Beatrice Månsdotter

Förändrat landskap

Den dagen gick hon förbi det lilla torget på en slingrig gata bland kullerstenarna. När husen skymdes av trädens blommande grenar, och värmen gjorde kroppen tyngre. Husen klättrar på bergssidan ...

Av: Beatrice Månsdotter | 02 december, 2016
Gästkrönikör

Med märkta kort

De senaste veckorna har det varit mycket snack om förebilder. Framförallt i media i och med konflikten mellan bloggaren Isabella Löwengrip och journalisten Quetzala Blanco. Löwengrip ansåg att Blanco romantiserade ...

Av: Joakim Lindén | 26 oktober, 2011
Essäer

Abu Casems olycksbärande tofflor - en arabisk saga

Lumina av Guitton [Denna saga är mycket gammal och av syriskt ursprung. Det finns många varianter av olika längd och med fler eller färre detaljer, såsom det sig bör i ...

Av: José Luis Ramírez | 27 augusti, 2008
Utopiska geografier

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | 10 september, 2012
Utopiska geografier

Vägar till världen



Selma LagerlöfI tonåren cyklade jag runt Sverige och läste varje gång Nils Holgersson. I min fil.kand.-uppsats skrev jag därför om ”Landskapsskildringen i Nils Holgersson” och disputerade 1958 på Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson. Där lärde jag mig att upptäcka relationer mellan människa och landskap på tvären, som jag kallade kontrapunktiska kompositioner eller lyriska relationer.

Själva mönstret, schemat för dem, upptäckte jag senare i Selma Lagerlöfs berättelse ”Riddardottern och havsmannen” från 1892. Somliga människor, står det där, ”äro som havet, andra äro som leende dalar och åter andra som flygsandsfält” (Från skilda tider I:30). Jesper Muus i historien är som havet men blir som ett upprivet flygsandsfält.

Kvinnan som är som en leende dal finner man i Nils Holgersson. Över Ångermanland flyger pojken på ryggen av örnen Gorgo, men alla skräms av örnen, och han lyckas inte skaffa pojken någon mat. Men nere i Ådalen står en kvinna ute och vaktar en plåt med nygräddade bullar, och hon märker örnens intresse. ”Det hade varit en så vacker kvinna, hög och ljus, med ett glatt och öppet ansikte. Hon hade skrattat helt hjärtligt, tagit en bulle från plåten och hållit upp den över sitt huvud. ´Vill du ha den, så kom och ta den! hade hon sagt.´” Hur mycket bättre upplever vi inte här det öppna, ljusa och fruktbara Ådalen, än om det varit en lång beskrivning!

Sådana kompositioner är legio i Gösta Berlings saga, men jag skall bara anföra en. När Melchior Sinclaire i släde far för att hämta hem sin dotter Marianne från Ekeby, är han på strålande humör. ”Det stod inte till att få se en noblare och mer välvillig gammal herre än brukspatronen (…). Nu låg hans hår slätkammat över hjässan, ansiktetet var blekt, och ögonen hade sjunkit ned i sina hålor. - Och det var heller ingen måtta med den glans, som från den klara himlen strömmande ner över februaridagen. Snön glittrade som unga flickors ögon, då den första valsen spelas upp. Björkarna sträckte sitt fina spetsverk av tunna, brunröda kvistar mot skyn, och på somliga av dem satt en frans av små glittrande ispiggar.” Det är kanske enda gången som Selma Lagerlöf – genom det lilla ordet ”heller”- visar på hur dessa kompositioner är medvetna och avsiktliga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Effekten blir i alla fall oerhörd: genom sådana och andra slag av relationer. Hon skapar en gemenskap mellan människa och landskap, som ytterst kan bli till en bygd. Relationer på tvären.

Efter disputationen skrev jag om Selma Lagerlöf och Bohuslän och om Selma Lagerlöfs Jerusalem, samt en rad artiklar, bland dem om Antikrists mirakler och En herrgårdssägen.

I en volym Svensk berättarkonst närstuderade jag sedan Röda rummet, Karolinerna, Onda sagor och Sibyllan och i en annan, Den klarnade erfarenhetens förvärv, utsatte jag Brott och straff, Processen, Stäppvargen, Varulven och Hans nådes tid för samma närgångna behandling. I en separat volym Lovsång till livet och förnuftets filosofier därtill också Bröderna Karamazov. Samt ytterligare Aniara – en dikt av sin tid. Då är vi framme vid 1996.

En sådan verksamhet under så lång tid ger förhoppningsvis uppslag och idéer. För egen del lärde jag mig att tänka i process och helhet, den episka processen och hur den bygger upp en fiktiv värld. Alltså relationer så att säga på längden. På så sätt kan man studera vad romanen gör för att komma till klarhet om ämnen och problem, som den gett sig i lag med. Romaner är inga additioner och konstanter utan vägar till insikt och förståelse. Och i Gösta Berlings saga är samspelet mellan människa och landskap under den episka processens gång närmare och mer varierat än i kanske någon annan roman.

De principiella resultaten redovisade jag sedan utförligt i Romanen i din hand 1976, en handbok som avsäg, inte att systematisera Romanens formvärld - det hade Staffan Björck gjort redan 1953 i en bok med just detta namn – utan att underlätta och fördjupa förståelsen av den. En roman eller annat episkt verk som Aniara kan alltså med fördel studeras både på tvären och på längden.

Men detta gäller, visar det sig, inte bara romanen utan också den verkliga världen, den som vi alla lever i. Också här kan man tänka i process och helhet i stället för det traditionella tänkandet i analys och reduktion - de senare tankeformer som haft sådan framgång och som vi blivit så vana vid alltsedan Kopernikus och Galilei, Descartes och Newton, att vi hypnotiserats till att se dem som synonyma med vetenskap. . Denna min insikt har resulterat i 13 böcker, bland dem Världen och vetandet sjunger på nytt 1994, Nya tankar, nya världar 1998, Sökandet är vårt största äventyr 2003, Världen underbarare än vi tror 2006, Humanist bland naturvetare 2008, Världen skapar sig själv 2011, Att leva som människa på jorden 2012, Är världen en mekanism? 2013.

Ilya PrigogineDet har fått mig att förstå denna värld på nytt sätt, men inte utan hjälp. De som framför andra har hjälpt mig har varit Ilya Prigogine, född i Moskva men professor i fysikalisk kemi i Bryssel och Austin, Texas, Nobelpristagare 1977, med böckerna Ordning ur kaos (1984/1979) och The End of Certainty.(1997) m fl. Och det österrikiska universalgeniet Erich Jantsch, död i Berkeley 1980 vid 51 års ålder, som skrev den suveräna sammanfattningen av Prigogines och andras idéer: The Self-Organizing World 1980 (på tyska 1979) och The Evolutionary Vision (1981)

Det är fråga om en stor termodynamisk upptäckt. Vi vet ju alla att solen strålar in energi till jorden och att den förbrukade energin sedan går ut i världsrymden som lågvärdig, oanvändbar värme. Men vad händer på vägen? Jo, denna energi skapar en oändlighet av stora och små funktioner och organismer, från virvlar i havet och luften till ljuslågor och flammor av alla slag, till vädret inklusive avdunstningen och regn, som leder till vattenfall med en koncentrerad kraft. Från fotosyntesen, som skapar växter av alla slag till allt djurliv inklusive människor med alla våra delar och funktioner ner till cellen. Och allt vi tar oss för.

Det är funktioner som kan tyckas ha likhet med de maskiner människan har skapat, men den stora skillnaden är att dessa ”maskiner” skapar sig själva med hjälp av denna energi från solen. Och de kan i princip inte förutsägas och är svåra att upplösa. Därför kallas de också självorganiserande system eller med Prigogine ”dissipativa strukturer”: de har ju skapats av den dissipation, det utflöde av energi, som solen ställer till förfogande.

Bakom ligger ryssen Belousovs upptäckt på 1950-talet, att en viss blandning av vätskor kunde ge upphov till färgskiftningar och mönster, en upptäckt som blev till hans olycka, därför att man var så fixerad vid att ordning alltid leder till oordning, att det motsatta förloppet förklarades omöjligt. Först när den yngre Zjabotinsky gjorde om försöket med ännu bättre resultat, blev ”Belousov-Zjabotinskys reaktion accepterad - men då var Belousov redan död.

Här öppnar sig alltså ett väldigt perspektiv. Vi lever inte alls i den värld av atomer och molekyler, som den analytiskt-reduktionistiska vetenskapen har skalat fram för oss och som gett oss makt över materien - förmodligen till sist till vår egen olycka - utan i stället i ett hav av självorganiserande system, där vi själva är en integrerad del, vi och alla våra kroppsdelar och funktioner. Vi är själva en del av vår värld, precis som Selma Lagerlöf har visat på, med alla sina relationer mellan människa och landskap på tvären och på längden. I detta ligger en stor glädje och välsignelse, något vi dessvärre är på väg att tappa bort.

Världen, den värld vi lever i, är en helhet och en process mot något annat och nytt. Och den är en gemenskap mellan människa och natur, där naturen i det längsta ser ut att vara beroende av människan, men där i sista vändan människan kommer att bli ett offer för den natur hon har förstört. Det är den dystra framtidsutsikten – låt oss hoppas, att den inte är sann.

 

Erland Lagerroth

Ur arkivet

view_module reorder

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Sarojini Naidu – poet och hjältinna i den indiska frihetskampen

”Söker du skydd eller stöd, kom till oss! Jag ger, till hela världen, friheten i detta Indien, som aldrig dog i det förflutna, skall vara oförstört i framtiden och kommer ...

Av: Annakarin Svedberg | Litteraturens porträtt | 27 augusti, 2014

Det allvarsamma valet Om den litteräre enstöringen

"I sanning, ingen blir vis som inte känner mörkret." ( Hermann Hesse) Postulatet att en författare måste vara död för sin omgivning för att därigenom kunna betrakta, kommentera och till sist omvandla ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 14 februari, 2012

Forstå versus forklare

Innledning Vitenskapelige forklaringer inntar en sentral plass og spiller store roller i moderne samfunns selvforståelse, der konsepsjonens om forutsigbarhet i handling står sterkt. I alle fall om en skal tro på ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 06 oktober, 2014

Ezra Pound

Dag Hammarskjölds stora insats för poesin: frigivningen av Ezra Pound

I Dag Hammarskjölds magnifika livsverk finns ett lite udda inslag. Under sin tid som generalsekreterare för FN engagerade han sig under många år för en av patienterna på sinnessjukhuset St ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 28 april, 2017

Gudinnans orgasm i världen

I förrådet, bland gamla tidskrifter, broschyrer och annat skriftställt och diverse, finner jag, otippat, ett tunt häfte med murrigt omslag. I orgasm skapar gud världen, står det.

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 25 februari, 2017

Discovågen

Discovågen var som hetast i ungefär ett decennium: från mitten av 70-talet fram till mitten av 80-talet. Första gången jag besökte ett ”diskotek” var 1971 i gillestugan på en stiftsgård, där ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 29 augusti, 2014

Eugenio De Signoribus, Dikter

Lekbrödernas rond                 "Vid millenieskiftet"     med 2:a i annalkande visar en ännu osäker spanare från höjden resterna av upplösta löpgravar... ur dem kommer järnkrokar på led, befriade och krumma, med armarna i luften, en stiliserad skelettarmé ...

Av: Eugenio De Signoribus, översättare:Julian Birbrajer | Utopiska geografier | 20 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.