Intervju med Anne Riitta Ciccone

Tidningen Kulturens Roberto Fogelberg Rota har träffat regissören Anne Riitta Ciccone med anledning av filmen "Il prossimo tuo" (Din nästa) från 2008, en film om tre berättelser i tre olika ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 21 oktober, 2010
Filmens porträtt

”SE PÅ MINA VERK TILLS DU SER DEM!” Tankar om konstens oavhängighet.

”Jag kan helt enkelt inte se expressionismens, futurismens, kubismens och andra ’ismers’ verk som det konstnärliga geniets högsta uttryck. Jag förstår dem inte. Jag finner inget behag i att se ...

Av: Thomas Notini | 18 mars, 2014
Essäer om konst

Världen är kall och ödslig

Världen är kall och ödslig Här är Europas kokande gryta av arbetslöshet och elände. Imponerande är det onekligen, men tröstlöst.  Tidningen Kulturens Crister Enander besöker i andanom Karin Boyes Världsstat. Det finns ...

Av: Crister Enander | 02 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Benjamin 9

 

Av: Håkan Eklund | 16 oktober, 2011
Kulturen strippar

  • Essäer
  • Publicerad:

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare



Lemminkäinens moderNu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger på har uppstått och om Elias Lönnrots skapande arbete att samla och tolka olika versioner av runorna. Lönnrots arbete bidrog väsentligt till att det finska folket bildade en identitet. Kalevala ja laulettu runo består av essäer av 16 författare.

I en av essäerna tolkar Senni Timonen Lemminkäinens moder, som var shaman (tietäjä, ”den som vet”) och mor och dessutom undervisade sonen i sin lära.

Lemminkäinens mor är kanske den viktigaste av Kalevalas kvinnogestalter och bekant för de flesta finländare tack vare Akseli Gallen-Kallelas målning där hon ses sörjande bredvid sin sons döda kropp. Timonen beskriver hur modern ständigt är närvarande då sonen reser bort och vid hans hemkomster. Men Lemminkäinen hör inte på hennes varningar:

Inte vet den arma modern, hon som fött och fostrat honom,
var den stackars sonen vandrar, hennes ättling irrar,
om han far i furuskogen, över ljungrishöljda hedar,
om han är på öppna havet ibland vitskumkrönta vågor
eller i den stora striden, i den vilda vapenleken,
där det forsar blod kring benen, sårsvett står en upp till knäna.
(Ur femtonde sången)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Moderns onda aningar besannas. Hon försöker hjälpa Lemminkäinen med sin självuppoffrande kärlek, en kärlek som kan övervinna döden. Detta har enligt Timonen gjort henne till en mytisk figur, en finsk Pietà (Pietàmotivet föreställer Jungfru Maria med den döde Kristus i sin famn):

”Moder, som mig fött och fostrat, du, som vårdat mig med
vånda!
Om du varsnat, om du visste var din stackars son har hamnat,
säkert skulle du då skynda för att frälsa mig ur faran,
rusa för att rädda sonen från att dö på denna resan,
från att ung och frisk gå hädan, stupa i sin styrkas dagar.”

Ömselynte Lemminkäinen for med buller utför forsen,
Fördes av den strida strömmen bort till Tuonis stugutomter.

Tuonis son, den blodbestänkte, högg sitt skarpa svärd i
mannen,
Klöv hans kropp med vassa klingan; med ett hastigt hugg av
svärdet
Skär han sönder liket femfalt, styckar det i åtta stycken,
slänger dem i Tuoniströmmen, Manaälvens mörka flöden.
”Stanna där i tiders tider med din båge, dina pilar,
jaga svanarna på strömmen, änderna inunder stranden!”

Det var Lemminkäinens bane, bålde friarns bråda bortgång
I den svart Tuoniströmmen, i den dal där Döden dväljes.
(Ur fjortonde sången)

Trolldomskonst som högsta kunskap

Att rädda hjälten ifrån döden är ett tema som finns bland annat i antikens myter, kristendomen och egyptisk och nordisk epik. Detta tema finner vi också i berättelsen om hur Lemminkäinens mor samlar sonens styckade kvarlevor ur forsen och väcker honom till liv. Lönnrot valde sin första runosångare Juhana Kainulainens version. Han presenteras närmare i boken av Ulla Piela. Andra berömda runosångare ansåg att Lemminkäinen dog i forsen. Timonen menar att man inom senare tiders kvinnoforskning förutom de obestridda ideologiska egenskaperna hos modern också betonat maktfaktorn, det vill säga att hon inte hade enbart osjälviska motiv utan försökte påverka sonen så att han handlade enligt hennes vilja. Timonen lyfter fram tre synvinklar på Lönnrots porträtt av Lemminkäinens mor: auktoritet grundad på kunskap, relationen melan mor och barn samt två kvinnoideal.

