Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | 16 december, 2013
Utopiska geografier

Människan i rummet. Den komplexa bilden Roy Anderssons filmspråk

I ett grådaskigt kök sitter en orörlig människa vid ett bord oavvänt närvarande, stirrande rakt fram, fastnaglad i egen livslogik. Självbildens yttre hos denna människa, som här så småningom exponeras ...

Av: Benny Holmberg | 21 september, 2014
Filmens porträtt

Julrimmandets dag

Härmed utnämner jag, Vladimir Oravsky, 23 december till julrimmandets dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, söndagen den 23 december är julrimmandets dag, enkom för att i dag hyllar Marie Lundström ...

Av: Vladimir Oravsky | 23 december, 2012
Gästkrönikör

Sekvens ur Viking Eggelings Diagonalsymfonin.

En bildsymfoni på diagonalen

Jag tror det var 1997 eller möjligen året efter som jag hade stämt möte med filmforskaren Gösta Werner på Fylkingen, där det samma kväll skulle visas några av Hans Richters ...

Av: Ulf Stenberg | 28 februari, 2016
Essäer om film

Frank Oppenheimer, den kreative tekniknörden



Frank Oppenheimer av David BarkerNär Manhattanprojektet närmade sig sanningens minut kallade Robert Oppenheimer på sin yngre bror Frank, också han fysiker. Hukande intill varandra såg bröderna bomben detonera. Ingenting skulle sedan bli sig likt. Världen förändrades. Robert Oppenheimer stannade kvar i hetluften, medan Frank länge förblev fullständigt okänd, för att så småningom gå till historien som tekniknörden med de stora undervisningsidéerna.

Nu finns hans liv klarlagt tack vare journalisten K C Coles spännande bok ”Something Incredibly Wonderful Happens. Frank Oppenheimer and the World He Made Up”, Houghton Mifflin Harcourt, Boston, 2009.

Bröderna Oppenheimer fick en trygg uppväxt i New York. Fadern Julius hade som sjuttonåring emigrerat till USA från Tyskland 1888 och gift sig med konstnären Ella Friedman. Han började importera tyger från Europa, och familjen fick snart en position i New Yorks burgna överklass. Hemmets konstsamling inkluderade Picasso, van Gogh och Renoir. Livet var kultiverat, noga övervägt och ambitiöst. Endast de bästa skolorna dög åt sönerna. Frank spelade flöjt när han inte smet iväg till ett ställe som sålde gamla motorer - medan den 8 år äldre Robert satt och läste.

Båda bröderna studerade fysik utomlands. Frank berättade om sina starka minnen från Cavendish Laboratory i Cambridge och från Florens där forskarna arbetade till sent in på nätterna. Där gjorde han långa besök i Uffizierna och njöt av konsten. Men han noterade också marscherande soldater utanför labbet, precis som han sett i Tyskland. Där hade han dessutom skrämts av att se hur vännerna tvingades bära särskilda armbindlar och utestängdes från arbete. År 1935 anslöt sig Frank - då 23 år gammal - till brodern i Kalifornien för att doktorera vid California Institute of Technology, Caltech, ett drivhus för begåvade fysiker, många med tysk bakgrund. Det bästa med Caltech var enligt Frank de vilda fredagsdiskussionerna hemma hos fysikern Charles Lauritsen.

Men allt var inte lika avspänt. Trettiotalskrisen skapade arbetslöshet och fattigdom, och i Europa härjade spanska inbördeskriget. Roosevelt startade New Deal, och unga idealister fann varandra i den intellektuella studiemiljön. Många drogs till kommunismen, och Franks växande sociala engagemang förde honom till de kretsarna. Där fanns också Franks blivande hustru Jackie Quann. En särskild händelse 1937 fick Frank och Jackie att ansluta sig till partiet. I Pasadenas simhall fick de svarta bada endast på onsdagskvällarna. Innan de vita skulle simma på torsdagsmorgonen bytte man bassängens vatten. De enda som försökte ändra på detta var kommunisterna, berättar Frank. Tre år senare lämnade paret partiet; Frank skrämdes bort. ”Det hade blivit auktoritärt och centralistiskt”.

PendulumVid det laget var andra världskriget ett faktum. Fysikerna Leo Szilard och Albert Einstein hade skrivit till presidenten och berättat att deras kollegor Otto Frisch och Lise Meitner presenterat ett försök med atomklyvning. Brevets budskap hade varit att upptäckten nu öppnat för tillverkning av en fruktansvärd bomb. Författarna som trodde att Tyskland startat ett projekt i denna riktning föreslog en motsvarande satsning i USA. I januari 1942 efter bombningen av Pearl Harbour beslöt Roosevelt till slut hörsamma uppmaningen och gav klartecken för ”Manhattanprojektet”. Robert Oppenheimer blev projektets vetenskaplige ledare.

