E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 1

Edgar Lawrence Doctorow född 6 januari 1931 i The Bronx i New York, död 21 juli 2015, var en amerikansk författare som slog igenom 1975 med romanen "Ragtime". Tidningen Kulturens Ivo Holmqvist porträtterar honom med en artikel i två avsnitt.

Av: Ivo Holmqvist | 26 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Musée de Montmartre. maison du Bel Air. Foto: Wikipedia

”Jag har bestämt mig för att vara lycklig, ty det är bra…

Alla konstälskare och konstnärssjälar i alla åldrar har just nu en rad möjligheter att förhöja livskänslan genom att bege sig till Paris. Eva-Karin Josefson skisserar för oss en kort historik ...

Av: Eva-Karin Josefson | 05 september, 2015
Essäer om konst

Anna Frank

Vem, för vad, och hur länge, bör darra?

Webbplatsen COLD CASE DIARY, “www.coldcasediary.com” vill komma fram till svaret på den för en del människor obekväma frågan ”What led to the arrest of Anne Frank and the others hiding in ...

Av: Vladimir Oravsky | 05 november, 2017
Reportage om politik & samhälle

Kan Spel vara Konst?

Spel är ett fenomen som borde tas på större allvar inom kulturvärlden. Trots sin unga ålder har spelvärlden verkligen blommat upp och blivit ett av de största fenomen vi har ...

Av: Max Johansson | 28 augusti, 2014
Essäer om konst

  • Essäer
  • Publicerad:

Från första världskrigets slagfält



Gavrilo Princip, på uppdrag av den serbiska nationalistiska organisationen Svarta handen, dödade ärkehertigen och kronprinsen Franz Ferdinand av Österrike och hans hustru Sophie von Chotek den 28 juni 1914 i Sarajevo. Händelsen utlöste den så kallade svarta veckan som följdes av utbrottet av första världskrigetBBC låter meddela att många fler brittiska dagboksblad från första världskriget ska läggas ut på nätet. I National Archives finns en och en halv miljon sådana sidor varav man redan kan ladda ner och läsa en femtedel. Fler blir det nu när vi i fyra år framåt ska iaktta hundraårsdagarna av alla gräsligheter. ”Dulce et decorum est pro patria mori”, devisen om att det är ljuvt och passande att dö för fosterlandet, har alltid varit genomfalsk - ”the old lie” som Wilfred Owen, en av den tidens unga döda poeter, nyktert och föraktfullt tillfogade.

Icke förty vädrar engelska nationalister morgonluft. Royal Mint, det brittiska myntverket, har redan präglat en minnespeng med det bekanta porträttet av Lord Kitchener som pekar på alla ynkryggar som ännu inte låtit sig enrolleras för att slaktas på slagfälten: ”Your Country Needs You” (i USA var det Uncle Sam som kom med samma befallning). Tilltaget har mött mothugg från oppositionen. Kulturministern i Labours skuggkabinett talar om ”an unnecessarily jingoistic approach” i regeringens ansträngningar att upplysa om de fyra åren som följde på den varma sommaren 1914.

En rad romaner om den tiden kommer nu i nytryck, av Remarque, kanske Ludwig Renn, säkert Robert Graves och Siegfried Sasoon (som Elisabeth Brännström för en tid sedan behandlade på den här sidan i en intressant artikel), och i USA väl  e.e.cummings ”The Enormous Room” och John Dos Passos ”Three Soldiers”.
Barbara Tuchmans ”The Guns of August” kommer på nytt, och Virginia Cowles bok om Kaisern borde göra det. Peter Englunds ”Stridens skönhet och sorg”, med berättelser från den tidens ögonvittnen, har mötts med många lovord utomlands. Bonniers får gärna haka på med att återutge Jolos trilogi ”1914”, ”Den okände soldaten” och ”Rivna fanor”, och Norstedts med Ragnar Svanströms tre böcker om Tysklands väg från kejsardöme till Weimarrepublik.

Böckerna om tiden före, under och efter The Great War, det som man hoppades skulle innebära slutet på alla krig, duggar nu tätt: Max Hastings ”Catastrophe 1914: Europe Goes to War”, Margaret MacMillans ”The War That Ended Peace: The Road to 1914”, och Christopher Clarks ”The Sleepwalkers: How Europe Went to War in 1914” har uppmärksammats stort men är bara några i en lång rad böcker som blickar tillbaka. Snart kommer på Atlantis Pehr Thermaenius ”Jul på Västfronten. Fotboll i ingenmansland”, om den tillfälliga julpausen i stridigheterna. Om det finns det redan filmen “Joyeux Noel” och Stanley Weintraubs bok “Silent Night – the Story of the World War I Christmas Truce”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ingen finns kvar från den tiden. För femton-tjugo år sedan råkade vi befinna oss i Sydney när man firade Anzac-Day (uttytt Australia and New Zealand Army Corps) till  minne av alla krig nationen varit inblandad i, från världskrigen till Korea och Vietnam. Från vårt hotell kunde vi se en nästan ändlös rad marscherande, först de överlevande efter 1914-18. I täten kom de som kunde vandra i takt, några med käpp eller kryckor, sedan i rullstol, och så ett par ambulanser. De var gripande, och patetiskt – nu är alla borta. En bok om den siste överlevande engelske soldaten från första världskriget som klarade sig vid Passchendaele 1917, återvände till det civila och blev rörmokare resten av livet, kom 2009: Peter Parkers ”The Last Veteran – Harry Patch and the Legacy of War”. Samma år dog Patch, 111 år gammal. 

För 100 år sedan började det första världskrigetDagens Nyheter inleder tillbakablickandet med ett reportage från Ypres, ser jag. Enbart där stod tre förödande bataljer: från 18 oktober till 22 november 1914, från 22 april till 25 maj 1915, och från 31 juli till 6 november 1917. En av de sista artiklar Pär Rådström skrev, det var 1962 och han var redan sjuk i den leukemi som ledde till hans död året därpå, handlade om en resa till första världskrigets slagfält. ”Den korta resan”, först tryckt postumt i BLM, är full av trötthet och melankoli. Den var tänkt för en essäsamling där han ”ville studera människornas kolossala förmåga att aldrig fatta vad som händer medan det händer”, som Kurt Bergengren formulerar det i sitt efterord när den kom i bok fem år senare, samman med andra av Rådströms sena tidningstexter.

Också Jolo vandrade runt på Frankrikes och Flanderns slagfält, lika benägen han att känna sig sorgsen och melankolisk. I en av sina lysande DN-artiklar skildrade han en gång sitt möte med en engelsk gentleman som hade till uppgift att hålla ordning och reda på alla brittiska krigskyrkogårdar runtom i världen. För några år sedan kom en bok om de engelsmän som efter 11 november 1918 slog sig ner i Ypres och som blev kvar där och bildade en brittisk koloni. Det började med dem som, likt mannen Jolo träffade, skulle vårda de tusentals gravarna efter alla fallna på de flandriska fälten. De tog med sig hustrur och barn över Kanalen, fler kom till, efterhand fanns ett par hundra familjer i och kring Ypres.

Dessa utlandsbritter blev väl mottagna och rotade sig snart, men lät sin patriotism gentemot hemlandet gå i arv. Deras barn blev trespråkiga, förutom engelska flytande också på franska och flamländska, och när nästa krig föll över dem engagerades sig många i motståndet mot Hitler och hans ockupationsarmé. Deras spännande historia kan läsas i ”The Children Who Fought Hitler. An Outpost in Europé” av Sue Elliott och James Fox. Det är en dokumentation som låtit vänta på sig, och den skedde i grevens tid: de som när boken kom för fyra år sedan var i livet av de inblandade var i åttioårsåldern eller äldre. 

