Aktualiteten til filosofisk etikk

Innledning En del av det å være menneske er både å glemme og å kunne glemme. I den sistnevnte betydningen kommer det til uttrykk at mennesker har en tendens til å ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Den antika kulturen som både dåtid, nutid och framtid

Jag skall i detta anförande argumentera för att framtidens humaniora bör återuppliva det förr i världen så vanliga och befästa klassikerstudiet. Inledningsvis skall jag blicka bakåt för att ge en ...

Av: Marcus Myrbäck | 31 december, 2016
Agora - filosofiska essäer

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | 14 september, 2006
Essäer om konst

Veckan från hyllan, Vecka 12, 2012

Veckans heta debattämne är hår. Ska man ha eller inte ha, raka eller inte raka, visa eller dölja. Nya spännande ord som ”hårhatare” dyker upp i spalterna. Kommer frisör att ...

Av: Gregor Flakierski | 17 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

En av Sveriges starkaste liberala röster



Dilsa Demirbag-Sten. Foto: Carolina AnderssonDet första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit avhandla både sin kritik av debattören Ayaan Hirsi Ali (som uppmanat till kristen mission i muslimska områden), och pekat ut hur Halal-TV:s val av programledare drivit på fördomar.

Kulturskribenten Dilsa Demirbag-Sten är en av Sveriges starkaste liberala röster kring mångkulturalism och yttrandefrihet. I biografin berättar hon om sin uppväxt i Uppsala, i folkhemmets räta linjer. Hon berättar om motsättningen mellan modernitet och tradition, och hur familjen förändrats både av mötet med Sverige och omvärldens utvecklingar.

I medierna har hennes porträtt av sin far ofta tagits upp, men "det är en kvinnoskildring av tre generationer" påpekar hon. Främst skildras mamman, och hennes möte med Sverige.

Sverige var den stora förebilden för familjen. Det var smärtsamt för mamman att komma till det nya landet, och finna sig till rätta, men det gick att till sig det nya landet genom barnen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Fosterland handlar även om en tid av stora förändringar. Det var precis i skiftet mellan arbetskraftsinvandring till flyktingmottagning. Den förändrade invandringspolitiken skapade grunden för ett splittrat samhälle.

 

Hon kan förstå att det finns en nostalgi över folkhemssverige. Det var ett samhälle som gjorde framsteg, men det krävde också stor likformighet och uteslöt det som avvek. I längden höll det inte, så "det är dags att efter ett långt avsked lämna folkhemmet bakom oss" annars blir det lätt att grupp står mot grupp.

Ett av spåren efter folkhemmet, är det konservativa kulturliv som Dilsa debatterat. Det skakas av strider som hon finner ålderdomliga. Striden mellan figurativ och icke-figurativ konst som rasar är löjlig, "man kan ju gilla båda".

I folkhemmets ställe ser Dilsa gärna en mer liberal och öppen vision, men hon ser nu att "då politikerna inte kunde göra alla lika, vill de nu skapa upp separata samhällen". I längden kan det inte fungera, och därför har hon tagit upp debatten mot islamismen. Priset för yttrandefriheten är att man inte kan vara omtyckt av alla. Det är ett nödvändigt pris, men hon ser hur konflikträdslan sprids i offentligheten, särskilt som hon uppfattar att det politiska våldet har ökat.

"Staten har en roll i kulturlivet, men nu har det blivit ett brett och institutionaliserat kulturliv". Hon saknar nya intryck, "alltför många sitter och vinkar till varandra i postkoloniala diskurser". Det gäller att ingjuta nytt liv i kulturen, säger hon från sin erfarenhet. Förslagen till förnyelse har hon, "prova med nya institutioner, ge möjligheten till avdrag för gåvor till kulturstiftelser, och ge kulturlivet lika stor andel i Svenska Spels vinster som idrotten".

Resurserna kan komma kulturen till godo, "men för att göra det, måste vi våga ta debatten om kvalitet i kulturen". Där har uppfattningen om vad som är jämlikhet varit ett problem, "det är en illusion att tro att det inte finns en elit, den viktiga frågan är hur genomlyst eliten är". Dilsa pekar på  debatten kring de statliga inkomstgarantierna för konstnärer som ett exempel på att kultureliten inte tar ansvar för sina privilegier. Den slutenhet som tagits fram är förödande, "därför kommer inte intresset, engagemanget och idéerna fram, och då blir finanselitens intresse av att bli välgörare för kultur och samhällsdebatt litet".

Det är en tid av förändringar för Sverige. Kanske kan de förändringarna likna slutet i Fosterland; det blev bra trots allt, bara på ett annat sätt.

Waldemar Ingdahl
Fosterland recenseras av Alexander Stinggård i Tidningen Kulturen den 12 april
http://www.tidningenkulturen.se/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/6307-litteratur-dilsa-demirba-sten-fosterland

 

Ur arkivet

view_module reorder

Lesbisk, hårdsnörd och hårdför liberal – möt Klara Gratte

  Klara Gratte i Gamla stan, Stockholm. foto Kim Varga.  Lesbisk, hårdsnörd och hårdför liberal – möt Klara Gratte Klara Gratte är liberalernas gullegris. Såväl högerbögarna som heterofemini­sterna inom Liberala ungdomsförbundet har tagit henne ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 26 juni, 2007

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 02 oktober, 2014

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Midvinternatt – en muslimsk julbetraktelse

I midvinternattens hårda köld lyser stjärnorna desto klarare. Deras uråldriga ljus färdas mot oss genom de väldiga rymderna från den tid då inga människor fanns på vår jord.  Då rådde den  ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Tillblivelseakter - möte, uppbrott och samtidighet i Joan Mirós måleri

TEMA KONST   ”In the work of art, paths are laid out for the beholder’s eye, which gropes like a grazing beast […]. The pictorial work springs from movement, it is ...

Av: Jonas Lindahl | Essäer om konst | 10 mars, 2008

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 5

”Har man sett?!” sade Katharina och rörde lätt vid Dagmar. Det var som om Dagmar fick en elektrisk stöt genom sig. Hon fick genast nya krafter och började vrida och kråma ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 14 juli, 2014

Jesper Nordström

Tre dikter av Jesper Nordström

Av: Jesper Nordström | Utopiska geografier | 06 november, 2016

Umberto Eco, Sverige och kyrkogården

Alexandria, Alessandria på italienska, ligger inte i Egypten. Åtminstone inte bara där. Det finns faktiskt en stad i Piemonte, i norra Italien, som heter så. Staden fick namnet av en ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 24 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.