Mahler mellan glädje och förtvivlan

Gustav Mahler Mats Myrstener om Gustav Mahler i den musikaliska Umeå. En mycket viktig person i mitt musikaliska Umeå där jag växte upp, var discjockeyn i Burmans musikaffär, Stanley. Stanley ...

Av: Mats Myrstener | 10 september, 2008
Essäer om musik

Kreativiteten och patriarkatet

“Ingen vettig människa kan undgå att lägga märke till professorns makt. Till honom hör makten och pengarna och inflytandet. Han är ägaren av tidningen, dess redaktör och under-redaktör. Han är ...

Av: Oliver Bowers | 24 Maj, 2014
Essäer om musik

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 14 december, 2011
Filmens porträtt

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera! För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att ...

Av: Jonas Lindman | 11 november, 2014
Gästkrönikör

Blinkande julhelg i Paris



Champs Elysées har fått nya julbelysningar i och med Paris nyvalda borgmästare. De inför julhandlandet uppställda träkioskerna drar alltmer flanörer. Grand Palais har öppnat sina dörrar detta jullov för skridskoåkare: dagtid för barnfamiljer och kvällstid för dansande par. Det är dock glansiga kristaller jag ska tala om i denna artikel.

Baccarat

Kommer ni till Paris så missa inte denna utställning på Petit Palais. Kristallfabriken Baccarat är en legend i Frankrike. Kungar som lekmän har under århundraden beställt kristallkronor, vaser och glas från denna anrika fabrik. Med denna retrospektiva utställning firas företagets 250-års jubileum.

Historik

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Industrialismen gjorde sitt intåg i och med 1798 års regering – La Directoire – och en industriell föremålsutställning i Paris. Baccarat ställde ut åtskilliga objekt där de visade sin skaparteknik och vann flera guldmedaljer under årens lopp för sin utmärkta kvalitet samt snillrika kreativitet. 1827 visade produktionen upp sina första lampor och 1839 vad som kom att bli en av Baccarats signum nämligen den guld-röda kristallfärgen.

Några år senare, den 19 maj 1855 på Champs Elysées, öppnade Napoleon III den första världsutställningen på det gigantiska ”Industripalatset” byggt enbart för detta ändamål. 24000 utställare från 25 olika länder drog 5 miljoner människor – varav Englands drottning Viktoria och den algeriske emiren Abd- el-Kader.

 Duchesse de Berrys sminkbord  Baccarat visade då upp vackra ornementalvaser, en kristallkrona med 140 ljus och två kandelabrar med 90 ljus vardera. Maharajan av Gwalior köpte den legendariska 157-ljuskandelabern och byggde till och med ett palats för att kunna hänga upp den fem meter höga och 1.500 kilo tunga pjäsen! Stilen förenklades under 20-talet i och med Art Deco stilen.

År 1900 konstruerades de grandiosa byggnader vi fortfarande åtnjuter: Grand Palais och mitt emot det mindre palatset, Petit Palais, där den nuvarande utställningen äger rum. Redan i det första rummet imponerades jag av magnifika vaser, glas inristade med kungliga vapen men även möbler som Duchesse de Berrys sminkbord och stol tillverkade i finaste kristall!

Besökaren leds från en tids era till en annan och drömmer sig tillbaka till glamorösa middagar hos Tsaren Nicholas II, hos Japans kejsare och olika maharajor… Men kronan på verket visas i Petit Palais Galerie d’Honneur med en serie kristallkronor varav den mest monumentala blänker med 250 ljus.

Ett värdigt slut på 2014. Nu återstår bara att skåla in det nya året med champagne i baccaratglas man fortfarande kan köpa – eller önska sig i julklapp – samt tillönska alla läsare ett riktigt gott nytt år 2015!

Anne Edelstam, Paris

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 11 januari, 2014

Peter Handke. Foto Wikipedia

Liminalitet

En dag bet skrivklådan extra hårt och på ett frustrerande sätt. Jag visste att jag ville skriva, men hade inget att säga, så det blev tramsigt rim och obscena barnvisor ...

Av: Jesper Nordström | Litteraturens porträtt | 26 november, 2015

Mikroprosa av calle flognman

molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 18 Maj, 2016

Tala med Johan Hammarström!

Med en dig hållen beskrivning av ett "revbensskåpet" (när de behövdes vid introduktioner,) sin ledsagare, åt vilken dikts pluggades in i hållbart formrymsbotten för den tunne, gjort efter den som ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 16 september, 2013

Det finns inte ett landskap som inte är dunkelt – Om Relationens filosofi…

Congrès des écrivains et artistes noirs, kongress för svarta författare och konstnärer, anordnas för första gången i Paris 1956 på initiativ av den senegalesiske publicisten Alioune Diop och hans panafrikanska ...

Av: Viola Bao | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2012

Om Röda korsets arbetsförhållanden och språkförbistringen i Första världskrigets Ryssland

Kärt barn har många namn. Sankt Petersburg, Petrograd, Leningrad, och nu Sankt Petersburg igen… St. Petersburg är en vacker stad med breda gator, öppna platser. I skymningsljuset mot broarnas blånande ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 29 juli, 2014

Illustration av Hebriana Alainentalo.

Omoral och amoral och vidare – några reflektioner

Den i Sverige tidigare verksamme professorn i praktisk filosofi, Harald Ofstad, skrev för idag över 40 år sedan en mycket fascinerande och skrämmande bok med titeln: "Vårt förakt för svaghet"; ...

Av: Carsten Schale | Agora - filosofiska essäer | 28 Maj, 2015

Sigrid Combüchen: romaner om samtiden kan bara bli en pastisch

– Det finns en sådan längtan efter att någon ska skriva den stora samtidsromanen, säger Sigrid Combüchen. De som längtar efter den är sällan medvetna om hur svårt det är att ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts