Med Mattias Sandström i det undermedvetna

I filmen "Fuerteventura", som till stor del utspelas på Kanarieöarna, blandar Jesper samman samtid, dåtid och framtid. Samtidigt dras han in i en kärlekshistoria med en spansk kvinna som påminner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 14 januari, 2011
Filmens porträtt

Främlingen främmandegjord blir en vän

1800- och 1900-talslitteraturen är full av flanörer; från den mållösa strövaren Peter Walsh i Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway” till modernismens promenerande variant av Odysseus, Leopold Bloom i James Joyces ”Odysseus” ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | 24 Maj, 2012
Reportage om scenkonst

Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | 12 december, 2017
Essäer om konst

Postemmakrönika 8 Maskrosbarnet

Gick likt ett av livsfrö inlevelsehärdad som den säregna maskrosen vilken som fröat av sig från växtplats på höghustaket tillbaka till landet bredvid vildrosen och tusenårsalmen emellan, sa här ändå ...

Av: Stefan Hammarén | 03 juni, 2010
Stefan Hammarén

J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta



J.D. Salinger  1950 Foto Lotte JacobiSveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk. Däremot var dokumentären i sig själv ett exempel på varför Salinger drog sig tillbaka från offentlighetens ljus. Dokumentären handlade nämligen om författaren Salingers liv och leverne och Salinger ansåg att en författares liv och leverne saknar allmänt intresse. Det är en författares texter som gäller, inte hans privatliv. Det var en anledning till att han drog sig tillbaka. Han tycks också ha kommit till den slutsatsen att det var viktigt att skriva, men inte så viktigt att bli läst.

Salinger skrev superbästsäljaren Räddaren i nöden (The Catcher in the Rye), som kom ut 1951, och som såldes i miljontals exemplar och som än i dag säljs i en kvarts miljon exemplar varje år. Som alltid när en författare slagit igenom så förväntar sig en otålig svans av kulturtyper på nästa verk, men det kom inget. Eller rättare sagt. Det kom ingen mer roman.

Noveller fortsatte han att skriva för The New Yorker. Denna kultursfärens förväntningar har att göra med en magnifik underskattning av novellen som konstform. Något liknande drabbade F. Scott Fitzgerald. Hans ganska så tradiga roman, den händelsefattiga skrönan Den store Gatsby, har höjts till skyarna och märkvärdiggjorts till förbannelse. Denna roman har filmatiserats fyra gånger och alltid floppat vid biljettkassorna. Hans noveller, som oftast är lysande, har däremot inte fått det erkännande som de är värda.

Nu slutade Salinger aldrig att skriva. Tvärtom kunde han låsa in sig en vecka i sträck i sin skrivarlya. Däremot publicerade han inte det han skrev. För till slut upphörde han också att publicera sina noveller. Ekonomiskt gick det inte heller någon nöd på honom, Slantarna för Riddaren i nöden flyter på utan uppehåll från publiceringsögonblicket till evigheten eller i varje fall till år 2080, då han varit död i 70 år. Av dokumentären framgick att de manuskript som vuxit fram kommer att publiceras av en särskild stiftelse som han lät inrätta före sin bortgång.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad Salinger i likhet med alla kändisar som lider av Greta Garbo-syndromet inte insåg var att han genom att dra sig tillbaka och vägra ge intervjuer upprätthöll nyfikenheten kring sin person. Hade han betett sig som alla andra författare, som inte vill något hellre än att uppmärksammas, hade han så småningom blivit bortglömd.

 

Bertil Falk

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Hebriana Alainentalo

Hebriana Alainentalo, tre engelska dikter

Tre dikter på engelska av Hebriana Alainentalo

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 30 december, 2017

Röjar-Ralf ”dags att röja” - livet som en transit hall

I Shakespeares klassiska komedier går huvudpersonerna, både de goda och de onda, ofta från civilisationen till naturen och tillbaka till civilisationen igen, alla har blivit trevligare (och lärt sig att ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 18 september, 2013

Emmakrönika XXX Sista krönika?

efter natts funderingar, inte trollbunden, tror jag mig insett att det aldrig blir något emellan oss mer mera, att det verkligen är det du vill och avgjort för gott för ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 30 oktober, 2009

Livet på 60 grader 2

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 16 februari, 2012

Magnus Göransson

Hästbilder

Idioten vaknar mitt i en väpnad konflikt med sin väckarklocka. Klockan hade tydligen kastat första stenen men när idioten kom till sans var kriget redan över. Ingen vinner krig och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 mars, 2016

Requiem. Dödsmässan enligt Brahms och Verdi

Dödens skugga faller över skapelsen, det outsägliga vemod Walter Benjamin beskriver, syndafallet och exilen, utdrivningen vi lever i gestaltar vi ständigt åter och åter i konst, i dikt, i musiken. Memento ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 21 februari, 2012

Gilda Melodia

Glädjesmarta

En ny krönika av Gilda Melodia.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 05 april, 2016

Lars Gustafsson Foto CC BY-SA 4.0

Lars Gustafssons 70-tal: fakta, fiktion och autofiktion

Lars Gustafsson är en av den svenska litteraturens mest mångfacetterade författare. I det avseendet kan han erinra om giganter som Strindberg och Goethe! Hans publikationslista omfattar som bekant inte bara ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Litteraturens porträtt | 09 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.