År 1945 rekryterades också Frank Oppenheimer till Los Alamos i New Mexico, platsen där provsprängningen förbereddes. Hustrun Jackie och de två barnen följde med och inkvarterades i staden som byggts upp i ingenmansland. Det var inget vanligt jobb, berättar Frank. ”Fokuseringen blev total, allt var bråttom, alla sprang mot resultatet som hägrade. Ingen saktade ned farten /---/ maskineriet hade fångat oss i en fälla.”

Provsprängningen lyckades, styrkan var oerhörd. Det var den 16 juli 1945. Många forskare stod skrämda och rådvilla inför den gigantiska förstörelsekraften, ångestfyllda för vad som kunde följa. Återigen skrev Albert Einstein, Leo Szilard m fl till Roosevelt och varnade, denna gång för att använda den nya bomben i kriget. Men Roosevelt dör, enligt uppgift innan han hunnit läsa brevet och president Truman bedöms inte heller ha läst varningen. Han hade dessutom ingenting till övers för känsliga fysiker. Bomberna fälls, Hiroshima och Nagasaki förstörs och över 200 000 människor dör direkt. Robert Oppenheimers djupa suck inför presidenten ”Jag har blod på händerna” går runt i medierna och möts av Trumans förakt.

Frank Oppenheimer är skakad. Han pläderar offentligt för internationell atomkontroll och engagerar sig i fredsrörelsen. 1947 får han en forskartjänst vid Minnesota University. I den växande MacCartyismen granskas alla, inte minst fysiker, och nu kommer hans kontakt med det kommunistiska partiet fram. Det resulterar i att han avlyssnas och utestängs från arbetet. Ingen stöttar honom, inte ens Robert. När KTHs rektor Harald Woxén bjuder honom till Stockholm för att föreläsa vägras han nytt pass. FBI skriver: ”om han reser till Sverige och avviker till Sovjet och detta blir känt av CIG (senare= CIA) kommer vår byrå att utsättas för avsevärd kritik”. Frank och Jackie förhörs i representant-husets ”Un-American Activities Committee”, och där erkänner de sin tidigare partitillhörighet men vägrar uttala sig om andra personer.

den unge Frank OppenheimerAlla forskartjänster stängs nu för Frank Oppenheimer. Universiteten anser sig inte ha råd att stötta honom. Familjen flyr till Colorado, där han vistats på somrarna. Han säljer en målning av van Gogh och köper ett hemman där. Paret slår sig på djurhållning och trevar sig fram i yrket. FBI spanar på dem och omgivningen skvallrar om parets udda framtoning. För att klara ekonomin tyr sig Frank Oppenheimer till de lokala skolorna, och så småningom blir han antagen som lärare i naturvetenskap. Han satsar allt på sin undervisning, utvecklar tekniska experiment, laborerar och stöttar. Hans idéer väcker intresse, elevernas självtillit växer, och det dröjer inte länge förrän de börjar vinna priser. 1959 lyckas Frank Oppenheimer, trots ett kvardröjande politiskt misstroende mot honom, få en forskartjänst i Colorado. Det är lätt att tänka sig med vilka förhoppningar han startar där. Men han blir besviken; han känner inte igen det akademiska livet och saknar mellankrigstidens frispråkiga diskussioner. Efter tio år av förföljelser har forskarna lärt sig tiga, säger han. Studenterna verkar ha tappat geisten, de jagar examina utan engagemang. Han tycker också att universitetens uppdelning mellan naturvetenskap och humaniora är kontraproduktiv och att universitetslivet blivit ”en intellektuell öken”.

Inte oväntat skapar han något ur sin frustration. Han spanar in ett labb som står tomt, och där bygger han ett tjugotal fysikexperiment. Man tager vad man haver, tänker han, också det alldagliga får duga som byggmaterial; aluminiumfolie, rullskridskohjul, pianotråd, toalettflottörer, virknålar, glödlampor, etc. Ett federalt bidrag finansierar fotocellstyrda timers, oscilloskop och stroboskop. Allt detta resulterar i fysikundervisning i experimentella former. Samtidigt engagerar han sig i debatten mot Vietnamkriget.

Efter åren i Colorado vill Frank Oppenheimer hitta egna lokaler där han kan utveckla sina idéer. Familjen flyttar till San Fransisco 1967. Intill Golden Gate-bron reser sig Palace of Fine Arts, en klassicistisk byggnad uppförd till den internationella utställningen 1915. Nu står den tom. Han skaffar sig tillträde till huset, och börjar genast ”dra fram enkla fenomen ur den komplexa förvirrande världen”. Det blir ”stationer” som inbjuder till att enkelt och lättfattligt undersöka gravitation, magnetism, elektricitet, optiska lekar, resonansfenomen i luft, vatten, metall, mm. Konstnärer skapar installationer som inkluderar ljud, ljus och musik. Så bygger han sitt Exploratorium, ett eget laborativt Science Center för allmänheten. På den oglamourösa ytan på 10 000 m skapas närmare 300 experiment (idag 475). Publik i alla åldrar strömmar till. Hans verk drar till sig pedagoger och idéerna kopieras, inte minst i museivärlden.

ExploratoriumNågra år senare var Oppenheimers begrepp ”hands on” i utställningar vedertaget, också i Sverige; t ex i Tom Tits Experiment i Södertälje, Teknorama på Tekniska Museet och Teknikens Hus i Luleå.

Frank Oppenheimers sympatiserade, inte oväntat, med de radikala studentupproren i Berkeley – som fick sina motsvarigheter i den europeiska 68-protesten mot föråldrade universitetssystem och sociala ojämlikheter. Hans dom över forskarsamhällets isolering var inte nådig, han utmanade sina fysikerkolleger med filosofen Max Ottos ord: ”På den tiden då naturvetenskapen saknade makt kunde forskarna kosta på sig att vara etiskt neutrala /---/men nu, sedan detta ändrats, kan världens överlevnad mycket väl komma att avgöras av huruvida forskarna återtar sin roll som samhällsmedborgare”.

Författarinnan K C Cole skönmålar inte. Hon skriver att Frank Oppenheimer var petig och självsäker och explosiv i sina vredesutbrott. Han styrde likt en despot, men han bjöd alla på whisky när allt gick hans väg. Vi får veta att han var otrogen mot hustrun och att han blev allt mer bohemisk. Hans stora hund Orestes var varken särskilt vacker eller ren, men den var alltid med.

Jag mötte Frank Oppenheimer vid ett besök i Exploratorium 1981. Där stod han bland medarbetarna, en äldre svartklädd man, och lutade sig aningen kokett mot en käpp. Cigarröken låg som en dimma i det trånga rummet. Hans eget kontor var belamrat med prylar, så vi vände och gick ut bland experimenten. Hunden svassade i hälarna på sin husse som envist bolmade på sin cigarr medan han stolt och lite blygt visade runt i den gigantiska utställningshallen. En stor optisk installation skulle just då riggas intill entrén, och Oppenheimer ropade några ord till den ansvarige konstnären medan han viftade äventyrligt med sin käpp. Hans samarbeten med konstnärer provocerade forskarna, som ansåg det riskabelt att släppa in konsten i den strama fysikens värld. Frank Oppenheimer fick ofta anledning att sammanfatta sitt svar, och det löd: ”Konst och vetenskap är lika, de skiljer det relevanta från det triviala”.

 

Annagreta Dyring
Vetenskapsjournalist och Hedersdoktor vid Stockholms universitet

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Träd i samtidskonsten - en upp och nedvänd historia

I samtidskonsten behandlas trädet ofta ganska respektlöst. Det slits upp med rötterna och hängs upp och ned i stadsrummet eller i galleriet. Det påminner nästan om en blasfemisk handling som ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 29 Maj, 2014

Majken, ungdomsbild

Min mor – den glittrande hemslavinnan

Hon var yrkesskicklig. Tiden och nödvändigheten hade frambragt dessa kunskaper. Hon var arbetsledare, kock, organisatör, skräddare och heminredare. Hon skötte ett litet palats vid Södra Promenaden i Malmö.

Av: Annakarin Svedberg | Porträtt om politik & samhälle | 17 januari, 2015

Varje litterär översättning är unik

Bengt Samuelson och kejsar Tiberius i Villa San Michele, Capri.Crister Enander intervjuar Bengt Samuelson som har översatt flera ryska författare till svenska Den följande intervjun med översättaren Bengt Samuelson har skett ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 04 september, 2008

Stefan Whilde

Varje släkt bär sin hemtrakt och sina äventyr som en skatt i hjärtat

Helmer Möller tog en sup till sillen, sedan berättade han om Liverpool och horhusen. Det danska språket var han inte vidare förtjust i, men kvinnor och starkdryck kunde han minsann ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2015

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

Habsburgarnas olyckskorpar

Habsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 17 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.