Utdrag ur mitt CV, Lovisa Eklund

Lovisa Eklund - estradpoet och skrivpedagog, född och uppvuxen i Oskarshamn men bosatt i Malmö sedan 2005. Bronsmedaljör i poetry slam-SM 2009 och vinnare av flera lokala tävlingar från 2006 ...

Av: Lovisa Eklund | 01 oktober, 2012
Utopiska geografier

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | 24 september, 2012
Utopiska geografier

Hendrick Avercamp, Kolfspelare på isen, ca. 1625.

Skridskor och kolf under lilla istiden

Om inte vulkanen Tambora i Indonesien hade fått ett våldsamt utbrott 1815 hade kanske aldrig Mary Shelley skrivit romanen om Frankenstein. Vulkanutbrottet skapade ett askmoln som stängde ute solljuset så ...

Av: Mathias Jansson | 05 juni, 2016
Essäer om konst

CMM layout room machinery. Foto: Wikimedia/HAER

Maskinen

I parken leker några barn. De hoppar, viftar med armarna som om de vore väderkvarnar och jag hör hur de skrattar.

Av: Melker Garay | 29 april, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Habsburgarnas olyckskorpar



Stephans domkyrkaHabsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek, vänskap och Rock n'roll" berättar jag om kejsarinnan Elisabeth, Sissi, den vackra lågadelsflickan, som hade växt upp på den bayerska landsbygden. Som sextonåring hade hon gift sig med den djupt förälskade tjugofyraårige kusinen Franz Joseph. Hon verkade ha tröttnat på honom ganska snart ändå, trots den kejserliga kärleken. Det förväntades av henne, en flicka, som inte visste mycket om livet vid det österrikiska hovet, att hon skulle hålla eget hov, när hon helst av allt ville springa runt på ängarna och plocka blommor. Man kan ju förstå att hon kände sig pressad. Han krävde ju att hon skulle stanna hemma i Wien hos honom och inte flacka runt i världen och bygga palats på Korfu till Homeros ära.  Sissi sägs nämligen ha varit förtjust i sagor, särskilt den om Odysseus, hjältekungen, som hade spolats iland på Korfu efter ett skeppsbrott.

I Lainzer Tiergarten i Wiens utkant står Hermesvillan numera till allmänhetens beskådande. Kejsar Franz Joseph lät bygga detta lilla slott åt sin Sissi. Hon sov visst bara ett par gånger i den stora röda paradsängen, som står där mitt på golvet i en stor sal omgiven av ornament och målningar med himmel- och helvetesmotiv på väggarna. Tänk att vakna upp på natten och se mardrömslika skuggor röra sig runt väggarna, att slå upp ögonen och i gryningsljuset ana skrämmande figurer i dystra färger i taket, att vakna upp på morgonen i en säng med en huvudgärd fylld av mörka barocka ormlika utsirningar!

Ludwig II och kejsarinnan Elisabeth var kusiner och hade alltid hyst en varm vänskap och sympati för varandra. Som bekant drabbades han av ett tragiskt öde, han miste förståndet och dränkte sig i Starnbergsjön år 1886. Kejsarinnan Elisabeth, som ansågs ha betydande mediumistiska talanger, sörjde den bortgångne vännen och tycktes flera gånger ha varit i kontakt med hans ande. Om en av uppenbarelserna finns att läsa i en bok "My past"av grevinnan Larish. Berättelsen grundar sig på vad kejsarinnan själv sa sig ha upplevt ett år efter Ludwig II bortgång och självklart vid den obligata midnattstimmen. Vi föreställer oss Sissi liggande i sin säng. Månen lyser in genom fönstret och plötsligt hörs vågskvalp.  Dörren slits upp och den drunknade kung Ludwig II står där med vattnet drypande från kläderna. Hans hår sitter som fastklistrat på pannan och tinningarna, och ansiktet är dödsblekt. Sakta går han fram till Sissis säng och ser på henne med sorgmodiga ögon, tills han bryter tystnaden. Med ihålig röst uppenbarar han för henne att det inte ska dröja länge innan de återförenas.  Hon ska ljuta en ond bråd död .

Den kungliga gengångaren var alltså framme med sin varning i ovanligt god tid i motsats till andra spökens osympatiska ovana att sia i sista minuten. Eftervärlden vet hur spådomen infriades elva år senare, den 10 september 1898. Den stackars Sissi blev mördad under en promenad i Genève, blev stucken rakt i hjärtat med en dolk av en italiensk anarkist vid namn Luigi Lucheni. Det framkom senare att det inte ens hade varit anarkistens uppsåt att just mörda kejsarinnan. Vilken annan hovdam som helst kunde ha blivit hans offer!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Annat var det med den sataniske svarte dvärgen, som var den mest avskydde figuren bland de olyckliga Habsburgarnas synnerligen talrika ödesuppvaktningar. Honom mötte Sissi i en skum korridor på hotell Beaurivages bara ett par timmar innan Lucheni drog sin dolk. Då förstod hon genast vad som skulle hända, för dvärgen hade bedrivit en väldokumenterad verksamhet ända sedan 1600-talet som en dödens budbärare.

Den svarte dvärgen var en illvillig, skadeglad djävul, som tycktes njuta av sin makt att förebåda det Onda. Första gången man hörde talas om honom var strax före turkarnas belägring av Wien år 1683, när han vandrade omkring i Hofburgs marmorsalar med ett ondskefullt flin på läpparna. Han tog sig sedan långsemester och omnämns först på Maria Theresias tid, då han inte bara härjade nattetid utan även var synlig på ljusan dagen. Han unnade sig verkligen varken rast eller ro. Efter kejsarinnan Maria Theresias död tog han en paus igen ända till natten innan hennes dotter, Marie Antoinette, föll offer för den franska revolutionens bödlar. Därefter hade han mycket att stå i. Upptakten var dödsskottet i Sarajevo i juni 1914. Under de följande fyra blodiga åren fyllde han sin uppgift på ett fullt tillfredställande sätt.Men han var inte ensam om att sätta skräck i Habsburgarna. Han hade ett otal kollegor i de vita fåglarna; Var det svanar eller tornfalkar, som kretsade över Wien och förebådade kommande katastrofer? I vanliga fall höll de till nere på Donaus översvämningsområde men när en stor olycka var på väg att drabba Habsburgarna, lyfte de och flög in och kretsade över huvudstaden. Några dagar före tragedin i Mayerling tycks de ha synts till och nästa gång man bevittnade deras framfart var år 1897, då de förebådade den fruktansvärda basarbranden i Paris och Sissis syster omkom. I juni 1914 var de i farten igen. I stora skaror susade de in över Wien och kretsade en stund under skrik och skrän över Stefansdomen. Det blev trafikstockning. Folk undrade vad som nu skulle ske. Svaret lät inte vänta på sig: attentatet mot ärkehertig Franz Ferdinand och hans gemål inträffade ett par dagar senare, något som efter fyra hundra år innebar dödsringningen för det habsburgska väldet. Efter några månader stod hela världen i brand.                                               

 Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder
Granen. Foto Ivar Leidus

Gran

Granen (Picea abies) är Sveriges vanligaste träd. Själva bilden av skogen för många svenskar. Bara tänk er en Bauertavla utan granen. Det går inte. Ändå är det så de svenska ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 20 februari, 2017

Är folket den skyldige?

Ett spökväsen vandrar runt i Sverige, det är fördomens föreställning om att det italienska folket har skuld för de missförhållanden som finns i landet, från maffian och korruption till skattefusk ...

Av: Angelo Persiani | Essäer om samhället | 15 december, 2012

F. Scott Fitzgerald och konsten att skriva

Det är mycket vanligt numera att folk tipsar varandra om hur man skriver en berättelse. Hur man börjar, hur man slutar, strukturerar, bygger upp intriger, överraskar läsaren och så vidare ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 16 april, 2013

Ett brev till min sötnos

Min sötnos, Mitt  allt, Tack så mycket för ditt meddelande. Det var så glädjande att höra av Dig; Det värmde min frusna själ. I morgon, fredag, är det Alla Hjärtans Dag. Det är omöjligt att veta ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 14 februari, 2014

Minnesmedaljong över Jenny Lind i

Näktergalen från Norden

Vi är många – både vanliga musikälskare och yrkesutövande musiker – som innerligt skulle önska att det hade funnits bara ett par få takter inspelade med musik framförd av gångna ...

Av: Thomas Notini | Essäer om litteratur & böcker | 26 januari, 2016

Lykkelige og ulykkelige liv

  «'Lykke'» er om ting som betyr svært mye for oss mennesker, og hva det mer presist går ut på, har jeg skrevet om i essayet mitt Noble liv.  Når det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 mars, 2011

Jag, kvinnomyran?

Vissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden ...

Av: Sandra Jönsson | Gästkrönikör | 08 mars, 2013

Minnen med själen som bild – tribut till Kjell Espmark

Utan siktdjup ingen dikt.Ingen sikt utan dikt. Eftersom detta ska formas till en minnes-essä/resa över en högst levande författare så styr jag först mot det Ithaka som var innan jag lämnade ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 17 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.