Utställningen “LUCE- L’immaginario italiano” och dagens italienare

För att fira ett 90års-jubileum äger en viktig utställning rum mellan 4 juli - 14 december 2014 på Vittoriano i Rom, en utställning om institutet LUCE “L'Unione Cinematrofica Educativa” (Pedagogiska ...

Av: Marco De Baptistis | 18 november, 2014
Kulturreportage

Flickr – att umgås via bilder!

Foto Vicki Reed Flickr – att umgås via bilder! Vill du se världen genom andras ögon? Bli då medlem i nätsam­hället Flickr. Flickr har över 8 miljoner fotograferande användare vilka ...

Av: Jenny Maria Nilsson | 23 oktober, 2007
Essäer om konst

Apologi för det mörka Del II. Essä om utdrivningen av samvetet

OFFERTORIO Proposta. Leviathan Makten över medmänniskan, medborgaren, eller som det förr hette undersåten är maktens medel och mål. Förutsättningen för att detta skall bli möjligt är att individen, den enskilde inordnas i ...

Av: Oliver Parland | 11 oktober, 2011
Agora - filosofiska essäer

Aurora Borealis

 Foto: Joshua Strang Aurora Borealis Vem var Kristian Birkeland, mannen som lyckades lösa norrskenets gåta? Crister Enander skärskådar den uppfinningsrike och vetgirige fysikern.  Besatthet och genialitet går som bekant ofta hand i ...

Av: Crister Enander | 04 december, 2007
Kulturreportage

Allmänna reportage

Sköna maj välkommen!

Snöklockorna ringer in våren“Ibland när mina vildaste stunder belägrar min trädgårdsfantasi ser jag min trädgård omgjord till en lund, och då menar jag verkligen hela trädgården. Jag ser skyar av rosa och vitblommande körsbärsträd tillsammans med magnolior och skenkamelior. Jag tänker att tulpanträden står vuxna med breda kronor och svullna knoppar, samtidigt som näsduksträdens foderblad lyser vita högt uppe i trädkronorna. På marken myllrar vivor, hundtandsliljor och förgätmigej…. I min lund finns det inga ogräs eller växter som beter sig, allt är som i en saga och ur den plockar jag blommor varje dag. Ja, om det vore så skulle världen rämna eller inte, men en sak är säker, jag skulle aldrig vilja lämna min lund när den blommade.”

Färgfrossa och vårkänslor!

Hannu Sarenström, Sveriges populäraste trädgårdsförfattare, skriver både kärleksfullt och poetiskt om trädgårdar i allmänhet och lunden i synnerhet. Lunden som man kopplar samman med våren, för då kommer alla de där underbara blommorna, både i träden och under dem. Hannu beskriver det som att efter en vinter av svartvitt får man äntligen frossa i färg!

Så träffsäkert! Våren firas ordenligt i Sverige, sjungs in både på Valborg och på första maj, med traditionella vårsånger, och när det är vår vill vårälskaren ha blommande magnolieträd, körsbärsträd, snödroppar, blåsippor och vitsippor och mycket mer.

Vårfirandet och vårkänslorna har av många beskrivits som typiskt svenskt (?) eftersom Sverige har en så lång och hård vinter. Men i alla länder som ligger tillräckligt långt norrut frodas vårkulten. Överallt finns människor som älskar körsbärsträd och snödroppar.

Hannu åker på trädgårdsresor för inspiration till sin lund, och flera av hans positiva exempel är från England. Föga förvånande för England är ett stort trädgårdsland och här finns mängder av människor som älskar våren och vårblommor efter en slaskig regnig vinter, här finns maniska fantaster som samlar på snödroppar och som vill ha varenda sort som finns.

Nobody There

Jag och min farmor just innan den stora flyttenJag var ungefär 7 år gammal, när min familj lämnade vårt gamla hus på landet för en lägenhet strax utanför staden.

Det var ett helt nybyggt område med många familjer och massor av barn att leka med. Dessa människor hade inte råd att köpa sina egna hem, men här betalade man en mycket låg hyra till kommunen, och efter 20 år, blev man stolt lägenhets ägare.

Från fönstren kunde man både se och lukta en gigantisk kemisk fabrik. Från skorstenarna kom brand och mycket rök, dag som natt. Ofta hängde ett svart moln över hela området. Men ingen var upprörd för det. Tvärtom! Min familj var glad, speciellt min mamma. 

Det var en helt ny lägenhet, med rinnande vatten, elektricitet, ett vardagsrum med marmorgolv, värmeelement i varje rum och en alldeles speciell plats för att tvätta sig. Vi hade aldrig sett något liknande.

Alla älskade det, alla utom min farmor.

Hon var då 84 år gammal. Fram till dess hade hon bott på landsbygden, arbetat hårt på fältet, fött tretton barn och tagit hand om alla.

Brandkatastrofen i Göteborg- Att förlora allt men att kunna ta sig upp

Brandkatastrofen i Göteborg inträffade natten till den 30 oktober 1998 i en lokal vid Backaplan på HisingenJag kommer aldrig att glömma det. Jag var så ung då, runt 17 år och gick på gymnasiet. Men jag kommer aldrig glömma det. När jag hörde det på nyheterna på morgonen och hur jag sedan under hela dagen i skolan aldrig kunde släppa tanken. En kompis och jag bestämde oss för att åka in till Göteborg, en sådan dag som denna, men vi gjorde det ändå. Det var den gråaste och mörkaste av oktoberdagar. Det var dagen efter en av Sveriges värsta katastrofer i modern tid, ”diskoteksbranden” på Backaplan i Göteborg. Den tog 63 unga människors liv och skadade hundratals. Göteborg förvandlades till en stad i djup sorg.

Jag minns hur vi gick över Avenyn, och upp mot Engelbrektsgatan. Gatorna låg öde, ingen syntes till, det enda man såg var ljus som brann inifrån fönstren. Vi satte oss vid ett bord på Cafe Tintin, det var ljus överallt, och det kändes bra. Vi sa inte så mycket till varandra den kvällen. Inga ord behövdes. Tysta satt vi bara och undrade, hur något så hemskt bara kunde ske. Tretton år senare, vill jag veta mer om vad som verkligen skedde. Fragment i mitt minne studsar fram och tillbaka, men jag kom ihåg att jag aldrig riktigt förstod. Vad var det som hände den där natten till den 30 oktober, som förändrade Göteborg och dess invånares liv för alltid?

Remember Manhattan

 

Animula, vagula, blandulaSilence (over Manhattan)

A black September shadow cloaks the dawn,
The City’s once white teeth now rotting stumps,
Midst choking dusty embers ether-borne,
Its shrunken soundless heart now barely pumps.
Infernos upon retribution rise,
Fanaticism maddening the flames,
Its once imposing deities abscise,
As the faceless antagonist proclaims:
A consummation sweet but unfulfilled,
A penetrative burst without regret,
A zealous passion never to be stilled,
An earthly instinct powerful, and yet -
This bitter loathing blowing from the East,
Curtailed but could not kill the feisty beast.

Paula Bardell
 

 

Chimos Vänkväll firar 10 år den tionde september

Chimos, fotograf Martin ZetterstenPå lördag fyller en av Stockholms, kanske Sveriges mest unika kulturklubbar tio år. Den heter Chimos Vänkväll och håller till på biografen Tellus i Midsommarkranen i södra Stockholm. Där har många av Sveriges allra största artister och författare uppträtt och ingen har någonsin fått betalt, bortsett från två öl/matbiljetter.

Sommaren 2001 satt Chimo Andersson med några vänner på en gräsmatta utanför Restaurang Kvarnen på Södermalm och pratade om att alla höll på med kultur, men ingen visste vad den andre egentligen gjorde. Att det var svårt att få tillgång till ens vänners kulturskapande.

- Man träffades på krogen och fick höra om projekt men allt för ofta stannade det där, och många behövde en scen att uppträda på, berättar Chimo Andersson.

Vid tiden hade han haft praktikplats i caféet på biografen Tellus i Midsommarkranen och kände till att där fanns en scen som ofta stod tom och tänkte att den skulle vara en utmärkt plats för hans vänner att uppträda på. Han bestämde att han skulle prova och bjöd in några vänner till ett evenemang.

- På första vänkvällen hade jag en publik på ca 80 personer, enbart vänner och bekanta och sen dess har det spritt sig vida och med ett publiksnitt på 150 personer per vänkväll. Totalt är det över 4000 personer som har besökt vänkvällarna.

Sedan dess har den första fredagen i varje månad varit bokad för Chimos Vänkväll på Tellus, biografen som förövrigt startade på 1920-talet och drivs som en ideell förening med olika evenemang och visning av biofilmer.

Uppsala reggaefestival 2011

Musiken tillåter dig att sitta i solen På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid och rum. Samtidigt som de äldsta tanterna dansar loss på scenen står småbarnsföräldrarna bredvid och låter barnen leka fritt i publikhavet. Alla är där för att lyssna till reggaemusiken som lyckas släta ut samhällets alla fack. Det är en varm stämning som passar alla.

Musiken tillåter dig att både sitta i solen vid sidan av med en hemgrillad majskolv i handen eller att dras med i den dansvänliga musikens stadiga rytm längst fram vid scenen. Överallt märks det vad som förenar folkmassan, musiken. Den är ständigt närvarande så väl på scenerna som i tälten och inte minst på den tillhörande campingen som är full av trubadurer eller bara medhavda högtalare.

I Uppsala reggaefestivals utmärkande djup märks reggaens kultur och långa historia. Man kan känna av att människor har tagit till sig reggaens budskap på mer än det ytliga planet. Utöver vad festivalen och konserterna har att erbjuda så har många även valt att dela en livsstil. Visst syns det utanpå att många väljer samma klädstil och frisyrer men det präglas också av ett avslappnat synsätt på livet och människor i stort. Besökarna verkar inte stressade över morgondagen, utan tar livet som det kommer och låter sig bekymmerslöst flyta med och ta del av vad festivalen har att erbjuda.

Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow

Teater SlávaNågonstans mellan Bräcke och Ragunda dånar ett tåg fram. Nåja, dånar, är kanske att ta i – det gamla veterantåget körs i bekväma 90 kilometer i timmen, och det tar nära tio timmar att ta sig från Stockholm till Ådalslidens station, precis invid Nämforsen.
Vi befinner oss på Urkultståget, där förväntansfulla festivalbesökare och liveband på tåget gör att tiden flyger förbi. Plötsligt befinner vi oss i Långsele där vi gör ett kort uppehåll.

Vi kliver av för att sträcka på benen, och ser genom det lätta regnet hur ett diesellok kopplas på. Den sista biten saknas nämligen strömledningar. När vi kommer fram är eftermiddagen långt skriden, och festivalen är igång. Det första som möter en när man kommer in på festplatsen är en stor lekplats, där både barn och vuxna gungar, klättrar och går på lina. Bortom den breder scener, barer och matstånd ut sig. Även om festivalplatsen är ett skådespel i sig, så är det mot scenerna våra blickar söker sig. Torsdagskvällen bjöd i musikväg bland annat på Shukar Collective, ett Rumänskt band som blandar traditionell, romsk musik med elektroniska tongångar. Bandet spelar på Solskenen, den mindre av festivalens två utomhusscener.

Jag hörde tidigare på dagen hur musiken beskrevs som björnfångarmusik, och det fångade mitt intresse. Det är smockat framför Solskenen, och folk dansar för fullt till denna udda musik. Tyvärr blir det en aning långdraget efter en stund, då de elektroniska beaten alltför mycket liknar varandra. Efter en timmes dansande är showen över, och många väljer att inta kvällens middag i något av de närbelägna matstånden.

Squats - en värld av konstnärer utanför samhällets normer

Fasaden av 59RivoliI Paris kan man räkna till ett tjugotal konstnärsquats. Lika många finns i Berlin, Barcelona och Amsterdam. Även om dessa squats har blivit allt populärare och ett turistfenomen kämpar staten ofta emot. De vill att de försvinner, utan att se till den konst och kultur de representerar och ger tillgång till.

En vanlig squat är en byggnad som ockuperats olagligt. På svenska kallar man det för husockupation. En konstnärssquat är i princip detsamma men de har ockuperats av konstnärer som vill ställa ut sin konst.

Ur arkivet

view_module reorder

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan."

"Om man inte blir berörd själv så kan man knappast beröra någon annan." Ett samtal med Maja Elliott. Text & foto av Carl Abrahamsson Svensk-irländska kompositören Maja Elliott skapar evokativ stämningsmusik för drömska ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 12 oktober, 2006

Det syns inte om man inte ser det

Synen, omsorgen, om de psykiskt sjuka i det här landet har inte direkt varit en framgångssaga men när jag i september får veta genom kvällsnyheterna på teve att fyra personer ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 19 oktober, 2011

Hur många krävs det för att dansa tango?

Redan de gamla romarna var övertygade om den eviga och orubbliga sanningen i utsago ”ubi fumus, ibi ignis”, och två tusen år senare slungas det fortfarande som ett universellt och ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 10 november, 2017

Curved Cosmos Seen as Virtually Flat in the Universe: A Scaling Agreeing with…

  Truth spirit, enlighten and guide our researchOh Mary conceived without sin pray for us that have recourse to you A metaphysical geometrical representation of a curved cosmos seen through a flat ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 13 december, 2010

Problemet med Grekland eller Greklands problem

Visst är Grekland korrupt och ineffektivt. Det låter hemskt svepande att säga så men det är sant. De 320 miljarder dollar som landet fått i stöd från EU de senaste ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om samhället | 12 Maj, 2010

Bildning, islossning

Illustration: Stina Vestrin "Det var européernas kultur som när den betraktade elefanterna, såg elfenben; det var européernas kultur som när den betraktade träden, såg timmer. Det var denna europeiska kultur ...

Av: Lisa Gålmark | Gästkrönikör | 25 juli, 2010

Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 april, 2015

I återskenet av tre frågor: frågan om meningen, …

Inför denna text, fylld av stilla ambivalens, är tanken den, att försöka genomkorsa ett antal otrampade vägar: ”Sokrates […] skilde mellan det vetenskapliga tänkandet å den ena sidan och talekonsten ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 04 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts