Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 22 Maj, 2012
Essäer

Compagnia dei Gelosi anonimo fiammingo, 1580

Sommar och Vinter i Sveriges Radios P1

Radioprogrammet ”Sommar” sänds sedan år 1959. Jag har missat sändningarna de första 56 åren, men det här året lyssnar jag nästan dagligen. Anledningen till mitt intresse är det ständigt återkommande ...

Av: Vladimir Oravsky | 19 augusti, 2016
Gästkrönikör

Samernas sedvanerätt säkrad

Högsta domstolen har nu fastställt hovrättens dom om rätten till renbete till samebyarnas fördel i det så kallade renbetesmålet. Samebyarna Vapsten, Ran och Umbyn i Västerbotten fick rätt mot 104 ...

Av: Lilian O. Montmar | 12 Maj, 2011
Reportage om politik & samhälle

Knaster är det enda...

Knaster är det enda... knaster är det enda som efterlämnats tolkningar vill vinnas men eko är det enda som existerar inget går längre att återskapa nytt är redan för gammalt några slut finns inte längre startskotten har ...

Av: Maria Yvell | 20 november, 2007
Utopiska geografier

Är "italienare" synonymt med Berlusconi?



 

altDen italienske ambassadören Angelo Persiani kritiserar motsägelsefullheten i Kristina Kappelins analys av Italien.

Italien är ett kärt ämne i Sverige och det senaste exemplet finner vi i Kristina Kappelins bok "Berlusconi - italienaren". Är beskrivningen av Italien i boken riktig? Nej.

Varför lyder titeln "italienaren"? Om vi utgår - som Kappelin gör - från den korrekta föreställningen att Italien är svårt att förstå, är det inte konstigt att sedan landa i slutsatsen att det finns en sorts modell för "italienare", representerad av Berlusconi? Kappelin konstaterar att 21% av de röstberättigade italienarna valde honom, hur kan vi med en så låg procentandel påstå att "italienare" är synonymt med Berlusconi? Hur många finns det i Italien som inte känner igen sig i Berlusconi eller tar avstånd från honom? Det italienska politiska livet är ytterst polariserat, med sprickor mellan nord-syd, höger-vänster samt kyrkans anhängare och de sekulära.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Därför är det svårt att definiera vem som är "italienare" och därmed olyckligt att göra sådana allmänna generaliseringar. Varför kan vi förresten inte föredra andra definitioner som "Leonardo italienaren" eller "Montessori italienskan"? I en artikel i Sydsvenskan den 27 mars under rubriken "Italienaren finns inte" skriver till exempel Kappelin rena motsatsen: "italienaren är långt ifrån skapad, än idag."

Till förändringar i Italien under de senaste 150 åren hör: från enandet av landet till monarkins fall, två världskrig, från jordbrukssamhälle till sjätte största industrilandet, från konstitutionell monarki till fascistisk diktatur till parlamentarisk demokrati med slitningar mellan Kommunistpartiet och Kristdemokraterna. Därefter kom upplösningen av de båda till dagens situation med endast sex partier i parlamentet. För 60 miljoner italienare betydde dessa sex partier en enorm förenkling av det politiska livet. Det är inte rimligt kalla ett samhälle som genomgått alla dessa förändringar för "stelnat och förlegat", som Kappelin gör.

Kvinnofrågan är förstås viktig i Italien, men snarare än att från svensk utgångspunkt döma så gäller det att försöka förstå varför saker och ting är som de är. I Italien har vi inte haft någon Gustav Vasa som kunnat definiera förhållandet mellan kyrka och stat redan för fem sekler sedan; avståndet till Rom gjorde ju detta något enklare än att ha Vatikanen som stormakt på hemmaplan. Genom hård kamp har vi lyckats få till stånd (civil) skilsmässa och rätt till abort, trots påtryckningar från den katolska kyrkan. En bred diskussion pågår i Italien vad gäller frågor viktiga för jämställdheten som konstgjord befruktning, preventivmedel, och bevarandet av embryon för att nämna några. Dock måste vi förstå att en katolik naturligtvis försvarar de grundläggande värderingar om livet och familjen som han eller hon i god tro besitter.

