Mahler mellan glädje och förtvivlan

Gustav Mahler Mats Myrstener om Gustav Mahler i den musikaliska Umeå. En mycket viktig person i mitt musikaliska Umeå där jag växte upp, var discjockeyn i Burmans musikaffär, Stanley. Stanley ...

Av: Mats Myrstener | 10 september, 2008
Essäer om musik

Kreativiteten och patriarkatet

“Ingen vettig människa kan undgå att lägga märke till professorns makt. Till honom hör makten och pengarna och inflytandet. Han är ägaren av tidningen, dess redaktör och under-redaktör. Han är ...

Av: Oliver Bowers | 24 Maj, 2014
Essäer om musik

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 14 december, 2011
Filmens porträtt

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera! För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att ...

Av: Jonas Lindman | 11 november, 2014
Gästkrönikör

Essäer

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin Kröyer skapade till Drachmanns minne. Drachmanns grav ligger bland klittren - med utsikt över havet och Grenen. Men havet är inte till att lita på, så Drachmanns urna och monument har måst flyttas flera gånger undan sandflykten. Nu tronar det inte längre så högt upp som det gjorde den gången, när Holger Drachmanns stämma i världen just hade tystnat.

Lyran på Drachmanns grav är inte bara en musikalisk symbok, den är faktiskt ett musikinstrument. Man kan spela på Drachmanns grav. Fyra strängar - fyra toner. H CISS E H. Ett slags keltiska klanger uppe i Nordjylland, vilket inte är det minsta märkligt. England och Danmark var ju samma land under forna tider. En egendomlig melodi, blandad med det ständiga bruset från havet och vinden. Vilken upptäckt - ingen i Skagen tycktes veta om det, förrän jag och min vän, den danske poeten, kom dit under en pingstvecka.

Den goda essäisten

Vad kännetecknar en god essäist? Frågan är kanske lika svår att besvara som vad kännetecknar god konst? Det hamnar till slut i en subjektiv värdering utifrån vilka intresseområden, vilken bakgrund och estetiska preferenser man har som läsare och hur väl skribenten lyckas fånga upp kriterierna.

Indiana Jones och hans arabiske vän

Det är nu klart att det blir en ny Indiana Jones-film, den femte i ordningen. Filmen ska upp på biograferna sommaren 2019. Vart ska han resa den här gången?

Andra världskriget som ursprungsmyt

 

altDen dominerande berättelsen om Andra världskriget kan ses som ett sätt att befästa och legitimera rådande maktförhållanden på det internationella planet och har på så sätt en funktion för det av Väst dominerade internationella systemet som liknar ursprungsmyternas roll i nationers och staters historieskrivning, hävdar N J Roland Johansson.

Vem har inte någon gång inför en "Pianisten" eller en "Rädda menige Ryan", tänkt "Nej, inte ännu en film om Andra världskriget". För oss som växte upp på 60- och 70-talen var skildringar av Andra världskriget något man fick sig till livs i en strid ström över TV-skärmen. Även om en utveckling mot mera nyanserade skildringar ägt rum sedan 70-talet, så har segrarnas perspektiv fortsatt att dominera helt och de tyska filmer man sett kan räknas på ena handens fingrar. Också skildringar från den för kriget så viktiga östfronten är sällsynta. Istället förhärskar ett amerikanskt och brittiskt perspektiv med ett återkommande tema: västmakternas kamp mot det onda i form av nazismen. Berättelserna kan skifta mellan dramatiseringar av enskilda människoöden och de stora ledarnas roll, men fokus ligger nästan alltid på den brittiska och amerikanska insatsen.

Att vara på väg

Det som händer är vad som rör sig i atomernas värld, var det en bygdefilosof som sade. Och allt är rörelse, från det mikroskopiska till det som händer långt bortom Vintergatan. Att också vi människor förflyttar oss är sannerligen ingenting nytt, folk har vandrat genom seklers lopp. från den ena världsdelen till den andra och så lär det också bli i framtiden.

Vårt mäktigaste verktyg

Man behöver kanske inte vara antropolog för att gissa sig till vilka som är de egenskaper som skiljer människan från primater. Humor och skratt, religiositet, drivkraften att skapa konst är tydligen förbehållna "homo sapiens", eller kanske släktet "homo". Men var ligger skiljelinjen?
Andra förmågor delar människan i princip med primater, eller i vart fall med dem som står högst i den fylogenetiska skalan; dock med stora skillnader beträffande i vilken grad. Det är väl känt att människoapor känner igen sig när de ser sig i en spegel, men människans egeninsikt och abstraktionsförmåga är mycket mer utvecklade.

Att leva och dö som Joe Strummer

I Marcus Birros roman Att leva dö som Joe Strummer (2010) möter vi en medelålders man som växt upp i Göteborg men som numera bor i Norrköping. Som ung i glidningen mellan 80- och 90-tal spelade han i punkbandet The Christer Petterssons. En av de gamla polarna dör av ett medfött hjärtfel, precis som Joe Strummer i The Clash, och huvudpersonen återvänder till hemstaden för att få ihop bandet och spela på begravningen.

Ur arkivet

view_module reorder

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 11 januari, 2014

Peter Handke. Foto Wikipedia

Liminalitet

En dag bet skrivklådan extra hårt och på ett frustrerande sätt. Jag visste att jag ville skriva, men hade inget att säga, så det blev tramsigt rim och obscena barnvisor ...

Av: Jesper Nordström | Litteraturens porträtt | 26 november, 2015

Mikroprosa av calle flognman

molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 18 Maj, 2016

Tala med Johan Hammarström!

Med en dig hållen beskrivning av ett "revbensskåpet" (när de behövdes vid introduktioner,) sin ledsagare, åt vilken dikts pluggades in i hållbart formrymsbotten för den tunne, gjort efter den som ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 16 september, 2013

Det finns inte ett landskap som inte är dunkelt – Om Relationens filosofi…

Congrès des écrivains et artistes noirs, kongress för svarta författare och konstnärer, anordnas för första gången i Paris 1956 på initiativ av den senegalesiske publicisten Alioune Diop och hans panafrikanska ...

Av: Viola Bao | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2012

Om Röda korsets arbetsförhållanden och språkförbistringen i Första världskrigets Ryssland

Kärt barn har många namn. Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad, och nu Sankt Petersburg igen… St. Petersburg är en vacker stad med breda gator, öppna platser. I skymningsljuset mot broarnas blånande ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 29 juli, 2014

Illustration av Hebriana Alainentalo.

Omoral och amoral och vidare – några reflektioner

Den i Sverige tidigare verksamme professorn i praktisk filosofi, Harald Ofstad, skrev för idag över 40 år sedan en mycket fascinerande och skrämmande bok med titeln: "Vårt förakt för svaghet"; ...

Av: Carsten Schale | Agora - filosofiska essäer | 28 Maj, 2015

Sigrid Combüchen: romaner om samtiden kan bara bli en pastisch

– Det finns en sådan längtan efter att någon ska skriva den stora samtidsromanen, säger Sigrid Combüchen. De som längtar efter den är sällan medvetna om hur svårt det är att ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.