Skolan i Athen (1511) av Rafael..

Den matematiska konsten

Det finns dem som anser att matematik är en konst och att siffrorna speglar skönheten i Universum. Den brittiska filosofen och matematikern Bertrand Russel gick så långt att han menade ...

Av: Mathias Jansson | 21 maj, 2016
Essäer om konst

Torsten, mera borsten!

Jag ser Johan August Strindberg promenera i ett stockholmskt snöfall. Snart nog ska han återvända till Blå tornet för att jaga bort kräftan med morfin. Bibeln lägger han på bröstet ...

Av: Stefan Whilde | 09 december, 2010
Stefan Whilde

Hinke Bergegrens tal ”Agitation för Kärlek utan barn ” lade grunden för RFSU

I El Salvador väntar just nu den 22 år unga Beatriz på ett beslut från landets Högsta Domstol om hon ska få genomgå en abort eller inte. Den gravida kvinnan ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 juni, 2013
Reportage om politik & samhälle

Yta

Ytan, villfarelese, bedrägeri, lism, grannlåt, kattguld, kram, krimskramset, scruta, pastill, bibelot, boschet, vilior alga, flower border dangle on Potemkin's facades,, the underside of a structural component such as a beam ...

Av: Stefan Hammarén | 11 augusti, 2012
Stefan Hammarén

Norman Rockwell, en spegling av Amerika



Norman RockwellI det senaste avsnittet av Downton Abbey, det som utspelar sig kring julen, slår en engelsk lord som hamnat på obestånd sina lovar kring den amerikanska miljonärskan, slottsfruns mamma. I Shirley MacLaines framtoning är hon så vulgärt amerikansk och rättfram som engelsmän, med liten eller ingen rätt, älskar att föreställa sig befolkningen i USA, övertygade om sin egen sofistikerade kulturella överlägsenhet. Hon ser ut som ett spöke. Det hindrar inte lorden, men hon genomskådar honom. Pengarna behåller hon för sig själv, och någon ladytitel är hon inte intresserad av. Hon föreslår i stället att han tar sig över Atlanten, så ska hon bjuda samman honom med några miljonärsänkor som fikar efter en fin titel.

"Come to my little cottage on Bellevue in Newport!" Inte alla som såg avsnittet förstod detta rejäla understatement. Men den som varit i Newport, Rhode Island, gör det. Bellevue är den långa breda gata som kantas av miljonärspalats från den tid när rövarbaroner med sociala och kulturella ambitioner och penningstinna efter lyckade affärer i järn och stål, bilfabriker och järnvägar lät bygga palats efter europeiska förebilder, ståtliga mansions med trettio-fyrtio rum, ibland med Versailles som modell. Ett av dem ägdes av den excentriska Doris Duke som ärvde ett tobaksimperium. Hon var frikostig med donationer för att bevara Newports märkvärdiga arkitektur, inte bara palatsen utan också trähusen från slutet av 1600-talet: Newport är en av USAs äldsta städer.

En bra bit bort på Bellevue finns ett stort hus med många rum som nu hyser ett museum för illustrationskonst. Bland de mest namnkunniga konstnärerna som ställs ut är N. C. Wyeth, pappa till  ultrarealisten Andrew Wyeth (med den bekanta drömmande flickan på ängen, och de många akvarellerna på modellen Helga med flätorna) och en mästare på att bildsätta äventyrsböcker av R. L. Stevenson och andra. Det är klassiska bilder som generationer av amerikaner (pojkar mest) tagit till sig. Just så såg John Silver ut, med lapp för ögat, träben och en papegoja på axeln. Ännu större intresse har besökaren av de bilder av en någon yngre artist som ställs ut och vars målningar numera hör till de verkliga dyrgriparna: Norman Rockwells bekanta omslag till Saturday Evening Post.

I början av december i fjol ropades tre av originalen till sådana omslag (den flitige Rockwell hann med 323 av dem, från 1916 till 1963) ut på Sotheby´s i New York och nådde fabulösa summor, sammanlagt 58 miljoner dollar. Vem som ropade in dem förblir en hemlighet, men man vet att både filmmagnater och en av arvtagerskorna till Wall-Mart hör till samlarna av Rockwells konst. Högst gick "Saying Grace" som kammade in 46 miljoner: en gudfruktig farmor (eller mormor) knäpper händerna samman med sin lille sonson (eller dotterson) innan de börjar äta, till förvåning för de andra på lunchbaren som är vana vid att kasta sig över maten.  Sådan lätt sentimentala  scener finns det gott om i Rockwells produktion, kan jag konstatera när jag bläddrar genom den stora flotta "Norman Rockwell 332 Magazine Covers" som jag är lycklig ägare till.

Norman Rockwell. Doctor and the doll. Saturday Evening Post cover march 9 1929

Han började med sina omslag i Literary Digest men gick snart över till Saturday Evening Post. En illustration, den fanns på numret för den 9 mars 1929, ser vi varje gång vi kör in till centrala Auckland. På blindmuren till ett apotek har man förstorat upp denna bekanta bild: en liten flicka kommer med sin sjuka docka till husläkaren som tålmodigt tar fram sitt stetoskop för att höra vad som felas. En hjärteknipande och kanske också effektiv reklam (fast bilden på muren borde bättras på, den flagnar betänkligt). Ett annat av hans omslag hör till mina tidiga bildminnen, dock inte riktigt så tidigt som första gången det fanns på veckotidningsomslaget, den 6 mars 1948. "Gossip" visar femton damer och herrar som för vidare skvaller, en av dem Rockwell själv..