I Norditalien är kvinnans ställning jämförbar med övriga Europa. Alltså hänger jämställdheten ihop med ekonomisk utveckling, industrialisering, urbanisering och övergivning av den paternalistiska bondesamhällesmentaliteten. Utan full sysselsättning så är situationen dramatisk för de svagaste: kvinnor, unga, arbetslösa och invandrare. Tyvärr är arbetslöshet ett evigt italienskt problem. Utöver de 60 miljoner som bor i landet så finns lika många emigrerade italienare, inklusive de som kommit till Sverige, exempelvis alla de akademiker som utgör en del av den såkallade "hjärnans flykt"

Angelo PersianiMycket finns kvar att göra, och inte bara Italien har att lära av Finland som för två presidentval sedan presenterade flera kandidater som var kvinnor. Tarja Halonen blev återvald som president och premiärministern är också en kvinna. Är inte detta det bästa internationella exemplet vi har?

Det är heller inte rättvist att ta upp anklagelserna mot Berlusconi om samröre med maffian utan att för läsaren förklara de enorma framgångar som denna regering haft med åtskilliga tillslag mot framstående maffiabossar.

Slutligen, det är sant att man kan dra lärdom av den italienska situationen och undvika svårigheter även i andra länder. Till exempel frågar sig Kappelin hur många länder i Europa som har en lagstiftning som hindrar en person med stora medieinnehav att ge sig in i politiken? Man skulle kunna, som Kappelin erkänner, se Italien som ett "politiskt laboratorium" (alltså inte ett "stelnat samhälle"). Det rör sig nämligen om ett land fullt av av kontraster, mångsidigt och dynamiskt men också om ett extremt öppet samhälle. Se bara på italienarnas stora förmåga till självkritik, allt för att växa och utvecklas, istället för att enbart fokusera på andras problem.

Ambassadör Angelo Persiani
Artikeln publicerades i Aftonbladet i en förkortad version den 19 februari 2011

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

A som i Altele. om en novell av Isaac Bashevis Singer

”Folk frågar mig ofta: 'Varför skriver ni på ett döende språk?' och jag ska förklara det med några ord. Jag tycker om att skriva spökhistorier, och ingenting passar spöken bättre ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Bede Griffiths liv och lära

If you love someone, you become one with him or her, and they become one with you, but you do not cease to be yourself. If that happened, it would ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Övriga porträtt | 25 februari, 2013

Erotiskkrönika 01

Den nakne spricker kroppen som spänt ut sina diktsandsfötterna i bortgåendets märkta yta. Ett tungt steg tidgenomfor skikningens glossistor, lagom den bakom steget fanns, denna kamrats som såg efter sig ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 juni, 2010

Gud bor i cancern

Mörkret är djupt, ödsligheten skrämmande och faktumet fasansfullt. Så oerhört hopplöst att det liknar sagan om Gud. En skröna utom mänsklig kontroll. Cancerbeskedet som begrepp är dock ändå av mänsklig ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 06 augusti, 2010

Skönt för de döda att slippa lyssna

Magnus William-Olsson är en fin människa. Han är säkerligen aldrig trampat på en igelkott. Han skriver tunna böcker. Orden vägs på en nogsamt kalibrerad våg och väljs med omsorg. Han skriver högstämda ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 28 februari, 2008

Genren som inte tas på allvar

Genren som inte tas på allvar Kulturhuset i Stockholm anordnar varje år en fest till novellens ära. Ett kalas som i år väckte tankar om den korta prosaberättelsens tynande tillvaro. Hur ...

Av: Erika Hesselgren | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2007

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | Utopiska geografier | 01 november, 2010

Habsburgarnas olyckskorpar

Habsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 17 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.