Den bortglömde Strindberg

I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak kan vara att ...

Av: Bo Gustavsson | 09 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Tanke Ord av Benny Holmberg

Två nya dikter av Benny Holmberg

Av: Benny Holmberg | 11 februari, 2017
Utopiska geografier

Cirklar

Strindberg föreställde sig samhället bestående av cirklar; inom varje cirkel ett sällskap, och människorna i en cirkel begrep sig föga på människorna i en annan. Ofta är det en märklig ...

Av: Gunnar Lundin | 24 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens

När fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga ...

Av: Benny Holmberg, | 17 november, 2009
Essäer om konst

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd



Nidbild av hur Muncken assisterar Gustav III vid dennes första samlag med Sofia Magdalena. Från vänster Sofia Magdalena Gustav III och Adolf Fredrik Munck.Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758, och snart följde andra resenärer från norr efter. Gustaf III drog till Italien 1783-84 samman med bland andra skulptören Sergel. Oscar Levertin skildrar i en av sina Rococonoveller majestätets besök i Lucca den gången. Då hade redan en annan svensk varit där nere tre år i rad, som framgår av titeln på en bok som kom 1786 och som trycks om många gånger sedan dess: Carl August Ehrensvärds Resa till Italien 1780, 1781, 1782. Det är en läsvärd skrift, full av originella intryck och infall, av en resenär som tagit intryck av Montesquieus klimatlära. Ett varmt klimat får folks blod att svalla, i ett kallt stelnar det och man blir trög
 
Ehrensvärd gillade Södern men blev beklämd när han nalkades sitt nordliga hemland. Orden i titeln ovan återfinns i början av hans bok, liksom förtydligandet ”när jag kom hem i Fäderneslandet mötte mig alla de vanskapligheter som är märke till oordning, åstadkomna av väderlek.” Hem för honom var bland annat godset Tosterup på Österlen (när det håller på att ta fyr, i HasseåTages film Äppelkriget, pinkar en jätte på det, så släcks elden behändigt). Samman med varvschefen af Chapman som nu mest är känd för vandrarhemsbåten vid kajen av Skeppsholmen i Stockholm såg han som överamiral till att Karlskrona byggdes ut till en modern örlogsstad. Ehrensvärd hann med mycket fast han bara blev femtiofem år gammal, han var född 1745 och dog 1800.
 
1786, samma år som Gustaf III instiftade Svenska Akademien, gav Ehrensvärd ut programskriften De fria konsters filosofi. Bland de sista böcker som den mycket produktive konsthistorikern Ragnar Josephson skrev var en biografi om honom. Den kom 1963 (Josephson dog tre år senare). I september kommer den i en nyutgåva på Atlantis, med ett förord av Lotta Lotass i Svenska Akademien – den ingår i Akademiens serie Minnesbiblioteket. Blänkaren i förlagets höstkatalog sammanfattar snyggt: ”Vi får möta en sträng klassicist som också var en burlesk karikatyrtecknare, en plikttrogen amiral som hatade krig och en mansgris som dyrkade sin hustru, allt skildrat med lärdom och psykologisk inlevelse”. Det låter ju både lovande och lockande.
 
Carl August Ehrensvärd mellan Italiens vinberg och Nordens granbackar  tecknad av Johan Tobias Sergel.Ragnar Josephson dog alltså 1966. Några få år dessförinnan såg jag honom i det konstmuseum han skapat på Finngatan i Professorsstadskvarteren i Lund, Arkiv för dekorativ konst (det som numera heter Skissernas museum). En annan legendarisk och lika lärd lundaprofessor, Carl Fehrman, föreläste vid det tillfället om Hjalmar Gullberg och Gauguins stora målning om den gule Kristus. På första bänkraden satta alla fina damer, så var det oftast när Fehrman höll offentliga föreläsningar, men också Ragnar Josephson och hans hustru Gabrielle. Hon var spröd och vacker, han var stor och tung och rörde sig långsamt. Hans uppdrivna ansiktsfärg, närmast åskblå, lät ana att han hade akut besvär med hjärtat.
 
