Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | 26 oktober, 2010
Essäer

… Mot Bröderna Karamazov och det ”oroliga blodet.” (Del II)

Ännu en morgon med blicken sömnigt klar. Glad över att ha vaknat till ett vinterlandskap och min uppmärksamhet är ljudlös. Jag väntar på en stjärna, inte nattens utan den av ...

Av: Göran af Gröning | 08 februari, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Triptyk av E. Sábato. Prinsessan och draken – De osynliga ansiktena – Rapport…

Inledning Ännu en morgon av återhämtning Känner att febern inte riktigt lämnat men det är faktiskt en skön känsla. Hur febrig var Balzac och hans samhörighet med Swedenborg? Strindberg och febern, och samhörighetskänslan ...

Av: Göran af Gröning | 02 september, 2014
Litteraturens porträtt

Sensommar i Beit Jala

  Den 20 och 21 september 2010 hölls den första "Festival des villes pour la Paix" ("Städernas festival för Freden") i Palestina, samorganiserad av städerna Beit Jala (Västbanken), Jena (Tyskland) och ...

Av: Marc Guerrien | 15 februari, 2011
Kulturreportage

  • Essäer
  • Publicerad:

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation



Carl Gustaf JungKänner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec)

Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och slutresulatet i en livslång utveckling. Här går jag in på några olika uppfattningar om detta begrepp.

Wolf Büntig (läkare och psykoterapeut) har analyserat förhållandet mellan begreppen identitet och identifikation i artikeln ”Die Seinsdimension in der potentialorintierten Psychotherapie” (Varandedimensionerna i den potentialorienterade psykoterapin) i den vetenskapliga tidskriften ”Transpersonale Psychologie und Psychotherapie” (2/2006). Büntig säger att identitet betyder: ”Jag är den jag är - jag är den, som du utan att ha förutfattade meningar om i detta ögonblick, ser och den som jag just nu upplever mig själv att vara. Det som man därutöver tror sig veta om mig är identifikation: Född den ... och i ... dotter till den och den ...syster till ...ägare av ...ledare för och grundare av ... allt detta är identifikation”. Identifikation är nödvändig för socialiseringsprocessen men kan leda till att man blir främmande inför sig själv och sin inre kärna samt att man börjar leva enligt omvärldens förväntningar (ty. fremdbestimmt).

Att utplåna sin personliga historia

Nyshamanen, bestsellerförfattaren och antropologen Carlos Castaneda är mycket omdiskuterad inom antropologin bland annat av den orsaken att han aldrig nämnde vad hans läromästare, shamanen don Juan Matus, i verkligheten hette och varifrån han kom. Don Juan förklarade i boken Journey to Ixtlan (sv. Resan till Ixtlan) för Castaneda att det är viktigt att utplåna sin personliga historia för att befria sig ifrån belastande tankar om vad andra människor tänker då de får höra ett par nyckelord: ”bor i, dotter till, studerat det och det”. Att uppge ett par data om en person leder till generaliseringar och identifikation, men inte till att man får en uppfattning om dennes identitet. Castaneda höll sig till sin lärares anvisningar fram till sin död 1998 (Castaneda 1975). Journey to Ixtlan erkändes trots detta som en dissertation i antropologi.

To stop the world”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Don Juan definierade inre stillhet som ett tillstånd där tankeprocessen upphör så att den dialog som vi ständigt för i vårt inre är avbruten. Ifrån denna inre stillhet börjar allting i shamanismen. Man agerar då inte i det alldagliga medvetandet, något som de gamla shamanetna i Mexiko kallade att ”stanna världen”. Det är då inte möjligt att tolka intryck med hjälp av sinnena och förmågan att bedöma sätts ur kraft. Detta är det ögonblick då allt omkring oss upphör att vara det som det alltid varit vilket innebär att återvända till sitt sanna väsen.

Verkligheten-är-en-beskrivning”

Jung säger i sin bok Psychologische Typen (sv. Psykologiska typer) att subjektet kan förlora sig i objektet i processen att bli antingen introvert eller extrovert, begrepp som han själv har grundat (Jung 1995). Antropologen Edvard Westermarck, som började sin bana som filosof, ser det även så. Westermarck säger i sin bok Etisk relativism att vuxna alltid säger åt barnen vad som är rätt i stället för att säga jag anser det vara rätt att ... Det finns enligt Westermarck inga objektivt rådande värderingar om vad som är rätt eller fel utan moralisk medvetenhet grundar sig på subjektiva känslor. Människor blir därigenom främmande för sig själva, sitt innersta väsen och sanna jag, sin identitet, då de alltid som barn får höra vuxna beskriva ”verkligheten” på olika sätt (Westermarck 1949). Dessa beskrivningar av vad-som-är-rätt kallar don Juan därför skenverklighet.

Att upptäcka sin identitet i en ny eller annan omgiving

Robert Crocket beskriver i sin bok Am Rande der Tundra (sv. Vid tundrans utkanter) en italiensk turist i Lappland som på författarens fråga vad han tyckte om landet svarade att han gjorde denna resa för att lära känna ett annat land. Resultatet blev att han inte lärde känna ett nytt land utan sig själv ”Lappland har hjälpt mig att upptäcka vad som finns inom mig”. Möjligheten att, i kontrasten till det helt annorlunda, upptäcka sin egen kulturella identitet är troligen en orsak till att människor söker sig till det främmande och exotiska på sina semesterresor som nuförtiden för dem allt längre bort (Crocket 1966). – Endast i relation till andra kan man uppleva sig själv som olik.

Wolf BüntigMin egen kulturella identitet

Eftersom jag är medveten om att man alltid ger en subjektiv prägel på det man skriver och gör beskriver jag här min egen kulturella identitet. Jag är född 1940 i Pargas och känner mit tillhörig till den finlandssvenska skärgårdsbefolkningen och miljön. Då jag var barn måste familjen på grund av min fars yrke flytta varje år i den södra kustregionen till år 1952 då han fick fast anställning i Åbo.

Medan jag bodde i Finland tillbringade jag oftast semestrarna i Åbolands skärgård. Sedan 1977 är jag bosatt i Tyskland, men mitt egentliga ”Heimat” (sv. hembygd) är nog inte där, vilket förvånar mina tyska vänner som anser att jag är ”nästan tyska”. Jag brukar förklara att det finns en finlandssvensk barnramsa som säger att ”zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur” och att jag är just precis en sådan zebra!

Hur blir man en sann människa?
Ingen blir vis som inte känner mörkret. (Hermann Hesse)

Filosofen Karl Waggerl beskriver hur man kan bli en sann människa: ”Någon vis man har en gång sagt att den sanna människan alltid är ledsen till mods. Då dessa ord första gången nådde mig var jag ung och allt annat än tungsinnt. Men just detta faktum gav mig huvudbry eftersom jag - vid sidan om – hyste avsikten att bli en äkta sann människa. Alltså ägnade jag mig en tid åt att försaka nöjesvärldens utbud, jag tog avstånd till mina gladlynnta vänner och sade till och med adjö till min första kärlek – på försök! På detta sätt lyckades jag att tidvis vara sorgmodig, men ändå inte alltid. Egentligen hade jag endast långtråkigt och därför beslöt jag att vänta litet med det där att bli en verklig människa. Inte en lång tid därefter kom jag av mig själv på insikten att den sannfärdiga människan inte alls alltid är nedslagen utan snarare ständigt är en narr så att hon har narrens förmåga att emellanåt vara lycklig. Ty förståndet stöter överallt på gränser och endast för hjärtat står allt mellan himmel och jord obegränsat till förfogande!”

Drömmen om att äntligen komma hem

Castaneda har i den ovan nämnda boken även förklarat att allt som vi älskar, hatar eller önskar ligger bakom oss. Don Juan sade att människans känslor inte dör eller förändras utan hon försöker bege sig tillbaka hem men hon vet att hon aldrig kan ankomma dit emedan ingen makt i världen, inte ens döden, kan återföra henne till den ort och det jordiska som hon älskade, till Ixtlan . Ixtlan är för mig kobbarna, skären och havet i den åboländska skärgården. Där är mina rötter och detta faktum har inga senare upplevelser förmått ändra på.

Nina Michael

 

CastanedaDichos de Luz y Amor

San Juan de la Cruz

 

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:

Den första är att den flyger till den högsta punkten;

den andra är att den inte längtar efter sällskap;

- inte ens utav sin egen art;

den tredje är att den riktar näbben mot skyn;

den fjärde är att den saknar en bestämd färg;

den femte är att den sjunger mycket lågt.

 

Översättning från tyskan: Nina Michael

 

 

 

Källor

- Büntig, Wolf: ”Die Seinsdimension in der potentialorientierten Psychotherapie” (Varandedimensionerna i den potentialorienterade psykoterapin )- „Transpersonale Psychologie und Psychotherapie“ Vetenskaplig tidskrift. Via Nova. 2/2006

- Castaneda, Carlos: Reise nach Ixtlan. 1975

- Castaneda, Carlos: The Active Side of Infinity. 1998

- Crocket, Robert: Am Rande der Tundra:. 1966

-Waggerl, Karl Heinrich: ALLES WARE IST EINFACH (Allt som är sant är enkelt) Utgiven av Lutz Besch. Otto Müller Verlag. Salzburg 1979. Bestellnummer 041780

- Westermarck, Edvard: Etisk relativism: 1949

 

Ur arkivet

view_module reorder

Den stockholmska barfotatrion åter på frammarsch

  Bandets galne trummis Andreas, basisten Joen och Martin. Den stockholmska barfotatrion på frammarsch Riffrockarna, Jaaris pojkar eller den underliga barfotatrion. Som man säger: kärt barn har många namn. Deras egentliga och ...

Av: Petter Stjernstedt | Musikens porträtt | 16 februari, 2007

I skuggan av ljuset. Om Gregory Crewdson

Ingenting kan väl vara mer trendriktigt inom konstvärlden just nu än foto. Kulturhuset i Stockholm har dock satsat på denna konstform i ett antal år och har generöst bjudit på ...

Av: Nancy Westman | Konstens porträtt | 26 mars, 2011

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | Essäer om samhället | 18 juni, 2011

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Sweden Rock. Foto: Sture Svensson

Sweden Rock 2015

Fotografen Sture Svensson på Tidningen Kulturen har varit på besök i Norje i Blekinge och dokumenterat Sweden Rock 2015, en resa bland gamla 1980-talets rockare och nya unga spännande band ...

Av: Sture Svensson | Essäer om musik | 16 juni, 2015

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Ungdomlig revolt i bildningsromanen Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 18 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.