Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 20 juli, 2014
Reportage om scenkonst

Adolf Eichmann, den lille mannen i historiens malström

För 50 år sedan stod en av historiens värsta massmördare inför rätta. Adolf Eichmann hade ansvaret för Förintelsens logistik i det ockuperade Östeuropa, det var han som såg till att ...

Av: Gregor Flakierski | 30 april, 2011
Porträtt om politik & samhälle

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | 04 januari, 2013
Lund har allt utom vatten

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | 13 augusti, 2013
Övriga porträtt

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft



Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom. 

Om Viking Dahl


De brev Viking Dahl skriver till Bjerre visar att han aldrig kunde ge upp sin idé att skapa ett allkonstverk och att han vid sidan av sin gärning som organist och musikpedagog även författade skrifter, där han utvecklar sina idéer om ett allkonstverk.
Viking Dahl. Foto: Wikipedia

Viking Dahl. Foto: Wikipedia

Annons:

Ett koreografiskt poem

När den 25-årige prästsonen Viking Dahl 1920 slagit sig ned i Paris för konst-och musikstudier, väckte han omedelbart uppmärksamhet bland kompositörer och artister av skilda slag och av olika nationaliteter. Som hand i handske passade hans ambitioner att skapa ett allkonstverk in på Svenska balettens ideal: både dess ledare Rolf de Maré och dess koreograf Jean Börlin hade som målsättning att med sina baletter skapa just detta, då de samma år inledde sin verksamhet på Théâtre des Champs-Elysées i Paris. Helt utan självförtroende var ynglingen inte: han kontaktade själv Svenska Baletten och erbjöd sina tjänster.

Resultat: ett "koreografiskt poem" , ett beställningsarbete till baletten Dårarnas hus, baserad på en text av Pär Lagerkvist med Nils Dardels expressionistiska dekor. Skådespelet väckte stort rabalder: "De erfarenheter jag fick under den tid mitt verk uppfördes kan knappast överskattas", skriver han några år senare. I samband med uppsättningen fick han personlig kontakt med bland andra Darius Milhaud och Francis Poulenc och var under en period en daglig gäst hos den världsberömda dansösen Isadora Duncan.

Som Anders Edling påpekar i sin intressanta avhandling Franskt i svensk musik 1880-1920 (1982) förefaller han ha känt ett större släktskap med Kandinsky, Skrajabin, Schönberg, Pär Lagerkvist och Gösta Adrian-Nilsson än med exempelvis Debussy. Upptagen som han var av att förena sin strävan efter att skapa ett allkonstverk med ett ständigt sökande med religiösa förtecken förefaller han också ointresserad av konstnärsliv på Pariskaféerna. (Det är inte uteslutet att han, liksom Carl Wilhelmsson, även han med en schartauansk bakgrund, föredrog Svenska kyrkan i Paris framför utsvävningar i parisisk krogmiljö.) Bland franska kompositörer som Ravel och Milhaud betraktades Viking Dahl redan 1920 som mycket lovande. Hilding Rosenberg karakteriserade hans skapande som "det första moderna av betydenhet i Sverige."

Dårarnas hus gjorde redan vid sitt uruppförande ett djupt intryck på honom, vilket redovisas i den intervju som Anders Edling gjorde med honom under sitt avhandlingsarbete.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På senare år har Viking Dahl uppmärksammats på nytt, inte minst genom den bok, Dårarnas hus och kärlekens (2005), som Agneta Dahl, hans brors brorsbarn skrivit om hans liv och verksamhet som allkonstnär.

Poul Bjerre

Hans liv tog en tragisk vändning, när han tvingades återvända till Sverige, där han för att försörja sig utbildade sig till organist, varefter han så småningom hamnade i Varberg. En kärlekshistoria som varade i tretton år slutade med att han förlorade sin älskade. (I sin bok har Agneta Dahl publicerat de brev som han skickade till henne.) Ytterligare en pusselbit i fråga om hans karriär, som inleddes så framgångsrikt i ett internationellt konstnärssammanhang på kontinenten och som slutade i misär på svenska västkusten, representeras av de brev som han i sin förtvivlan över att inte få utvecklas i sitt skapande riktade till Poul Bjerre, en av Sveriges främste själsläkare, under 1900-talets första decennier flitigt anlitad av konstnärssjälar i nöd. (Breven förvaras i Kungliga Bibliotekets handskriftssamlingar.) Som framgår av den omfattande bibliografi som Björn Sahlin sammanställt var Poul Bjerres internationella kontaktnät och hans samarbete med expertis världen över imponerande. Han träffade Freud i början av 1900-talet.

Mötet slutade dock med att de råkade i luven på varandra. Psykoanalysen som behandlingsmetod presenterade Bjerre på 1910-talet, först i Finland, där han tidigt kom i kontakt med Rolf Lagerborg, därefter i Sverige. När Louise Ǻkerman översatt hans bok Hur själen läkes till franska på 1920-talet vann den ett stort gehör hos bland andra Charles Baudouin, psykoanalytiker verksam i Schweiz. Gemensamt för de båda läkarna är deras intresse för konstnärliga gestaltningar, både som en metod att betvinga mörkret och att som läkare göra sig en bild av vad som rör sig i en människas inre. (Bland de konstnärer som besöker Bjerres hem Vårstavi återfinns Kandinsky.)

I Frankrike representeras i våra dagar detta sätt att förhålla sig till själsliga processer, översatta med hjälp av det konstnärliga uttrycket, av Jean Clair, arrangör av den uppmärksammade utställningen "Melancholia" på Grand Palais i Paris för några år sedan, och av neurobiologen och konstsamlaren Jean-Pierre Changeux, sedan mer än fyrtio år tillbaka en uppskattad föreläsare på det prestigefyllda Collège de France.

Allkonstnären

De brev Viking Dahl skriver till Bjerre visar att han aldrig kunde ge upp sin idé att skapa ett allkonstverk och att han vid sidan av sin gärning som organist och musikpedagog även författade skrifter, där han utvecklar sina idéer om ett allkonstverk. Första mötet med Bjerre ägde rum i Lund 1925 och visar att läkaren, som också var konstutövare, gjort ett djupt intryck på honom. Det brev som avsänds 1938 tyder på själsligt betryck och ett starkt behov av ett samtal. Han lider alldeles uppenbart av den kulturella isoleringen i Varberg och följer uppmärksamt och med stort intresse de föredrag som Poul Bjerre regelbundet ger i radio.

Visserligen hävdar han att han kroppsligen och själsligen är "mycket frisk", men han plågas av att inte finna någon förståelse för det allkonstnärliga företaget han sedan länge förberett och inte vill överge. Orsak till den bristande förståelsen?

"Den gammalschartaunska andan som varje modernt orienterad människa måste finna antikverad. De hinder som den kyrkliga uppfattningen lägger i vägen för all kulturell verksamhet (är) i längden outhärdlig. Uttrycket andlig tortyr skulle jag i flera fall vilja ha använt på vissa händelser som förekommit här."

Det framgår också att han skulle uppskatta att få ta del av Bjerres uppfattning om hans allkonstverk Allsegraren, en förening av ton-, dikt- och danskonst. Konstspelet var försett med ett språk som han själv uppfunnit och var färdigställt 1943, två år före hans död. Liksom han gjorde i Paris erbjuder han även i Sverige sina tjänster. Uppenbarligen hade Bjerre planer på att sända andaktsstunder i radio och Viking Dahl skulle gärna medverka med improvisation och preludiering.

I sina sista brev till Poul Bjerre förefaller han vara i ett desperat behov av att bryta sin kulturella isolering: "Jag är laddad med idéer och projekt, full av skaparlust och verksamhetsbegär men alldeles lamslagen därför att jag ej kan få gehör för idéer, som dock äro både aktuella, realiserbara och direkt behövliga."

Den möjlighet till en själens läkning, som en förlösning av skapardriften sannolikt skulle ha medfört, förvägrades honom. Han dog i frustration femtio år gammal.

Eva-Karin Josefson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Den gudomliga dialogen

”Skall äcklet över tomheten vara det enda av liv med vilket Du fyller tomheten?” Kraftfullt, direkt och avskalat riktas orden mot ett ”Du”; detta är början på en livslång dialog ...

Av: Mikael Palm | Essäer om religionen | 24 augusti, 2014

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 januari, 2014

Premiäruppsättningen av Aniara på Kungliga Operan 1959 med libretto av Lindegren Foto Lennart Olson

Erik Lindegren – Ständigt på resa, sökandes sin väg.

Att närma sig – texternas mänskliga sökande – från några av existentialismens grundläggare, med namn som Fjodor Dostojevskij, Sigmund Freud, Oswald Spengler, Fredrich Nietzsche och Thomas Mann, så följer helt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.