MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | 05 november, 2012
Essäer om musik

Amsterdam, strax till vänster om Spuistratt

Vi vänder runt hörnet på Spuistratt, och skyndar mot restaurangen vi ska träffa kollegorna på, och där, i ögonvrån, fångar mig omslaget på det senaste numret av den amerikanska kulturtidskriften ...

Av: Mikke Schirén | 15 november, 2014
Gästkrönikör

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | 09 december, 2010
Musikens porträtt

Gammalt tänk får hjulen att snurra igen



Thomas Blomqvist. Foto:  Rolf SvenssonI den ljumma dagen ser jag henne ligga i Vikens vatten. Röd och svart till färgen, doftandes av tjära. Hon är smäcker och stolt med sin skorsten, skovelhjul och galjonsfigur. Det är här på varvet vid Industriminnet Forsviks Bruk som hjulångaren Eric Nordevall föds på nytt.

- Det blev lite av en sorg när skeppet lämnat varvshallen. Här fanns ingen att säga hej till på mornarna dagarna efter sjösättningen, säger Britt-Marie Astanius, tidigare administratör på varvet. Samtidigt kändes det bra att hon äntligen kommit i sitt rätta element. Skeppet Eric Nordevall II är ett projekt som pågått i över 14 år och som engagerar och sysselsätter många människor. När hon sjösattes i juni 2009 följdes detta av många intresserade åskådare. - Vi drog henne ut genom det upptagna hålet i väggen och ut på den nybyggda 120 ton tunga slipen, berättar Patrik Zimonyi, skeppsbyggmästare. Sedan fördes hon i sidled ner mot rampen och gled ner i vattnet. Allt gick enligt planerna.

Det var på 1980-talet som två amatördykare fann Eric Nordevall på Vätterns botten utanför Vadstena norr om ön Jungfrun. När hon sjönk 1865 hade hon varit i trafik i 20 år. Hon hade byggts på Hammarstens varv i Norrköping 1836-37. Fartyget var ett unikt bygge på sin tid med den senaste tekniken från England och utrustad med två balans-ångmaskiner på vardera 17 hk. Det en gång så högteknologiskt utrustade skeppet hade börjat bli omodernt. Båtar med propellerteknik hade börjat ersätta skovelhjulen. Spekulationer uppstod om att det kanske var så att rederiet hade låtit henne få sluta sina dagar här för att hon blivit föråldrad. Det sägs att allt var odramatiskt, att dagen var lugn. Man räddade alla passagerarna och brännvinslasten innan hon sjönk till botten och lade sig på ca 45 m djup. Det stora djupet och sötvattnet skyddar fartyget mot syreangrepp. Planer på att bärga skeppet finns. Föreningen "Hjulångaren Eric Nordevalls Bärgning" bildades år 2000. Dess mål är att kunna bärga hjulångaren, konservera henne och att hon skall kunna beskådas i ett industrihistoriskt museum.

Återskapandet av en ångbåt som Eric Nordevall är något världsunikt.
När föreningen Forsviks varv startade 1995 var det som ett ideellt projekt. Entusiaster hade visionen att rekonstruera hjulångaren så likt originalet som möjligt. Fyra år senare utökades byggandet till att bli ett arbetsmarknadsprojekt och 10-15 elever började utbildas i äldre skeppsbygge, trähantverk och maskinteknik. Numera har föreningen blivit en stiftelse. Man har ett stort antal intressenter, leverantörer och sponsorer samt pengar från Västra Götalandsregionen och EU. Både arbetsförmedlingen och länsarbetsnämnden i Västergötland och Östergötland är delaktiga i "Vätternprojektet" för att utbilda långtidsarbetslösa. - Vi bygger folk, säger Patrik Zimonyi, människor får en utbildning och får finnas i ett socialt sammanhang, det betyder mycket för individen. Vi har även kunnat vidareutbilda skepps-byggare. De har fått en kompetens att bygga och renovera skepp och båtar på ett historiskt riktigt sätt.

