Rolf Christerson

Ur  Ögonblick i tiden  av Rolf Christerson

fem dikter av Rolf Christerson

Av: Rolf Christerson | 06 juni, 2016
Utopiska geografier

Vai via esibizionista recchione. Av Hebriana Alainentalo

Väninnor med makt

Väninnan hade fått BLICKEN i ögonen, det fyrkantiga magnesiumgrå ljuset som dolde allt utom vad hon inte ville erkänna.

Av: Gabriella Olsson | 30 maj, 2015
Gästkrönikör

Utan kortfilm stannar den svenska filmindustrin!

Filmform har under flera års tid lyft fram många av de unga filmskapare som finns i Sverige idag. Genom att ge plats, kunskap och möjlighet för aspiranter, men även i ...

Av: Amir Ghotaslou | 02 juni, 2009
Essäer om film

Bland gruvor och gangsters. Intervju med Shangjou Cai

Shangjou Cai vann i år Silverlejonet i Venedig med filmen ”People Mountain People Sea”, ett verk som visar hur livlig och mångsidig den kinesiska filmindustrin är. Denne regissör gästade i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 22 december, 2011
Filmens porträtt

Allmänna reportage

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt 2

Fotograf: Tomica Bajsic Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett glapp där rälsen går. Cellkorridorens ljus och ljud kan komma in där. Vid ena cellväggen finns en vägglatrin; ett stinkande hål i väggen. Den används aldrig, men skådespelarna förhåller sig till den. På väggen en handskriven lista med rätt information blandad med felaktig. Temperaturen i cellen, ljus-, ljud- och miljöförhållanden ändras ständigt.

Skådespelarna finns på scenen från början. Sex svenskar har just låsts in i en cell i ett svenskt fängelse. Celldörren har precis stängts mekaniskt. Under pjäsen passerar två, tre veckor. Deras fysiska lidande ska spelas verkligt och hudnära. Pjäsen är otäck och rolig. (Inte bara tragisk och komisk). Det otäcka och det roliga är lika viktiga. Titeln syftar, bland annat, på fotbollstermen; den sista korta stund i matchen när resultatet antingen kvarstår eller ändras.

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter av Boel Schenlær Akt 1

illustration: Tomica Bajzic Personer:
Georg
Suzanne
Raoul
Ginger
Julia
Sven
Två gengångare - 1 kvinna, 1 man
En röst  -  David, Suzannes förre man som dog i cellen

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett glapp där rälsen går. Cellkorridorens ljus och ljud kan komma in där. Vid ena cellväggen finns en vägglatrin; ett stinkande hål i väggen. Den används aldrig, men skådespelarna förhåller sig till den. På väggen en handskriven lista med rätt information blandad med felaktig. Temperaturen i cellen, ljus-, ljud- och miljöförhållanden ändras ständigt.

Titanics hjältar

altDe buro ej kaskar och vapenrock,
ej blänkande stål i hand,
men de dogo dock i en sluten flock
för sitt folk och sitt fädernesland.
Deras folk var bara en mänsklighet
deras land var bara en värld.
Deras yrke och namn är det ingen som vet.
Det var på Titanics färd
("Hjältarna" av Karl Asplund)

Första gången jag hörde namnet Titanic var när vi i folkskolan läste Karl Asplunds dikt "Hjältarna". Sedan dess har jag följt det som skrivits och forskats om fartyget. Dikten finns inte med i senare diktantologier när Asplund är representerad och kanske med all rätt. De tre männen i dikten dog inte för "sitt fädernesland", möjligen för "sitt folk" om man kan inskränka det till dem som befann sig i livbåten. Innehållet i dikten är följande:

Titanic har sjunkit och vänt upp sin "blanka, stålgrå buk" som "en sårad val". Livbåtarna ligger "som skal på havets oändliga duk". En av båtarna är överlastad och styrmannen säger: "Några måste lämna båten" Då reser sig tre män "från fjärde klass" och stiger "så lugnt över bord", en säker död till mötes i det nollgradiga vattnet.

"Stiga över bord" måste vår magister förklara för oss barn. Det var ohyggligt.

Vita Frun och andra gengångare

den vita frunVarje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin kulmen under 1600-talet. På vikingatiden var gengångare återuppstådda lik, påtagliga fysiska kroppar som kom upp ur graven för att hämnas någon oförrätt. De var alltid mycket farliga.

Även om likheter till andra kvinnliga vålnader ur den europeiska folktron finns, är Vita Frun ett fenomen, som främst uppstod i den högadliga kulturen vid tiden för motreformationen, när vidskepligheten tilltog och tron på uppenbarelser var stark. Vita Frun lär ha uppenbarat sig på många slott, även i Sverige och de som säger sig har sett henne nämner hennes typiska utseende. Förutom att hon är vitklädd är hon av blått blod, anmoder eller den sista i en adelssläkt och hon förutspår födelser och dödsfall. Men vem kan hon ha varit?

Habsburgarnas olyckskorpar

Stephans domkyrkaHabsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek, vänskap och Rock n'roll" berättar jag om kejsarinnan Elisabeth, Sissi, den vackra lågadelsflickan, som hade växt upp på den bayerska landsbygden. Som sextonåring hade hon gift sig med den djupt förälskade tjugofyraårige kusinen Franz Joseph. Hon verkade ha tröttnat på honom ganska snart ändå, trots den kejserliga kärleken. Det förväntades av henne, en flicka, som inte visste mycket om livet vid det österrikiska hovet, att hon skulle hålla eget hov, när hon helst av allt ville springa runt på ängarna och plocka blommor. Man kan ju förstå att hon kände sig pressad. Han krävde ju att hon skulle stanna hemma i Wien hos honom och inte flacka runt i världen och bygga palats på Korfu till Homeros ära.  Sissi sägs nämligen ha varit förtjust i sagor, särskilt den om Odysseus, hjältekungen, som hade spolats iland på Korfu efter ett skeppsbrott.

Bildåtervinnaren

Image

Joachim Schmid har gjort konst av bortkastade bilder, reklam och vykort från världens alla hörn. Just nu pågår utställningen Photoworks 1982–2007 på Bildmuseet i Umeå. En utställning som vill väcka frågor om bildens betydelse. 

Joachim Schmids utställning är en överblick på närmare 25 års konstproduktion. Den visades upp för första gången på Tang Teaching Museum i New York för drygt ett år sedan och har därefter turnerat världen runt. Nu har turen kommit till Bildmuseet i Umeå. Schmids konstnärskap har haft en konsekvent fokus på något så allmängiltigt som vår gemensamma fotokultur. Parallellt har Schmid arbetat med den kommersiella reklambilden och populärkulturen.

Två svenskar och en spansk helgedom

Två svenskar
och en spansk helgedom

santiago_de_compostelaSantiago de Compostela i Spanien är en av de allra heligaste platserna i Europa. För där hade man på ett mirakulöst sätt omkring 818 upptäckt kvarlevorna efter Sankt Jakob. Dessutom visade sig benknotorna inte tillhöra aposteln Jakob som man först hade trott, utan en annan Jakob: självaste Jesu broder. (Det var inte kol-14-metoden man använde…) Det var en dyrbarare relik än alla flisorna av det Sanna korset sammantaget, eller någon av de Heliga spikarna.

Lustigt nog finner vi i historien två svenskar som var och en stått i ett nära förhållande till helgedomen, nämligen Röde Orm och den heliga Birgitta. Man kan förstås invända att Röde Orm är en fiktiv figur och därför inte alls bör räknas. På det skulle jag svara att hans skapare Frans G. Bengtsson var oerhört lärd och synnerligen väl bevandrad i vikingarnas historia. Hans romankaraktärer är så pass trovärdiga att de mycket väl skulle ha kunnat existera. Röde Orm är helt enkelt inte "gripen ur luften". Man skulle också kunna invända att Röde Orm var skåning och därmed inte svensk, Skåne tillföll ju Sverige först långt senare. På det svarar jag att "svenskheten" är nödvändig för att den här berättelsen ska bli logisk. Här får jag helt enkelt anpassa fakta en aning för en understryka huvudpoängen.

Prenumerant? Läs mer

Folkhögskola och sprängkraften

olands_folkhogskola_2Folkhögskolan
och sprängkraften

Det stora alvaret. Så kallas den trädlösa kalkstensplatå som utgör ungefär en fjärdedel av Ölands totala yta. Två kilometer därifrån ligger Ölands folkhögskola, en av Sveriges mötesplatser för ung nyskapande kultur.

Den öländska sommaren är känd för sitt kulturliv - till Öland vallfärdar konstnärer och författare från hela landet under sommarmånaderna, men på vintern är ön betydligt ensligare och folktommare. Även på våren och sommaren förundras människor över att något kan växa på alvaret. Men ändå blommar orkidéerna där i maj, många av dem unika i sitt slag. Vad är det som ger dem kraft att tränga upp ur den stäpplika marken?

Ur arkivet

view_module reorder

Vid tidens skugga

Det står en spegel mellan oss. En glanslös och insmickrande yta som förbinder oss att sträcka ut handen för att beröra, att knyta näven hårt för att nå fram. Stolarna ...

Av: Freke Räihä | Gästkrönikör | 15 januari, 2012

Lyckans identitet

  Lycka är ett besvär. Det vet vi alla av den enkla anledningen att det är det som alla säger. Eller vad som sägs är egentligen att om du kämpar hårt ...

Av: Linda Bönström | Essäer | 02 mars, 2011

Alexandre-Gabriel Decamps ”Experterna” (1837).

Pierre Brassau och andra apkonster

Det var något speciellt med den franska avantgardisten Pierre Brassaus konst som lockade besökarna och kritikerna till utställningen på Gallerie Christinae i Göteborg i februari 1964. Konstnärens abstrakta och starka ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 17 september, 2016

Carl Kylberg - Den helige målaren.

Carl Kylberg (1878-1952) är liksom Aguéli och Hilma af Klint en särling i svenskt 1900-tal. I alla samhällen har funnits och finns en rädsla för konstnären liksom även för diktaren och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 05 april, 2011

Lars Gustafsson Foto CC BY-SA 4.0

Lars Gustafssons 70-tal: fakta, fiktion och autofiktion

Lars Gustafsson är en av den svenska litteraturens mest mångfacetterade författare. I det avseendet kan han erinra om giganter som Strindberg och Goethe! Hans publikationslista omfattar som bekant inte bara ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Litteraturens porträtt | 09 mars, 2016

Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2009

Sir Terry Pratchett, september 2009. Foto: Wikipedia

Sir Terry Pratchett 1948 – 2015

Sedan science fiction- och fantasyförfattaren Terry (han var döpt till Terence David John) Pratchett adlats på nyåret 2009 ritade en heraldiker ett vackert vapen åt honom. Omgiven av ett par ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2015

Orientalism och myt hos María Zambrano – om annan kunskap

TEMA ÖST-VÄST Maria Zambrano (1904–1991). Foto: Multiforo Den spanska filosofen María Zambrano – skriver Karolina Enquist Källgren – erbjuder ett alternativt tänkande, som strävar efter att lösa upp motsättningarna mellan Orient och ...

Av: Karolina Enquist Källgren | Porträtt om politik & samhälle | 11 maj, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.