Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Identiteten

Emnet for dette essayet er følgende tre spørsmål: 1. Hva er jeg? 2. Hvem er jeg? 3. Hva for relasjon er det mellom disse to spørsmål? I første og siste ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 december, 2009
Agora - filosofiska essäer

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 2

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 Maj, 2013
Essäer om musik

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…



Krigande skarabèrobotarUte på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav av associationer. Färden är stampande och ständigt bryts stäven mot nya brottsjöar… Seireners sång av förlorade minnen spöklikt undanglidande… Kanske’ förvandlas man alltmer till en Flygande Holländare i denna seglats utan hamn i sikte…

Och Senta, förlosserskan, finns hon?… hon nämns gång på gång men är förlorad, den som svek… omvänd, reverterad, retrograderad, omkastad, icke förlosserskan utan orsaken… förkrosserskan,

efterlängtad och förjagad… förkastad…

Var det samma lavaström som drev henne bort… Denna förbrännande eld, denna hänsynslösa Uranos pre Kronos tid utan gräns, paus, cesur, andning. Rymd?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad är det Stefan H gör med oss? Ja! Han tvingar oss in i ett universum där tid och rum ännu inte tagit form eller gestalt… Där allt finns samtidigt och på samma plats i strid med den ordning Gud skapt för oss begränsade… vi som endast kan se allt genom sprickor och springor i alltet, se litet i taget, och placerat där det skall vara i förhållande till det andra… avgränsat, begränsat i tid och rum likt snytbaggen på sitt blad beskådar sitt universum och anar dess gräns bortom stammens krona långt bortom dess horisont…

Vi är stor och evig tack skyldiga H; ström som påtagit sig denna avgörande kulturgärning, att ge ut detta djärva vågspel… kullkastande allt som kan kallas tillrättalagt, korrekt, konventionellt. Detta är yttersta avantgarde, modernism i sin sannaste essens… Det är som om Stefan H gått så långt man kan komma på denna väg, och överträtt dess yttersta gräns… Dikt eller prosa, valet är öppet-

En inblick i den Hammarenska smedjan har vi inte fått… direkt. men indirekt har vi kunskapen att denna lavaström är resultatet av omsorgsfullt gjort arbete, omskrivningar, bearbetningar omtagningar… rotationer, tillägg, strykningar…

the beatlesFraktalskrift kan läsas in så att varje detalj utstrålar och binds samman med allt. För här ställs vi inför problemet med att läsa likt en insekt. Med facettögon. Skarabéer ögon. Och likt insekten som fångats in i sin dans och duns runt väggar och tak söka finna vägen ut ur ljusets trollkrets. Att läsa detta blir ett måste, en plikt, ett åtagande för den som tar uppdraget på allvar. Men han kommer nog att finna att det kostar honom mycken möda. Det har sagts att Hammaren misshandlar oss med svenska språket… så tror jag inte alls är fallet. Han misshandlar oss med våra egna associationer till den omöjliga texten, där vi befinner oss i an labyrint av alla möjligheters missförstånd, texten håller oss hela tiden i ett järngrepp av obegriplighet. Gåtfullare än den svåraste deckargåta, värre än den värsta thrillerroman, mysterieberättelse… Stundtals frågar sig läsaren likt den som gett sig ut på ensamsegling jorden runt, ”varför i helvete gav jag mig in på det här, kommer jag ut ur detta levande, med mitt förstånd i behåll, varför gör författaren mig detta… Vad ont har jag gjort honom?” Idiotiska loserfrågor av tvivel inför det stora… sådant känner vi alla inför det omvälvande, inför det cyklopiska, väldiga… Ge dig i kast med Divina Commedia, med Goethes Faust, med Dostojevskij, med Wagners Ringen. Här seglar vi dock i trängre vatten, fyllda av skär och grynnor, i hård vind, och om du mattas av motorstopp och tvingas till pauser och avbrott är du ibland verkligt illa ute. Den egenartade absurda humorn kan då gå en förbi… På samma sätt som den oändliga längtan efter förlösning som är inbyggd i texten. Det är först i epilogen läsaren finner att himlen ljusnar och att man åter är ute på klart vatten… Finner vi Senta där?

Varje etapp kan bli längre än vad du någonsin avsett.

Och fortfarande återstår två Skarabeèrböcker att inge sig i jakobsbrottning med. Så mycket att lära…

Oliver Parland

Ur arkivet

view_module reorder
Monets hus i Giverny,  exteriört Foto Johan Werkmäster

I Monets fotspår genom Normandie

Ett nytt konstreportage av Johan Werkmäster den här gången på spaning efter Claude Monet

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 12 december, 2017

”The Lovers” (2001) North Tyneside UK. av Sneha Solank

Svartsjuka, otrohet och brustna hjärtan i konsten

De står nära varandra, sammankopplade som en enhet, omgivna av ett rött varmt sken. Mellan de två älskande växlas romantiska strofer av poesi. Men kärleken är bedräglig, ett virus smittar ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 30 juni, 2015

Utan vatten inget liv

  Ett isande rop drar fram över jorden... Utan vatten inget liv... I vinden hörs språken en blandning av orden.Naken och hungrig, törstig och sjuk. Varje dag knackar de på min inre dörr... Barn med ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 15 april, 2013

Minnen med själen som bild – tribut till Kjell Espmark

Utan siktdjup ingen dikt.Ingen sikt utan dikt. Eftersom detta ska formas till en minnes-essä/resa över en högst levande författare så styr jag först mot det Ithaka som var innan jag lämnade ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 17 augusti, 2014

Minnesmärke över Memphis Minnie i Walls, Mississippi. Foto: Thomas R Machnitzki/Wikimedia Commons.

Memphis Minnie – Elgitarrkung och bluesinnovatör

Sara Forslund porträtterar Memphis Minnie.

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 29 augusti, 2016

Lagerarbetare med sax och vassa ord

Min frisör Lennart och jag har ett ständigt pågående tugg. Och det har blivit ett behov att lite då och då klippa till med hårdvinklade ord och skruvat prat. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 08 april, 2013

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Var är glädjen?

"Språk är min glädje”, säger Eva B Magnusson, Lindesberg, vars lyrik de senaste åren väckt allt större uppmärksamhet och renderat henne en rad litterära priser. Häromåret fick hon Stig Carlsson-priset ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 26 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.