'> '>

Tyst kunskap, platser och utveckling

När jag ungefär samtidigt satt och bläddrade i Rachel Carsons Bok "Tyst vår" och Ingela Josefsons bok "Från lärling till mästare" började mina tankar kretsa kring "tyst kunskap" även om ...

Av: Carsten Palmer Schale | 10 juni, 2011
Essäer

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | 12 januari, 2007
Scenkonstens porträtt

Det sorgliga geniet. Allan Petterssons livssymfoni

Kraften i Allan Pettersson musik är brutal och väldig i sina apokalyptiska anspråk och allt igenom sinnlig. Hans tilltal är vresigt, strängt och oblygt monumentalt. Han vilar inte i stroferna ...

Av: Benny Holmberg | 23 mars, 2012
Essäer om musik

Grövelsjöns fjällstation

Vad har hänt med de gamla fjällhotellen? Och levs det ännu klassiskt pensionatsliv i fjällvärlden? I Norge vårdas många anrika ställen, men i Sverige har flertalet lagt ner eller gjorts ...

Av: Björn Gustavsson | 06 oktober, 2009
Resereportage

”Skjuta din älskarinna?Har du blivit galen?I Frankrike är det bara sin lagvigda man kan ta livet av”



 La femme  révoltéPå detta direkta vis ville Marya Chéliga informera främst unga kvinnor om fransk lagstiftning, som de förväntades vara helt okunniga om, då det rådde förbud mot att informera om den både i skolvärlden och familjelivet. Ett annat tabuerat område var sexualiteten. Den polskfödda författaren hade fortsatt den författarkarriär hon inlett i sitt hemland i Frankrike, där hon hamnade 1880 efter att ha tvingats fly sedan att hon motsatt sig den ryska invasionen av landet. Författarskapet som i Polen belönades med utmärkelser av allehanda slag, så länge som hon skrev under manlig pseudonym, fick sig också en törn, då det visade sig att upphovsmannen till mästerverken i själva verket var en kvinna. I Frankrike kom hon snart till insikt om kvinnors utsatthet som hon fann iögonenfallande i jämförelse med andra länder. I drastiska formuleringar som etsade sig fast i minnet hamrade hon in budskap som skulle göra dem medvetna om vad som väntade dem i äktenskapet. Liksom många radikala hade hon insett att teatern var ett användbart redskap om man ville väcka till insikt.

Pjäsen ”I gamla hjulspår” (Vieille Ornière) uppfördes 1894 på en teaterscen i Paris, dock inte på hennes egen, ”Le Théâtre féministe”, grundad 1896. Den handlar om en blivande politiker, som är uppbragt över att ha blivit bedragen av sin älskarinna, trots att denna kunnat lyfta ett generöst underhåll, baserad på den hemgift som hans maka fört med i boet. Inledningsscenen skisserar en relation som hans maka inlett med den man som hon älskar. Hon vill nu riva sönder den dimridå som nödtorftigt skyler omgivningens omfattande hyckleri genom att öppet deklarera sin kärlek. Föremålet för denna kärlek reagerar närmast undvikande på hennes förslag. En annan man som försmåtts av henne blir vittne till scenen och beslutar sig för att hämnas genom att informera den hemvändande maken, inte bara om äktenskapsbrottet utom om lagstiftningen som gav stort svängrum åt en bedragen äkta man. Som ett straff för sina överträdelser fick kvinnan räkna med att den bedragne blev så utom sig av svartsjuka att han inte visste vad han gjorde. Detta kallades i folkmun för ”crime passionnel” och någon straffpåföljd var inte aktuell. I ett omvänt förhållande blev det inte något ståhej att tala om. Den otrogne maken å sin sida kunde räkna med att få sig en skrapa i form av ett par månaders fängelse om han var oförsiktig nog att installera älskarinnan i sitt hem. Den äkta maken i pjäsen bedyrar att han naturligtvis aldrig skulle komma på idén att göra det: en blivande politiker respekterade vett och etikett.

Marya ChéligaDenna summariska presentation av pjäsen visar säkert att den knappast skulle ha motiverat något Nobelpris i litteratur. Men Marya Chéliga var inte ute efter några litterära utmärkelser. Hon var arg som en bålgeting och på jakt efter likasinnade, personer som hon inte lyckats hitta i franska feministkretsar. Däremot tyckte hon att det var fart och fläkt på skandinaviska kvinnor som hon på olika sätt inbjöd till samarbete. Ett sätt var att låta dem uppföra sina pjäser på hennes teaterscen, vid genrepet den 24/6 1897 presenterad som ”Théâtre féministe international”, ett annat att låta dem beskriva kvinnors situation i den av henne grundade tidskriften ”Bulletin universel des Femmes.”

Bland de skandinaviska författare som tilldrar sig hennes uppmärksamhet återfinns den danska dramatikern Emma Gad, författare till två-aktaren ”Les Préludes”, vars budskap enligt en samtida kritiker är följande: ”Dessa två akter visar att om kvinnorna bedrar sina män, är det de senares fel. Men ibland, måste erkännas, behöver de inte denna förmildrande omständighet för att nå dithän”. Ett drama av den finländska författaren Minna Kant Canth, det Ibseninspirerade ”Sylvia”, uppfördes likaså. I den finländska läraren Alli Trygg som nära samarbetade med sitt hemlands arbetarrörelse, fann hon en kompetent medarbetare till sin tidskrift.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett av de franska feministernas stora problem när rörelsen började ta form under 1800-talets sista decennier var den splittring som präglade den, samma splittring som ständigt varit förödande för franska socialister. Hade Marya Chéliga något samarbete exempelvis med Jeanette Weil, som under pseudonymen Dick May publicerat verk med feministiska förtecken? Inget tyder på det. I den förbluffande moderna romanen ”L’Alouette” från 1890-talet gestaltar hon ett ungt studentpar som är i färd med att bygga upp en gemensam tillvaro. Beröringspunkterna mellan romanens två protagonister är många. Fattiga och ganska utlämnade förbereder de sig för ”l’agrégation”, det nålsöga som öppnar lärarbanan och forskningen för dem. Deras relation domineras av en ömsesidig respekt och ett på samma gång intellektuellt och känslomässigt utbyte. Efter avlagd examen planerar paret att börja ett liv tillsammans som två jämbördiga, yrkesarbetande lärare. Skildringen av deras gemensamma förberedelser framstår som en för perioden ovanlig vision av kamratskap och solidaritet mellan man och kvinna. Samtidigt anar man mellan raderna att en viktig ingrediens i deras förhållande är att Marthe förutsätts behöva Pierres beskydd.

Emma GadFörhållandet hotas av att en ny karriär förefaller öppna sig för Marthe. Hennes talanger som skribent uppmärksammas av tidskriftredaktionen ”L’Alouette”, som erbjuder henne möjligheter att återkommande publicera sina bidrag. I en viktig scen skildras hur Marthe genom sina fysiska och intellektuella egenskaper väcker uppmärksamhet under en mottagning som anordnats av tidskriften och som hon inbjudits till tillsammans med Pierre. Följderna blir katastrofala för deras förhållande, eftersom Pierre känner sig kränkt och förödmjukad av hennes framgångar. Förebrående och inte utan en viss grämelse konstaterar Pierre, att en oändligt mycket gloriösare framtid än lärarbanans öppnat sig för Marthe. Den logiska konsekvensen av denna hotande obalans i deras framtida karriärer blir i hans ögon att han måste dra sig tillbaka. Dick May kommer här in på ett tema som är mycket vanligt i franska sekelskiftesromaner och som illustrerar även radikala mäns oförmåga att älska en kvinna som inte är honom underlägsen.

Förhållandet går trots allt att rädda: då det visar sig att Pierre men inte Marthe klarar slutprovet, att Marthe i sitt övergivna tillstånd nästan kollapsat och att hon dessutom är inställd på att upphöra med sina skriverier, är Pierre plötsligt redo att fortsätta relationen. Mycket försiktigt och underdånigt ställer Marthe trots allt frågan: ”Om det hade varit du och inte jag som blivit underkänd, skulle vi verkligen då ha varit lika lyckliga?” Frågan viftas bort av Pierre och kommenteras inte av recensenterna. En vänsterkritiker i tidskriften La Revue socialiste drar däremot en suck av lättnad över att Marthe lägger sina författarambitioner på hyllan: ”Sådana små offer garanterar kärlekens fortlevnad”, konstaterar han. Vad som är speciellt intressant i romanen är att den gestaltar hur både man och kvinna trots sin radikalism styrs av det patriarkala tänkandet: det är först när mannen får återuppta sin beskyddande funktion och kvinnan – trots sin så tydligt manifesterade självständighet - en följsam och underdånig attityd, som förhållandet går att rädda.

Minna och Johan Ferdinand CanthFör att vara feminist framstår Dick May som ganska resignerad i sina romaner. Mellan raderna i hennes artiklar och litterära verk anar man en stor besvikelse över att radikala mäns uttalade försäkringar om att ett liv på jämbördig fot inte går att omsätta i den konkreta livssituationen. Denna attityd kan inte ha fallit Marya Chéliga på läppen. Vad som däremot borde ha intresserat henne är Mays teaterpjäs Mor, som uppfördes på den prestigefyllda scenen l’Odéon i början av 1900-talet. En ung, intelligent kvinna som studerar vid Ecole Normale, blir förförd av en yngling, men olyckligtvis inte av den som hon är kär i. Hennes graviditet utlöser reaktioner som i strålkastarljus belyser både föräldrarnas totala förljugenhet och det befängda i en lagstiftning, som ger den blivande fadern fullmakt att bestämma över barnets kommande öden. En diskret förlossning i lönndom och överlämnande av barnet till barnavården är en smidig lösning på problemet, hävdar den blivande fadern. Ett snabbt giftermål med den yngling som faktiskt vill veta av deras dotter och därmed kanske också skulle acceptera att bli far till ett barn, trots att det inte råkar vara hans, är föräldrarnas lösning på problemet.

Elisabeth bryter helt med sin miljö för att bygga upp en helt självständig tillvaro tillsammans med sitt barn. Både i sina journalistiska och litterära texter återkommer Dick May ständigt till undervisning av unga flickor - i det här fallet bristen på undervisning inom vissa områden, exempelvis sexualitetens. I motsats till den uppfostran hon själv har fått präglas hennes barns uppväxt av en total uppriktighet. Dottern blir informerad om sin fars beteende och instruerad om de olika former av svek, som kan möta henne i vuxenvärlden. Det som måste ha framstått som provocerande i pjäsen är också moderns och barnets totala motstånd mot att acceptera manligt beskydd. När barnafadern dyker upp cirka tjugo år efter barnets födelse, eftersom han nu känner sig redo att ta hand om mor och barn, den lilla familj, som han nu uppfattar som sin, bemöts han med en helt oförstående och avvisande attityd.

La Conversion d'André SavenayEn annan fransk författare som lågmält och inträngande skildrar komplikationerna i en parrelation, som fortfarande domineras av det patriarkala tänkandet, är L-M. Compain som i sina romaner från sekelskiftets början gestaltar denna problematik. I L’un vers l’autre (1903) skildrar hon hur en ung kvinna, Laure, långt ifrån betraktar sitt förestående äktenskap med Henri som ett tvångsgifte: i romanens början får hon svindel av hans fysiska närvaro och det är först efter att ha delat hans tillvaro i en landsortsstad under en tid som hon inser att hon måste lämna honom. Henri kräver absolut lydnad av henne och hon inser när det är för sent att den lydnadsed, som hon avlagt under vigselakten långtifrån var någon harmlös ramsa utan att hennes make förväntade sig att den togs på blodigt allvar. Efter att ha levt ett fritt och oberoende liv före äktenskapet, skulle hon nu finna sig i att hon inte hade något personligt inflytande över sitt liv. Bakom hennes rygg hjälper han henne exempelvis genom att tacka nej till de lektioner som hon glatt sig åt att ge, dock utan att fråga honom om lov. Hon lämnar honom för att skaffa sig en utbildning, men först efter att ha förklarat varför deras äktenskap blivit ohållbart.

Det hör till ovanligheterna i den skönlitteratur som gestaltar kvinnors väg mot frigörelse att mannen inser att han måste ändra sig och att en förändring faktiskt är möjlig. Det som i Dick Mays roman äventyrade relationen var att Marthe höll på att hamna ett pinnhål högre än sin blivande man. Samma problem inställer sig i denna roman men det utgör inte längre något hot mot äktenskapet. Romanen slutar i en hoppfull vision av en realistiskt förankrad relation, där parterna till sist kunnat mötas.

Skildringar av en ung kvinnas första möte med sexualiteten förekommer ganska flitigt i den franska 1800-talsprosan. Zola och Maupassant är bara två exempel. Erövringen av den unga, äkta makan/unga flickan ses i deras produktion ur ett manligt perspektiv och förefaller tjäna ett klart underhållningssyfte. Vem vill Varför inte läsa en skildring, bedömd som litterärt högtstående, där den ”lagliga våldtäkt” av en sexuellt fullständigt omedveten ung kvinna gestaltas? Det är knappast förvånande att kvinnliga författare reagerar mot tendensen genom att ge sin version av äktenskap och sexualitet. Det som chockerade deras samtid var inte bara att de skildrade kvinnor som bejakade sexualiteten, utan att de samtidigt ställde krav på att bli behandlade som jämlikar och inte som lovliga offer. Men det är inte bara kvinnliga författare som ger en motbild till skildringarna: kulturskribenten, arbetslivsforskaren och författaren Georges Renard publicerade i början av 1890-talet romanen La conversion d’André Savenay, där en ung man, som aldrig behövt tänka på att försörja sig, plötsligt får ansvar för sin familj som drabbats av konkurs. I förordet till sin roman attackerar han opportunismen i den naturalistiska litteraturen och understryker att hans egen roman avstår från att följa med strömmen. Läsare av romanen förstår långt före André Savenay att han under ett möte förälskat sig i en ung kvinna ur arbetarklassen. Men det är inte bara hennes bländvita nacke som fascinerar honom. Hon blir i hans roman ett språkrör för hela arbetarklassen. Lagen som såg genom fingrarna på ett ”crime passionnel” avskaffades 1975.

 

Eva-Karin Josefson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Den 14 juli firar jag med pannkakstårta och Burgundsenap

Det finns vissa datum som är fastetsade i mitt minne. Jag kan inte nämna alla här, men jag antar att många av dessa överensstämmer med de flesta människors minnesdagar i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 juli, 2016

Europa och den monumentala väggen – Del 2

Det svenska monumentalmåleriet influerades av artonhundratalets rådande estetiska idéströmningar ute i Europa. Hur det uppstod och kom att blomstra runt om i Sverige kan tecknas i tre delar. Perioden som ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 17 januari, 2013

En missionär utan lärjungar om John Cowper Powys

John Cowper Powys var en engelsk-walesisk diktare (1872-1963) som under ett tjugotal år reste runt som föreläsare i USA innan han återbördades till Europa och Wales och sitt egentliga författarskap ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 29 juni, 2010

Om storögda ansikten och inspiration i vågor. Intervju med Lisa Rinnevuo

Det är svårt att tro att Lisa Rinnevuo befinner sig i en oinspirerad period när vi träffas. Hon sprudlar nämligen av inspiration och just det ämnet uppehåller vi oss mest ...

Av: Jessica Johansson | Konstens porträtt | 03 augusti, 2011

Kaj Svensson. Foto: Joanna Gapinska

Kaj Svensson. Tre dikter

THE DAY DYLAN DIED He gain´d from Heav´n (´twas all he wish´d) a friend - Thomas Gray

Av: Kaj Svensson | Utopiska geografier | 10 augusti, 2015

Erotisk krönika VII – Ensamhetens lust

Nätterna är ljusa, lämnar inget i skugga. De ord som nyss lämnat deras läppar hänger kvar i rummet. Ingen av dem ville höra, än mindre se. I en hårslinga fastnat ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 09 augusti, 2012

Två svenskar och en spansk helgedom

Två svenskar och en spansk helgedom Santiago de Compostela i Spanien är en av de allra heligaste platserna i Europa. För där hade man på ett mirakulöst sätt omkring 818 upptäckt ...

Av: Mohamed Omar | Kulturreportage | 15 mars, 2007

Komedins ansikte. Del 1. Om Laurie Anderssons tidiga verk

Denna korta essä handlar om Laurie Andersons liv och verk fram till mitten av 1990-talet.I en kommande text ska jag försöka skriva om det Laurie Anderson har producerat under de ...

Av: Gilda Melodia | Musikens porträtt | 08 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.