Upplevelser i Kappadokien del 2

Kappadokien är beläget mitt på den anatoliska halvön, Asiens utpost mot Europa. Namnet på regionen Kappadokien sägs härleda från persiskan och betyder ”de vackra hästarnas land”. Jag kan riktigt se ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 19 december, 2013
Resereportage

Postludium

Öknen du genomkorsar är brödet som du bryter var en gång säd köttet du tuggar blodet du tillåter devastera mina ådror var en ...

Av: Post Nigredo | 02 mars, 2009
Utopiska geografier

Anders Österling. Armod

En dikt av Anders Österling . Dikten nedan kommer att tryckas i Knut Lindelöfs bok  Ett liv, en tid – Åren 1994–1973 genom kameraögat. Armod Dig, stora fattigdomens barn,dig binda inga band ...

Av: Anders Österling | 01 mars, 2014
Utopiska geografier

Torah på  Synagogan i Köln

Medeltida tolkningar av Torahn

Det finns få texter som är så enkelt och spartanskt skrivna som Torahn. Samtidigt är den från en svunnen tid med andra tanke- och levnadssätt. I denna öken av kargt ...

Av: Gustaf Redemo | 06 maj, 2017
Essäer om religionen

  • Essäer
  • Publicerad:

Feminism - befrielse eller tvångströja?



Kvinnobulletinen var organ för grupp 8. Nr 2/80Eftertankar kring 8e mars, internationella kvinnodagen
Världen är full av tvångströjor. Är det bara att välja?

Roma, du som tog vår frihet för att ge oss skydd och värn – nu, var äro dina örnar, dina legioners järn? Skrev Viktor Rydberg för mer än hundra år sedan.

Allltså: att byta ut en tvångströja mot en annan skapar inte frihet.

I den traditionella familjen levde alla kvinnor i tvångströjor. Somliga dyra, andra billiga och rentav i trasor. Jag säger medvetet ”alla” eftersom jag menar det finns anledning anta att alla säger alla kvinnor formades av patriarkala strukturer. Det fanns inte plats för undantag. Husbondens röst var lag, förmögna män hade rösträtt. Det fanns, vid förra sekelskiftet, också något som kallades ”fadermördare”. Nej, det var inte söner som konspirerade mot sina fäder. Det var en sorts stärkta kragar som stack upp mot hakan och gjorde ont. Besuttna och auktoritäre män måste bära dessa för att inte tappa i värdighet. Alltså: Patriarken hade sin alldeles egen tvångströja.

Feministisk filosofi och 8e mars

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ärligt talat är jag måttligt intresserad av 8e mars, eller av den sortens markörer över huvud taget. Däremot är jag intresserad av kvinnors situation överallt i världen, ibland omåttligt. Följaktligen är jag intresserad av feminismen som ideologi, filosofi, politik och kommunikation. Inte för att finna kvinnliga ledstjärnor, utan helt enkelt för att den tycks ha uppstått ur ett slags historisk nödvändighet, överlevnad och rättvisekamp. Inte heller för att jag tror att feminismen skulle innebära en nyckel till kvinnlig frigörelse, men att dess förekomst kan ge perspektiv på allas vår situation – kvinnors, mäns, barns.

Inom feministiska tänkesätt har många kvinnor också funnit möjlighet att uttrycka sig, funnit mod att skriva, tala, komponera, bildskapa, röra sig i dans och idrott. De har insisterat på utrymme inom politik, vetenskap, konst och forskning. Många kvinnor har där funnit ramar som givit dem långt större utrymme än patriarkatets värderingar någonsin kunde ge en föreställning om. Kvinnor har satsat på utbildning och karriärer som tidigare endast varit förbehållet ” vita heterosexuella” män. De har krävt tillgång till yrken, som länge ansågs vara olämpliga för ”det täcka” könet. De har krävt körkort. Ja, det fanns en tid då det diskuterades huruvida kvinnor alls kunde vara lämpliga som bilförare och inte förväntades kunna skilja mellan bromsen och gaspedalen samt hängde handväskan på choken. – reglaget som fanns i bilar förr i världen.

I själva brytpunkten – alltså då feminismen började insistera och sticka ut en vass haka i det patriarkala systemet, mot slutet av 1900-talet, var det inte bara männen som blev provocerade, utan också många kvinnor. Tex husmödrarna, alltså gifta kvinnor som upplevde att de hade en självklar auktoritet inom hemmets fyra väggar och berövades denna sin plats i livet.

Det fanns kvinnosakskvinnor. Min mamma gillade dem inte. Det fanns riksdagskvinnor. De kämpade mot oddsen och ansågs onaturliga och inte riktiga kvinnor. De blev förebilder, pionjärer, såväl som föraktade och bespottade. Karin Kock, Ulla Lindström med många flera. Pionjärer och något av martyrer, trots framgång.

Lika bra som männen? Kvinnlig särart?

En av många feministiska publikationer i USA (1995)Jag minns dessa diskussioner på 60-70-talet, och jag tror inte de har slutat än. Likhetsfeminism eller särartsfeminism?

-Inte skall vi väl ha makt! utropade en kvinna förskräckt när jag försökte berätta för henne om nödvändigheten av större möjligheter för kvinnor.

Kunde jag tänka mig en kvinnlig statsminister? Var en av de frågor jag kunde få av medsystrar. Den frågan kan nog ställas än i dag, med tanke på hur det ser ut i vårt land. Det blev ju ingen kvinnlig statsminister den gången – alltså när Mona Sahlin hade fått in foten i dörrspringan. Inte blev det något av för centerpartiets dåvarande ledare heller - Maud Olofson –som ju lyckades limma ihop borgerligheten till en allians, medan hon själv måste stå tillbaka för moderat-ledaren och centern för moderaterna.

Än i dag kan jag se hur f.d. jordbruksministern Margareta Winberg, S, får på pälsen för att hon framställer sig som feminist. Som ordförande för UN Women, Sverige, har hon kallats ”Chefen för fittstimmet” av några som gjort sig lustiga. Hon bör förstås ta det som en komplimang.

Bara det kan räcka. Behövs 8e mars? Vad som behövs är naturligtvis den process, som redan är på gång och kvinnor som uppmärksammar den.

Vad som inte behövs är sådant som kan förefalla vara på gränsen till sekterism eller nya tvångströjor i feminismens namn. Kvinnor som talar om för varandra vem som skall hålla upp dörren eller inte, plocka upp tappade grejer eller inte, diska, dammsuga eller inte, mm sådant som kan räknas till gammalt invant könsrollsbeteende. Jag har hört kvinnor beskylla andra kvinnor för ”mansfjäsk”, eller nära nog kräva av dem att de inte skall umgås med det motsatta könet, inte använda smink eller klä sig enligt modet och skälla ut kvinnor som sagt att de trivts i sin gamla hustru-roll.

Det fanns en sådan tid när kvinnor var totalt beroende av män för sin blotta överlevnad, och det är knappast hjälp till frigörelse att ge sig på dem som då inte kunde undgå de patriarkala rollerna. En brytningstid är svår för alla, mer eller mindre, och vi är långt ifrån färdiga. Jag anser att den med oundvikligen skapar en massa ambivalenser.

Frigörelse är inte att marschera åt samma håll och ropa samma slagord. Däremot kan det vara en nödvändig strategi vissa sammanhang, eftersom vi ges en möjlighet att gömma oss i kollektivet.

Den gränsbrytande feminismen har varit viktig, eftersom det knappast funnits några andra sätt att tillgå.

Grupp 8 och världen

Indisk feministisk tidskrift. Manushi betyder kvinna på hHur fortsätter kampen? Jag försöker skaffa mig en bild genom att läsa vad media publicerar 8e mars 2014. Det är lite mycket grupp 8-nostalgi och ”framgångsrika kvinnor” (Expressen) för min smak. Där finns emellertid också ett antal artiklar om kvinnors situation i skilda delar av världen, tex. Indien. På DNs web-upplaga finner jag ingenting i ämnet. Men några unga tjejer låter tatuera sig för att markera kampen, och därmed uppstår ett spontant nätverk via facebook. (Aftonbladet) Och, obs! utan grupp 8 hade dessa tatueringar säkert aldrig blivit av. Så egentligen håller vi på att få en ny historiesyn. Men . . . .”Sveriges historia är deras kungars” hette det när jag gick i skolan för länge sedan. Är kvinnornas historia fast i grupp 8-tänket? Hoppas inte det.

Den bild jag själv har är att kvinnor kämpar i de olika yrken som senare tid givit dem tillgång till, samtidigt som familj och barn har en stor existensiell betydelse, något som helt enkelt tär på krafterna genom det arbete som krävs.

Själv hyser jag något slags övertygelse att hela samhällsstrukturen är stadd i förändring, och att vi inte alltid lägger märke till det.

 

Annakarin Svedberg

 

 

 

 

 

indi

 

Ur arkivet

view_module reorder

Kärleken till de tre bollarna - "bildkonst på rull"

Det finns flera former av biljard. Trevallars carambole är den mest sofistikerade formen, den utförs på ett stort biljardbord utan hål. Det handlar om interaktionen mellan de tre bollarna (en ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 16 juli, 2017

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Hundra år av Hjärtatsoro

Havet är kav lugnt; blankt som en förtrollad spegel. I dag går inga vita gäss på Sundet. Solen lyser varm och luften är hög och klar. I hamnen hörs vilda ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2009

Och snön, den föll och föll

Det snöar ymnigt i litteraturen. Snön faller redan i Heidenstams ”Sverige” som borde varit vår nationalsång om Stenhammars melodi inte varit så svår att sjunga: ”Fall julesnö och susa djupa ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 25 december, 2014

Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 07 juni, 2012

Kriget enligt Julius Evola

Vad är krig? Eller rättare sagt: vad innebär krig? Svaren på denna fråga är naturligtvis mångtaliga. Väpnade intressekonflikter mellan klasser eller plutokrater. Meningslöst, mekaniserat lidande. Ett nödvändigt ont i syfte ...

Av: Sven André | Essäer om litteratur & böcker | 22 november, 2010

Det menings-fulla (menings-fyllda) hos Roberto Bolaño

Eftersom jag inte har spanskan i mitt eget språk så sker det mesta av min läsning om den chilenskt födde författaren Roberto Bolaño genom artiklar som förekommer i den engelskspråkiga ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 april, 2014

Innesluten i sig själv - en trettiotvåårig dvala blir opera i skärgården

Anders Eliassons kammaropera "Karolinas sömn" hade premiär på Värmdö för några dagar sedan samtidigt som det nya konstcentrat "Artipelag" öppnades. Privata pengar förvandlas till allmän nytta, det är bara att ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 09 juni, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.