Italiensk nynaturalism kantad av spiritualitet. Intervju med Gianluca De Serio

 Den italienska filmen har, trots de enorma svårigheter som landet brottas med, under den senaste tiden fått ett slags renässans. Det lutar mest åt en ny genre och nya stilgrepp ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 26 oktober, 2012
Filmens porträtt

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Kiarostamis paradox

Tidigt i den iranske regissören Abbas Kiarostamis kortfilm "Two Solutions for one Problem" ("Dow Rahehal Baraye yek Massaleh", 1975) möts vi av en berättarröst; en röst som i kombination med ...

Av: Amir Bashir Ghotaslou | 25 februari, 2009
Filmens porträtt

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro

Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.

Av: Hans-Evert Renérius | 15 april, 2015
Litteraturens porträtt

Att tänka kring en idéhistorisk redogörelse för den hermeneutiska traditionen



Om en idéhistorisk redogörelse av den hermeneutiska traditionen

Marcia Sá Cavalcante Schuback är docent i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de Janeiro, skrivit flera böcker samt översatt bland annat Martin Heideggers Varat och tiden till portugisiska. I samband med utgivningen av boken Lovtal till intet (Glänta Förlag) intervjuad Tidningen Kulturens chefredaktör henne.  

marcia 
Marcia Sà Cavalcante Schuback.
Foto: Jonatan Habib Engqvist

GZ Ett mycket aktuellt ämne som delar filosofer och teologer är den så kallade relativismen. Vi är påverkade av en värld i vilken ingenting verkar vara säkert. Du har skrivit en bok om hermeneutik. Inom ramen för den hermeneutiska forskningstraditionen söks inga absoluta sanningar. Är du relativist?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

MCS Din fråga förutsätter en förståelse av hermeneutiken som enligt mig inte stämmer. Den hermeneutiska forskningstraditionen söker en annan innebörd av sanning. När relativismen och dess fara diskuteras antas som utgångspunkt att om var och en håller sig fast vid sina subjektiva "sanningar" och meningar blir det omöjlig att finna en allmängiltig, universal och på detta vis "absolut" sanning eller mening. I etiska och politiska hänseenden skulle detta leda till kaos och odemokratisk praktik. Med det du nämner som utgångspunkt betyder en absolut sanning snarare en säker sanning som verkar vara i stånd att så att säga tänka för var och en. Den hermeneutiska forskningstraditionen anser att de flesta "jag" uttalande redan implicerar en mängd sociala, politiska, språkliga, historiska konstruktioner som talar i jagets namn. Detta är väldigt lätt att observera att när vi tänker på vårt mediala samhälle där vi för det mesta följer en överordnad konsensus, ett så att säga "så-här-tänker-"man", ett så kallat "sunt" förnuft som tänker i jagets namn. Dessa oreflekterade jag-uttalanden som följer en blind och instrumentell rationalism skulle jag betrakta som en mycket farlig absolutism och grund till den farligaste av alla totalitarismer, nämligen den i allmängiltighet maskerade totalitarismen. Den hermeneutiska forsknings traditionen söker en levande innebörd av sanning och en innebörd av verkligheten som är ännu verkligare än vår tro på objektivitetet. Den hermeneutiska sanningen strider inte mellan absolut och relativ sanning utan mellan en självkritisk levande förståelse och ett okritisk formell resonemang.  

TK I din bok ger du stor plats till hermeneutiken hos de "antika" filosoferna. Vad är det som i grund skiljer hermeneutiken hos grekerna med den florerade hermeneutiken efter Friedrich Schleiermacher och Wilhelm Dilthey?

 elea
 Dörren i Elea (idag Velia i Syditalien). Foto: Guido Zeccola

MCS I min bok behandlar jag inte hermeneutiken "hos" de antika filosoferna. Jag ägnar mig åt att försöka förstå det redan tänkta, dvs. det förflutna, vissa "antika" tänkaren utifrån ett möte mellan "oss" och "dem", mellan vad vi antar som vårt eget och som deras främmande eget. I denna bemärkelse följer jag den hermeneutiska tanketraditionen efter Schleiermacher och Dilthey. Jag anser att detta med "grekerna" där och "vi moderna eller post-moderna" här är en konstruktion. Detta innebär inte att grekerna inte har funnits för länge sedan, men att förutsättningen för ett möte med andras tänkande vare sig den andre i en förfluten tid eller den andre inom vår samtidighet inte innebär att göra det främmande bekant genom att "naturalisera" den utan att främmandegöra det som vi antar som bekant, som evident och självklart. Det gäller att kunna ifrågasätta våra vedertagna antaganden och genomföra en självkritisk distans. Enbar kritik är inte tillräckligt. Det gäller att tänka självkritiskt på våra mest anförtrodda premisser.  

TK Du har studerat mycket Heideggers tänkande. Men i din bok citeras han bara och i samband med Hölderlin. Ändå har Heidegger varit viktig även för Gadamer...

MCS Martin Heidegger citeras i min bok inte bara i samband med Hölderlin men framför allt i avsnittet om Gadamer. Kapitlet med titeln "Till grekerna själva" diskuterar Gadamers synen på antik grekisk filosofi som en utläggning av Heideggers hermeneutik. 

Jag har studerat mycket Heideggers tänkande och jag fortsätter att göra det. Att jag i min bok inte har ett avsnitt om honom beror framför allt på att boken är en essäsamling kring tematiken om rummet mittemellan vad som läses och den som läser. Heidegger är en konstant inspirationskälla för hela boken. Det var inte min avsikt att skriva en idéhistorisk redogörelse för den hermeneutiska traditionen. Avsikten med boken var att tänka kring denna tematik.

TK Genom hermeneutiken söker forskaren nya sätten att förstå företeelser som kan vara svåra att hantera i vår vardagsförståelse. Forskningsfrågor som kan omformuleras i termer av "vad betyder det" lämpar sig ofta för en hermeneutisk forskningsansats.

Den hermeneutiska forskningsansatsen utgör ena ytterligheten av ett kontinuum där orsaksförklarande och förutsägande studier finns vid den ena polen och tolkande studier vid den andra. Däremellan återfinns olika beskrivande metoder, kvalitativa såväl som kvantitativa.

Är metoden allt? I så fall många och otänkbara filosofer och författare men också musiker kunde kallas hermeneutiker.

MCS Jag skulle inte definiera hermeneutiken på detta vis, som jag försökt antyda i de föregående svaren. Frågan som borde ställas är vad söker vi när vi överhuvudtaget läser och då i synnerhet "antika" och "klassiska" tänkare, Det handlar inte bara om att genomföra en historisk forskning kring en viss tankevärld. När en forskare ur en hermeneutisk synvinkel, bestämmer sig för att enbart genomföra ett historiskt filosofiskt studium om t.ex. en antik tänkare kommer denna principiella bestämmelse att styra och påverka hela forskningen. Den hermeneutiska blicken vill se den så att säga "andre" utan att glömma att denna andre ses ur en viss vinkel, intresse, ram och dessutom genom att göra synlig det ömsesidiga åskådandet i vilket den andre visar på den som ser på samma gång som denne samme utövar sitt seende.

Ett konstverk som en tavla till ex. är inte ett föremål för våra objektiva åskådanden. Den visar vårt seende. På detta sätt är allt skapandet hermeneutiskt, dvs. synliggörandet av det ömsesidiga skeendet av att se och blir sett i dess seende. Sista kapitlet i min bok handlar om det skapande momentet i en tolkning och om improvisation som en viktig aspekt i det hela.

TK Din bok heter: Lovtal till Intet. Vad menar du med det? Kan någonting som är intet finnas?  Är det inte på den här galenskapen som vår civilisation byggdes? Parmenides:

"- Så skall jag nu säga - och detta är hjärtat av den runda sanningen - vilka forskningens enda tänkbara vägar är: den ena att det är och att icke vara inte kan vara - det är visshetens väg, ty denna följer sanningen; den andra att det inte är och att icke vara måste vara - detta, säger jag, är en fullständigt okänd väg; ty du kunde varken känna till det icke varande, detta är omöjligt eller säga det; ty det samma är att tänka och vara -". 

Hur kan man "lovtala" det som är intet och därför inte kan finnas?

MCS Jag har använt ordet "intet" i min bok för att beteckna skeendets eget sätt att vara. Du citerar Parmenides som för första gången i den västerländska traditionen skilt varat från icke-varat och därmed invigde en tanketradition som utgår ifrån att tillblivelsen, förvandlingen, skeendet, kort sagt, tidslighet, endast kan förstås utifrån "det" som blir till, "det" som förvandlas, "det" som sker, dvs. utifrån en idé av substans och permanens. Detta innebär att det är utifrån uppfattningen av något substantiellt, stabilt som vi på ett "rationellt" sätt kan uppfatta tillblivelsens O-stabilitet.