Det kunde varit en illustration till H. C. Andersens saga om fjädern som blev till många hönor, om hur ryktet om en höna som putsar av sig en fjäder för att göra sig vacker inför tuppen av skvallret blir till flera höns som plockar bort alla sina fjädrar och blir skandalöst nakna. Hos Rockwell ser man ansiktena på folk, i lika mån förvånade och förtjusta när de får veta en skvallrig nyhet som de genast för vidare. Och på slutet är ringen sluten, där får den som satte igång det hela höra vad som blivit av historien och känner säkert inte igen en enda sak i den. Den gången flödade läsarbreven in till Saturday Evening Post, alla ville veta vad det var för skandal som så ivrigt fördes vidare.

Men om Norman Rockwell alls visste vad det var de talade om så höll han tyst om det. Han var en ganska tillbakadragen man, det framgår av en ny stor bok om honom som just kommit: "American Mirror: The Life and Art of Norman Rockwell" av Deborah Solomon (Farrar, Strauss and Giroux, 483 s., 28 dollar). I den spekuleras lite för mycket  och nog ganska grundlöst i Rockwells intresse för unga människor, särskilt pojkar, men annars är det bra. Han var född i New York men kom att flytta till Stockbridge, en lantlig avkrok i Massachussetts där det sedan länge finns ett mycket sevärt Norman Rockwell-museum. Vi var där för några år sedan, och när vi sett allt köpte vi en mugg med hans bild på ortens allmänning, the village green, omgiven av en rad typiskt amerikanska småstadsfasader.

Som boktiteln anger är hans många målningar en spegel av det typiskt amerikanska, kanske inte alltid som det är, särskilt inte nu när medelklassen i USA är på god väg att försvinna, men som amerikaner i gemen vill att det ska se ut: gudfruktigt, patriotiskt, småtrivsamt, anekdotiskt: "A small-Town Arcadia of his own imagining" skriver Deborah Solomon. En som verkligen vet hur småstadsamerika ser ut (eller i varje fall såg ut för några årtionden sedan) och som är bra på att mytologisera det, är humoristen Garrison Keillor som sedan länge har sin egen radioserie A Prairie Home Companion,  om vad som tilldragit sig av vardagshändelser hos de goda grannarna i den fiktiva småstaden Lake Wobegone i Mellanvästern. Han är från Wisconsin (vi har en nära vän som var hans rumskamrat på college i Madison och som påstår att han den gången var en genomtrist typ).

Garrison Keillor recenserade uppskattande "American Mirror" i The New York Times för ett par månader sedan, med uppenbart igenkännande och stor sakkunskap, och kommenterade hur Rockwell ändrade sig med tiden, från att ha börjat med en smålustig bild på storebror som tvingas gå ut med sin nyfödda lillasyster, "embarrassed to be seen by his chums as he pushes a baby carriage, a baby bottle in his pocket", över de stora väggmålningarna från andra världskriget som sammanfattar amerikansk  demokrati på ett slående och övertygande vis, och till 1960-talets porträtt på den modiga lilla flicka som i skydd av federal militär bryter skolbojkotten mot färgade i det segregerade södern, och porträtt på Eisenhower och Kennedy. Sedan fick tidningen nya ägare som trodde att omslag med foton på filmstjärnor skulle sälja bättre än Rockwells americana, möjligen en felspekulation.

"He rode his bike around Stockbridge, went on TV talk shows, tolerated his own celebrity, and kept working and working. Toward the end, at 84, in and out of dementia, unable to work, he was still wheeled into the studio every day to listen to classical music, wash his brushes, arrange his stuff, putter around, do everything but paint.." Norman Rockwell som dog 1978 var alltså född några år före förra sekelskiftet. Han fick inte inte illa betalt för sina många veckotidningsomslag,  efter hand ungefär 30.000 dollar per styck i dagen penningvärde. Vem är det som kammat hem miljonerna nu? Sotheby´s till en mindre del, men merparten till de tre sönerna till den som var art director på Saturday Evening Post och som fick de tre målningarna av Rockwell. Han hade dem  hängande på väggen tills han gick bort för tjugoett år sedan. Därefter vidtog ett utdraget käbbel mellan arvingarna som sent omsider försonats. Nu borde de vara nöjda...

Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

Sekelskiftet 1900 – Konst, design och protest

Musée d’Orsay i Paris har i år lockat besökare från världens alla hörn som velat bekanta sig med konstnärers estetiska grundsyn. I utställningen ”Beauté, morale et volupté dans l’Angleterre d’Oscar ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 23 augusti, 2012

Ingen elektronisk växtvärk i underjorden. Om Art’s Birthday

Många bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 29 januari, 2014

Håll hoppet levande

I september 2012 var en av undertecknarna av Charta 77, Jaroslav Suk, tillsammans med undertecknad, de enda svenskar som fick äran att ingå i en månghövdad internationell grupp av övervakare ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 maj, 2014

Veckan från konungen

Sveriges statsskick skakas i sina grundvalar. Det som alla visste, i alla fall de som ville veta, har nu avslöjats. Vår monark är ingen städad familjefar, utan en festprisse som ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 juni, 2011

Hur jag minns Ilja Grigorjevitj Ehrenburg

Ilja Ehrenburg blev 76 år gammal. Han dog den 31 augusti 1967, alltså på dagen för 45 år sedan. Prostatacancer. Trots att han var sexuellt mycket aktiv och myten säger ...

Av: Vladimir Oravsky | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2012

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Carsten Palmer Schale – Från världen till köksbordet

”Jag heter Carsten efter min farmor. I november kommer min 42:a bok, men inom litteraturen har jag bara givit ut ett knappt dussin. Mina stora intressen i livet – vid ...

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 19 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.