På Kockumsvarvet i Karlskrona har det genomförts ett hantverksutbildningsprojekt med inriktning mot grovplåtslageri. I detta har man färdigställt vattencisternen Klaura. Den är en koffertpanna som består av två pannor för kol- eller vedeldning. Det har använts ca 5 500 värmesmidda nitar för ihopsättandet av de olika delarna i ångpannan. När pannan skulle byggas hade man ingen ritning eller arbetsbeskrivning att gå efter utan endast en reklambild! Inte sedan 1940-talet har kunskapen om nitning av ångpannor används, berättar Patrik Zimonyi, och de som nu utbildats i Karlskrona har fått nitcertifikat - vilket innebär att de har inhämtat och kan utöva kunskapen om varmnitning av plåt. Både originalmaskinen och kopian är tillverkad av Motala verkstad. Efter sjösättningen bogserades Eric Nordevall II dit och fick balansångmaskinerna installerade. Även pannan kom då på plats.

Artonhundratalet var en tid då man var tvingad att ha pass för att resa mellan socknarna. Hästkärror, droskor och segelbåt var de vanligaste färdmedlen. För att förkorta restiden byggdes Göta kanal, invigdes 1832, som skulle trafikeras av hjulångare. Eric Nordevall gick i reguljärtrafik mellan Göteborg och Stockholm. Hon hade en fast tidtabell och man följde göteborgstid. Någon rikstid hade man ej och tidsskillnad mellan Göteborg och Stockholm var på ca 4,5 timmar. Vanligast var att man reste kortare sträckor. Ångaren fick lite av en spårvagnskaraktär. Det var en tid då broarna i kanalen stod öppna och fälldes ner då en hästskjuts kom. Eric Nordevall gick även en tid i extra trafik med turer Göteborg - Marstrand. Postverket hyrde henne 1837 för att gå med post på Rutten Ystad- Stralsund. Som en del i projektet vill man låta nutida passagerare återuppleva 1800-talets båtresor. Skeppet Eric Nordevall kunde ta 80 passagerare. För de som reste längre fanns åtta stycken hytter. Vattenklosetter var en av moderniteterna. Här fanns en aktersalong och i denna en diamantslipad takprisma för ljusinsläpp. Ljusgrönt och ljusgult var de linoljefärger som användes till bemålningarna. Fartyget var byggt i ek och till inredningen användes furu. Här fanns matsal och ett kök.

Nere vid utrustningsbryggan ligger ångaren och Patrik Zimonyi bjuder mig ombord. Några steg upp på klappstegen och jag är strax där. Ovan och under däck arbetas det intensivt med att färdigställa detaljer och inredning. Ett tillfälligt tak har byggts upp för att skydda mot regn. Vi klättra ner i utrymmet under däck. Där blir jag visad ångpannan, insatt i balansångmaskineriets mysterier och får uppleva den positiva och förväntansfulla stämningen bland de som jobbar mot ett gemensamt mål. Här är inte så gott om plats. Som det fiolfartyg hon är har hon en mindre bredd 4,3 m vid midjan. Skrovets sidor är insvängda för att hjulen på sidorna inte skall sticka ut. Annars är hon 6, 5 m bred och 28,6 m lång och väger 150 ton. Patrik Zimonyi berättar att springorna på nedre akterdäck är stoppade med bomull och tjära och att 3000 handsmidda spikar använts. Hans ord levandegör skeppets interiör och jag ser människor i tidsenliga kläder som sitter i salongen medans prisman bryter solljuset och sprider det vidare i rummet.

Under byggtiden av Eric Nordevall har man haft ca 20 - 25 000 besökare per år från när och fjärran. Under hösten 2009 slussades hon för första gången i Göta Kanal. Ett lyckat försök. Hon bogseras till kanalens första sluss och därefter drogs hon in i slussen på traditionellt vis med dragkraft av mankraft och vändes sedan i Sågdammen. År 2011 planeras skeppet vara i trafik. Då skall man kunna åka turer på Göta Kanal, Vättern, Trollhättekanal, Vänern och Mälaren. Själv har jag följt bygget sedan mitten av 90-talet och har en önskan att få åka med på en tur. Vill återuppleva ett stycke kulturhistoria från industrialismens barndom. Glida fram genom vattnet med en doft av tjära i näsborrarna och se galjonens förgyllning gnistra mot vattenytan.

Helena Svensson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Intresset för Ibsen fortfarande högst levande i Frankrike. Hur väcktes det?

En vårdag 1887 släpade den unge amatörskådespelaren André Antoine i kraftigt motlut sin mors matsalsmöblemang på en dragkärra uppför de kullerstensbelagda gatorna i Montmartre för att slutligen sätta ner sin ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 08 juli, 2014

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 14 september, 2017

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd

Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758 ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 juni, 2014

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.