Som den väl påläste gymnasist jag var den gången kände jag till en del av hans många böcker, framför allt den som handlade om hur Rom byggdes under renässans och barock  (min mor var latinlärare). Och vi hade hans pjäs Kanske en diktare på stringbokhyllan, om en försynt rockvaktmästare – på omslaget såg man honom i Gösta Ekman seniors gestalt. Det var ett teaterstycke som slog. När jag lite senare läste konsthistoria i Lund lärde jag mig mycket i hans stora bok om Barocken som ingick i Bonniers konsthistoriska serie, och hans Konstverkets födelse fascinerade mig liksom så många andra.
 
I den handlar ett kapitel om Thorvaldsens bekanta skulptur i Domkirken i Köpenhamn, den där Kristus iakttar en inbjudande hållning, som om han i samma stund säger Låten barnen komma till mig. Det tog många skisser och uppslag innan Thorvaldsen kom på hur Jesus skulle hålla sina armar. Josephson går genom det ena utkastet efter det andra tills hans når den skärningspunkt där Thorvaldsen plötsligt kommer på hur gestiken ska gestaltas: konstverkets födelse! Ragnar Josephson visade att ofärdiga skisser kunde vara väl så intressant som det färdiga konstverket, och han drog konsekvensen av det. Han började samla på sig sådant som annars låg kvar i ateljén och skräpade om de inte redan var slängt, de många olika utkasten till offentlig utsmyckning av skilda slag.
 
Carl August Ehrensvärds Gjör alla rättEtt var Carl Larssons Midvinterblot, väggmålningen som var avsedd för trapphallen i Nationalmuseum men som refuserades, ett annat var skulptören Christian Bobergs roliga förslag till ett nationalmonument (Tor Hedberg skrev en munter pjäs om saken som heter just Nationalmonumentet), med den slumrande Moder Svea med ett trött lejon och Karl XIIs stövel vid sina fötter, ett tredje var Bror Hjorts första utkast till ett Engelbrekt-monument, med upprorsmannens knutna näve trotsigt uppsträckt i luften. Gunnar Bråhammar såg sedan under sina många år som Arkivmuséets indentent till att samlingarna utökades med Sonia Delaunays flygplanspropeller, mängder av latin- och sydamerikansk konst, skisser till mexikanska muralmålningar av Orozco,  osv.
 
Sergels fantasi i två stora band är ett av Josephsons praktverk, liksom hans arkitekturhistoriska utredningar om Stockholm Slott. Till det han skrev sent i livet hör förutom boken om Carl August Ehrensvärd den om Sergel, Kjellgren, Bellman – mera anspråkslös i formatet men mycket intressant som allt annat hans skrev. För många år sedan skaffade jag hans Judiska dikter, en sympatisk samling, fast jag sedan dess låtit den gå vidare. Under några år kring 1950 var han chef för Dramaten vid Nybrokajen. Dit hade han tio år tidigare, medan nazisterna fortfarande var segerrika, sänt in pjäsen Farlig oskuld. Pauline Brunius som var teaterchef den gången fann för klokt att inte låta framföra stycket. Kanske var det undfallande, kanske var det klokt, kanske var det fegt, kanske förståeligt. Pjäsen har ett uttalat antinazistiskt budskap, och vändpunkten med El Alamein och Stalingrad låg ännu några år fram i tiden.
 
Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Enbusken och apelsinträdet – en omläsning av Vilhelm Mobergs “din stund på jorden”

Under fyra månader på sensommaren och framåt hösten i sitt sextiofjärde år gör svensk-amerikanen Albert Carlson upp bokslutet över sitt liv. Han utvandrade från Småland 1920 (redan året därpå blev ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 augusti, 2012

Lillian Ross

Lillian Ross 1918-2017

”Tell you what, Huston said, in his amazed tone. I´m going to show you how we make a picture! And then come out to Hollywood and you can see everything ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 september, 2017

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 december, 2012

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Abdel-Qader Yassine

”Vi vill inte ha er här...!!”

”Vart är du på väg?” frågar han mig och kommer helt nära. Baksmällan kommer tidigare än väntat.

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 06 december, 2017

BRYT

En person jag känner har varit utbränd och sjukskriven i många år. Nu har regeringen ändrat reglerna för fas 3, vilket drabbar henne. Efter att ha gått på vad hon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 16 juni, 2011

Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

Årskrönika av Crister Enander

Det blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 24 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.