Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 20 juli, 2014
Reportage om scenkonst

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | 30 april, 2011
Porträtt om politik & samhälle

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

Räkans fenomenologi



Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och kärleken? Är det att som T.S Eliot på ett akademiskt lärt sätt minsann visa hur bildad man är?


Om Francis Ponge


Han är en unik författare ty han har inget att säga, och han säger det mångordigt, och det är (tydligen) poesi. Ponge skriver om cigaretter, räkor och dörrar som vore han marsmänniska.

Annons:

Han är en unik författare ty han har inget att säga, och han säger det mångordigt, och det är (tydligen) poesi. Ponge skriver om cigaretter, räkor och dörrar som vore han marsmänniska.

Hans cigarett är ingen tröst efter ett dödsbesked eller en sexig symbolisk fallos på en kvinnas läpp. Det är en cigarett. Hans saklighet är helt antiromantisk om man med romantik menar att tingen är en skärva eller ingång till något större. Ett fragment av en helhet är det icke. Så omständligt finurligt kan han skriva en essädikt om en räka på havets botten att det blir som när Monty Pyton gör parodi på Oxford filosofi: det triviala kläs i en alltför stor både pretentiös och torr språkdräkt.

Han pressar inte sin inre karta på världen, snarare låter han tingen pressa sig mot honom, som om han i positivistisk anda ville skriva poesi i det nakna ögats anda, och det kan stundtals finnas något närmast hotfullt äcklande i hans dikter, när han skriver om regn och bröd gör han det med en så stor detaljskärpa att det nästan blir som när man är trött och stressad och bara de vita prickarna, hårstråna, kaksmulorna och kaffekoppsringarna på soffbordet gör sig påminda, en slags hudlöshet som snarare registrerar träden än skogen.

Det gör att han plats verkligen – inte bara kronologiskt – ligger mellan Emile Zola och Alain Robbe-Grillet. Ponge registrerar, inte deklarerar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Enligt egen utsago ville han göra franska till latin och det bygger ju på en viss essentialism i språksyn; att varje språk har sin egen själ så att säga. Låt det vara nog sagt att han här anser sig vilja bryta med franskans bombastiska yvighet och skriva med i latinets möjlighet till glasklar inringande staccatoanda.

"Huius Hercyniae silvae, quae supra demonstranta est" för att smaka på ingen mindre än Julius Caesars snapshotstilistik. Och apropå detaljer, sällan han jag läst en författare som använder sig av så många vänstertunga fundament. Som ville han ge ett ännu mer utredande knappologiskt tilltal i sin poesi, ett bejakande av vad som annars brukar rekommenderas att undvikas, för att det ger kanslispråkets svårbegriplighet.

Om det skulle gå att krysta fram ett existentiellt innehåll i hans poesi är det att det inte finns några stora visioner eller begrepp, endast singulariteter. Det är omöjligt att kapa hans lyrik för revolutionära, totalitära anspråk. För att bryta loss ett förklarande fragment ur hans räkessä : "Den besväras av ett alltför stort antal hypersensibla känselspröt som vid minsta retning ger upphov till dess karaktäristiska baklängessprång".

En sådan psykologisk profil bygger man inget sammanbitande stöveltramp mot horisonten kring.

Jesper Nordström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | Essäer om religionen | 24 augusti, 2014

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.