Jag anser att denna, låt mig säga västerländska fixering i det substantiella, det materiella, det bestående, är vad som berövar oss en friare erfarenhet av frihet. Jag skrev ett lovtal till intet i bemärkelse av skeendets egna så att säga struktur. Nietzsche hade väl rätt när han såg att en grammatik baserat på ett subjekt -predikat struktur inte är i stånd att uppfatta till ex. vad en blixt är. Att säga en blixt blixtrar är i själva verket vansinnigt eftersom det inte finns ett något som heter blixten som dessutom blixtrar. En blixt "finns" enbart i dess blixtrande, i dess skeende. För att beskrivna ett skeende i dess skeende saknar vi ord och begrepp eftersom ett skeende inte är ett ting som vi kan "ta fasta på", "gripa tag i". Ett försök att närma oss detta tankemässigt är att tänka det i termer av ett mellanrum. Du frågar om någonting som är intet, kan finnas. Det är naturligtvis en motsägelse att hävda att någonting som är intet, ska finnas. Men låt oss tänka mer om det. Vad är det förflutna? Vad är sömnen? Både det förflutna och sömnen är och inte är på samma gång. Vi "vet" att det förflutna finns och vi "vet" också att vi sover, men hur vet vi det? Det förflutna, var ligger det? I gamla föremål, i gamla texter, i spår och saker som finns kvar. De finns alltså som något som är lika närvarande som det som utgör vår nuvaro. Hur vet vi att de hör till ett förflutet? Vi kan mäta deras tid, vi kan betrakta att dessa föremål inte längre används, osv. men hur ser vi deras "förflutenhet"? Det förflutna kan bara ge sig tillkänna som förflutet, dvs. det kan bara visa sig för oss här och nu när det försvinner. Det samma händer med sömnen: vi kan inte observera vår egen sömn. Vi kan bara veta att vi har sovit eller att vi vill sova. Om sömnen kan vi bara veta när vi är vakna, dvs. när vi inte sover. Sömnen har alltså en egen verklighets dimension som ställer medvetandet inför sina gränser. Det kan endast visa sig som sömnen i en via negativa. Den visar sig som sömn när den försvinner. Det samma sker med vår tillvaro. När vi försöker förstå oss själva upptäcker vi att vi står oss själva fjärran, att vi är inget ting som kan fast-ställas, säker-ställas.

Vår tillvaro är som blixten, den finns enbart i dess skeende och inte som något substantiellt, som ett ting, eller ett något som vi skulle kunna objektivera och bemästra som ett ting eller som en maskin. Att återföra tänkandet och förståelsen till livets skeende är hermeneutikens budskap i mitt lovtal till intet.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

”Man bara sätter igång och gör vad som ska göras...” – ett samtal…

”Man bara sätter igång och gör vad som ska göras...” – ett samtal med Wes Lang Våren 2007 deltog den amerikanske konstnären Wes Lang i en samlingsutställning på Galleri Loyal i Stockholm ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 04 juli, 2007

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 2Författaren satte sig till rätta vid det lilla bordet på scenen. All nervositet hade nu lagt sig. Han plockade lite med sina anteckningar. Någon hade hävdat att det var ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 13 januari, 2011

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | Lund har allt utom vatten | 08 juni, 2012

Sofi Oksanen Foto CC BY 3.0 Wikipedia

Sofi Oksanen: Estland och kvinnokroppen

Sofi Oksanen har jämförts med både Quentin Tarantino och Leo Tolstoj. Tarantinos namn är inte tillfälligt, Pulp fiction ligger inte långt undan. Alltsedan debuten ”Stalinin lehmät” 2003 (Stalins kossor 2007) ...

Av: Enel Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2017

Vridning – Motstånd – Stoft

Denna essä är ett försök till att avhandla historiens dialog med den nutida tyska musiken genom att belysa Beethovens inverkan på tre tyska tonsättare och deras respektive tankemodeller och verk ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 02 december, 2012

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 24 mars, 2008

Eric von Post - diktare i islams tecken

Genom den ljusport ditt molnsvärd öppnat, Muhammed, steg jag jublande inför Allah och hans härlighet. - Ur Ramazan Den store humanisten Eric von Post (1899-1990) tillhör den glesa skara svenska toppdiplomater ...

Av: Ashk Dahlén | Essäer om litteratur & böcker | 10 januari, 2011

Plast och heroin – en lyrisk betraktelse av konstnärligt samarbete hos Basquiat och…

Att ställa sig inför konstnärernas samarbeten var som att låta språk möta text. Jag låter Basquiat representera språk i relation till Warhol som text. Det är som att båda deras ...

Av: Freke Räihä | Essäer om konst | 09 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts