La belle indifference

Om jag vore konsekvent skrev jag inte alls detta. Liknöjdheten kräver en total brist på engagemang, tystnad, tigande, tomhet och död. Men efter att ha berört "Det onda" och "Det ...

Av: Oliver Parland | 09 Maj, 2011
Agora - filosofiska essäer

Brudparet

Kunde Indiens tredje Premiärminister ha hetat Feroze Gandhi?

I Bertil Falks biografi om maken till Indira Gandhi, hon som faktiskt var Indiens tredje premiärminister, framträder en skarp relief som förgrund ur något många lärt sig betrakta som bakgrund ...

Av: Annakarin Svedberg | 17 september, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Ett liv i förnekelse

Vem känner inte till Gaetano Donizettis musik, exempelvis "Kärleksdrycken", "Lucia di Lammermoor" och "Don Pasquale"? Hans verkförteckning omfattar ju över 660 musikaliska verk varav ett sjuttiotal operor. Han var också ...

Av: Lilian O. Montmar | 17 november, 2014
Musikens porträtt

Liljevalchs vårsalong 2012: ”Vem skulle ana…?”

Liljevalchs årliga jurybedömda utställning är i full gång. Vårsalongen drar till sig etablerade och aspirerande konstnärer runt om i landet och många är de som söker varje år. Till årets ...

Av: Yohanna Nordh | 04 februari, 2012
Essäer om konst

En av Sveriges starkaste liberala röster



Dilsa Demirbag-Sten. Foto: Carolina AnderssonDet första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit avhandla både sin kritik av debattören Ayaan Hirsi Ali (som uppmanat till kristen mission i muslimska områden), och pekat ut hur Halal-TV:s val av programledare drivit på fördomar.

Kulturskribenten Dilsa Demirbag-Sten är en av Sveriges starkaste liberala röster kring mångkulturalism och yttrandefrihet. I biografin berättar hon om sin uppväxt i Uppsala, i folkhemmets räta linjer. Hon berättar om motsättningen mellan modernitet och tradition, och hur familjen förändrats både av mötet med Sverige och omvärldens utvecklingar.

I medierna har hennes porträtt av sin far ofta tagits upp, men "det är en kvinnoskildring av tre generationer" påpekar hon. Främst skildras mamman, och hennes möte med Sverige.

Sverige var den stora förebilden för familjen. Det var smärtsamt för mamman att komma till det nya landet, och finna sig till rätta, men det gick att till sig det nya landet genom barnen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Fosterland handlar även om en tid av stora förändringar. Det var precis i skiftet mellan arbetskraftsinvandring till flyktingmottagning. Den förändrade invandringspolitiken skapade grunden för ett splittrat samhälle.

 

Hon kan förstå att det finns en nostalgi över folkhemssverige. Det var ett samhälle som gjorde framsteg, men det krävde också stor likformighet och uteslöt det som avvek. I längden höll det inte, så "det är dags att efter ett långt avsked lämna folkhemmet bakom oss" annars blir det lätt att grupp står mot grupp.

Ett av spåren efter folkhemmet, är det konservativa kulturliv som Dilsa debatterat. Det skakas av strider som hon finner ålderdomliga. Striden mellan figurativ och icke-figurativ konst som rasar är löjlig, "man kan ju gilla båda".

I folkhemmets ställe ser Dilsa gärna en mer liberal och öppen vision, men hon ser nu att "då politikerna inte kunde göra alla lika, vill de nu skapa upp separata samhällen". I längden kan det inte fungera, och därför har hon tagit upp debatten mot islamismen. Priset för yttrandefriheten är att man inte kan vara omtyckt av alla. Det är ett nödvändigt pris, men hon ser hur konflikträdslan sprids i offentligheten, särskilt som hon uppfattar att det politiska våldet har ökat.

"Staten har en roll i kulturlivet, men nu har det blivit ett brett och institutionaliserat kulturliv". Hon saknar nya intryck, "alltför många sitter och vinkar till varandra i postkoloniala diskurser". Det gäller att ingjuta nytt liv i kulturen, säger hon från sin erfarenhet. Förslagen till förnyelse har hon, "prova med nya institutioner, ge möjligheten till avdrag för gåvor till kulturstiftelser, och ge kulturlivet lika stor andel i Svenska Spels vinster som idrotten".

Resurserna kan komma kulturen till godo, "men för att göra det, måste vi våga ta debatten om kvalitet i kulturen". Där har uppfattningen om vad som är jämlikhet varit ett problem, "det är en illusion att tro att det inte finns en elit, den viktiga frågan är hur genomlyst eliten är". Dilsa pekar på  debatten kring de statliga inkomstgarantierna för konstnärer som ett exempel på att kultureliten inte tar ansvar för sina privilegier. Den slutenhet som tagits fram är förödande, "därför kommer inte intresset, engagemanget och idéerna fram, och då blir finanselitens intresse av att bli välgörare för kultur och samhällsdebatt litet".

Det är en tid av förändringar för Sverige. Kanske kan de förändringarna likna slutet i Fosterland; det blev bra trots allt, bara på ett annat sätt.

Waldemar Ingdahl
Fosterland recenseras av Alexander Stinggård i Tidningen Kulturen den 12 april
http://www.tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/6307-litteratur-dilsa-demirba-sten-fosterland

 

Ur arkivet

view_module reorder
foto Hebriana Alainentalo

Ruiner. Av Guido Zeccola

  Vi försöker tydliggöra den namnlösa styrkan som tvingar oss till skriket genom att kalla det med vår älskades namn. Bara i dödens stund ges samma möjlighet, men då förblir vårt ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 27 september, 2017

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare. Foto Belinda Graham.

Möte med Meg Rosoff - årets ALMA-pristagare

- Jag var väldigt olycklig som tonåring! berättar Meg Rosoff. Idag är hon framgångsrik och kritikerhyllad författare och hennes böcker är högt älskade av barn och tonåringar över ...

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 28 november, 2016

En dramatikers dagboksjag Lars Norén i närsynt läsning

Är Lars Noréns bägge dagböcker det ultimata uttrycket för dagens flitigt förekommande jagpositionering i litteraturen? Utgör de bägge dagbokstegelstenarna i och med ankomsten av den andra fullbordande delen En dramatikers ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 06 oktober, 2013

Direktören som också är aktör och regissör

 Foto: Marika Hansson Direktören som också är aktör och regissör Han har arbetat med teatrar i både Finland och Sverige, vart han än går lyckas han både få publiken att strömma till ...

Av: Yvonne Granath | Scenkonstens porträtt | 04 december, 2007

Ingela Karlsson

Ärkeängeln vid Kungsholms Strand

Vem kan betrakta livet med samma blick sedan mötet med Ingela Karlsson? Nyårsafton 2016 samlades i hennes lägenhet vid Kungsholms Strand ett antal udda individer från Stockholm med omnejd ...

Av: Annakarin Svedberg | Gästkrönikör | 10 januari, 2017

Hedendom - shamanism och paganism i vår tid

Svenskarna sägs ofta vara världens mest sekulariserade folk. Det talas om postkristna svenskar som lämnat kristen tradition bakom sig. Den sekulära och religionskritiska naturvetenskapliga världsbilden betonar empirin och förnuftet som ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 26 februari, 2017

Okänd soldat – en finsk klassiker

”Gud är som var och en vet allsmäktig, allvetande och fjärrsynt i sin vishet. Sålunda hade han en gång i tiden låtit en skogseld bränna ner tiotals hektar kronoskog på ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om film | 12 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts