Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | 24 december, 2009
Övriga porträtt

Det nya Magritte museet i Bryssel

Mitt i hjärtat av Bryssel ligger det nya René Magritte museet som invigde den 2 juni 2009. Man undrar vad Magritte själv skulle säga om placeringen vid Place Royal, det ...

Av: Mathias Jansson | 18 juni, 2009
Kulturreportage

Som en spark i arslet på varenda kotte!

  Vad är det som får folk att betala hundratals kronor, ibland mer, för en bit plast från band som knappt kan spela, än mindre sjunga, och som i låtskrivandet praktiskt ...

Av: Peter Sjöblom | 17 april, 2013
Essäer om musik

Elisabeth Hesselblad. Foto: Okänd fotograf, Skaraborgs Läns Tidning, Sept 25, 2014.

Elisabeth Hesselblad och Barmhärtighetens jubelår

Vi lever i en apokalyptisk tid. Mellanöstern slits av konflikter och mördande utan gräns. IS och andra islamistiska grupper utövar terror jorden runt. Kristna och människor av främmande religioner förföljs ...

Av: Lena Månsson | 04 januari, 2016
Essäer om religionen

Ett stort litet drama med osäker utgång av Helena Bergström



Helena Bergström vill göra Julie relevant för en ny generation Foto Belinda GrahamFilmen Julie är gjord efter August Strindbergs pjäs Fröken Julie --- det här är Strindbergs klassiska pjäs i regi och bearbetning av Helena Bergström, inspelad på Ekolsunds slott.

Handlingen utspelar sig på midsommarafton och överklassflickan Julie riktar sin blick mot Jean. Jean som redan är trolovad med Kristin slits mellan sin pliktkänsla och de plötsligt uppkomna utsikterna om ett bättre liv. Vad kan Kristin göra? Både hon och Jean är anställda av Julies far. Julie inleder en farlig lek som skenbart upplöser alla hinder mellan de två. Hon får sin natt med Jean, men när Julies far anländer i gryningen hamnar allt i ett annat ljus.

Fröken Julie är en av världens mest spelade pjäser. I Förälskad i Rom påstår Woody Allen i manuset att ”Miss Julie” är alla skådespelerskors drömroll. Det är Ellen Pages drömroll i filmen. Men i den nya filmen Julieär alla skådespelarna relativt okända och Helena Bergström har inte norpat den stora drömrollen själv.

- Jag ville ha nya och okända skådespelare så det skulle vara lätt för publiken att identifiera sig med handlingen. Jag ville undvika att ha stora stjärnor i filmen. Jag ville inte att folk skulle säga ”där står Helena Bergström och gråter”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Visst”Miss Julie” är en drömroll, men Helena Bergström har inte gjort filmen för drömrollens skull, utan för nya, unga tittares skull.

-Jag ville göra Fröken Julie relevant för en ny, yngre generation! säger Helena bestämt. Så jag valde den unga trion Nadja Mirmiran, Björn Bengtsson och Sofi Helleday till att spela triangeldramat mellan Julie, Jean och Kristin.

Det finns också ett pedagogiskt material med kommentarer till Julie, där olika korta scener introduceras, förklaras, utmanas, ifrågasätts. Intensiva filmsnuttar som gjorda för att fånga dagens tonåringar, där man ska kunna få information och upplevelser snabbt i mobilen eller datorn. Och här är det Helena Bergström själv som går runt och kommenterar.

-Jag ville faktiskt ha Gina Dirawi, vi fann varandra när vi båda var programledare för Melodifestivalen, tillsammans med Sarah Dawn Finer, men Gina var tyvärr upptagen när vi skulle spela in materialet.

-Vad kunde vara viktigare än Julie?

-Gina ville verkligen göra kommentarerna, men hon skulle vara programledare för Melodifestivalen --- igen! --- den här gången tillsammans med Danny Saucedo. Så jag fick ta kommentatorsrollen själv.

- Vad var din inkörsport när du bestämde dig för att göra Julie?

- Faktiskt mina barn. De var så ointresserade av Strindberg! Både min son och min dotter. Jag fick verkligen traggla med dem. Men jag tror att min dotter glömde allt om Strindberg dagen efter provet igen. Och då insåg jag att man lär ut Strindberg i skolorna på helt fel sätt. Man gör inte hans texter relevanta.

- Vad är det som är så bra med Strindbergs texter?

- Vi har dyslexi i familjen, jag har insett att jag också är dyslektiker, liksom min son, och då lär man sig texter på ett annat sätt. Ett Strindberg drama har en sådan flow, man kan lätt lära sig stora delar utantill och dyslexin är inget hinder.

- Du har också spelat Fröken Julie på scen, för ung publik?

- Ja, det var hur härligt som helst att lyssna på dem! De var så entusiastiska! Du skulle ha hört grälen de hade, efter att de hade sett pjäsen:”Han var ju helt dum i huvet!” – ”Nej, det var hon som var helt puckad!” Det är en pjäs som engagerar!

- Har du ändrat något på Fröken Julie när du filmade den?

- Jag ville främst inte göra den så ödesmättad, måste det gå som det går? Kan Kristin göra något, eller ska hon bara stå och se på? Måste Julie begåsjälvmord? Unga tjejer som mår dåligt--- varför lämnar vi dem bara, varför hjälper vi dem inte? Kan Kristin hjälpa? Har vi någon skyldighet att hjälpa, eller ska vi bara se på?

- Kristin får alltså en större och starkare roll i din version?

- Precis, hon ska inte bara gå runt som någon slags statist.

- Vad har du för förhoppningar för Julie?

Att den ska väcka ungas intresse för Strindberg, så att de blir mer mottagliga för Strindbergs storhet än vad mina barn var, när de traggladeStrindberg inför ett prov i skolan och glömde bort allt dagen efteråt! Julieska stanna kvar hos folk – länge!

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Hannah Wilke. Intra Venus

Hannah Wilke dör i cancer 1993. Ett liv tillika livslångt konstprojekt når sin ände. Det identitetspolitiska i hennes konst dröjer kvar än idag. Detta politiska stoff som omgärdar subjektet kan ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 10 Maj, 2013

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Lotta Olsson, Jojje Wadenius, foto Ulrika Zwenger

Lotta Olsson, Charlotte Ramel, Jojje Wadenius 

En recension-intervju av Belinda Graham!

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 09 november, 2016

Marionetter. Foto: Belinda Graham

Don Giovanni - Mozart regisserar själv sin största triumf i Prag

I Prag är Don Giovanni helt enkelt den största blockbustern! Punkt slut. Aldrig har Mozarts mästerverk gjorts så charmigt och humoristiskt, och ändå helt seriöst, som av den klassiska National ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 08 Maj, 2015

Leonard Baskin, Cave birds

Birdman - fågelmänniskor i New England och på Nya Zeeland

Är det inte något elementärt existentiellt med fågeln som symbol? Ivo Holmqvist knyter samman sina möten med den unge Leonard Baskin och den något äldre Mary McIntyre, två konstnärer som ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 23 februari, 2015

Ny Tid

Skörden av dagens postutdelning bestod av ett God Jul-vykort, som kom lite för tidigt om den ska glädja mig julen 2017, eftersom 2016-års julutgåva är inte bara passerad utan även ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 03 februari, 2017

Målning av Melker Garay (detalj)

Hur mycket kan man begära av en människa?

Melker Garay och svårigheten att vara människa.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 januari, 2016

Sartre ska vi inte heller glömma

Röken är tät. Sorlet stiger och sjunker som sjudande vågor på ett vindpinat hav. Glasen töms i rask takt. Vissa repliker i de disparata och vilda samtalen skär som slipade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 01 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.