Några huvudtankar nu som jag fyller 90

Vid det här laget – jag är på väg mot 90 år - har jag gett ut 21 böcker, och det börjar bli svårt att överskåda denna textmassa, även för ...

Av: Erland Lagerroth | 05 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Intervju med iodine Jupiter – ett snyggare våld utan produktplacering

Visionen att det unga och samtidigt identitetslösa överstatliga – vore det inte för den ständiga förbrytelsen mot de mänskliga rättigheterna och ”Straffet som en helig disciplin.” som utlovas av dess ...

Av: Freke Räihä | 03 september, 2012
Övriga porträtt

Kunnskapens basis

I tidligere tider var det alminnelig å tale og skrive om at menneskenes kunnskap om seg selv, andre, verden, naturen og Guds eksistens hadde et fast og sikkert grunnlag - ...

Av: Thor Olav Olsen | 19 november, 2009
Agora - filosofiska essäer

In the Rififi of time – the birth of Swedish progg music

The sixties and seventies shaped my musical world and me. It was in the decades when politics and progressive music came together. In Sweden a number of new bands emerged ...

Av: Mats Myrstener | 06 februari, 2013
Essäer om musik

Marinetti och futuristen Gud



Filippo Tommaso MarinettiBerättar les cahiers du situationism som under maj 1968 vissa aktivister tog, för att provocera de dogmatiska maoisterna under ett studentmöte, en kort manifest upp.

I manifestet talades det bland annat om att progressivt avskaffa och nationalisera den privata egendomen, om hur arbetarklassen skulle bidra till fabrikernas utveckling, om löntagarfonder, om 8 timmars arbetsdag, om jämställdheten mellan könen, om att avskaffa katolicismen samt om automatisk konfiskering av all kyrkoegendom, och om mycket annat. Efter läsningen följde en lång applåd som dock snabbt övergick till skrik och slagsmål efter att en av de anarkistiska provokatörerna avslöjade att texten var tagen ur il programma di Sansepolcro (Sansepolcros manifest, efter ett torg i Milano) som var skriven av Benito Mussolini 1919 och som lagt grunden för fascismens första period. .

Bland de som undertecknat manifestet fanns poeten Filippo Tommaso Marinetti som delegat och ledare till Partito Politico Futurista. Marinetti hade redan tidigare yttrat sig ”mot påvestolen och den katolska mentaliteten, cistern och behållare till alla former av reaktion och antimodernism”. Poeten ville också ersätta ”den aktuella antiklerikalismen som är retorisk och moderat med en aktiv och våldsam antiklerikalism som ska vara i stånd att befria nationen från präster och religion och utvisa dem till en plats där de ska långsamt dö”. 

Dessa ”teorier” finner vi redan 1912 i Marinettis bok L’aereoplano del papa (Påvens flygplan) där fadern till det futuristiska manifestet vill bli av med Vatikanen och förklarar krig mot ”det bigotta Österrike”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 Antiklerikalismen präglade den italienska futurismen totalt, från 1909 fram till Marinettis död, med idéer om hastighet, materialism, modernism och så vidare.
Marinetti var, enligt egen utsago, nationalist, antipacifist, antiborgerlig, antiklerikal och antisocialist. En sorts anarkism, med andra ord, starkt färgad av högerpopulism.

1909 publicerade Marinetti en absurd och skandalös roman, Mafarka, le futurist (Futuristen Mafarka).

Boken censurerades men gavs ut på italienska bara några år senare. Mafarka är en svart kung som erövrar världen, han förvandlas till mekanisk fågel och har samlag med tiotusentals kvinnor som han förför eller våldtar. En antiromantisk och nietzscheansk roman som gavs ut i flera censurerade versioner efter den första och som först 2004 blev publicerad utan censur. En Vertigo bok ska jag säga!

”Den antimetafysiska Marinetti”, skriver Julius Evola, ”hade idéer som var den totala motsatsen till mina egna. Marinetti själv skrev till mig efter han läst en bok jag skrivit, att han kände sig närmare en eskimå än min tankevärld”.

 Men när man är så våldsamt mot all metafysik och transcendens riskerar man att bli en Guds änka som tror på spiritismen.

Filippo Tommaso Marinetti var vän med den triestinska poetinnan och mediumet Nella Doria Cambon, vän bland andra till Italo Svevo och Gabriele D’Annunzio. En verklig mystiker som skrev böcker som Il Convegno celeste (Det himmelska mötet), La logica poetica (Den poetiska logiken) och bidrog inte bara lite till den ockulta aspekten av fascismen. Cambon organiserade seanser där Marinetti deltog ganska ofta.

 Men Marinettis mysticism var materialistisk, han trodde på en andlighet i stånd att förvandlas till materia. En materians mystik som påminner om Bergsons vitalism och tro på en materia starkare än Gud. Marinetti själv berättade att han brukade falla på knä och kontemplera sin sänglampa ty i henne rörde sig ”den gudomliga hastigheten”.

 Under 1930-talet startade Marinetti en konströrelse som han kallade Arte Sacra Futurista, där han påstod att ”bara de futuristiska konstnärerna tvingar konsten att fråga sig kring Samtidigheten och på det här sättet är i stånd att bättre förtidliga dogma som den heliga trefaldigheten, den obefläckade avlelsen och Kristus lidelse”.

 Kristna doktriner, till och med katolska. 
Kom Marinetti tillbaka till Gud?

 Samma år som han dog 1944, skrev Marinetti L’aereopoema di Gesù (Jesus flygpoem) där han, med palinodisk emfas skriver om ”illusionen att vara i metall medan man bara är fattigt gråtande kött”.

Han skrev också en dikt bara timmar före sin död: Quarto d’ora di poesia per la X Mas (en poetisk kvart för den tionde Mas kombattanter) där han på något sätt tycks ha återfunnit kärleken till Gud, om än våldsamt och vitalistiskt: ”Jag skriker inte till er, vi ses i Paradiset, ty där var ni tvungna att lyda Guds oändliga och rena kärlek medan ni vill nu slåss med en armé av resonemanger. Då säger jag er, framåt med pansar!”

Guido Zeccola

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 Maj, 2012

Sökandets fiender och vänner Två föreningar med olika målsättning

Det finns en svensk sammanslutning som heter Vetenskap och folkbildning. Det låter både  lovande och betryggande - två honnörsord staplade på varann. Föreningens viktigaste funktion tycks vara att varje år ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 juli, 2011

Kopior av gullhornene Foto Malene Thyssen. Wikipedia

Ulrik Langen: ”Tyven”.

Göran Tunströms roliga roman ”Tjuven” är dessbättre kontrafaktisk: ingen har stulit från Carolina Rediviva Codex Argenteus, biskop Wulfilas gotiska bibelöversättning från 300-talet som präntades på pergament i Ravenna ett par ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 07 Maj, 2016

Ljudkonstfamiljen Kning Disk – en intervju med Mattias Nilsson

Henrik Thörling, Dan Fröberg och Mattias Nilsson på Kning Disks kontor. foto Fletcher Tucker Både artisterna och skivbolagen inom den samtida musiken välkomnar genre- och gränsöverskridandet. Skivbolaget Kning Disk ...

Av: Daniel Westerlund | Musikens porträtt | 23 augusti, 2010

En känsla av förundran Van Morrison, del 2: Från vaggan till Them

Många år senare, inför inspelningsteknikern, skulle Van Morrison påminna sig om den avlägsna tid i vilken han växte upp på Hyndford Street i Belfast där han föddes som George Ivan ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 02 september, 2014

Foto: Björn Gustavsson

Björn Gustavsson i Tallin

Estland: verkligen ett spännande resmål! Jag for dit i somras – en minikryssning med Silja Line från Stockholm. Avfärd sent på eftermiddagen, drink på överdäck, solig överblick över skärgården, öppet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 26 augusti, 2016

Som en fjäril vid Guds andedräkt

En intervju med Nanok.Om det finns någonting omedelbart så finns det hos Nanok.Hennes filosofi är språk, såsom för Orfeus, och när Orfeus sjunger då  blir sångerna rum. Tanken är det ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2009

Gabi Gleichmann ”Att uppfatta en sak riktigt och missförstå samma sak utesluter inte…

Vägar går genom gräset och orter ligger här och där. Till vad nytta är dessa uppbyggda? Och liknar aldrig varandra? Och är oräkneligt många? Varför växlar skratt, gråt och bleknande? Vad gagnar allt oss detta ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.