Lönnrot ansåg trolldomskonsten vara den högsta kunskapen. Han betonade att Lemminkäinens mor var mycket bevandrad i denna konst lisom i runkunskap. Sonen skulle med tiden tillägna sig moderns kunnande och makt. Björn Collinder skriver i inledningen till sin svenska översättning av Kalevala att det är ett faktum att de fornfinska hjältarna i hög grad sysslade med magi. Magi var för vikingatidens människor vad elektricitet och radium, narkos och hypnos är för oss. För dessa människor var magi vishetens blomma. Vad vi nu kallar vidskepelse var en upplyst insikt i naturens ordning, och kunskap betydde makt för dem liksom för oss. Timonen anser att Lemminkäinens mors shamanism kommer till uttryck på två sätt: som råd eller varningar och som en förmåga att förutse framtiden:

Modern sökte hejda sonen, gamla gumman varnar honom:

”Gode gosse, du må icke gå till Pohjafolkets gårdar,
börja krig mot Pohjas pojkar, söka strid med Lapplands söner,
ty du kan ej kväda galdrar, vet ej det som vismän veta.
Du blir snart av samen sejdad, du blir trollad utav Terbon
Huvdstupa mitt i smörjan, bränner armarna i elden,
Händerna i heta askan, hamnar på en glödhet hälla”.
”Bry dig inte om att fara bort till Pohjas bistra bygder,
Pimentolas mörka mörka marker! Lemminkäinen mister livet”.
(Ur tolfte sången)

Då Lemminkäinen igen beger sig till Pohjola (den osynliga världen) möter han en orm, men är inte mera så hjälplös då han kommer ihåg att modern lärt honom att sjunga runan om ormens uppkomst.

Lönnrots framställning av Lemminkäinens moder uttrycker också relationen mellan mor och barn. Timonen framhåller att den berättande folkdiktningen beskriver känslor via personernas handlingar. Lönnrot använde sig av detta stilgrepp i sina tidigare varianter av Kalevala men i de senare tog han upp känslorna mellan mor och son mera direkt:

Lemminkäinens gamla moder kom då dit och såg på borsten,
började gråta bittert: ”O, jag stackars gamla gumma,
osäll är min arma levnad! Ack, nu har min arma gosse,
olycksmärkta ättling, råkat ut för ofärd-
fallen är den gäve hjälten, Lemminkäinen har gått hädan,
ty det dryper blod av borsten, sårsvett sipprar ifrån kammen.”
(Ur femtonde sången)

Släktskap med Maria-runorna

Blodet på borsten är det tecken som får modern att handla och hon börjar omedelbart söka sin son. Med upprepade bilder av blod symboliseras här förbindelsen mellan mor och son. Modern ser sig och sonen som en enhet, sonen är hennes kött och blod och blodsymbolen betyder för henne att sonen befinner sig i fara. Lönnrot visar med bilden av blod den djupa förbindelsen mellan modern och sonen och deras gemensamma öde. Sonen framställs som sjävcentrerad och oförmögen att leva sig in i moderns känslor – men modern lever för sin son oberoende av om han lever för henne.

I Lemminkäinens mors väsen och verksamhet förenas enligt Timonen två så gott som motsatta kvinnoideal: den aktivt handlande och den passivt väntande. I den karelska folkdiktningen innehåller de så kallade Maria-runorna samma aktiva moderstyp som hittas i kvädena om Lemminkäinens mor, modern som övervinner döden. Folkdiktningens Maria sökte oupphörligt sin försvunne son. Hon bad solen om hjälp och då döden hotade återförde hon honom till de levandes krets. Lemminkäinens mor vandrar genom skog och mark förvandlad till ett djur och frågar efter sin son av vägen, månen och solen. Slutligen berättar solen sanningen och hjälper henne att få upp sonen ur graven. Detta motiv återfinns i Maria-runorna; Lemminkäinen är i forsen, Jesus i graven. Skillnaden är att Lemminkäinens mor inte är Maria som söker Guds son, utan att hon söker en mänsklig son.

Under arbetets gång betonade Lönnrot alltmera den passiva rollen, modern som väntar hemma. I berättelsen uppstår en konflikt: Modern vill ha sonen hemma, sonen vill bort. Lemminkäinens mor lovar att ge sonen ett gömställe om han svär en ed att inte gå i krig, vilket han gör halvhjärtat och med motstridiga känslor.

Detta motiv, kvinnor som vill ha trygghet och bindning samt män som vill ha frihet, ta risker och vara i rörelse, har aktualitet också i vår tid i förhållanden där kvinnors och mäns olikartade förväntningar på varandra leder till ständiga konflikter.

 

Nina Michael

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Sandrine Piau  Foto Eva Green

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där... Jag sitter med Sandrine ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 30 oktober, 2017

Emmakrönika XXVIII Ett e-postkort II fr. H;fors

Sköna kärleksomutliga Emma emottog märkligt nog emot mig för en kort visit, allt till mig var jag då, förvånansvärt vänlig var hon, nästan sitt gamla jag, och visade lite runt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 oktober, 2009

Ryssen kommer! - tre operakvällar på Östersjöfestivalen

Läser man igenom handlingen till Rodion Sjtjedrins opera "Den förtrollade vandraren" är det svårt att inte dra på munnen, värre snömos kan svårligen uppbringas. Klosternovisen Ivan piskar "på skoj" en ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 04 september, 2011

Sekelskiftet 1900 – Konst, design och protest

Musée d’Orsay i Paris har i år lockat besökare från världens alla hörn som velat bekanta sig med konstnärers estetiska grundsyn. I utställningen ”Beauté, morale et volupté dans l’Angleterre d’Oscar ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 23 augusti, 2012

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Monika Orski, dikt

  Monika Orski Datoringenjör och skribent. Bland annat är hon samordnande redaktör för www.noveller.nu. Hennes skönlitterära debutbok kommer att ges ut under 2011 av förlaget King Ink.

Av: Monika Orski | Utopiska geografier | 15 augusti, 2011

Att förbli stående bland ruinerna

 En essä om en musikgenre som kallas Neofolk. En musikgenre som dock inte bara var musik utan också en proteströrelse (såsom punk) ofta extremt provokativ och dunkel. Marco De Baptistis ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om musik | 07 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.