Stefan Hammarén - Utdrag

Stefan Hammarén: Loserförfattare, lyxpoet, textråd. Förestår avdelning på Loserförfattarfabriken.Läs gärna mer om författaren här: http://tidningenkulturen.se/component/content/article/177-veckans-artikel/11046-spraket-aer-ett-begraensningens-verktyg-om-stefan-hammaren eller här: http://anatematiskpress.blogspot.se/2011/10/stefan-hammaren-411.html Stefan Hammarén – Utdrag.   [ … ] under stram tympanon in. Inne. Innanför, vid ...

Av: Stefan Hammarén | 14 Maj, 2012
Utopiska geografier

Kalkmålning i Sofiakatedralen från 1000-talet. Den visar Ingegerds och Jaroslavs döttrar.

Sveriges främmande och okända helgon – S:ta Anna av Novgorod

Den Heliga Birgitta (1303-1373) är Sveriges och Nordens mest kända helgon, helgonförklarad 1391 och även utnämnd till särskilt skyddshelgon över Europa. Under nuvarande år, 2016, kommer ännu en svensk kvinna ...

Av: Lena Månsson | 01 april, 2017
Essäer om religionen

De sällan sedda When you wish upon a star…

Tillsammans med de andra barnen är han ensam, mer ensam än vad han är ensam, utan dem. Det utanförskapet han känner i de andras gemenskap är kanske den största stenen ...

Av: Björn Augustson | 14 februari, 2012
Gästkrönikör

Barbara Hashimotos installation Sea of Junk Mail (2008)

Från kärleksförklaringar till Viagra-reklam – brevet i konsten

Det går tydligen att göra konst av allt. Sedan internets intåg har konstnärer använt sig av dess olika möjligheter för att skapa konst. Till exempel den irriterande ström av skräpmejl ...

Av: Mathias Jansson | 21 februari, 2015
Essäer om konst

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd



Nidbild av hur Muncken assisterar Gustav III vid dennes första samlag med Sofia Magdalena. Från vänster Sofia Magdalena Gustav III och Adolf Fredrik Munck.Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758, och snart följde andra resenärer från norr efter. Gustaf III drog till Italien 1783-84 samman med bland andra skulptören Sergel. Oscar Levertin skildrar i en av sina Rococonoveller majestätets besök i Lucca den gången. Då hade redan en annan svensk varit där nere tre år i rad, som framgår av titeln på en bok som kom 1786 och som trycks om många gånger sedan dess: Carl August Ehrensvärds Resa till Italien 1780, 1781, 1782. Det är en läsvärd skrift, full av originella intryck och infall, av en resenär som tagit intryck av Montesquieus klimatlära. Ett varmt klimat får folks blod att svalla, i ett kallt stelnar det och man blir trög
 
Ehrensvärd gillade Södern men blev beklämd när han nalkades sitt nordliga hemland. Orden i titeln ovan återfinns i början av hans bok, liksom förtydligandet ”när jag kom hem i Fäderneslandet mötte mig alla de vanskapligheter som är märke till oordning, åstadkomna av väderlek.” Hem för honom var bland annat godset Tosterup på Österlen (när det håller på att ta fyr, i HasseåTages film Äppelkriget, pinkar en jätte på det, så släcks elden behändigt). Samman med varvschefen af Chapman som nu mest är känd för vandrarhemsbåten vid kajen av Skeppsholmen i Stockholm såg han som överamiral till att Karlskrona byggdes ut till en modern örlogsstad. Ehrensvärd hann med mycket fast han bara blev femtiofem år gammal, han var född 1745 och dog 1800.
 
1786, samma år som Gustaf III instiftade Svenska Akademien, gav Ehrensvärd ut programskriften De fria konsters filosofi. Bland de sista böcker som den mycket produktive konsthistorikern Ragnar Josephson skrev var en biografi om honom. Den kom 1963 (Josephson dog tre år senare). I september kommer den i en nyutgåva på Atlantis, med ett förord av Lotta Lotass i Svenska Akademien – den ingår i Akademiens serie Minnesbiblioteket. Blänkaren i förlagets höstkatalog sammanfattar snyggt: ”Vi får möta en sträng klassicist som också var en burlesk karikatyrtecknare, en plikttrogen amiral som hatade krig och en mansgris som dyrkade sin hustru, allt skildrat med lärdom och psykologisk inlevelse”. Det låter ju både lovande och lockande.
 
Carl August Ehrensvärd mellan Italiens vinberg och Nordens granbackar  tecknad av Johan Tobias Sergel.Ragnar Josephson dog alltså 1966. Några få år dessförinnan såg jag honom i det konstmuseum han skapat på Finngatan i Professorsstadskvarteren i Lund, Arkiv för dekorativ konst (det som numera heter Skissernas museum). En annan legendarisk och lika lärd lundaprofessor, Carl Fehrman, föreläste vid det tillfället om Hjalmar Gullberg och Gauguins stora målning om den gule Kristus. På första bänkraden satta alla fina damer, så var det oftast när Fehrman höll offentliga föreläsningar, men också Ragnar Josephson och hans hustru Gabrielle. Hon var spröd och vacker, han var stor och tung och rörde sig långsamt. Hans uppdrivna ansiktsfärg, närmast åskblå, lät ana att han hade akut besvär med hjärtat.
 
Som den väl påläste gymnasist jag var den gången kände jag till en del av hans många böcker, framför allt den som handlade om hur Rom byggdes under renässans och barock  (min mor var latinlärare). Och vi hade hans pjäs Kanske en diktare på stringbokhyllan, om en försynt rockvaktmästare – på omslaget såg man honom i Gösta Ekman seniors gestalt. Det var ett teaterstycke som slog. När jag lite senare läste konsthistoria i Lund lärde jag mig mycket i hans stora bok om Barocken som ingick i Bonniers konsthistoriska serie, och hans Konstverkets födelse fascinerade mig liksom så många andra.
 
I den handlar ett kapitel om Thorvaldsens bekanta skulptur i Domkirken i Köpenhamn, den där Kristus iakttar en inbjudande hållning, som om han i samma stund säger Låten barnen komma till mig. Det tog många skisser och uppslag innan Thorvaldsen kom på hur Jesus skulle hålla sina armar. Josephson går genom det ena utkastet efter det andra tills hans når den skärningspunkt där Thorvaldsen plötsligt kommer på hur gestiken ska gestaltas: konstverkets födelse! Ragnar Josephson visade att ofärdiga skisser kunde vara väl så intressant som det färdiga konstverket, och han drog konsekvensen av det. Han började samla på sig sådant som annars låg kvar i ateljén och skräpade om de inte redan var slängt, de många olika utkasten till offentlig utsmyckning av skilda slag.
 
Carl August Ehrensvärds Gjör alla rättEtt var Carl Larssons Midvinterblot, väggmålningen som var avsedd för trapphallen i Nationalmuseum men som refuserades, ett annat var skulptören Christian Bobergs roliga förslag till ett nationalmonument (Tor Hedberg skrev en munter pjäs om saken som heter just Nationalmonumentet), med den slumrande Moder Svea med ett trött lejon och Karl XIIs stövel vid sina fötter, ett tredje var Bror Hjorts första utkast till ett Engelbrekt-monument, med upprorsmannens knutna näve trotsigt uppsträckt i luften. Gunnar Bråhammar såg sedan under sina många år som Arkivmuséets indentent till att samlingarna utökades med Sonia Delaunays flygplanspropeller, mängder av latin- och sydamerikansk konst, skisser till mexikanska muralmålningar av Orozco,  osv.
 
Sergels fantasi i två stora band är ett av Josephsons praktverk, liksom hans arkitekturhistoriska utredningar om Stockholm Slott. Till det han skrev sent i livet hör förutom boken om Carl August Ehrensvärd den om Sergel, Kjellgren, Bellman – mera anspråkslös i formatet men mycket intressant som allt annat hans skrev. För många år sedan skaffade jag hans Judiska dikter, en sympatisk samling, fast jag sedan dess låtit den gå vidare. Under några år kring 1950 var han chef för Dramaten vid Nybrokajen. Dit hade han tio år tidigare, medan nazisterna fortfarande var segerrika, sänt in pjäsen Farlig oskuld. Pauline Brunius som var teaterchef den gången fann för klokt att inte låta framföra stycket. Kanske var det undfallande, kanske var det klokt, kanske var det fegt, kanske förståeligt. Pjäsen har ett uttalat antinazistiskt budskap, och vändpunkten med El Alamein och Stalingrad låg ännu några år fram i tiden.
 
Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Café de la Palais - en rapport från skuggsidan

  Café de la Palais - en rapport från skuggsidan Steven Ekholm har  tillbringat en vecka på Café de la Palais i Nice och träffat remarkabla människor som han ser med proustianska ...

Av: Steven Ekholm | Allmänna reportage | 19 september, 2006

Europa och den monumentala väggen – Del 1

Det finns en gemensam tradition vad gäller det europeiska väggmåleriet i den mån att länder har influerat varandra, och detta möjliggör att man kan diskutera fenomenet ur en bred och ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 12 januari, 2013

Nazister paraderar. Foto: Wiki

Homosexualitet och nazism

Bo I Cavefors om de udda relationerna mellan nazism och homosexualitet.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 14 augusti, 2015

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Tatuerade folk

I åtta episoder minns Vladimir Oravsky folk han träffat och deras tatueringar  Inledning plus minne nummer ett Jag hörde på radio att Stockholmarna är världens mest tatuerade folk. Nej, det var inte ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer | 06 augusti, 2013

En riktig kulturpugga av den gamla skolan

  Stefan Ingvarsson i Modernistas trädgård. En riktig kulturpugga av den gamla skolan Tillsammans med fyra andra puggor har Stefan Ingvarsson skrivit debattboken Bögjävlar som fått stor uppmärksamhet under sommaren. Stefan saknar platser ...

Av: Agneta Tröjer | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2007

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 26 december, 2011

Albert Edelfelt

Dödsdans och likfärder i konsten

”Jag behöver en död kropp” löd den isländska konstnären Snorri Asmundssons uppmaning på Facebook. Närmare bestämt var det fem döda kroppar som konstnären behövde till en videoinstallation där han tänkte ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 08 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.