Robert Burns i översättning av Erik Carlquist

Writers´ Museum, en av Edinburghs sevärdheter, är tillägnat de skotska nationalförfattarna Robert Burns, Walter Scott och R.L.Stevenson. Där visas, förutom originalmanuskript och porträtt, sådant som Scotts schackbord och en ring med ...

Av: Robert Burns | 20 maj, 2013
Allmänna reportage

En av Sveriges starkaste liberala röster

Det första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit ...

Av: Waldemar Ingdahl | 27 maj, 2010
Övriga porträtt

De fyra stegen

Den 9 maj 2011 gick jag hem genom Finngatan i Lund. Jag säger "genom" därför att grönskan var sådan, att man kunde uppleva gatan som en tunnel. Det blev jag ...

Av: Erland Lagerroth | 26 maj, 2011
Agora - filosofiska essäer

Dödsdans och pånyttfödelse Våroffer av Igor Stravinsky

När Igor promenerade vid sin hustrus sida på stranden av Genevesjön under deras hälsovistelse i den schweiziska byn Clarens vaknade vårens krafter så sakteliga. Allt som bidat sin tid och ...

Av: Benny Holmberg | 08 april, 2012
Essäer om scenkonst

Nostalgi över en liberal vägröjare



Kampanjknappar för McGovern och hans båda vice presidentkandidater Eagleton och Shriver.Nyligen avled George McGovern (1922-2012). Han blev 90 år, men hur många svenskar minns honom annat än möjligen som den man som vid presidentvalet 1972 gick mot en brakförlust medan Richard Nixon inhöstade en jordskredsseger, som senare visade sig vara en pyrrhusseger.

Inbrottet i demokraternas kontor i Watergate var ett av Nixons ”dirty tricks” för att vinna valet. När det avslöjades hotades Nixon av ”impeachment” (ungefär: riksrätt) och Nixon tvingades avgå under förödmjukande former. Men då var skadan redan skedd. Vad hjälpte det att McGoverns anhängare gick omkring med T-shirts där det stod: ”Skyll inte på mig – jag röstade på McGovern”.

George McGovern – den liberale metodisten och idealisten, medaljerad som kallblodig pilot under det andra världsskriget – uppfattades av väljarna som alltför långt ute på vänsterkanten och anklagades i vanlig ordning för att vara socialist och kommunist, vilket för den vidskepliga högerkristna minoriteten i USA är detsamma som liberal.

Dessutom drabbades McGovern av en svår motgång när det visade sig att den man han valde som sin vice president kandidat, senatorn Thomas Eagleton, vårdats på sjukhus för mentala problem. Eagleton drog sig ur och George McGovern tvingades hitta en annan vice presidentkandidat. Hans val föll på chefen för den amerikanska Fredskåren, Sargent Shriver, ingift i Kennedy-klanen, men vi det laget var McGoverns valkampanj redan skadskjuten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Därmed skulle man kunna tro att McGovern var borta ur amerikansk politik, men långt därifrån. I sin runa över McGovern påpekar David Browne i ”Rolling Stones” att McGovern tvärtom fick se sina farhågor besannas om Vietnamkriget, som han var den redan tidigt främste motståndaren till.

I det långa loppet hann opinionen i kapp McGovern som internt betydde mycket för att förändra och demokratisera det demokratiska partiet. Redan innan han ställde upp som presidenkandidat hade han fått sitt parti att ändra reglerna för partikonventet så att fler kvinnor och afro-amerikaner kunde medverka i beslutsprocessen.

Han var en vägröjare och banade tidigt vägen för valet av USAs förste afro-amerikanske president. Han såg i Bill Clinton, i Hillary Clinton samt i Barack Obama hur hans idéer inte längre var så motbjudande för det amerikanska folket.

Jag befann mig i USA under valkampanjen 1972. Med mig hem till Sverige hade jag massor med politiska kampanjknappar. När jag i dag tittar igenom denna samling, som ligger i en gammal låda, så finner jag att inte en enda knapp är för Nixon medan däremot ett hundratal är för McGovern och hans båda vicepresidentkandidater.

Jag var en ivrig McGovern-supporter, men insåg mycket snart att han inte hade en chans. Men han var nog ganska nöjd med utvecklingen när han gick bort skulle jag kunna tänka mig. Han kunde säga sig att hans kampanjslogan 1972 ”Come Home America”, höll på att förverkligas i och med valet av Obama, men som ingen har kunnat undgå att se är det fortfarande segt. Och nu har George McGovern för gott glidit in i historiens dunkla annaler.
Som man säger på engelska: R.I.P.

 

Bertil Falk

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ord som blöder

En essä om Agneta Klingspor

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 28 januari, 2017

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

Minnen från Europas dödsläger

En bitter och plågad text, motsträvigt frambragt, skriven av ekonomiskt nödtvång. Låt vara att den sorggenomträngda krönikan kanske är lika skadskjuten och maläten som dess frispråkige upphovsman var när den ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 12 juni, 2012

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del III

 Vår egen tid I senere artikler har jeg tatt opp anliggender som har å gjøre med vår menneskeværen; det på høy tid å vende tilbake til spørsmålet om en har å ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 05 februari, 2013

Tankens ambivalens (Tredje brevet)

11/2 I mina tidigare litteraturstudier trodde jag att jag skulle hitta ett ädlare liv, högre i sin strävan att genomskåda maktens struktur och i stället känna den fria andens sublima liv ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 16 juli, 2014

Sagan om Emma

Den vingklippta lyxpoeten och textrådet, kärleksvraket Stefan Hammarén är också serenadör, skriver här på sin fasta spalt öppna brev och amorieller till sin Emma Grammatica (skrivd skönhet, livsbruksanvisningens, känslig varje ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 augusti, 2008

Abu Casems olycksbärande tofflor - en arabisk saga

Lumina av Guitton [Denna saga är mycket gammal och av syriskt ursprung. Det finns många varianter av olika längd och med fler eller färre detaljer, såsom det sig bör i ...

Av: José Luis Ramírez | Utopiska geografier | 27 augusti, 2008

Dags att omdefiniera Hilma af Klint

En retrospektiv utställning säger lika mycket om sin samtid som en nyproducerad. Urval är allt, och varje ny vernissage blir en politisk kommentar, om det så bara – vilket ofta ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 17 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts