Bildningsresans auktoritet: mellan totalitarism och hyperliberalism

Auktoritet är ett begrepp som tillsammans med tradition och religion har tappat sin positiva klang, och ja, auktoritet. Behövs det idag? Är det möjligt att ge det ett positivt ...

Av: Jonna Bornemark | 31 mars, 2008
Essäer om konst

GIFF, ett rum att förhålla sig till. Festivalaffisch: Per Åhlin. Beskuren

Filmen och rummen

I en text som pekar på hur filmen, berättelserna, den kontext som filmerna springer ur och existerar i, men också hur filmfestivalen som sådan alla är rum som på var ...

Av: Anna Nygren | 23 februari, 2015
Essäer om film

Moral og moralske verdier

Rent allment er det slik at folk som arbeider med moral og teorier om moral, er opptatt av at det gis et rimelig klart skille mellom moral på den ene ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 december, 2010
Agora - filosofiska essäer

Fransk revolution i tysk tappning

Franska revolutionen initierade större förändringar i Tyskland än i ursprungslandet. Naturligtvis är ett sådant antagande endast en hypotes, ett själviskt och odemokratiskt påstående. Men vem kan motbevisa att i Frankrike ...

Av: Bo I. Cavefors | 19 december, 2013
Essäer om samhället

I hälarna på H. V. Morton



H. V. MortonTill de regelbundet återkommande irritationsmomenten hör ett yngre släktleds tvärsäkra uttalanden att en viss författare är passerad, ute, bortglömd och stendöd. Ofelbart rör det sig om sådana skribenter som jag läst i går eller i varje fall i förrgår och vars böcker jag bevarar i gott minne. En programpunkt på den nyss avslutade Readers and Writers Festival i Auckland handlade om journalisten Peter Riordans nya bok ”Gods of the Stones: Travels in the Middle East”. Han var hörvärd, men hans knappt medelålders utfrågare hade gärna kunnat få lägga band på sin beskäftighet.  

Bland annat påpekade hon flera gånger att H. V. Morton, den reseskildrare i det förflutna i vars fotspår Riordan rört sig, hade sjunkit i komplett glömska – hon för sin del hade aldrig hört talas om honom. Det var lite dumt sagt, med tanke på att merparten av den månghövdade publiken var grå- eller vithårig och därmed hade hunnit läsa betydligt mer än hon. Från mitten av tjugotalet och en bra bit in på sextiotalet såldes merän tre miljoner av Mortons många reseskildringar, och de dyker jämt upp på bokmarknader. Och även om han inte längre är dagsaktuell så är han fortfarande läsvärd.

Riordan inledde med att i snabb följd visa en serie bilder han tagit under sin resa i länderna öster om Medelhavet. Hans nytagna fotografier blandades med sådana som H. V. Morton tog när han på trettiotalet rörde sig i Bibelns länder och skrev en trilogi om det. Mycket har hunnit ändrats men påfallande många vyer var fortfarande de samma som den gången. Fast det israeliska Caesarea som när jag var där för femtio år var oförändrat sedan den romerska tiden är nu enligt Riordan förvandlat till en theme-park, ett Disneyland i miniatyr…

En av de böcker av Morton som han haft nytta av heter i sin svenska översättning ”I mästarens fotspår. Om en resa till Palestina med Nya Testamentet i handen.” Riordans läsekrets är mindre van vid bibelläsning än 1930-talets, och det är mer i Mortons hasor han traskat än i Jesu spår. Om H. V. Morton och hans böcker finns mycket att säga. Han var journalist på Daily Express (han hade varit med när Tutankamons grav öppnades 1923) där han 1926 skrev en serie artiklar som året därpå blev till boken ”In Search of England”, följd av en strid ström liknande om Irland, Skottland, Spanien och Italien, och andra om stadsvandringar i London och Rom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans engelska strövtåg skedde per bil, i en brytningstid då privatbilismen fortfarande var förbehållen ett privilegierat fåtal men som snart började bli en massföreteelse. Hans tidiga böcker ger en idylliserande bild av ett England som redan då var på väg att försvinna, liksom man möter det i hans samtida kollega Beverly Nichols nästan lika populära trädgårdsböcker. Om storstrejker, ekonomiska klyftor och politisk spänning märks nästan inget, till skillnad mot J. B. Priestleys ”English Journey” (1934) eller George Orwells ”Down and Out in London and Paris" som kom året innan – Orwells roman ”Coming Up for Air” från 1939 kan läsas som en parodi på Mortons ”In Search of England”.

För knappt tio år sedan kom Michael Bartholomews biografi  ”In Search of H. V. Morton” som gav en helt annan bild av honom än den man tyckte sig ana i hans egna böcker och som grundar sig på hans outgivna dagböcker. Hans förläggare försökte få honom att skriva en självbiografi, men det blev aldrig av. Dagboksanteckningarna är så osympatiska att en recensent ansåg att hans andra hustru måste ha tyckt rejält illa om honom eftersom hon inte brände dem efter hans död. Han var en obehaglig figur i det privata, ultrareaktionär och rasistisk, uttalat antisemitisk, en gnällig och bråkig hycklare, och han vänsterprasslade ideligen (mellan ett tågbyte i Paris hann han precis med tio minuter på en bordell, skryter han om).

När han mot slutet av fyrtiotalet hunnit bli ordentligt förmögen på alla sina böcker förde han över sjuttiotusen pund till ett bankkonto i Kapstaden och flyttade efter med sin andra hustru: ”I am glad to get away from Socialist England where the idle and the worthless and the lazy set the pace and where the industrious and the enterprising are plundered and insulted.” Samtidigt som han kom till sitt nya land genomförde premiärminister Malan sin hårdföra apartheidpolitik. Det passade säkert Morton utmärkt, i dagboken gillar han att den färgade befolkningen vet sin plats och håller sig på mattan.

Han är inte enda exemplet på att en bra författare samtidigt kan vara en riktig svinpäls: Ezra Pound, Louis-Ferdinand Céline och Knut Hamsun brukar anföras som exempel på betydande och samtidigt ärkereaktionära skribenter, Beverly Nichols om än i en annan klass hörde också dit. Bortsett från det – om man nu kan det – så skrev H. V. Morton mycket underhållande reseskildringar som dessutom var användbara , kan jag intyga som traskat i hans fotspår både på Irland och i Rom, med hans bok i hand liksom Peter Riordan nu gjort det i Mellanöstern. Dessutom finns det sedan några år tillbaka en H. V. Morton Society som ser till att han inte blir bortglömd,och en minnesplatta är uppsatt i hans födelseort Ashton-under-Lyne i Lancashire.

 Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Guldåldern

I det tillbaka åt annat övervintras, fram innan tidslösheten en röst, överspänt förlopp om. Till henne sörjd fram. Behjärta. M arken hård sagt mig bakom som en sin erekterade tundra ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 Maj, 2013

Legenden

Det idealiska samhället. Den gamla kvinnan berättar. En ”fantastisk” essä-satir av Annakarin Svedberg

Av: Annakarin Svedberg | Reportage om politik & samhälle | 03 juli, 2017

Marsianer, muslimer, moskéer

Har marsianer, muslimer och moskéer någonting gemensamt? Ja, en liten stad utanför London vid namn Woking. I science fictionromanen Världarnas krig av H G Wells invaderar marsianerna jorden. Den första ...

Av: Mohamed Omar | Essäer | 24 januari, 2013

Indira, Indien och mytologin

Gudarnas hemvist? Hur grönt är gräset där borta i Indien, månntro? Hur grönt kan det vara? Ja, det gräs vi ser på våra resor i landet är ju ofta sönderbränt och gult. När ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 30 september, 2014

Bellman dén udenlandske kunstner som har betydet mest for dansk kulturliv

En kendt og yndet menuet fra festspillet "Elverhøj", der er spillet mere end 1000 gange på Det kongelige Teater i København, er melodien fra Fredmans Sang 5 B. Og i ...

Av: Peter Skeel Hjorth | Essäer om musik | 07 augusti, 2010

Clarice Lispector och språkets konstruktion i en klassisk roman

Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick är berättelsen om berättandet. I centrum finns den illitterata maskinskriverskan Macabéa, en plågad författare och språket som möjlighet.  "Allt började med ett ja." Så börjar ...

Av: Pär Sjölinder | Litteraturens porträtt | 22 april, 2009

Bron Al Mak Nimir Foto:  Tarja Heino

Radband från Sudan

Genom Sudans huvudstad Khartoum rinner två floder, Blå och Vita Nilen. De flyter samman till en flod vilket kan beskådas från bron Shambat. Det rödbruna vattnet i Blå Nilen förenar ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 18 februari, 2016

På jakt efter kvinnliga regissörer

På jakt efter kvinnliga regissörer   Maria Ahlin och Josefin Thillius Filmbranschen har länge varit en patriarkatisk djungel, där kvinnor i ledande positioner har lyst med sin frånvaro. Problemet uppmärksammades, och när ...

Av: Carin-Maria Dahlberg | Kulturreportage | 25 Maj, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts