Världsontologin – en analysmodell för kulturförståelse

Vad som konstituerar och definierar en civilisations kultur och kulturliv, liksom frågan om det finns något som kan kallas nationell kultur, är föremål för ständig debatt. Inte sällan hör man ...

Av: Leif V Erixell | 14 mars, 2013
Agora - filosofiska essäer

Röda korset, en spännande berättelse om en folkrörelse och ett stycke kvinnohistoria

Den så kallade Röda korsdagen firas traditionellt 8 maj, i år (2013) för 150:e gången. Historien om hur schweizaren Henry Dunant tog initiativet till den freds- och sjukvårdande organisationen Röda ...

Av: Mats Myrstener | 03 december, 2013
Essäer

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | 20 september, 2010
Utopiska geografier

Knut Hamsun på sitt bibliotek. Foto: Kjetil/Wikimedia

”Svältvarelsen” – Knut Hamsun

Efter att ha läst Sigrid Combüchens "Livsklättraren", en essä-roman om Knut Hamsun, fick jag en ingivelse att själv skriva en essä om denne norske ”diktarkung”, både hyllad och hatad under ...

Av: Göran af Gröning | 16 Maj, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt 2



Fotograf: Tomica Bajsic Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett glapp där rälsen går. Cellkorridorens ljus och ljud kan komma in där. Vid ena cellväggen finns en vägglatrin; ett stinkande hål i väggen. Den används aldrig, men skådespelarna förhåller sig till den. På väggen en handskriven lista med rätt information blandad med felaktig. Temperaturen i cellen, ljus-, ljud- och miljöförhållanden ändras ständigt.

Skådespelarna finns på scenen från början. Sex svenskar har just låsts in i en cell i ett svenskt fängelse. Celldörren har precis stängts mekaniskt. Under pjäsen passerar två, tre veckor. Deras fysiska lidande ska spelas verkligt och hudnära. Pjäsen är otäck och rolig. (Inte bara tragisk och komisk). Det otäcka och det roliga är lika viktiga. Titeln syftar, bland annat, på fotbollstermen; den sista korta stund i matchen när resultatet antingen kvarstår eller ändras.

Gengångarnas klädsel: De är högtidsklädda i svart, som det var brukligt i folklig miljö vid förra sekelskiftet, för ungefär hundra år sedan. I andra akten bär de vita kläder i samma snitt. I tredje akten bär de svarta bröllopskläder. Hon bär svart lång klänning, med vit slöja, myrtenkrona och enkel brudbukett.

Namnens betydelser:
Georg betyder bonde.
Suzanne betyder lilja på hebreiska.
Raoul betyder berömd varg.
Ginger betyder ingefära.
Julia betyder ungdomlig.
Sven - ett runstensnamn som betyder yngling, ung man.
David betyder den älskade.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Andra akten

Scen 1   

Alla skådespelare på scenen

Susanne: (om sin man David som dog) Han älskade mig faktiskt som jag var.

Julia: Jag vill ligga mellan varma kroppar.

Raoul: Julia. Ligg hos mig. Min kropp är varm. (lägger sig hos Julia som reser sig, Raoul följer efter, försöker välta ner Julia på golvet, Julia kämpar emot, får övertaget)

Susanne: (om sin man David som dog)Han hade förlorat så mycket blod.

Julia: (om Georg)Jag vill att den döde ska flyttas bort.

Sven: Vad är klockan?

Ginger: Georg sa: Jag vet inte vem du är.

Sven: (till Ginger) Du är hans syster.

Raoul:(till Julia) Krångla inte nu.

Susanne: Syster? Jag trodde de var ett gift par.(kort paus) (om sin man David som dog) Han var alltid lika kall i kroppen.

Julia: Bär ut den döde!

Raoul: (har lagt sig ner, till Julia): Lägg dig här hos mig.

Susanne: (om sin man David som dog) Jag kramade honom alltid för hårt.

Julia: (om kvinnan hon älskade som hon angav)Jag onanerade i hennes säng.

Raoul: Det borde du göra nu, i min säng.

Julia: Nej, jag onanerade inte i hennes säng, för jag kände ingen lust.

Raoul: (lägger sig på Julia) Jag längtar så omöjligt efter dig.

Julia: Men jag ville att hon skulle tro det för jag längtade så...(tar sig loss från Raoul)... efter henne.

Ginger: Ropa på vakten.

Suzanne: Nej, inga vakter.

Raoul: (till Julia) Nu har jag blivit förälskad i dig.

Julia: (till Raoul) Du är så ynklig.

Raoul: Ja. Jag älskar dig.

Julia: Du sover med öppna ögon Rapul.

Ginger: (om Georg) Det är olidligt.

Suzanne: (till Ginger) Ta hand om honom.

Julia: Du är riktigt motbjudande.

Raoul: Du som är så fin.

Ginger: (går till värmevagnen) Jag ska äta mat.

 

Det börjar plötsligt snöa

Julia: (till Raoul) Ögonvitorna. (kort paus) Du är som en haj.

Raoul: (lägger sig på Julia, skrattar) Ja, en hungrig haj.

Susanne: (om sin man David som dog )Vad var det han längtade efter mest?

Sven: (till Suzanne) Vem pratar du om?

Suzanne: David som dog där. (pekar mot hörnet av cellen, går dit)

Julia: (gör sig fri från Raoul) Hur vet man när sammanbrottet kommer?

Sven: När du hör krasandet under skorna, då vet du säkert.

Suzanne: Vilket år är det?

Julia: (till Sven) Vad menar du nu?

Raoul: (till Julia) När ditt namn ropas ur högtalaren.

Från högtalaren kommer ett högt ljud, ett tjutande larm, därefter en annan signal, det låter som när skolklockan ringer in efter rast. Det blir genast alldeles tyst och de andra sätter snabbt händerna för öronen. Celldörren öppnas mekaniskt. Ett skarpt orange sken fyller cellen. En röst ur högtalaren säger: Julia Andersson. Julia Andersson. Julia börjar vråla, klamrar sig fast vid Raoul, stirrar på de andra, Raoul trycker henne ifrån sig, de andra manar henne mot dörren. Julia går mot dörren.

Julia: Men jag heter ju inte Andersson! (hon går ut, den mekaniska celldörren stängs.)

Celldörren stängs. Det blir alldeles tyst. De andra sätter snabbt händerna för öronen.

 

BLACK

 Scen 2        

Alla skådespelare på scenen, utom Julia

 Sven: Jag behöver se andra människor...

Suzanne: Sällskap är trevligt.

Ginger: Tog de Julia?

Sven: ... så att jag vet att jag inte är död.

Ginger: (till Suzanne) Vilken färg på säcken får hon sa du? (till Sven) Vi andra kanske redan är döda?

Raoul: Eller dödsdömda.

Suzanne: Vad är klockan?

 Tystnad, de andra tittar på Raoul som cirklar runt Ginger

Sven: (till Suzanne och Ginger) Om ni vore döda och alltså jag också vore död fast jag inte ens vet om att jag är död, då skulle jag ju inte leva... nej, det går jag inte med på faktiskt. (kort paus) Nej. Man kan inte gå på vad som helst.

Tystnad, de andra tittar på Sven

Sven: Självmordet skulle ju bli verkningslöst!

 Tystnad, de andra tittar på Sven, Raoul sparkar på Sven, ställer sig bredbent över Ginger som ligger ner.

 

BLACK

 Scen 3 

 

Alla skådespelare på scenen, utom Julia.

 Ginger: (går mot matvagnen, rör sig runt den, mycket nära den utan att röra vid den, luktar på  den, sveper över den med händerna, som en dansande skugga. Hon står helt stilla vid vagnen i  avvaktan som om hon tänkte attackera den. Plötsligt gör hon det. Hon rycker bort ett av de  täckande matlocken. Hon rycker bort alla matlocken. Det finns mat därunder. Hon äter snabbt och hetsigt upp en hel del eller allt. Hon lägger sig på vagnen och äter. Hon skrattar och sjunger.  Plötsligt börjar vagnen röra sig på rälsen, på väg ut från cellen. Hon kastar sig av den och ser  matvagnen försvinna ut. Hon står ett ögonblick och ser efter den. Celldörren stängs.

 BLACK

 Scen 4     

Alla skådespelare på scenen, utom Julia.

Raoul: (ryter till Ginger) Klockan är fyra. Nu ska vi iväg. Ta på dig den vita särken.

Ginger: (tar på sig den vita särken som han håller fram) Den vita särken. Nu ska vi iväg.

Raoul: Vi ska till bilen. Vi går andra vägen, via verkstan. Sitt i baksätet. Min gode vän sitter i framsätet. Här, en dunk hembränt. Det blir värst för dig själv om du inte dricker något alls.

Ginger: (dricker med små klunkar ur dunken, håller på att kräkas)

Raoul: (till Ginger) Kliv ur bilen nu. (småskrattar, sätter foten på hennes rygg) Kryp, Ginger. Kravla. (lägger ett rep runt hennes hals/repet är senare samma rep som Svens gengångare lägger runt hans hals) (till sin gode vän som inte finns) Ryck hårt i repet. Dra upp henne i trädet. Släpp taget. (Ginger faller ihop) Vilken klumpeduns. (småskrattar, dricker kaffe ur en mugg, småpratar med sin gode vän som inte finns) Vi lägger henne i bagageluckan. (kör bilen) Kan du inte gå? Jag får släpa dig. Du stinker. Duscha. Gör dig riktigt ren.

Ginger: Ja, lilla pappa.(lägger sig ner) Får jag sovmorgon?

Raoul: (till Ginger) Jadå, efter omständigheterna.(går till ett hörn, slår Sven hårt i ansiktet) Låt henne ligga.

 Från högtalaren kommer ett högt ljud, ett tjutande larm, därefter en annan signal, det låter som när skolklockan ringer in efter rast. Det blir genast alldeles tyst och de andra sätter snabbt händerna för öronen. Celldörren öppnas mekaniskt. Ett skarpt blått sken fyller cellen. En röst ur högtalaren säger: Ginger Andersson. Ginger Andersson. Ginger börjar vråla, klamrar sig fast vid Sven, stirrar på de andra, Sven trycker henne ifrån sig, de andra manar henne mot dörren. Ginger går mot dörren.

 Ginger: Georg. Varför hjälper du inte mig? (hon går ut, de mekaniska celldörrarna stängs.)

Celldörren stängs. Det blir alldeles tyst. De andra sätter snabbt händerna för öronen.

 BLACK

Scen 5         

 Alla skådespelare på scenen, utom Julia och Ginger.

Rösten/David som svarar henne tycks komma inifrån väggen.

 Suzanne: (sitter tryckt mot celldörren och talar in mot den, viskar ibland, talar mycket högt ibland) Ät på min nakna kropp, men gör det fort. När dörren öppnas är det slut med mig.

David: Säg inget. Var tyst.

Suszanne: Svälj mitt leende.

David: Var tyst. Säg inget.

Suzanne: Du delar mitt slut på mina villkor.

David: Du ska vara tyst !

Suzanne: ... bit mig i läppen, dra min kropp mot din. Spara dina fingrar inne i mig.

David: ... det händer hela tiden ...

Suzanne: Lova att du går. Gör vad du vill men gör det på mitt sätt.

David: ... jag kan se din kropp bunden i cellen... vakter utanför... de vet inte vad som händer med dig ... jag kan se dig ... hur de drar dig neråt...

Suzanne: Min ande är fri.

David: ... men själen storknar ... vart ska en som du ...

Suzanne: Loskorna de la på mina kinder ...

David: ... de är tårar ... och du är fast igen ...

Suzanne: Du också. Du är här, fast med mig här.

David: ... jag delar dig ... som man delar en taxi ...

 

Det blir plötsligt mycket varmt.

 

Suzanne: ... det händer igen ...

