J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Bild: Hebriana Alainentalo

Det uppbrutna

Texterna som här följer är ett slags mini-essäer och fungerar till största del som ett slags introduktioner till några av de författare som haft/har stor betydelse för min litterära värld ...

Av: Göran af Gröning | 16 juni, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | 12 augusti, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Marcellos död av Bo Bjelvehammar

Allt har en början, denna berättelse börjar vid floden, som söker ett större vatten, det går att se bergen, sluttningarna som färgas i olika nyanser av grönt, av sol och ...

Av: Bo Bjelvehammar | 13 oktober, 2014
Utopiska geografier

Inrikes nyheter

Mässa i Lund med kardinalen Kurt Koch

Kurt KochAtt den kristna kyrkan i sin katolska originaltappning är en levande folkreligiositet blev så tydligt för  Per-Inge Planefors i Lund lördagen den 22 mars. En uppställning av biskopar av sällan skådat slag. Nordens samtliga katolska biskopar tjänstgjorde i en och samma mässa. Därtill en kardinal, och inte vem som helst utan Kurt Koch ordförande i det påvliga rådet för ekumenik; alltså kyrkornas förståelse av identitet och samhörighet.

Men det är inte kyrkans i hennes fulla tyngd representerad av ett kollegium av biskopar och en kardinal som i första hand rör mitt hjärta, även om det imponerar. Efter mässan påpekade biskop Anders Arborelius något om paparazzi, och vi förstod budskapet. Det skulle plåtas bilder, det var ingen hejd på fotograferandet. För det vi fick vara med om, all högtidlighet till trots, var i grunden en alldeles vanlig mässa där Jesus kommer till människor i nattvardens bröd. Och för dem som inte fått nog utan ville fortsätta gemenskapen hälsades välkomna till Lunds domkyrka. Där blev det senare samma dag också samtal och en ekumenisk vesper tillsammans med några av svenska kyrkans lutherska biskopar.

Det som verkligen griper tag ligger på en intuitiv nivå. Vem blir oberörd av att se en handikappad man med syrgasanslutning för att klara sin andning och samtidigt är samme man inbäddad i ett moln av rökelse; en av biskoparna går först till just honom bland flera hundra troende med kommunionen. En symbolhandling med särskild laddning eftersom det tydliggör vem som kommer till vem. Barn knäböjande, föräldrar som bad om en särskild välsignelse, barn och flera andra handikappade som först fick kommunicera vid de olika nattvardsstationerna.

Barockens olika uttryck i vår tids konst. Intervju med Marianne Lindberg De Geer

Marianne Lindberg De GeerCarsten Lindström har träffat Kulturhusets konstchef inför en stor utställning om barockkonsten genom tiderna.

Jag träffar Marianne under en snabb lunch på plan 5 i Kulturhuset Stadsteaternslokaler i Stockholm för att diskutera hennes nya arbete och den kommande konstutställningen Barockt, som visas 5 april till 19 oktober 2014 i nämnda lokaler. Hon har alltid många järn i elden och speciellt nu sedan hon blev chef för Konst & Design på Kulturhuset Stadsteatern, hösten 2013. Hon är involverad i minst tre genrer inom kulturlivet, nämligen som konstnär, dramatiker och regissör. Som konstnär arbetar hon oftast med måleri och skulptur, och direkt efter vår intervju var hon tvungen att gå vidare till ett planeringsmöte med en grupp skulptörer.

Dramatiker på allvar blev hon genom sin pjäs Jag tänker på mig själv, som uppfördes på Dramaten under 2007. När hon satte upp sin pjäs Jonny Boy på Stadsteatern under 2013, hade hon även ansvar för regin. Därmed var steget inte långt till årets föreställning av Under belägring på Dramaten med regi, scen, kostym och manus av Marianne Lindberg De Geer. Samtliga föreställningar med rosade omdömen och publikovationer.

Marianne tycker att regi är spännande och utmanande, och att få presentera en föreställning som någon annan har skrivit är något som hon förväntansfullt ser fram emot. Hon vill gärna vara involverad i valen av scenkläder och scenuppsättning och har redan tagit hjälp av kända kläddesigners och modeskapare.

På min fråga om vad hon vill med konstutställningarna på Kulturhuset Stadsteatern, blev svaret omedelbart att hon vill öppna konstvärlden för alla som inte är vana vid att gå på konstutställningar. Utställningarna ges inte alltför sällan på konstgallerier som ligger lite undanskymda, för att undvika flanörens besök, vilket sällan leder till affär för utställaren. Marianne anser att Kulturhuset Stadsteatern är en bra inkörsport till konstvärlden för den ovane konstbesökaren. En hedersvärd tanke med vinn – vinn förhållande för både nyfikna, för gallerier och för den samlade konstvärlden. Hon är medveten om att det inbjuder till en spännande pedagogisk uppgift, inför vilken hon är mycket entusiastisk.

Littfest 2014 Sveriges bästa litteraturfestival

LittFest 2014 i Ume. Foto  Gregor FlakierskiLittfest 2014 i Umeå var i år större än någonsin - det här är åttonde året - med över 140 medverkande, 80 programpunkter och inbjudna författare från 20 länder, bland annat Island, Finland, Danmark, Vitryssland, Egypten, Tyskland, Grekland och England.

Svenska Akademien hade en stark representation med Katarina Frostensson, Torgny Lindgren, Kristina Lugn och Sara Danius.

Publiken har också svarat på satsningen med stort intresse. Det var mycket folk både torsdag och fredag, och på lördag var det helt slutsålt, och många fick vända i dörren.

Bredden i utbudet av intressanta seminarier, föreläsningar och workshops är enorm. Littfest kan inte matcha Göteborg Bokmässans kommersiella muskler, men har en helt annan kvalitativ styrka. Inte för inte kallar allt fler Littfest för Sveriges bästa litteraturfestival.

Att greppa hela detta väldiga program är naturligtvis omöjligt. Och förmodligen inte ens önskvärt, det kan helt enkelt bli för mycket. Det gäller att välja med omsorg, och prioritera från år till år.

Filmare från Göteborg nominerade i Tempo Documentary Award

Världens första hippiekoloni, startades av fem medelklassungdomar på en kulle i Schweiz i början av 1900-talet. Foto: Stiftelsen Fondazione Monte VeritáFreak Out är nominerad i den pågående dokumentärfestivalen Tempo Documentary i Stockholm. Den beskriver världens första hippiekoloni, som startades av fem medelklassungdomar på en kulle i Schweiz i början av 1900-talet. Kolonin grundades bland annat på veganism, pacifism, fri kärlek, österländsk religion, dans, poesi, anarkism, mysticism, psykolanalys och feminism.

- Jag tycker det är viktigt att veta att alternativrörelsen inte började på sextiotalet, utan att den fanns innan dess. Dessutom kan den kanske fungera som inspiration för människor i samtiden: Om andra har vågat tidigare så kanske man vågar göra det man vill i dag, säger Carl Javér, regissör till dokumentären.

Det var både Carl Javérs personliga intresse för den alternativa rörelsen samt ett fotografi på en av medlemmarna från hippiekolonin som producenten Fredrik Lange visade honom, som drog igång filmskapandet.

- Först tänkte vi att början av 1900-talet var olik vår tid, men ju länge tid som arbetet fortsatte, desto mer såg vi likheterna, säger Carl Javér.

Ensamhet och konst på Sven-Harrys

Nathalia Edenmont Only MeMissa inte Nathalia Edenmonts unika fotografiutställning ”Only me” på Sven-Harrys konstmuseum som visas fram till den 16 mars 2014

Föräldralös

Nathalias konst berör, skrämmer, äcklar… när jag först såg en av hennes utställningar på Svenska Institutet i Paris (2011) hade jag svårt att ta till mig hennes verk. Men på Sven-Harrys fick de en annan innebörd för mig – jag vågade närma mig dem, granska dem, analysera dem och låta mig beröras.

Kanske berodde det på mig själv – min egen sinnesfrid – eller på ljuset och sättet fotografierna var upphängda på Sven-Harrys? Förmodligen lite av båda.

Nathalia Edenmont föddes 1970 i Ukraina och förlorade redan som ung tonåring sina föräldrar, sedan fick hon klara sig helt själv. Trots det lyckades hon ta sig till Sverige 1991 för att söka sig en framtid som konstnär. Men då hade hon redan utbildats till socialrealistisk målare på Kievs statliga konstskola (1984-87) och på en annan liknande konstskola i Krim. Hon tog upp sina studier igen på Forsbergs skola i Stockholm några år senare (1998-2001).

Det är dock inte som målare utan som fotograf hon fått sitt namn. Men det är en välkomponerad fotografering – med stilleben som påminner om 1600-tals målare – ofta självporträtt som påminner om målningar.

Afrikanska Atlantis

Världskulturmuseerna, Foto: Karl ZetterströmFrån den 12 april 2014 visas den kritikerrosade utställningen Afrikanska mästerverk i Göteborg och på Världskulturmuseet. Utställningen består av drygt hundra skulpturer från Ife-kulturen i dagens Nigeria. De kungliga metallhuvudena har likställts med den italienska renässansens mest kända verk – The Illustrated London News beskrev dem som ”‘Donatellos’ of medieval Africa” (1948). Men en forskare gick ännu längre och menade att de var spår efter den grekiska civilisationen Atlantis.

Det var sent på året 1910. Den tyske upptäckaren Leo Frobenius inledde sin månskensvandring ut i regnskogen utanför den heliga staden Ife i Yorubaland, Västafrika.

Månen kastade sitt bleka sken över den sammetslena dimman. Frobenius och hans vägvisare vadade längs ett vattendrag. Fladdermöss korsade natthimlen och den svarta djungeln lystes upp av grönskimrande lysmaskar, som vore den ett stjärnspäckat universum.

Så stannade vägvisarna till. Leo Frobenius fann sig stående mitt ute i en sumpmark, omgiven av väldiga palmer. De var framme i Olokunlunden. Överallt syntes spår efter skattjägare. En av de lejda hantlangarna satte sin spade i marken, alldeles intill ett bananträd, och började gräva. Plötsligt hördes ett metalliskt ljud. Spaden hade stött i något, slagit bort ett fragment av ett krönt huvud i mässing, som nu plockades upp ur jorden. Enligt lokalbefolkningen föreställde det havets härskare, Olokun.

En ärkebiskop med tydlig tro

Antje Jackelén och Peter Linde. Foto Tora GreveDen som hade väntat sig att Skånes astronomer skulle göra krösamos av den nyvalde ärkebiskopen Antje Jackelén när hon mötte Peter ”Jakten på liv i universum” Linde i en debatt om tro och vetande i Big Bangs tidevarv, ja, den personen högg i sten. Det blev ett lugnt och sakligt samtal, där det mest dynamiska var påläste moderatorn Ulf R. Johanssons insats.

Astronomen Peter Lindes uppfattningar har sedan hans bok om liv i universum publicerades blivit allt mer kända, så intresset var riktat mot ärkebiskopen. Hur skulle hennes och Svenska kyrkans teologi stå sig i den galopperande forskningens astronomiska tidevarv? Men någon upprepning av tro och vetandedebatten, som rasade i Sverige kring år 1950, var det aldrig frågan om. 

Baeva med bravur

Alana BaevaViolinisten Alena Baeva framträdde med bravur i Linköping i förra veckan. Antalet solokonserter på hennes repertoar överstiger hennes levnadsår. Den 29-åriga Alena Baeva förfogar redan tidigt i karriären över mer än 35 konserter. Per-Inge Planefors lyssnade på henne i Linköpings Crusellhall.

Norrköpings symfoniorkester under Michail Jurowski spelade Carl Nielsens symfoni nr 5 och tillsammans med Alena Baeva i Beethovens violinkonsert. Denna konsertkväll bjöd på både stor dramatik och innerligt precisionsarbete. Nielsens symfoni stod för den starka brottningen och i Beethovens konsert visade Alena Baeva prov på ett oerhört mästerligt handlag med sitt instrument. Beethovens konsert tillhör inte musikhistoriens mest tacksamma om man ser till briljans och effekter. Här finns stråk av djupsinne, där fiolen är så att säga inflätad i orkestern. Detta kom senare att bli den ”romantiska” traditionen. Lyssna gärna till Brahms, Dvorak och Tjajkovskij och du kan följa den tråden.

Ur arkivet

view_module reorder

Thomas Wiberg. (...och Guden är Jag!)

Jag: 36. (Wow!) Yrke: Livet. Döden. Och ganska mycket där emellan... Om vi kommer att ses? Tids nog.       (...och Guden är Jag!)   1. Länge var det svart. Känslan av fångenskap. Krävande slem och stank omgav, och ...

Av: Thomas Wiberg | Utopiska geografier | 31 oktober, 2011

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | Essäer om musik | 03 augusti, 2013

Moral og moralske verdier

Rent allment er det slik at folk som arbeider med moral og teorier om moral, er opptatt av at det gis et rimelig klart skille mellom moral på den ene ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 december, 2010

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 27 juni, 2010

Var Franz Liszt vår första popstjärna?

Var det någon som trodde att det är något nytt och speciellt för vår tid att ungdomar campar utanför en konsertlokal i flera dagar för att få en glimt eller ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 07 november, 2011

En moralisk historia

Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 29 december, 2014

Klyv P1 i två delar!

”På minuten” var en gång i tiden för mycket länge sedan ett gediget program med Moltas Eriksson, Stig Järrel, Margareta Krook och Catrin Westerlund. I dag har denna lysande kvartett ...

Av: Bertil Falk | Gästkrönikör | 22 mars, 2013

Helvete och annan mörk samtidskonst

Utställningen “Helvete” på Liljevalchs Konsthall är ännu en i raden av utställningar som under det senaste året har utforskat mörkret i konsten. Tidigare i år har bland annat “Nordic Darkness” ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 23 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.