Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | 25 februari, 2015
Essäer om politiken

Sosialetikk. Del I

Innledning Sosialetikk er ikke det samme som sosialpolitikk. Det trenger å bli forklart. Resonnementet mitt er slik. Mens all sosialpolitikk er bundet opp til politiske styresett der ulike sosiale tiltak er ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Bland topparna i årets skivutgivning - i bokstavsordning

Artister: AnglesTitel: Epileptical WestSkivmärke/Distribution: Clean Feed/ www.cleanfeed-records.comArtister: The Bulgarian Voices Angelite with Huun-Huur-Tu & The Moscow Art TrioTitel: LegendSkivmärke/Distribution: Jaro/BAMArtist: Daniel HerskedalTitel: City StoriesSkivmärke/Distribution: Norcd/MusikkoperatöreneArtister: Femton olika artister och grupper ...

Av: Leif Carlsson | 23 december, 2010
Kulturreportage

Ulysses

En ny reflektion från Melker Garay, den här gången om James Joyces Ulysses.

Av: Melker Garay | 30 juli, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Mike Nichols 1931-2014



Mike Nichols”One of the better films of formerly interesting director Mike Nichols” påstod en kritisk filmskribent för snart tjugo år sedan apropå Carnal Knowledge. Må vara att inte alla i den långa raden av filmer som Nichols regisserade (sammanlagt tjugoen) är särskilt sevärda. Men fyra av dem minns man länge. Liksom flera andra föregångare i Hollywood, som Ernst Lubitch och Billy Wilder, var han tysk, född i Berlin. Fader var en rysk-judisk läkare, modern tyska. Familjen räddade sig undan nazisterna i sista stund och tog sig till New York. Då var Michael Igor Peschkowsky som han från början hette sex år gammal, och tolv när fadern dog och familjen fick det knappt.

Men den unge Mike Nichols var både klipsk och hade framåtanda. Han såg till att få stipendier så han kunde läsa vid University of Chicago samtidigt som han provade på en mängd olika jobb, kom sedan att gå i Lee Strasbergs berömda teaterskola i New York utan att det ledde till några roller, och blev bekant med den snabbtänkta Elaine May. De turnerade samman och slog igenom på Broadway i början på sextiotalet, kvicka i repliken och fenomenala på improvisationer. Några år senare regisserade han flera framgångsrika pjäser på Broadway, bland dem Barefoot in the Park och The Odd Couple.

Han kom att hålla sig mest i New York, med utflykter till Kalifornien bara när det var nödvändigt. Edward Albees pjäs Who´s Afraid of Virginia Woolf var en pyramidal succé på Broadway 1962.Jack Warner köpte filmrätten och tänkte sig Bette Davies mot James Stewart som det äkta paret Martha och George som älskar varandra och slåss med samma iver. Efter olika turer blev det Elizabeth Taylor och hennes man Richard Burton som kom att göra dem på film (mot gott arvode, en miljon dollar vardera). Också olika regissörer var på tal, men huvudrollsinnehavarna propsade på Mike Nichols. Det blev hans debutfilm 1966, och Oscarsstatyetterna haglade. Den har stått sig, ett äktenskapsdrama där nog både Strindberg och Eugene O´Neill kan anas som Albees förebilder.

Året därpå kom The Graduate, minnesvärd mest för att det var Dustin Hoffmans genombrottfast han nästan hela filmen igenom ser ut som en förskräckt kanin. Han är den håglöse Ben, hemma från college på sommarlov hos sina välbärgade men ytliga medelklassföräldrarna i södra Kalifornien. Han fördriver dagarna tills grannhustrun mrs Robinson förför honom. Hon blir riktigt bitsk när han förälskar sig i hennes dotter. Anne Bancroft (som i levande livet var gift med Mel Brooks) är mycket bra som mrs Robinson, Katharine Ross som dottern är vacker men mera intetsägande. Mest minns man den efterhängsna melodislingan av Simon and Garfunkel, och slutscenen där den desperate Ben brakar in i kyrkan just när hans älskade ska gifta sig. Fast om det är ett lyckligt slut eller inte när de flyr lämnas öppet.Kanske kommer de att bli lika vardagskonformistiska och slentriantrista som de båda föräldraparen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mandomsprovet gjordes på en läsvärd roman av Charles Webb från 1963 (hans mycket senare Home School är lika bra). Nichols fjärde film efter Teach Me 1968 som jag inte sett hade en annan roman som bas, Catch -22, Joseph Hellers satiriska skildring av de militära absurditeter som bombpiloten Yossarian trasslas in i. Den borde vara omöjlig att filma, men Nichols valde ut ett antal mardrömsaktiga scener och gjorde en grotesk svart fars av det hela. Den värsta sekvensen är den där en soldat står på en flotte och råkar komma i vägen för ett lågt flygande plan, den kan man drömma onda drömmar om ganska länge efteråt.

Och så den femte i raden av Nichols filmer, Carnal Knowledge från 1971. Jack Nicholson och Art Garfunkel är någon gång på fyrtiotalet kompisar på ett college där de båda dras till den vackra Candice Bergen. Så går tiden, och vi möter dem vid senare tillfällen i livet när cynismen slipat ner dem. Manus skrevs av Jules Feiffer vars tecknade figurer som talar förbi varandra i sofistikerat strunt hängde med länge, bland annat i Bonniers Litterära Magasin om jag minns rätt. Jack Nicholson är suverän redan här, full av elakhet mot den tjej han i medelåldern raggat upp, spelad av Ann-Margret från Östersund som slog igenom seriöst här. Det är bitter och besk film, inte olik Bob Rafaelsons Five Easy Pieces som kom året innan, också den med Jack Nicholson invecklad i problematiska förhållanden till kvinnor, både sin syster och en flickvän, spelad av den sexigt skelögda Karen Black.

Mike Nichols som dog i New York den 19 november regisserade alltså minst sjutton filmer till utöver de här fyra, och han var dessutom med på ett hörn som delproducent i Merchant-Ivorys The Remains of the Day. De andra sjutton filmerna är kanske bra de också – men det är nog framför allt Who´s Afraid of Virginia Woolf, The Graduate, Catch -22 och Carnal Knowledge som kommer att stå sig i filmhistorien.

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | Gästkrönikör | 22 februari, 2013

Djur inom poesin

Djur och poesi hör absolut ihop. Konstigt vore det ju annars. Vi är själva djur, djur är poetiska i många bemärkelser, djur står oss nära. Under litteraturhistoriens gång har dock ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 21 februari, 2012

En Londonresa

Jag inleder min sommarvecka i London med att åka dubbeldäckare… Inte den klassiska Routemastermodellen – EU-regler stoppade de där charmiga gamla modellerna där man via en öppen bakre perrong kunde ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 15 oktober, 2013

Detalj ur Begravningen av greve Orgaz (1586–1588), El Greco

Greken från Kreta

I skuggan av de välvda gångarna nere vid Heraklions hamn på Kreta stötte jag på ett par skyltar som berättade att den gamla hamnen från den venetianska tiden hade varit ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 30 juli, 2016

Emmakrönika VIII - Musans fitta

Var växer man kanské fortast, får den inre växtvärken hårdast slagen om, inte i den hårda blodröda armén. Ej på krigsfronten med löpgravssjuka, eller på slutna fängelset, eller när får ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 07 december, 2008

Vad är samlarsjälen för något?

Vet jag naturligtvis inte, men en aning hemsökts i tanke på vad som fångar den. Förra året läste jag Fredrik Sjöbergs essäartade roman Flugfällan, av orsak att jag själv skrivit ...

Av: Stefan Hammarén | Essäer | 07 maj, 2011

Att lyssna är att observera sig själv

  Helmut Lachenmann var hedersgäst vid den internationella festivalen Stockholm New Music, i mitten av februari. Musikologen och musikern Stefan Thorsson föreslår här en fascinerande läsning av den tyske tonsättaren.Konstverket One ...

Av: Stefan Thorsson | Musikens porträtt | 04 september, 2010

Barbara Hashimotos installation Sea of Junk Mail (2008)

Från kärleksförklaringar till Viagra-reklam – brevet i konsten

Det går tydligen att göra konst av allt. Sedan internets intåg har konstnärer använt sig av dess olika möjligheter för att skapa konst. Till exempel den irriterande ström av skräpmejl ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.