David: ... sätt dit smajlgubbar ...

Suzanne: Minns du mig? David?

David: Suzanne, försoning finns inte längre...

Suzanne: Fläckarna på mina svarta byxor...

David: ... illavarslande ...

Suzanne: ... och smaken av den kyss som aldrig ska ta slut ...

David: ... att mista livet helt och hållet är värre, helt jävla ...

Suzanne: ... för jävligt så ta emot mig. Svälj mig.

David: ... skit i dem... ja, skit i alltihopa  ...

Suzanne: Förstör mig inifrån så ingen kan...

David ... ta dig från mig ...

Suzanne: För bort dig från mig. Så outhärdligt...

David: ... att behöva sakna dig och mig mer.

Suzanne: Mina ögon, så förbannat torra.

David: En öppen öken... det blir fler dagar ...

Suzanne: Men inga nya. Så gå bort från mig. Se inte på mig.

David: Jag finns i mörkret.

Suzanne: ... vad som var du... är också härinne ...

David: ... jag är... älskar dig ...

Suzanne: Så blir det aldrig.

Suzanne: Du är mitt vittne.

David: ... men så blir det aldrig igen ...

Suzanne: Inte nu, nej.

 David: ... det finns ingen användning för dig mer ...

Suzanne: Vägen mot intet. 

David: ... men vänta ut det ... hat hjälper inte...

Suzanne: Jag vill ta droppen.

David: Du behöver den.

Suzanne: Törst. Huden värker.

David: ... det har gått timmar ...

Suzanne: Du måste gå nu.

David: ... yttersta sidan ...

Suzanne: Jag känner lukten utanför dörren.

David: ... nu ... är det nog inte mer än några sekunder kvar ... här...

Suzanne: Jag vill vara sist kvar. Vara ensam.

David: ... Suzanne, se bara till att hålla dig kvar på jordytan ... lyckas med det så har du nått vårt mål

Suzanne: Sånt borde huvudet minnas fint ... men ... inte mitt ...

David: ... nu kommer du tro att du måste lämna in snart ... du kanske tror att du måste upphöra, men ...

Suzanne: Den som var jag är förbrukad. Och du ska gå. Du har lovat mig det. Du är ingen oas.

David: ... nu är du alltför grym ... mot dig och mig ...

Suzanne: Jag som var kvar här är ändå inte här mer.

David: ... du har en dag imorgon ...

Suzanne: ... också. Nej.

 

Från högtalaren kommer ett högt ljud, ett tjutande larm, därefter en annan signal, det låter som när skolklockan ringer in efter rast. Det blir genast alldeles tyst och de andra sätter snabbt händerna för öronen. Celldörren öppnas mekaniskt. Ett skarpt grönt sken fyller cellen. En röst ur högtalaren säger: Suzanne Andersson. Suzanne Andersson. Suzanne börjar ropa, ropar Davids namn, klamrar sig fast vid cellgolvet och vid väggarna, stirrar på de andra, de andra manar henne mot dörren. Suzanne går mot dörren.

 Suzanne: David. Var är du?(hon går ut, den mekaniska celldörren stängs.)

 

BLACK

 Scen 6  

 

Skådespelare på scenen: Georg, Raoul, Sven.

 

Raoul: Jag finns inte här.

Sven: Vi kan samtala.(sväljer tabletter, utan vatten)

Raoul: Ja.(kort paus) Jaså. (kort paus) Jaha.

Sven: Jag ska ta hänsyn. (sväljer tabletter, utan vatten)

Raoul: Vad vill du mig.

Sven: Jag tvivlar alltid. (sväljer tabletter, utan vatten)

Raoul: Fattar du inte.

Sven: Tvivlet är min grund. (sväljer tabletter, utan vatten)

Raoul: (tiger)

Sven: Tvivlet övar sig på mig, innan det ska förgöra mig. (sväljer tabletter, utan vatten)

 Celldörren öppnas mekaniskt. Ginger knuffas in på golvet med vit säck. Hon är livlös. Ur högtalaren säger rösten: Ginger Andersson. Celldörren stängs mekaniskt. Raoul och Sven släpar Ginger över golvet, lägger henne bredvid Georg.

 

Sven: Jag ska visa dig.

Raoul: Vad vill du mig nu.

Sven: Det vet jag inte.

Sven: (Raoul tar strypgrepp på Sven) Sven älskar Raoul.

Raoul: Du gräver inte din bara din grav, Sven. (kort paus) Du gräver min med.

Sven: Det är försent nu.

Raoul: (tar strypgreppet hårdare)

Sven: Är det verkligen mitt fel att det blev såhär. Är det det? Det är väl inte någons fel, Raoul, att det blev så här?

Raoul: Du måste lära dig lita på en annan människa.

Sven: Bryr du dig om Ginger?

Raoul: Jag bar ju henne.

Sven: Du blev så arg så du sprack mitt i ansiktet på Ginger.

Raoul: De tvingade mig. (kort paus) Jag blev inte arg.

Sven: Tvingade de dig?

Raoul: De gav mig ett val.

Sven: Tror du på det då?

Raoul: Jag vet vad jag gör.

Celldörren öppnas mekaniskt. Suzanne knuffas in på golvet med grön säck. Ur högtalaren säger rösten: Suzanne Andersson. Celldörren stäng mekaniskt. Raoul och Sven släpar Suzanne över golvet, lägger henne bredvid Ginger.

 Raoul: Jag minns ingenting.

Sven: (står bara där och skriker det här) Jag trycker ut allt. (räcker ut tungan)

Raoul: De där livlösa.

Sven: Jag vill bara spy. (upprepas)

Celldörren öppnas mekaniskt. Julia knuffas in på golvet med orange säck. Ur högtalaren säger rösten: Julia Andersson. Celldörren stängs mekaniskt.Raoul och Sven släpar Julia över golvet, lägger henne bredvid Suzanne.

Raoul: Nu hatar jag allt.

Sven: Jag vill spy på dig.

Raoul: (tar strypgrepp på Sven)...jag vill döda dig...

Sven: Jag ångrar mig nu.

Det blir plötsligt mycket kallt.

Raoul: Fast inte så där...

Raoul: ... aldrig släppa dig...

Sven: (tystnar märkbart)

Raoul: ... bara ta hand om...

Sven: (tystnar märkbart)

Raoul: Vara snäll mot dig.

Sven: (märkbart tyst)

Raoul: Jag tyr mig till dig.

Sven: Jag tog tabletter.

Raoul: Tabletter? När då?

Sven: Nu är det försent.

Raoul: Ska du dö nu, Sven?(kort paus) Jag som är så snäll.

Sven: (svarar inte)

Raoul: Du kan inte klara dig utan mig. (Sven slinker ur Raouls strypgrepp, Raoul håller händerna för ögonen)

Gengångarna kommer in. De är högtidsklädda i helvitt, men i ett klädsnitt som var vanligt för hundra år sedan, vid förra sekelskiftet. Kvinnan i lång klänning, bägge bär huvudbonader. Till en början tycks de vara Svens anfader och anmoder. De närmar sig Sven, ställer sig alldeles inpå, dystra, hotfulla.

Sven: (till gengångarna) Ni kommer försent.

Sven dör. Celldörren öppnas mekaniskt. På rälsen rullar en metallbår in. Georg drar upp Sven på båren. Celldörren öppnas mekaniskt. Båren rullar ut. Celldörren stängs mekaniskt.

Raoul: Snart ska du nå fram till ingenting mer.

Gengångarna rör sig bort från Sven, runt honom, mot Raoul. De ställer sig nära inpå, hotfulla med en repsnara mellan sig. Raoul tar bort händerna från ögonen. I och med att han får syn på gengångarna tycks de nu vara Raouls anfader och anmoder.

 Raoul: (kallar kvinnan för mamma, mannen för pappa)Mamma! Pappa! Jag behöver hjälp.(gengångarna lägger repsnaran runt Raouls hals) Jag ville rädda båda flickorna. Ni måste tro mig. Hon skrek: Hjälp mig, far! Hennes lilla huvud sjönk ner under och gyttjan slöt sig. Den lilla försvann. På samma sätt med min stora flicka. Hon drogs ner och min fru skrek inte mer. Allt var Raouls fel. Jag kunde nått dem. (gengångarna drar åt repsnaran)Deras händer som de sträckte mot mig. Hjälp mig, skrek de. Hjälp. (de drar åt repsnaran mer) Jag bar ditt fotografi i fickan. De stal ditt foto. Det fick de inte. De hade förstorat ditt ansikte. Masker som de bar med ditt ansikte. De hade tagit bort dina ögon. Dina ögon, mor. Min mamma, mamma. Deras ögon där. Men din mun fanns kvar. Varför ska jag minnas det här, varför. Min mamma, mamma, min mamma, mamma.

 Raoul dör. Gengångarna ställer sig vid sidan om Raoul med håglösa ansikten och gester som om de inte var närvarande alls, som om de inte fanns där. De drar upp Raoul på båren. Celldörren öppnas mekaniskt. Båren rullar ut på rälsen. Celldörren stängs mekaniskt. Gengångarna omfamnar varandra, sedan går de ut genom en annan cellvägg.

 BLACK

 

Boel Schenlær, poet & dramatiker, född i Åtvidaberg, bor och arbetar i Stockholm.
Hon debuterade med diktsamlingen Fresk, hälsad som årets bästa diktsamling (Bonniers, 1992), översatt till arabiska 2006. Hennes senaste diktsamling Kärlek som fobi, kom 2007. Tidigare redaktör för poesitidskrifterna Lyrikvännen och Post Scriptum med ett stort antal internationella samarbeten. Grundare av PoesiOnStage och Södermalms poesifestival, (2002). Boel Schenlær har 10 pjäser bakom sig. Hennes dikter och pjäser har översatts till engelska, tyska, litauiska, ryska, kroatiska och arabiska.
 Tomica Bajsic är född i Zagreb, Kroatien.
Poet, författare och översättare. Studerade vid the Academy of Fine Arts in Zagreb.
Redaktör för poesi i översättning i poesitidskriften POEZIJA, och redaktör för nygrundade
Druga priča - Second Story publishing. Arbetar också med renoveringar, teckning och design.
Bor och arbetar i Zagreb, med sin fru, Ivana och deras tre barn. Översatt till engelska, polska, slovenska, franska, spanska och ryska.
 Den tredje och sista akten publiceras den 27 juli

Ur arkivet

view_module reorder

Det kalla rikets mästare. Om Vladimir Sorokin

Senvintern 2012-2013 seglar en döende meteorit in över Sibirien. På sin väg in över Uralbergen och nedslagsplatsen i miljonstaden Tjeljabinsks utkanter lämnade rymdstenen en utdragen svans efter sig. När man ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 20 september, 2013

Gränslös intolerans?

Gamla testamentet är fyllt av berättelser om främlingskap, förföljelse och exil. Efter fördrivningen ut ur paradiset kom syndafloden. När Gud ansåg människan synda som mest genom skrytbygget av Babels ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 08 augusti, 2010

Veckans porträtt: Agneta Klingspor om Agneta Klingspor

Agneta Klingspor om Agneta Klingspor     Agneta: Hörrududu... Agneta: Mmmm. A: Varför skriver du? A:När jag började i 11 års åldern med dagbok , skrev jag för att  ha kontroll över ...

Av: Agneta Klingspor | Litteraturens porträtt | 21 december, 2006

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 14 november, 2013

Skvättet 3

                                     

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 14 oktober, 2013

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Fortsatt press mot svenskan i Finland

Det händer ibland att rikssvenskar gör inhopp i den finländska språkdebatten om svenskans ställning. En del inhopp är mera att likna vid klavertramp. Robert Aschberg, känd från TV3, som engagerats ...

Av: Per-Åke Lindblom | Essäer | 17 september, 2010

På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | Agora - filosofiska essäer | 22 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.