John Cheever hundra år

Ingen har lyckats undgå att det nyss var hundra år sedan Strindberg dog.  Han var född 1849, samma år som Edgar Alan Poe dog, och han spekulerade någon gång om han ...

Av: Ivo Holmqvist | 15 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Veckan från Hellas

Det pågår ett drama i Grekland. Grekerna har lånat alldeles för mycket stålar, och nu kan de inte betala tillbaka. Från början påstods det att det berodde på att de ...

Av: Gregor Flakierski | 05 november, 2011
Veckans titt i hyllan

Goethe om Shakespeare

R.L.Stevenson skriver i sin essä Böcker som har påverkat mig om bland andra Shakespeare och Goethe. Stevensons uppskattning av Goethe är något motvillig, medan hans hyllning till Shakespeare är helhjärtad. Att ...

Av: Johann Wolfgang Goethe | 24 juni, 2013
Utopiska geografier

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Djur på Säfstaholms slott



Den omättlige av Sam WesterholmI dessa dagar med det ena eländiga nyhetsflödet efter det andra – när vi var dag plågsamt matas med oskyldigas död vare sig det är från Gazas sönderbombade hus, flygkatastrofen i Ukraina, de lidande i ISIS fotspår, Afghanistans eller Syriens offer – är det närmast en befrielse att ta sin tillflykt in i djurens värld. Eller är det så enkelt?

Säfstaholms slott

Den flykten tog jag mig tillstånd till en skön sommardag. Slottet ligger vackert beläget invid en å mitt i Sörmlands böljande landskap. Varje sommar visas här en utställning – ofta en kvinnoutställning – men detta år var det djurens ställning som lyfts fram genom flera olika konstnärers syn på våra fyrfota vänner.  

”När jag inte vet vad jag ska göra, gör jag ett djur”, skrev konstnären Torsten Renqvist. ”När jag inte vet vad jag mera kan skriva om Gazas eller Syriens flyktingar, när verkligheten ter sig för grym, skriver jag om djuren”, tänkte jag när jag gick runt i slottets svalkande salar och såg de olika konstverken. Vissa var roliga, vissa sorgsna, vissa hade förmänskligats. ”Kan det så vara att konstnärerna också tagit sin tillflykt in i djurens värld?” undrade jag när jag såg hur djuren fått vara metaforer för mänskliga beteenden – som i Folke Lindes målning Mutation II av en ko utan huvud men med två juver – en satir över djurexperiment, utsugning av jorden och storföretagens rovdrift. Eller Sam Westerholms träskulptur av en gädda med stora tänder (Den omättlige, 2000) som ironiserar över de rikas glupskhet på andras bekostnad.

Anders Jansson. Haren och RävenDjur har sedan urminnes tider symboliserat olika mänskliga tillstånd och alltid förekommit i konsten. I Lascaux grottmålningar, indianernas tipis (tält), vikingarnas hällristningar, medeltidens stilleben, fabler och sagor… har djuren fått spela allehanda roller. I olika religioner har också djuren – riktiga som mytologiska – spelat en betydande roll, framförallt i urbefolkningarnas tro men även bland de gamla egyptierna och den faraoniska djurdyrkan. Fåglar har ofta fått rollen som själarnas vandringssymbol. Ugglan verkar ha haft en framträdande roll som representant för både vishet och klokhet men även för magi och andlighet. Brutus Östlings fotografi Jorduggla är ett exempel på en avbildad uggla med nästan mänskliga drag. För djuren tycks alltid ha varit metaforer för våra känslor vilket även kan skönjas i uttryck som ”stolt som en tupp”, ”flitig som en myra” eller listig som en räv”.  

Nordens naturdyrkan

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I vårt gamla agrarland har naturen länge spelat en central roll vilken uppmärksammas bland annat i våra namn som ofta anspelar på djur och natur som Björn, Fågel-, Kvist-, Berg-, Sten-, Sjö-…

Konstnärer som Gunnar Brusewitz och Bruno Liljefors (vilka båda visas här) ligger nära de flesta svenskarnas hjärtan. Lasse Åberg är komisk i sin satiriska skildring av mänsklighetens grymhet med sin litografi av Hare med rävboa (2000); eller Ernst Billgrens mosaikskulptur And landar på gädda av misstag (1991); medan Anders Jansson är lite snällare när han placerar sina träskulpturer Haren och Räven sida vid sida. Kanske det finns hopp för mänskligheten trots allt när de värsta fiender kan leva sida vid sida?Kan israeler och palestinier någonsin komma överens? Kan offret bli till bödel och kan bödeln och offret förlåta varandra eller är det sig själva de måste förlåta i slutändan?

1800-talets naturdyrkan ger mig dålig eftersmak eftersom den påminner om en nationalism som i dagens läge för tankarna till fanatism och intolerans. I djurens värld finns det dock varken nationalitet eller landsgränser även om min katt Katja har fått ett kattpass för att få komma med från Paris till Sörmland vilket säkert inte hänt i det gamla Egypten där katten Bastet ansågs en trovärdig gudinna!

Härmed lämnar jag sista ordet till djuren genom djurbeskyddarens Albert Schweitzers läppar: ”Det är människans medkänsla med alla djur som är det som verkligen gör henne till människa”.

Anne Edelstam, text och bilder.

Ur arkivet

view_module reorder

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Minimalismens framväxt

TEMA KONST Frank Stella, 1964. Foto: Ugo Mulas Hur ska man egentligen förstå minimalismen? Utgör den slutet på eller början av en epok i konsthistorien? I denna essä följer Roberth Ericsson ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 03 mars, 2008

William Ralph Inge

”Den dystre domprosten” och den eviga filosofin

”The Gloomy Dean” kallades han litet spefullt av sina kritiker och av dem som välvilligt uppmärksammade hans svagare sidor. Varför, återkommer jag till strax. Han hette William Ralph Inge (1860-1954) ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 08 juli, 2016

Squats - en värld av konstnärer utanför samhällets normer

I Paris kan man räkna till ett tjugotal konstnärsquats. Lika många finns i Berlin, Barcelona och Amsterdam. Även om dessa squats har blivit allt populärare och ett turistfenomen kämpar staten ...

Av: Pauline Malmqvist | Allmänna reportage | 07 juni, 2011

Foto: Hebriana Alainentalo

Tro är tro och inget annat än tro

Var tar människokärleken vägen när trosartiklar i religioner blir sanningar? För är det inte hemskt när tro blir sanning? I alla religiösa sanningsanspråk finns ett frö till intolerans och våld; ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 Maj, 2015

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 januari, 2017

Jenny Enochsson, Rödvinsfläckar

  Jenny Enochsson (född 1976) bor i Uppsala, Sverige. Hon skriver främst noveller men även lyrik. Ofta översätter hon sina texter till engelska. En del av hennes texter har getts ut i ...

Av: Jenny Enochsson | Utopiska geografier | 02 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.