturvetare som intresserat sig för Pippi Långstrump, Tolkiens värld och Harry Potter. Deckare har gett läsare spänning. Kärleksnoveller har gett må bra vibrationer. Inget fel i det, men ingen av dessa genrer har inspirerat mängder av folk till att bli kemister eller astronomer.

Science fiction, eller faktasin (fakta+fantasi), som Sture Lönnerstrand sa på 1950-talet, är alltså en mycket speciell genre som betytt väldigt mycket för många människors yrkesval och som i förlängningen bidragit stort till den tekniska utvecklingen som tillfört även folk som inte gillar science fiction en hel del av den teknik som i dag präglar deras vardag.

Genren har djupare rötter än man skulle kunna tro, inte minst hos oss i Sverige. Det främsta exemplet på det finner vi i några korta rader som Anders Celsius (1701-1744) cirka 1735 skrev i form av ett synopsis till vad han kallade en ”artig roman”. Det finns bevarat på Carolina Rediviva i Uppsala. I denna text tänker han sig att Jorden, Venus och Merkurius ingår allians och krigar mot Mars, Jupiter och Saturnus. Han spekulerar ”om konsten skulle stiga så högt, at man kunde få commerce med de andra systemata planetis”, exempelvis Sirius och fastslår att då ”man knapt kan fara emellan systemata på några hundra år, så bör medicine exceleras (förbättras), at folket kunna blifwa nu så gamla som i Patriarchernas tid. Hwem trodde i förstone man skulle kunna segla i hafwet, der man ej såg något land? Hwem trodde man skulle begynna på at slås i watnet? Så litet tro wi nu at folket kunna och med tiden segla och slåss i luften. Det kunde wara möjligit at alt kiött och hud wore genomskinelig. Skulle man ponera någonsteds i planeterne sådane människior och diur, så skulle det gie tilfälle til en artig Roman – Medici kunde då göra folket långlefwade.”

Anders CelsiusAnders Celsius lyckas här föregripa luftstrider (segla och slåss i luften), stjärnornas krig och resor till andra solsystem samt spekulera om handelsförbindelser mellan planeter och andra solsystem. Ren och oförfalskad faktasi. Mer än 150 år innan H.G. Wells roman Den osynlige mannen publicerades 1897 talar Celsius om att göra människor genomskinliga (menade han kanske röntgen?) och han är inne på att man ska kunna förlänga människans livslängd så att hon kan leva tillräckligt länge för att kunna resa till Sirius.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Anders Celsius var inte den ende i 1700-talets Sverige som hade högtflygande idéer av science fiction-karaktär. När Emanuel Swedenborg (1688-1772) talade om för Christopher Polhem, att han skissat på ”Utkast til en Machine at flyga i wädret”, som 1716 publicerades i nummer fyra av Sveriges första tekniska tidskrift, Daedalus Hyperboreus, så ställde sig Polhem mycket skeptisk till tanken att människan skulle kunna skapa en sådan maskin, varvid Swedenborg citerade Bernard le Bovier de Fontenelle (1657-1757), som redan 1686 sagt följande: “Konsten att flyga har knappt blivit född ännu. Den konsten ska bli allt mer perfekt och en dag kommer folk att flyga upp till månen. Försöker vi låtsas att vi har gjort alla upptäckter eller påstår vi att vi kommit så långt i kunskap att ingenting återstår att tillägga? O, låt oss för Guds skull, komma överens om att det fortfarande finns något för kommande tidsåldrar!”

Emanuel Swedenborgs flygmaskinSenare i livet, då Swedenborg övergått från att ha varit uppfinnare till att bli visionär beskrev han besök som han själv ansåg sig ha gjort på andra planeter.

Peter Nilsson har kommenterat dessa visioner med att de inte är någon ”oskyldig rymdlitteratur; Swedenborg betvivlade inte att han skrev ned vad som var bokstavlig sanning. Han umgicks ju själv med andarna, han berättade vad han hade sett och vad de hade berättat för honom. Ändå skymtar vi – bortom de måttlösa fantasierna – något av den nya världsbild i vilken 1700-talsmänniskan började känna sig hemmastadd. Rymden öppnar sig kring jorden, världsalltet kunde rymma oerhörda ting. Bara en fritt flödande fantasi kunde ge aningar om de underverk som vetenskapen hade kvar att upptäcka.”

1752 framförde Carl von Linné (1707-1778) disputationen Cui Bono? på latin. Redan året därpå, 1753, översattes den efter hög befallning till modersmålet av Christopher El. Gedner under titeln Hwartil duger det? Det finns ingen anledning att påstå att Linné avsåg att skriva science fiction, men att han kände till föreställningen om månresor framgår helt klart i Hwartil duger det? Insprängd i hans disputation finns nämligen ett novellartat avsnitt om de sju Greklands vise som anhöll om tillstånd av Jupiter att under tre dagar få vistas på månen för att studera denna himlakropp på nära håll, men när de väl kommer dit så förslösar de tiden på onyttigheter och käbbel och återvänder hem utan att ha lärt sig lärt sig någonting om denna Jordens drabant. Linnés avsikt var att fördöma usla forskare, som inte tog vara på de möjligheter som tillvaron har att bjuda. Det var helt enkelt en liknelse.

Intresset för att resa till månen förekom på 1700-talet även i mindre vetenskapliga sammanhang. Carl Michael Bellman (1740-1795) skrev i 19-20-årsåldern en satir om 67 verser som han kallade Månan och som publicerades 1760. På Bellmans måne är allting tvärtom mot på jorden. Så här kan det låta:

En gräslig hop med lärogossar

Had’ redan högst i luften gott

Att utan grundval bygga slott:

Här såddes guld i gamla mossar,

Som skull’ med liar skäras opp,

Av dvärgsnät gjordes skåp och vagnar,

Och diken fylldes upp med agnar,

Att hindra oceanens lopp.

Daedalus hyperboreusRedan två år efter Bellmans månfärd publicerades 1762 i Skara en skröna som med fog och utan reservationer kan betecknas som en faktasi, nämligen Then Engelske Flygarens Rese-Beskrifning under hvilken Dikt, Grundlagar uti then Naturliga lagen och Folke-Rätten Then Swenska Yngdomen til tjenst. Författare: Martin Pletz (1721?-1762), vice borgmästare.

Jonathan Swift lanserade i Gullivers resor den flygande staden som kunde höjas och sänkas med hjälp av magneter. Pletz har uppenbarligen läst Swift för han låter sin engelske flygare bygga en flygande maskin som landar på en ö med små människor som talar svenska. Han blir kung över dessa svensktalande lilleputtar och försöker att flyga till månen, men hans flygande maskin orkar inte, så han får återvända till sina svenskar.

Detta svenska intresse för månen har i vår tid tagit sig konkreta uttryck i Niklas Järvstråts projekt att simulera en undermånisk månstad i en övergiven gruva.

”Du kanske tror att framtiden står skriven bland alla kreativa tankar på internet? Så är det inte”, konstaterade Jörgen Städje härom året och han fortsatte: ”Framtiden finns bland de dammiga böckerna på bibliotekens hyllor. De verkligt kreativa hjärnorna fanns för hundrafemtio år sedan. Då fanns knappt någon teknologi som vi ser den idag, utan man var tvungen att besitta verkligt futuristiska tankar om man skulle kunna bygga upp en idé, en uppfinning, eller en värld som höll 150 år senare.”

Bovier de Fontenelle, Emanuel Swedenborg, Carl von Linné och Anders Celsius är alla exempel på sådana tänkare och kan jämföras med de som än i dag tror att NASAs månfärder var en bluff. Och man kan fråga sig: Vad är det för målsättning som i dag upplevs som omöjlig? Kanske skapandet av ett enormt generationsrymdskepp som kan hysa tiotusentals människor och som med ett eget ekosystem färdas årtusende efter årtusende, generation efter generation, genom världsalltet, kanske för att kolonisera en lämplig planet eller kanske för att för alltid fungera som en nomad i världsalltet.

Bernard le Bovier de Fontenelle visar de olika planeterna för sin käraIdén till ett sådant superskepp fördes fram 1929 av John Desmond Bernal i den långa essän The World, the Flesh, and the Devil An Enquiry into the Future of the Three Enemies of the Rational Soul som av någon anledning aldrig tycks ha översatts till svenska, men som finns att läsa ute på internet. Bernal tänkte sig en sfär cirka femton kilometer i diameter. Bland annat föreställde han sig att man kunde fånga in en asteroid och urholka den samt förse den med skyddande lager. Denna värld för sig måste vara självförsörjande med egen atmosfär, vattenförsörjning och odlingar.

Faktum är att den första afro-amerikanska kvinnan i rymden, före detta astronauten, Mae Jemison, leder ett projekt med sikte på just en sådan resa. Vi står inför något så pass ovanligt som rejäl framförhållning, en tydlig långsiktig planering långt utöver vad vi i vardagsslag är vana vid. Det handlar om ”The 100-Year Starship Project”.

”Vi behöver själva inte vara de som sänder ut detta stjärnskepp”, fastslår Mae Jemison. ”Vår uppgift, vårt uppdrag är att se till så att all den kompetens som krävs för att genomföra interstellära missioner finns på plats.”

Liksom för att understryka vikten av detta projekt har Stephen Hawking från sin rullstol hävdat att människan för att överleva helt enkelt måste kolonisera rymden. Varför? Enligt Hawking därför att om människan stannar kvar på jorden så riskerar vi att på ett eller annat sätt utrota oss själva inom tusen år.

 

Bertil Falk
 

Ur arkivet

view_module reorder

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Tien an Mien, Le Pen och den historiska nödvändigheten Om Jan Myrdals politiska…

Den politiske nestorn inom den svenska vänstern Jan Myrdal har alltid redovisat ett djuplodande intresse för historiska skeenden och de stora politiska utvecklingslinjerna och ansett detta sitt synsätt överordnat all ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 04 juni, 2014

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Rune Depp 2

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 20 januari, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 35 -2012

Den här veckan är jag på resande fot. Det är trevligt att resa, upptäcka nya platser, träffa nya människor. Trevligt också att komma hem, jag börjar redan se fram emot ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 25 augusti, 2012

Mats Waltre. Nya dikter

Förtär stenar       ”må det ske med mig som du har sagt” jag lägger upp min kropp på ett altare jag sjunger tillförsiktens och överlåtelsens lov dess namn är förtröstan jag lägger upp min själs kaos ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 08 september, 2014

Internationales literaturfestival Berlin

Den femte oktober avslutades den åttonde internationella litteraturfestivalen i Berlin. Under ungefär två veckor pågick festivalen och samlade en mängd författare, översättare, skådespelare, poeter från hela världen. Årets tema ...

Av: Daniel Pedersen | Kulturreportage | 24 oktober, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.