Vilka fina böcker fick jag!

De är så otroligt vackra. Finns knappt något vackrare, de gamla skrivmaskinerna. Det är detdetaljerna, det är formen att hänga sig upp på, de bara är så urbota, dessa på ...

Av: Stefan Hammarén | 13 mars, 2012
Stefan Hammarén

Kristian Carlsson. Foto: Ekaterina Sisfontes

Förlagskoncern ratar små bokstäver

En av de stora förlagskoncernerna lät häromdagen meddela i ett internt PM som läckt ut att de i sin bokproduktion fram till årsskiftet successivt kommer att fasa ut bruket av ...

Av: Kristian Carlsson | 30 mars, 2015
Gästkrönikör

Mörkret i den digitala världen

Handen på hjärtat har du någonsin Googlat på dig själv? Naturligtvis har du inte det, men du kan vara förvissad om att ”någon annan” har gjort det. ”Allt” finns noterat, förvärvsarbete, föreningsverksamhet ...

Av: Kerstin Bernhardtz | 23 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | 26 februari, 2013
Gästkrönikör

I hälarna på H. V. Morton



H. V. MortonTill de regelbundet återkommande irritationsmomenten hör ett yngre släktleds tvärsäkra uttalanden att en viss författare är passerad, ute, bortglömd och stendöd. Ofelbart rör det sig om sådana skribenter som jag läst i går eller i varje fall i förrgår och vars böcker jag bevarar i gott minne. En programpunkt på den nyss avslutade Readers and Writers Festival i Auckland handlade om journalisten Peter Riordans nya bok ”Gods of the Stones: Travels in the Middle East”. Han var hörvärd, men hans knappt medelålders utfrågare hade gärna kunnat få lägga band på sin beskäftighet.  

Bland annat påpekade hon flera gånger att H. V. Morton, den reseskildrare i det förflutna i vars fotspår Riordan rört sig, hade sjunkit i komplett glömska – hon för sin del hade aldrig hört talas om honom. Det var lite dumt sagt, med tanke på att merparten av den månghövdade publiken var grå- eller vithårig och därmed hade hunnit läsa betydligt mer än hon. Från mitten av tjugotalet och en bra bit in på sextiotalet såldes merän tre miljoner av Mortons många reseskildringar, och de dyker jämt upp på bokmarknader. Och även om han inte längre är dagsaktuell så är han fortfarande läsvärd.

Riordan inledde med att i snabb följd visa en serie bilder han tagit under sin resa i länderna öster om Medelhavet. Hans nytagna fotografier blandades med sådana som H. V. Morton tog när han på trettiotalet rörde sig i Bibelns länder och skrev en trilogi om det. Mycket har hunnit ändrats men påfallande många vyer var fortfarande de samma som den gången. Fast det israeliska Caesarea som när jag var där för femtio år var oförändrat sedan den romerska tiden är nu enligt Riordan förvandlat till en theme-park, ett Disneyland i miniatyr…

En av de böcker av Morton som han haft nytta av heter i sin svenska översättning ”I mästarens fotspår. Om en resa till Palestina med Nya Testamentet i handen.” Riordans läsekrets är mindre van vid bibelläsning än 1930-talets, och det är mer i Mortons hasor han traskat än i Jesu spår. Om H. V. Morton och hans böcker finns mycket att säga. Han var journalist på Daily Express (han hade varit med när Tutankamons grav öppnades 1923) där han 1926 skrev en serie artiklar som året därpå blev till boken ”In Search of England”, följd av en strid ström liknande om Irland, Skottland, Spanien och Italien, och andra om stadsvandringar i London och Rom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans engelska strövtåg skedde per bil, i en brytningstid då privatbilismen fortfarande var förbehållen ett privilegierat fåtal men som snart började bli en massföreteelse. Hans tidiga böcker ger en idylliserande bild av ett England som redan då var på väg att försvinna, liksom man möter det i hans samtida kollega Beverly Nichols nästan lika populära trädgårdsböcker. Om storstrejker, ekonomiska klyftor och politisk spänning märks nästan inget, till skillnad mot J. B. Priestleys ”English Journey” (1934) eller George Orwells ”Down and Out in London and Paris" som kom året innan – Orwells roman ”Coming Up for Air” från 1939 kan läsas som en parodi på Mortons ”In Search of England”.

För knappt tio år sedan kom Michael Bartholomews biografi  ”In Search of H. V. Morton” som gav en helt annan bild av honom än den man tyckte sig ana i hans egna böcker och som grundar sig på hans outgivna dagböcker. Hans förläggare försökte få honom att skriva en självbiografi, men det blev aldrig av. Dagboksanteckningarna är så osympatiska att en recensent ansåg att hans andra hustru måste ha tyckt rejält illa om honom eftersom hon inte brände dem efter hans död. Han var en obehaglig figur i det privata, ultrareaktionär och rasistisk, uttalat antisemitisk, en gnällig och bråkig hycklare, och han vänsterprasslade ideligen (mellan ett tågbyte i Paris hann han precis med tio minuter på en bordell, skryter han om).

När han mot slutet av fyrtiotalet hunnit bli ordentligt förmögen på alla sina böcker förde han över sjuttiotusen pund till ett bankkonto i Kapstaden och flyttade efter med sin andra hustru: ”I am glad to get away from Socialist England where the idle and the worthless and the lazy set the pace and where the industrious and the enterprising are plundered and insulted.” Samtidigt som han kom till sitt nya land genomförde premiärminister Malan sin hårdföra apartheidpolitik. Det passade säkert Morton utmärkt, i dagboken gillar han att den färgade befolkningen vet sin plats och håller sig på mattan.

Han är inte enda exemplet på att en bra författare samtidigt kan vara en riktig svinpäls: Ezra Pound, Louis-Ferdinand Céline och Knut Hamsun brukar anföras som exempel på betydande och samtidigt ärkereaktionära skribenter, Beverly Nichols om än i en annan klass hörde också dit. Bortsett från det – om man nu kan det – så skrev H. V. Morton mycket underhållande reseskildringar som dessutom var användbara , kan jag intyga som traskat i hans fotspår både på Irland och i Rom, med hans bok i hand liksom Peter Riordan nu gjort det i Mellanöstern. Dessutom finns det sedan några år tillbaka en H. V. Morton Society som ser till att han inte blir bortglömd,och en minnesplatta är uppsatt i hans födelseort Ashton-under-Lyne i Lancashire.

 Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Språket bortom orden. Tankar kring en monografi om Arvo Pärt

Det hör inte till vanligheterna att någon som inte är musiker eller musikvetare till professionen skriver en monografi om en tonsättare. Men det har emellanåt inträffat, och då handlar det ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 12 juni, 2014

Apocalypsis cum figuris. Om Anton Bruckner

Det gåtfulla i geniets väsen utlöser i vår sekulariserade och materialistiska tid ett behov att förminska och reducera fenomenet till ett för den ordinäre hanterbart format. Denna klåfingrighet kan givetvis ...

Av: Oliver Parland | Musikens porträtt | 01 december, 2011

Den revolutionära Svenska Baletten i Paris

Den 25 oktober 1920 hade Svenska Baletten premiär på tre baletter på Théâtre des Champs-Elysées i Paris. Som en frisk fläkt drog truppen in i franskt kulturliv och ett ovanligt ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 03 december, 2014

Rudyard Kipling

I början av veckan kunde vi läsa om en björn som anföll en pojke. Det var ren desinformation. I själva verket var det precis tvärtom. Björnen låg och sov när ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 april, 2011

SPARKS

Thomas Renhult intervjuar keyboardisten och låtskrivaren Ron Mael från Sparks, med anledning av en konsert i Malmö i oktober.  Sparks, som består av bröderna Ron och Russell Mael, har hållit på ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 13 november, 2012

Med tanke på Det öde landets tillkomst

Det öde landet av T. S. Eliot har inte av alla, men av många, kallats 1900-talets viktigaste poem och det är förmodligen den dikt som var århundradets mest inflytelserika. Och ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 18 november, 2013

Swedenborg, Poe och multiversum – en svindlande historia

I de skälvande åren strax innan Andra världskriget publicerade den engelska filosofen Olaf Stapledon (1886–1950) en av de märkligaste romaner som skrivits: Star Maker (1937). Den namnlösa berättaren upplever hur ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer | 30 september, 2012

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 Maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.