Skagens sista dotter – om Helga Ancher

Aldrig hade någon fötts med gynnsammare förutsättningar att bli konstnär än Helga Ancher. Född 1883 mitt in i Skagenmålarnas guldålder, en tid av fester, arbete och konstdiskussioner. Man sade att ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | 02 mars, 2014
Konstens porträtt

Julefrid – gudomligt mörker och den mångkulturella människan

Farmor hade en julgran. I vårt köpcentrum står en julgran. Jag har ingen julgran. I år är julen mörk och varm. Ingen snö, men regn och en massa plusgrader. Bra, säger ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 december, 2013
Kulturreportage

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | 13 januari, 2009
Stefan Hammarén

Gruppering av verdier

  Det fins ulike måter en kan gruppere verdier, og en av disse er med utgangspunkt i arven fra naturvitenskapelig basert verdiprofil (empirisk, eksperimentell, vitenskap og vitenskapsfilosofi) versus humane og religiøse ...

Av: Thor Olav Olsen | 18 januari, 2011
Agora - filosofiska essäer

Ett stort litet drama med osäker utgång av Helena Bergström



Helena Bergström vill göra Julie relevant för en ny generation Foto Belinda GrahamFilmen Julie är gjord efter August Strindbergs pjäs Fröken Julie --- det här är Strindbergs klassiska pjäs i regi och bearbetning av Helena Bergström, inspelad på Ekolsunds slott.

Handlingen utspelar sig på midsommarafton och överklassflickan Julie riktar sin blick mot Jean. Jean som redan är trolovad med Kristin slits mellan sin pliktkänsla och de plötsligt uppkomna utsikterna om ett bättre liv. Vad kan Kristin göra? Både hon och Jean är anställda av Julies far. Julie inleder en farlig lek som skenbart upplöser alla hinder mellan de två. Hon får sin natt med Jean, men när Julies far anländer i gryningen hamnar allt i ett annat ljus.

Fröken Julie är en av världens mest spelade pjäser. I Förälskad i Rom påstår Woody Allen i manuset att ”Miss Julie” är alla skådespelerskors drömroll. Det är Ellen Pages drömroll i filmen. Men i den nya filmen Julieär alla skådespelarna relativt okända och Helena Bergström har inte norpat den stora drömrollen själv.

- Jag ville ha nya och okända skådespelare så det skulle vara lätt för publiken att identifiera sig med handlingen. Jag ville undvika att ha stora stjärnor i filmen. Jag ville inte att folk skulle säga ”där står Helena Bergström och gråter”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Visst”Miss Julie” är en drömroll, men Helena Bergström har inte gjort filmen för drömrollens skull, utan för nya, unga tittares skull.

-Jag ville göra Fröken Julie relevant för en ny, yngre generation! säger Helena bestämt. Så jag valde den unga trion Nadja Mirmiran, Björn Bengtsson och Sofi Helleday till att spela triangeldramat mellan Julie, Jean och Kristin.

Det finns också ett pedagogiskt material med kommentarer till Julie, där olika korta scener introduceras, förklaras, utmanas, ifrågasätts. Intensiva filmsnuttar som gjorda för att fånga dagens tonåringar, där man ska kunna få information och upplevelser snabbt i mobilen eller datorn. Och här är det Helena Bergström själv som går runt och kommenterar.

-Jag ville faktiskt ha Gina Dirawi, vi fann varandra när vi båda var programledare för Melodifestivalen, tillsammans med Sarah Dawn Finer, men Gina var tyvärr upptagen när vi skulle spela in materialet.

-Vad kunde vara viktigare än Julie?

-Gina ville verkligen göra kommentarerna, men hon skulle vara programledare för Melodifestivalen --- igen! --- den här gången tillsammans med Danny Saucedo. Så jag fick ta kommentatorsrollen själv.

- Vad var din inkörsport när du bestämde dig för att göra Julie?

- Faktiskt mina barn. De var så ointresserade av Strindberg! Både min son och min dotter. Jag fick verkligen traggla med dem. Men jag tror att min dotter glömde allt om Strindberg dagen efter provet igen. Och då insåg jag att man lär ut Strindberg i skolorna på helt fel sätt. Man gör inte hans texter relevanta.

- Vad är det som är så bra med Strindbergs texter?

- Vi har dyslexi i familjen, jag har insett att jag också är dyslektiker, liksom min son, och då lär man sig texter på ett annat sätt. Ett Strindberg drama har en sådan flow, man kan lätt lära sig stora delar utantill och dyslexin är inget hinder.

- Du har också spelat Fröken Julie på scen, för ung publik?

- Ja, det var hur härligt som helst att lyssna på dem! De var så entusiastiska! Du skulle ha hört grälen de hade, efter att de hade sett pjäsen:”Han var ju helt dum i huvet!” – ”Nej, det var hon som var helt puckad!” Det är en pjäs som engagerar!

- Har du ändrat något på Fröken Julie när du filmade den?

- Jag ville främst inte göra den så ödesmättad, måste det gå som det går? Kan Kristin göra något, eller ska hon bara stå och se på? Måste Julie begåsjälvmord? Unga tjejer som mår dåligt--- varför lämnar vi dem bara, varför hjälper vi dem inte? Kan Kristin hjälpa? Har vi någon skyldighet att hjälpa, eller ska vi bara se på?

- Kristin får alltså en större och starkare roll i din version?

- Precis, hon ska inte bara gå runt som någon slags statist.

- Vad har du för förhoppningar för Julie?

Att den ska väcka ungas intresse för Strindberg, så att de blir mer mottagliga för Strindbergs storhet än vad mina barn var, när de traggladeStrindberg inför ett prov i skolan och glömde bort allt dagen efteråt! Julieska stanna kvar hos folk – länge!

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder
Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

I Personligt dokument skildrar Eyvind Johnson hur han som 19-åring bröt upp från hembygden i Norrbotten: "Och så reste jag på hösten ner till Stockholm. Det liknade flykt och var ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 02 oktober, 2010

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Ioana Nicolaie. Foto Mircea Cărtărescu

Den kvinnliga kroppens erfarenhet träder in i litteraturen – intervju med den rumänska…

Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag ...

Av: Maria Monciu | Litteraturens porträtt | 15 december, 2014

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.