Den utsökta labyrinten - Pierre Boulez musik

Det var rubriken på en ytterst ambitiös fokusering på tonsättaren Pierre Boulez och hans musik i London nyligen (30/9-3/10). I Queen Elisabeth Hall och Royal Festival Hall. Boulez är idag ...

Av: Ulf Stenberg | 09 oktober, 2011
Kulturreportage

Återbruk och skönhetslängtan

Med utgångspunkter i en unik samling lapptäcken hölls i veckan ett seminarium på Jonsereds herrgård, en del av Göteborgs universitet. Åsa Wettre och Håkan Wettre har under åren byggt upp ...

Av: Per-Inge Planefors | 10 februari, 2014
Gästkrönikör

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | 09 november, 2015
Litteraturens porträtt

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | 21 april, 2008
Essäer om samhället

Till minne av Joe Cocker 1944-2014



Joe Cocker är död.

Beskedet träffar mig hårdare än jag var beredd på. Jag har inte varenda en av hans skivor hemma i skivhyllan. Särskilt in dem efter 70-talet. Jag har svårt för hur de låter, hur de är anpassade efter modet för dagen. Soundet på dem är som årsringar som anger exakt tillblivelseår. De ger mig känslan av att producenterna inte litade på att Cockers röst kunde bära upp skivorna på egen hand, utan att han absolut måste moderniseras för att locka moderna lyssnare. Men det skulle den ju ha gjort ändå. Joe Cockers skivproduktion är våldsamt ojämn, men hans röst är det inte.

Hans röst var uråldrig, som om den alltid hade funnits. Så länge att den blivit sträv och skrapig och väderbiten. Som om den hade hört till många före honom, redan så långt tillbaka i tiden att vi inte längre kan minnas namnen på tidigare innehavare. Någon gång i början av 40-talet irrade den runt över världen, ville bli inkarnerad, ville hitta en kropp som var värdig nog att göra den hörbar. Och den irrade sig ända bort till Sheffield. Jag vet inte varför den hamnade just där och i Yorkshire efter så lång tid på bomullsfält och i bluesstrupar på enklare hak och i gospelpredikanter i den segregerade amerikanska södern. Men något fick rösten att så bli kött långt bort på andra sidan Atlanten, i en koldammig engelsk industristad. Det är märkligt hur det kan bli ibland.

Men det spelar ingen roll varifrån rösten kom utan var den hamnade, i lyssnaren. Den grävde sig in i åhöraren och stannade kvar där och det kunde man inte göra något åt. Ingen glömmer Joe Cockers röst. Utan den hade ”Unchain My Heart” inte blivit 1987 års mest respektabla hitlåt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Joe Cocker

Ray Charles hade de första framgångarna med låten i början av 60-talet och Ray Charles var alltid en närliggande referens när man pratade om Joe Cocker. Charles fanns där, som en förutsättning, till och med när Cocker gick upp på scenen den där tidiga Woodstock-söndagen och överväldigade den jättelika festivalpubliken med en stormande ”With a Little Help from My Friends”. Arrangemanget var ett oregerligt monster som slog vilt omkring sig, så olikt Beatles original man kan tänka sig. Och rösten var så långt från Ringo som man kunde komma.

Det var inte den enda Beatles-låt Cocker plockade upp under karriären. Han själv skrev överhuvudtaget inte så många låtar själv utan litade till coverlåtar. Eller egentligen känns det fel att prata om covers; Cocker var en uttolkare av sådan statur att när han tog sig an en låt blev den hans egen. När han sjöng ”Feeling Alright” slutade den vara en Traffic-låt. Han kunde definitivt hävda besittningsrätten där.

Till och med när han sjöng Dylan-låtar blev de Cockers egna.

”Into the Mystic” gjorde han så känsligt, i synnerhet live, att Van Morrison fick finna sig i åtminstone ett delat ägande.

Dock lyckades Cocker aldrig vrida ”I Heard It Through the Grapevine” ur händerna på Marvin Gaye.

Det var på scenen han visade sin fulla potential. Klassisk är dubbeln ”Mad Dogs and Englishmen”, inspelad två New York-kvällar på Fillmore East i mars 1970. Turnén dokumenterades också några månader senare på film och den visar en stjärntät besättning, från Leon Russell och Rita Coolidge till Jim Keltner och Bobby Keys.

Men det är nog hans Woodstock-medverkan som flest människor känner till. Även de som inte är kallar sig fans. Praktiskt taget vem som helst kan när som helst återkalla den rasande versionen av ”With a Little Help from My Friends” i minnet. Liksom Cockers åtsittande batiktröja och märkliga, spretiga scenstil. Bakåtböjarna blev färre med åren i takt med att ryggen blev lite stelare, men ända till slutet flaxade armarna ut från sidorna när han sjöng och fingrarna fladdrade som om det gick ström igenom dem. Det var som om det fanns så mycket röst inuti honom att stämbanden inte räckte till och överskottet måste ta sig ut någon annanstans. Han sjöng verkligen med hela kroppen.

Men till sist stoppade den inte längre, cancern tog lungorna och sög kraften ur resten av hans lekamen. Kroppen blev 70 men rösten har ingen ålder. Den rösten kan inte dö. Nu letar den igen efter en ny inkarnation. Efter nya stämband. Frågan är när den kommer att hitta det. Om den någonsin kommer att lyckas.

 

Peter Sjöblom

Woodstock 1989

https://www.youtube.com/watch?v=bRzKUVjHkGk

Ur arkivet

view_module reorder

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | Gästkrönikör | 26 juni, 2012

Rehabiliteringsdagbok

I ett år och tre dagar har jag varit långtidssjukskriven. Jag förstår vad som utlöste psykosen som slog sönder mitt liv men det ger mig inte mitt liv tillbaka. Jag ...

Av: Cecilia Persson | Gästkrönikör | 05 juli, 2014

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 10   Ja, det kan man fråga sig. Och man kan också fråga sig om det i sig är en relevant fråga, och så vidare... Och Donnerwetter vad många tyskar det ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 29 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.