Veckan från hyllan, vecka 22-2012

Det har varit rasistiska demonstrationer i Tel Aviv nyligen. Krav framfördes att illegala invandrare från Afrika ska utvisas. Rop hördes som uppmanade till pogrom. Förbipasserande svarthyade personer attackerades. Några sudanesiska ...

Av: Gregor Flakierski | 26 maj, 2012
Veckans titt i hyllan

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | 12 oktober, 2006
Essäer om politiken

Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé

Årets upplaga av Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé, och har sålunda vuxit till ett mycket lyckat komplement till årets övriga biorepertoar. Tidningen Kulturen tittade lite extra på tre av festivalens ...

Av: Mattias Löfroth | 04 december, 2007
Kulturreportage

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | 04 augusti, 2017
Litteraturens porträtt

Räkans fenomenologi



Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och kärleken? Är det att som T.S Eliot på ett akademiskt lärt sätt minsann visa hur bildad man är?


Om Francis Ponge


Han är en unik författare ty han har inget att säga, och han säger det mångordigt, och det är (tydligen) poesi. Ponge skriver om cigaretter, räkor och dörrar som vore han marsmänniska.

Annons:

Han är en unik författare ty han har inget att säga, och han säger det mångordigt, och det är (tydligen) poesi. Ponge skriver om cigaretter, räkor och dörrar som vore han marsmänniska.

Hans cigarett är ingen tröst efter ett dödsbesked eller en sexig symbolisk fallos på en kvinnas läpp. Det är en cigarett. Hans saklighet är helt antiromantisk om man med romantik menar att tingen är en skärva eller ingång till något större. Ett fragment av en helhet är det icke. Så omständligt finurligt kan han skriva en essädikt om en räka på havets botten att det blir som när Monty Pyton gör parodi på Oxford filosofi: det triviala kläs i en alltför stor både pretentiös och torr språkdräkt.

Han pressar inte sin inre karta på världen, snarare låter han tingen pressa sig mot honom, som om han i positivistisk anda ville skriva poesi i det nakna ögats anda, och det kan stundtals finnas något närmast hotfullt äcklande i hans dikter, när han skriver om regn och bröd gör han det med en så stor detaljskärpa att det nästan blir som när man är trött och stressad och bara de vita prickarna, hårstråna, kaksmulorna och kaffekoppsringarna på soffbordet gör sig påminda, en slags hudlöshet som snarare registrerar träden än skogen.

Det gör att han plats verkligen – inte bara kronologiskt – ligger mellan Emile Zola och Alain Robbe-Grillet. Ponge registrerar, inte deklarerar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Enligt egen utsago ville han göra franska till latin och det bygger ju på en viss essentialism i språksyn; att varje språk har sin egen själ så att säga. Låt det vara nog sagt att han här anser sig vilja bryta med franskans bombastiska yvighet och skriva med i latinets möjlighet till glasklar inringande staccatoanda.

"Huius Hercyniae silvae, quae supra demonstranta est" för att smaka på ingen mindre än Julius Caesars snapshotstilistik. Och apropå detaljer, sällan han jag läst en författare som använder sig av så många vänstertunga fundament. Som ville han ge ett ännu mer utredande knappologiskt tilltal i sin poesi, ett bejakande av vad som annars brukar rekommenderas att undvikas, för att det ger kanslispråkets svårbegriplighet.

Om det skulle gå att krysta fram ett existentiellt innehåll i hans poesi är det att det inte finns några stora visioner eller begrepp, endast singulariteter. Det är omöjligt att kapa hans lyrik för revolutionära, totalitära anspråk. För att bryta loss ett förklarande fragment ur hans räkessä : "Den besväras av ett alltför stort antal hypersensibla känselspröt som vid minsta retning ger upphov till dess karaktäristiska baklängessprång".

En sådan psykologisk profil bygger man inget sammanbitande stöveltramp mot horisonten kring.

Jesper Nordström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

En dramatikers dagboksjag Lars Norén i närsynt läsning

Är Lars Noréns bägge dagböcker det ultimata uttrycket för dagens flitigt förekommande jagpositionering i litteraturen? Utgör de bägge dagbokstegelstenarna i och med ankomsten av den andra fullbordande delen En dramatikers ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 06 oktober, 2013

Det omoderna lever

Det brukar heta att den som inte följer modets växlingar kommer förr eller senare att bära moderna kläder. Idealen skiftar, men kanske finns det också sådant som är tidlöst. Den ...

Av: Anders Björnsson | Kulturreportage | 04 juni, 2017

En våg i narcissismens tecken översvämmar Sverige

När allt kommer kring så handlar ju inte livet om ytligheter eller status. Det handlar om att må bra - familj, vänner och kärlek. Om hela världen skulle vara blind, vem ...

Av: Fredrik Johansson | Gästkrönikör | 31 oktober, 2014

På väg mot musiken. Del II. Vår akustiska natur

Det bibliska uttrycket ”i begynnelsen var ordet” är inte en produkt av ”civilisationen” utan är ett av de mest arkaiska begreppen i mänsklighetens historia. Det finns urbefolkningar i bland annat ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 04 december, 2012

Liv, dekadens och misär av Elisabeth Förster-Nietzsche

Weimar ligger såsom nersänkt i en gryta. På ena sidan reser sig Ettersberg med koncentrationslägret Buchenwald och på den andra sidan ligger högt och långt upp en större villa. Den ...

Av: Crister Enander | Essäer | 18 augusti, 2009

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | Essäer | 20 juni, 2010

Sinatra och  Grace Kelly i High Society. Bild: Wikimedia

Frank Sinatra – Rösten och Kroppen

Kurt Bäckström om Frank Sinatra som i år hade fyllt 100 år.

Av: Kurt Bäckström | Musikens porträtt | 25 april, 2015

Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | Övriga porträtt | 24 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.