För några år sedan vandrade jag omkring i de trakterna en vacker sommarsöndag, underligt nog utan behöva trängas med turister. Från Gent är det inte lång väg till Ypres (som orten är känd som internationellt, och i krigslitteraturen). Tåget till Kortrijk tar en halvtimme, och efter byte är man efter ytterligare en kvart framme i Ieper (som är vanligast på skyltarna, i denna flandriska trakt). I museet över första världskrigets fasor finns en skrämmande illusorisk rekonstruktion av ett stycke ingenmanslands förödda terräng, det skärande ljudet av granater som visslar förbi, bombkrevader och explosioner, leriga skyttegravar. 

Och överallt taggtråd. För ett tag sedan träffade jag en man från Perth som reste i armerad betong och hade goda försänkningar i den belgiska stålbranschen, särskilt med ett genomsolitt bolag vars rikedomar grundades knappt hundra år tillbaka i tiden när det fick ensamrätt på leveransen av taggtråd under första världskriget, makabert men vinstgivande. En museimonter i Ypres håller minnet vid liv av den kanadensiske fältläkaren John McCrae. Dagen efter att hans kamrat stupat 1915 skrev han en dikt som snart trycktes i Punch och som hängt med sedan dess. Senast hörde vi den läsas på Anzac Day i vår förstad i västra Auckland, av en späd flicka. De flesta som lyssnade var försedda med en röd pappersvallmo till minnet av de fallna, som seden är i England, Australien och på Nya Zeeland.

StridenMan håller liv i traditionerna härnere och glömmer inte bort de många nyazeeländare som föll långt bortom hemlandet i olika krig, allra flest – ett förfärande antal - i turkiska Gallipoli, men också på andra slagfält: i franska Verdun och Somme, och i belgiska Passchendaele och Ypres/Ieper. På det att vi inte må glömma - ”Lest We Forget”, som det brukar stå på de många minnesmärkena över de fallna. John McCrae som överlevde gjorde sig till tolk för dem som inte gjorde det:

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

PS: The New Shorter Oxford English Dictionary kan inte ange något ursprung till ordet jingoism men förklarar betydelsen: ”loud and blustering patriotism”.

Ivo Holmqvist

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Vad är en ikon?

  ”Du skall inte göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller det som är nere på jorden eller av det som ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 06 december, 2012

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | Essäer om litteratur & böcker | 30 april, 2017

Jules Verne, En amerikansk journalists resa 2889

Vid hundraårsminnet 1889 av franska revolutionen skrev Jules Verne en framtidsvision från 2889, d.v.s. tusen år till in i framtiden. Han visste lika väl som alla andra att det inte går ...

Av: Jules Verne | Kulturreportage | 02 oktober, 2013

Stillbild ur filmen

Godfried Schalcken och spöktavlan som aldrig fanns

Den holländske 1600-talskonstnären Godfried Schalcken har inte blivit ihågkommen i första hand för sitt konstnärskap, utan snarare som en karaktär i en gotisk novell. Novellen blev en film och sanningshalten ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 11 mars, 2015

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Albert Herranz – Dikter

Albert Herranz (Stockholm, 1970). Jag har bott hela mitt liv på en medelhavsö och detta har präglat mitt skrivande. Min värld är liten, en människas mått, så liten att du ...

Av: Albert Herranz | Utopiska geografier | 26 mars, 2012

Den förhatliga kulturrelativisten

Lena Andersson skriver i DN 4e november om hur framställningen av historiska epoker (i det här fallet 1700-talet) i tv-serien Anno 1790 är symptomatiskt för en alltmer dominerande historisering, kontextualisering ...

Av: Anna Remmets | Gästkrönikör | 08 november, 2011

Språket bortom orden. Tankar kring en monografi om Arvo Pärt

Det hör inte till vanligheterna att någon som inte är musiker eller musikvetare till professionen skriver en monografi om en tonsättare. Men det har emellanåt inträffat, och då handlar det ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 12 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.