Foto: Karin Lindroos & Come to Finland Publishing

Reseaffischer med glamour och humor

 På Nationalmuseet i Helsingfors pågår just nu en utställning över findlänska reseaffischer. Det är startskottet för museet att fira att det självständiga Finland fyller 100 år.

Av: Lena Andersson | 22 Maj, 2017
Kulturreportage

Mer historia åt folket!

Dick Harrison är en av våra mest kända historiker och nu har han tagit itu med att sammanställa Sveriges historia. Men förvånade nog möts hans arbete med populärhistoria med skeptis ...

Av: Anna Erlandsson | 24 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Arkitektur som reklam

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen. Arkitektur som reklam En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av ...

Av: Bertil Falk | 13 mars, 2010
Essäer om konst

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 oktober, 2010
Musikens porträtt

  • Essäer
  • Publicerad:

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare



Lemminkäinens moderNu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger på har uppstått och om Elias Lönnrots skapande arbete att samla och tolka olika versioner av runorna. Lönnrots arbete bidrog väsentligt till att det finska folket bildade en identitet. Kalevala ja laulettu runo består av essäer av 16 författare.

I en av essäerna tolkar Senni Timonen Lemminkäinens moder, som var shaman (tietäjä, ”den som vet”) och mor och dessutom undervisade sonen i sin lära.

Lemminkäinens mor är kanske den viktigaste av Kalevalas kvinnogestalter och bekant för de flesta finländare tack vare Akseli Gallen-Kallelas målning där hon ses sörjande bredvid sin sons döda kropp. Timonen beskriver hur modern ständigt är närvarande då sonen reser bort och vid hans hemkomster. Men Lemminkäinen hör inte på hennes varningar:

Inte vet den arma modern, hon som fött och fostrat honom,
var den stackars sonen vandrar, hennes ättling irrar,
om han far i furuskogen, över ljungrishöljda hedar,
om han är på öppna havet ibland vitskumkrönta vågor
eller i den stora striden, i den vilda vapenleken,
där det forsar blod kring benen, sårsvett står en upp till knäna.
(Ur femtonde sången)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Moderns onda aningar besannas. Hon försöker hjälpa Lemminkäinen med sin självuppoffrande kärlek, en kärlek som kan övervinna döden. Detta har enligt Timonen gjort henne till en mytisk figur, en finsk Pietà (Pietàmotivet föreställer Jungfru Maria med den döde Kristus i sin famn):

”Moder, som mig fött och fostrat, du, som vårdat mig med
vånda!
Om du varsnat, om du visste var din stackars son har hamnat,
säkert skulle du då skynda för att frälsa mig ur faran,
rusa för att rädda sonen från att dö på denna resan,
från att ung och frisk gå hädan, stupa i sin styrkas dagar.”

Ömselynte Lemminkäinen for med buller utför forsen,
Fördes av den strida strömmen bort till Tuonis stugutomter.

Tuonis son, den blodbestänkte, högg sitt skarpa svärd i
mannen,
Klöv hans kropp med vassa klingan; med ett hastigt hugg av
svärdet
Skär han sönder liket femfalt, styckar det i åtta stycken,
slänger dem i Tuoniströmmen, Manaälvens mörka flöden.
”Stanna där i tiders tider med din båge, dina pilar,
jaga svanarna på strömmen, änderna inunder stranden!”

Det var Lemminkäinens bane, bålde friarns bråda bortgång
I den svart Tuoniströmmen, i den dal där Döden dväljes.
(Ur fjortonde sången)

Trolldomskonst som högsta kunskap

Att rädda hjälten ifrån döden är ett tema som finns bland annat i antikens myter, kristendomen och egyptisk och nordisk epik. Detta tema finner vi också i berättelsen om hur Lemminkäinens mor samlar sonens styckade kvarlevor ur forsen och väcker honom till liv. Lönnrot valde sin första runosångare Juhana Kainulainens version. Han presenteras närmare i boken av Ulla Piela. Andra berömda runosångare ansåg att Lemminkäinen dog i forsen. Timonen menar att man inom senare tiders kvinnoforskning förutom de obestridda ideologiska egenskaperna hos modern också betonat maktfaktorn, det vill säga att hon inte hade enbart osjälviska motiv utan försökte påverka sonen så att han handlade enligt hennes vilja. Timonen lyfter fram tre synvinklar på Lönnrots porträtt av Lemminkäinens mor: auktoritet grundad på kunskap, relationen melan mor och barn samt två kvinnoideal.

Lönnrot ansåg trolldomskonsten vara den högsta kunskapen. Han betonade att Lemminkäinens mor var mycket bevandrad i denna konst lisom i runkunskap. Sonen skulle med tiden tillägna sig moderns kunnande och makt. Björn Collinder skriver i inledningen till sin svenska översättning av Kalevala att det är ett faktum att de fornfinska hjältarna i hög grad sysslade med magi. Magi var för vikingatidens människor vad elektricitet och radium, narkos och hypnos är för oss. För dessa människor var magi vishetens blomma. Vad vi nu kallar vidskepelse var en upplyst insikt i naturens ordning, och kunskap betydde makt för dem liksom för oss. Timonen anser att Lemminkäinens mors shamanism kommer till uttryck på två sätt: som råd eller varningar och som en förmåga att förutse framtiden:

Modern sökte hejda sonen, gamla gumman varnar honom:

”Gode gosse, du må icke gå till Pohjafolkets gårdar,
börja krig mot Pohjas pojkar, söka strid med Lapplands söner,
ty du kan ej kväda galdrar, vet ej det som vismän veta.
Du blir snart av samen sejdad, du blir trollad utav Terbon
Huvdstupa mitt i smörjan, bränner armarna i elden,
Händerna i heta askan, hamnar på en glödhet hälla”.
”Bry dig inte om att fara bort till Pohjas bistra bygder,
Pimentolas mörka mörka marker! Lemminkäinen mister livet”.
(Ur tolfte sången)

Då Lemminkäinen igen beger sig till Pohjola (den osynliga världen) möter han en orm, men är inte mera så hjälplös då han kommer ihåg att modern lärt honom att sjunga runan om ormens uppkomst.

Lönnrots framställning av Lemminkäinens moder uttrycker också relationen mellan mor och barn. Timonen framhåller att den berättande folkdiktningen beskriver känslor via personernas handlingar. Lönnrot använde sig av detta stilgrepp i sina tidigare varianter av Kalevala men i de senare tog han upp känslorna mellan mor och son mera direkt:

Lemminkäinens gamla moder kom då dit och såg på borsten,
började gråta bittert: ”O, jag stackars gamla gumma,
osäll är min arma levnad! Ack, nu har min arma gosse,
olycksmärkta ättling, råkat ut för ofärd-
fallen är den gäve hjälten, Lemminkäinen har gått hädan,
ty det dryper blod av borsten, sårsvett sipprar ifrån kammen.”
(Ur femtonde sången)

Släktskap med Maria-runorna

Blodet på borsten är det tecken som får modern att handla och hon börjar omedelbart söka sin son. Med upprepade bilder av blod symboliseras här förbindelsen mellan mor och son. Modern ser sig och sonen som en enhet, sonen är hennes kött och blod och blodsymbolen betyder för henne att sonen befinner sig i fara. Lönnrot visar med bilden av blod den djupa förbindelsen mellan modern och sonen och deras gemensamma öde. Sonen framställs som sjävcentrerad och oförmögen att leva sig in i moderns känslor – men modern lever för sin son oberoende av om han lever för henne.

I Lemminkäinens mors väsen och verksamhet förenas enligt Timonen två så gott som motsatta kvinnoideal: den aktivt handlande och den passivt väntande. I den karelska folkdiktningen innehåller de så kallade Maria-runorna samma aktiva moderstyp som hittas i kvädena om Lemminkäinens mor, modern som övervinner döden. Folkdiktningens Maria sökte oupphörligt sin försvunne son. Hon bad solen om hjälp och då döden hotade återförde hon honom till de levandes krets. Lemminkäinens mor vandrar genom skog och mark förvandlad till ett djur och frågar efter sin son av vägen, månen och solen. Slutligen berättar solen sanningen och hjälper henne att få upp sonen ur graven. Detta motiv återfinns i Maria-runorna; Lemminkäinen är i forsen, Jesus i graven. Skillnaden är att Lemminkäinens mor inte är Maria som söker Guds son, utan att hon söker en mänsklig son.

Under arbetets gång betonade Lönnrot alltmera den passiva rollen, modern som väntar hemma. I berättelsen uppstår en konflikt: Modern vill ha sonen hemma, sonen vill bort. Lemminkäinens mor lovar att ge sonen ett gömställe om han svär en ed att inte gå i krig, vilket han gör halvhjärtat och med motstridiga känslor.

Detta motiv, kvinnor som vill ha trygghet och bindning samt män som vill ha frihet, ta risker och vara i rörelse, har aktualitet också i vår tid i förhållanden där kvinnors och mäns olikartade förväntningar på varandra leder till ständiga konflikter.

 

Nina Michael

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

En intervju med Solomon Burke

Robert Cray, Solomon och Ike Turner. Bild: www.thekingsolomonburke.com En Intervju med Solomon Burke Solomon Burke började sin musikaliska karriär med gospel. På det tidiga 1960-talet gick han över till mer "jordnära ...

Av: Mattias Bergqvist | Musikens porträtt | 30 april, 2009

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2016

Jenny Enochsson, Rödvinsfläckar

  Jenny Enochsson (född 1976) bor i Uppsala, Sverige. Hon skriver främst noveller men även lyrik. Ofta översätter hon sina texter till engelska. En del av hennes texter har getts ut i ...

Av: Jenny Enochsson | Utopiska geografier | 02 januari, 2012

Alla vill till Mörkrets hjärta

Gjorde svenska FN-förband sig skyldiga till en massaker i Kongo under 1960-talets fredsmission? Än i dag finns det skäl att åtminstone ställa frågan utan att utmålas som konspiratoriker. "Ett svenskt ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 12 november, 2012

Av Jasenko Dervisic

Att1 tillverka2 ett3 ting4, vars5 motstycke6 ej7 tidigare8 setts9, är10 konstnärens11 vision12 Ett13 uttryck14 bland15 dem16 alla17 att18 kalla19 sitt20 eget21 är22 därför23 dennes24 ambition25 Kritiker26 säger27 att28 ingenting29 nytt30 kan31 göras32 ...

Av: Jasenko Dervisic | Utopiska geografier | 15 augusti, 2008

Ossler om mörk musik, industriromantik och Lennart Persson

Innan solospelning och konsert med Thåström på Siesta-festivalen, träffar Tidningen Kulturens Rasmus Thedin, Pelle Ossler på hans hotell i Hässleholm, där det diskuteras inspiration, monotoni och avlidna musikskribenters förmåga att ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 11 juni, 2010

Oscar Levertin porträtterad av Carl Larsson 1906

Långdistanslöparens uthållighet

Per Rydén, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är inte känd för det korta och koncentrerade formatet. TK:s Ivo Holmqvist har läst hans vidlyftigt innehållsrika memoarer.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 12 september, 2015

Kierkegaard och melankolin som hyllas av romantiken

Det tragiska är att två älskande inte förstår varandra, det komiska är att två som inte förstår varandra älskar varandra.Redan i Sören Kierkegaards debut 1838 - Ur en ännu levandes ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.